Etikettarkiv: pengar

En kröning ur tiden?

Utvalda

Publicerat av

Jag har TV n på. Många har det idag. Dricker kaffe och äter en blåbärsmuffins. Borde jag haft något festligare? Nej, jag ärar inte Kungar och maktmänniskor, endast doers. Alla Världens kungahus och statliga representanter har skyndat sig till London. Inte de nu mera svartlistade skurkstaterna Ryssland. Iran, Belarus, Syrien, Myanmar men Nordkorea och Nicaragua sänder någon diplomat.

Kröningsceremonin av en engelsk kung har långa anor. Kröning är en religiös ceremoni. Kung av Guds nåde. Den engelska kungen är kyrkans överhuvud men blir kung tack vare kyrkans ceremoni och ärkebiskoparnas val som dock är redan beslutad genom födsel. Drottning Elisabeth var den kristna trons försvarade. Plikten var hennes honnörsord. Vad är Charles? En otrogen man gift nu med älskarinnan. Ja, skilsmässor är normalt idag dock inte för den kristna trons försvarare. Mer modern än modern? Tveksamt. Men jag är jävig, domen är engelska medborgarnas.

Kröningsceremonin är invecklad. Kläderna som förr i tiden. Alla turerna sker exakt. Men de har svårigheter att sätta kronan på Charles huvud. Storlek? Är han värdig kronan? Räcker det att vara förstfödd och gå i sin mors fotspår? De båda huvudpersonerna ser dock trötta ut. Han är en gammal man, 74 är, som har väntat på det ögonblicket nästan hela sitt liv. Det känns tveksamt att han kan lämna stora avtryck under resten av sitt liv. Den tiden har nog passerat. Han pratar om klimatet som många rika personer men att minska egen påverkan ingår inte i den orden. Det finns få möjligheter för Charles att fylla föregångarens mindre skor. Elisabeth var kronan.

Den senaste åren har det engelska kungahuset varit en såpopera. Värdig Netflix.

Kröningen är som en filminspelning med skådespelare. En sådan som får Oscar för kläder. Kröningsfestligheterna kostar 1,3 miljarder kronor skattemedel men Regeringen påstår att turismen fyller upp. Engelska kungahuset är inga fattiglappar men de låter det engelska folket, tyngd av ekonomin, betala showen. Och folket köar, hurrar och står ut med det engelska vädret. Men de bittra tonerna om slöseri finns. När elräkningen kommer och maten är för dyr knorrar även rojalisterna.

Nej, det är ingen ny era med stora förändringar. Det kanske kommer med William och Catherine som allvarligt ser idag på sin eventuella framtid. Kan det bli en mer slimmad monarki som betalar sig bättre? Om England skulle avskaffa monarkin? Ärva positioner som har enande funktioner är en viss trygghet i en orolig Värld. Kanske vill människor ha ouppnåeliga förebilder? Något från Internetflödet i alla fall? Oavsett verklig nytta och avtryck?

Det är kanske ekonomin som orsakar revolutioner, inte republikaner? Och inte krig?

Sverige då? I Sverige fungerar Kungahuset med sin uppgift. Att byta till Republik? Tänk efter S och M samt SD som slåss om presidentposten vart fjärde år!
Viktoria, ja, men sedan är monarkin slut är dock min gissning. Men ingenting är mer osäkert än maktstrukturer och ekonomi i kombination.

Har sett en bit historia genom TV. Det närmaste jag har kommit det engelska kungahuset är prinsessan Diana 1992 på FN s missbrukskonferens där hon talade om sitt arbete i missbruksfamiljer och jag hade äran att tala om mitt. Hon bjöd sedan lunch för alla deltagare. Engelsk mat är inte min favorit men hon var magisk. Det är svårt att fylla hennes skor också, men tiden går och minnen blekna.

Idag är det party för många I Storbritannien som inte är stor i storleken längre. Men i morgon klagar folket på baksmällan och matpriser.

Man kan också undra om multimiljonärerna Kungen och premiärministern kan sätta sig in i hur en vanlig engelsk familj har det med pengarna och räkningarna.

I London regnar det. Här skiner solen, dags att gå ut.

Bilder: Vagn från TV. Kronan är från Wij trädgårdar i Ockelbo

Klimatet gör aldrig rätt!

Utvalda

Publicerat av

Det stora Klimatmötet har nu skitat ner med sina privatplan, mattransporter, skräp och limousiner mer än du och jag kommer att göra under vårt livstid. Och vilken matsedel då! Nej, det var inte maskar och gräs precis. Bland annat Wagyu oxfilé som du köper till det facila priset på ca 2000kr kilot.

