Ibland fångar några nyheter ens intresse, ilska eller förvåning. På BBC läste jag – igen – om plasten som naturens fiende. Ingen nyhet alltså. Vårt slarviga sätt att handskas med avfall bildar mattor av skräp i haven. Hur ofta har vi läst om det?
I våra hav finns kilometerlånga plastområden. Fiskarna äter mikroplast. Sedan kommer fisken med plast i till din tallrik och du är bara en i plastens långa kedja kedja. Plast håller för evigt. Det är en hållbar produkt.
Hur kunde något så praktiskt bli så farligt och för oss så försumbart att vi bara slänger det för vinden?
Men det är ingen nyhet längre utan spaltfyllnad. Då och då påminner media om vår skuld till nedskräpning för att sedan uppmana oss att handla mer, producera mer och på så sätt skräpa mer. Julreklamen börjar komma. Jag har försökt ta mig bort från reklamutdelning men det hjälper inte.
Den största miljöfaran är dock krig. Det lämnar efter sig inte bara raserade människoliv, krossad infrastruktur utan även förstörd miljö. Ett liv i en miljöfara, orsakad av människor själva med hjälp av världens största ekonomi, militärindustrin. Då känns en plastpåse som väldigt oskyldig.
Förmodligen kan du inte stoppa något av de pågående krigen. Men du kan låta bli att slänga plast i naturen.
Så, vad åt du till middag idag?
Bilder överst: En man på Filippinerna letar efter något användbart på stranden, från YLE. Nederst Kobane, från TT.
Jag bor ganska näraen hamburgerbar och miljön omkring här börjar likna en soptipp. Muggar, papper, påsar och ovan det väldigt mycket fimpar. Nu vill jag veta vem är producenten av dessa förpackningar så de kan komma hit och städa upp allting. Producenterna ska enligt lag se till att förpackningarna går att återvinna. Det går inte när förpackningarna ligger på marken och ruttnar, dock inte tillräckligt fort.
En producent är den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning. Som förpackningar räknas alla produkter, oavsett material, som framställs för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor; från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Det innebär alltså alla Mc Donalds förpackningar.
Producenten ska bygga upp fungerande insamlingssystem och underlätta för hushållen och andra att sortera ut förpackningar från hushållsavfallet och annat avfall. Ja, där sket det sig, för ingen orkar gå tillbaka till Mc Donalds sopsortering och lämna sin tomma kopp där, utan det slängs i närmaste buske. Producenten ska se till att de utsorterade förpackningarna transporteras bort samt återanvänds, återvinns eller i sista hand tas om hand på något annat sätt som är miljömässigt godtagbart. Det är inte trappan bredvid mig, inte heller gräsmattan och inte lekparken som skall ta hand om avfallet.
Kanske bör de införa någon typ av färgmarkering? Så fort du slänger en produkt på marken sprutar det otvättbar färg efter dig. Då ser vi vilka syndarna är.
Men innan det uppfinns vill jag att producenten kommer och städar upp omkring vårt centrum. Vem ska städa upp fimparna? Är det en förpackning? Kan vi samla in rökare som får ta en städdag? Vill de inte? Orkar man inte städa en fimp efter sig bör man inte röka, det kan ju förta orken totalt. Det sägs att 30 % av oss slänger skräp på marken. Är 30 % av oss så tanklösa och likgiltiga för miljön att de inte ids gå till en soptunna? Skäms!
Plast är dock det värsta man kan slänga för en del av plast överlever oss. Vi äter plast genom att djuren får partiklar i sig. Gott?
Beroende på plasttyp och produkt tar nedbrytningen olika lång tid. En plastpåse tar ungefär 10-15 år att brytas ner, en PET-flaska några hundra år, en fiskelina ett halvt millennium, bara för att ge några exempel. Problemet är att vi inte riktigt vet eftersom ingen levt så länge. Plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så.
Typiska nedbrytningstider för plast i naturen ligger alltså mellan några hundra år upp till tusen år. Helt säkra är vi inte eftersom få tester har gjorts. I havet är tidsspannet dessutom ännu längre eftersom nedbrytningen går mycket långsammare.
Det går därför att säga att all plast som någonsin tillverkats, och som inte bränts upp, finns fortfarande kvar på vår jord.
Ingen bild på skräpet? Nej, jag vill inte. Det sägs att när solnedgången är ovanligt vacker finns det mycket skit i luften. Stämmer det så är bilden ovan en skitbild.
När man hamnar på sjukhus frågar de ifall man inte äter viss mat. Jag skrev en del som fisk från Östersjön. Kanske tyckte de att jag var för besvärlig när de kastade ut mig direkt efter operationen? Men vem vill äta fisk från det förgiftade havet?
Vi alla har närkontakt med skräp. Äter vi det till middag utan att veta det? Lite plast dör väl ingen av? Inte gifter från besprutning heller? Vi hör till sopkedjan, vill vi eller inte. Bara jag går ut så möts jag av fimpar, Mc Donalds muggar, papper, plastpåsar …. Just för plastpåsar är jag lite allergisk. Värsta skräpet är kanske fullt användbara grejer som vi slänger för de var gamla eller ur mode. Sopdykare är ett ganska nytt yrke. Brukar se de i vårt miljörum när jag går med min återvinningspåse.
Visst var plast en bra uppfinning? Så glada vi var när den medhavda kassen byttes till en lätt plastpåse. Det går årligen åt över två miljarder engångsplastpåsar och sedan tillkommer alla andra plastprodukter. Många av dem slutar i havet. Det tar runt 400 år för en plastpåse brytas ned i naturen. Så din påse, slarvigt slängt någonstans har ett evigt liv, kanske som fel mat åt en val, fisk eller råkar kväva en fågel. Italien, Los Angeles, Togo, Kenya, Tanzania, Rwanda, Somalia, Kina, Syd Africa, Uganda och Bangladesh har förbjudit de tunna plastpåsarna. Vi ligger efter.
Seattle är sist att förbjuda plastpåsar i affärer på grund av miljöskäl.
“Great Pacific Garbage Patch” bara växer. Nu uppmärksammar man Östersjön. Hela Östersjön är full av skräp. Var det en nyhet? På en genomsnittlig mjukbotten ligger omkring 40 kilo papper och plast per kvadratkilometer, enligt uppskattningar från Göteborgs universitet. Omräknat till vanliga bärkassar i plast blir siffran en påse per 20 meter. Forskarna tror att plasten förgiftar Östersjöfisken när den bryts ned i vattnet.
Alan Weisman skriver i sin bok: ”The World Without Us” om den eviga plasten. (Det är en bok man bara måste läsa!) Plast bryts till mindre och mindre beståndsdelar och till sist blir det mat för oförstående havsdjur. Det är ingen ny forskning. Larmet har gått länge sedan men ingen lyssnar. Du?