Resultatet är fond för skador klimatet orsakar. Vi alla vanliga dödliga vet hur fonder och bidrag till fattigare länder används. De hamnar alltid i redan fulla fickor. Och vem skall åtala Naturen och Klimatet så ersättning skall utdömas? Vem bedömer? Vad är skador från klimat, väder och vad är dumhet som att bygga på fel ställe helt enkelt? Intressant hur politiker än tror att pengar alltid löser allting. I verkligheten föga eller inget. Oftast bara vissa privata omkostnader hos de som tar hand om slantarna. De rika länderna skall betala. Kina tänker inte bidra.

Stockholm har drabbats av klimat eller kan det vara bara vanligt normalt väder. Vi har.snö och en stor el av trafiken stod stilla på morgonen. Jobba hemifrån, ropade SL. Det är märkligt att just Stockholm drabbas alltid så hårt. Kan det bero på annat än vädret? Nyss klagade klimatalarmisterna att det var för varmt här. Nu då? Vad klagar ni på idag?

Vem har orsakat snökaoset i Stockholms trafik? Klimat, väder, årstid, läget eller usel planering?

SJ? Hur var det SJ visan ljöd och något om de försvinnande kontanterna.

Publicerat av

Så var det dags att åka till fjällen. Jag tog tåget som stannade i startpunkten på min vandring. Det tåget var bara 45 minuter försenad. Så, jag klagade inte. Mina tidigare tågresor har haft förseningar på 3, 8, 13 timmar. Jag började föredra flyget när jag åkte till barnbarnen på grund av priset och pålitligheten men till fjällen åker jag med gastuber och inga flyglinjer finns att tillgå.

En fjällvandrare som jag utan klar plan över vandringen vet inte när man åker hem, det beror på vädret och lusten. Så jag hade ingen returbiljett. Jag avslutade i Kvikkjokk. Buss till Murjek gick bra, de tar betalt i bussen per kortläsare. Men busstation i Jokkmokk som länge sedan sålde biljetter är stängt. Murjek är en stillsam ort utan biljettförsäljning, inte ens en kopp kaffe gick att få på en lördag. Förr sålde tåget biljetter. Tåg säljer inga biljetter nu mera. Internet? Hade ingen som helst lust att ge ut mina kortuppgifter på Jokkmokks eller bussens öppna Wifi som dessutom bröts hela tiden. Annat vägrade att fungera så länge att ens SJ appen hann laddas.

Jag var inte den enda väntande utan en tågbiljett.

Nu spelade biljetten ingen roll för det kom inga tåg. Olycka? Efter 4 timmar dök en buss upp och chauffören frågade inte efter våra biljetter utan föste in alla som väntade. Boden nästa. Jag ringde inte anhöriga för biljettköp. Jag trodde mig kunna köpa en biljett i Boden.

Automaten som fanns förr i Boden var borttagen för det var inte lönsam nog. Jag tog en fika och kafékillen sa att alla tåg var inställda eller fulla på grund av en olycka och inga biljetter gick att köpa annat än på Internet. Jag kunde ta bussen till Luleå och sedan vidare mot söder. Buss gick att betala just i bussen.

Innan jag hade fikat färdig kom han igen och sa till mig att Norrtåg sätter in ett extra tåg och man kan betala i tåget.

Jag var inte den enda som tacksamt hoppade på Norrtåget.

Fina tåg. Plats för bagage, barnvagnar och cyklar. Cyklar, som inte går att frakta på SJ om de inte är ihop packade i mindre delar. Bekväma stolar. Rena, snygga toaletter. Och som sagt, det tog en minut av konduktörens tid att ta betalt av mig.

Det är Internet som gäller mer och mer, även för samhällsservice vi gemensamt betalar. Den personliga kundtjänsten är borta eller på fallrepet. Personer som inte planerar sina resor skall inte åka SJ tåg. Personer som inte än har Internet får anlita någon annan. De fina gamla tågstationer vi hade förr i tiden och vilka nu signalerar SJs förfall är skräpiga, slitna byggnader utan den minsta service annat än privatdriven kafé där ägaren tagit på sig uppgiften att försöka hjälpa strandsatta.

Boden tågstation, interiör

Jag har ett förslag. Tåg bör ha en automat i en av tågvagnarna. Vagnen kan vara märkt med en skylt så de biljettlösa kan kliva på där.

Men jag undrar dock en sak. Under de tre gånger jag har åkt tåg den senaste tiden har det inte skett någon biljettkontroll. Behövs det en biljett? Är vi bevakade på något annat sätt? Hur vet SJ att jag som köpte en pensionärsbiljett är verkligen en gamling om ingen biljettkontroll sker? Är kontroll bortrationaliserad det också?

Jag irriterar mig också lite på det ökande antalet affärer som inte tar mot kontanter, även om jag för det mesta betalar med kort. Att betala några tior per kort lär kosta det dubbla för affären. Jag kan ha en viss förståelse för det på grund av rånrisk och att kassor inte behöver räkna det inbetalda när de stänger. Däremot har jag föga förståelse för att banker är utan fysiska pengar. Är det förenkling av verksamheten eller rånrisk där också? Jag frågade en gång banken varför de hade inga pengar. Svaret var att de ville arbeta med rådgivning. Uttagsautomaterna ligger också i riskzonen. Gynna din! Ta ut lite kontanter!

Barn lär sig inte pengarnas värde när deras veckopeng är  siffror i mobilen, inte i sedlar och mynt och inga sparbössor töms länge för eget sparande. Det kanske inte är så märkligt att år 2018 hade 9 845 personer mellan 18 och 20 år obetalda räkningar hos Kronofogden och då var inte än hela året inräknat.

Kanske var inte en sparbössa som present för ett barn så dum idé? Kanske borde SJ lämna drömmarna om höghastighetståg och rusta upp det som finns och ge en möjlighet att ta tåget – oavsett vart man kliver på.

Läs:Sångtext av Stefan Demert: Till SJ. Alltid aktuellt.

https://www.musixmatch.com/lyrics/Stefan-Demert/Till-SJ

Staten, döden och en favoritbegravning

Publicerat av

Jag skrev ett tag  sedan om allmänna arvsfonden och döden. Sofie Löwenmark har skrivit en viktig ledare om Arvsfonden därför lägger jag om inlägget.

https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/mormors-guldtander-finansierar-normkritik-/

Jag skrev: Jag har precis läst  Tre dagböcker sammanställda av Maria von Rosen och Ingmar Bergman.  Boken beskriver tiden från sjukdomsbeskedet fram till döden av Ingmars hustru Ingrid ur tre personers perspektiv. Ingrid, som dog i cancer. Maria, som är deras dotter och Ingmar.  Det handlar om vardagen under sjukdomstid men också av känslor, hopp, sorg inför det oundvikliga. Ingmar beskriver allt i korta stycken från trubbel på Dramaten till glasspinne för efterrätt. Oerhört närgånget.

Vi alla föds och vi dör. Hur tacklar vi döden?

Har du tänkt på din död? Har du planerat för det? Jag menar inte själva döden men allt omkring. Begravningen. Eventuellt testamente. Dina saker. Dina sidor på Internet, vad skall ske med dem? Och om du får hjärtstillestånd och är dessutom sjuk, skall du återupplivas eller får döden ha sin gång, nollad som det heter?

När jag flyttade ihop med min sambo pratade vi om allt detta men satt det aldrig i pränt. Gäller det då? Kan jag påstå något  om han dör före mig?

Som socialsekreterare begravde jag de döda vilka inte hade någon som kunde ordna begravning antingen av oförmåga,  brist på anhöriga eller  pengar. Finns det inga anhöriga men pengar kan en advokat sörja för arrangemangen och sedan går resten av slantarna till Samhället genom den Allmänna Arvsfonden, en skrupellös statligt organisation som kan skinna dig ändå till kremering. Mer om det senare, först skall jag berätta om min favoritbegravning.  Nej, det var ingen släkting utan en kvinna jag inte kände i livet.

Ibland leder letandet efter anhöriga till överraskande levnadshistorier.

Det började med att en kvinna larmade om sin granne, en gamling som inte hade synts till. Jag hade jour och gick in med polis och vi hittade en död gammal kvinna. Dagen efter gick vi igen in i hennes lägenhet för att leta efter eventuellt testamente, något som uttryckte hennes vilja eller annat som kunde hjälpa oss. Grannen hade inte mer att berätta.

Känner du till dina grannar? Skulle du märka om någon inte syntes till innan det börjar lukta död?

Vi letade. Inget resultat. Ingenting avslöjade något om henne som skulle vara till hjälp. Inte ens en telefonbok. Hon såg ut att ha levt helt ensam. Det vi hittade var några småpengar och en bankbok värt 300 000 kr.

Nu måste vi hitta en anhörig, sa polisen. Annas tar Allmänna Arvsfonden pengarna.

Jag började följa henne bakåt i kyrkoböckerna. Hon var född vid ett slott i en helt annan landsända. Slottet hade ägts av en gammal grevesläkt och användes nu mera till annat än bostad.

Det stod fader okänd i kyrkoböckerna. Inga syskon. Inga levande anhöriga. Hon hade aldrig varit gift. Pastorsexpeditionen på orten tyckte att jag skulle ringa till kyrkvaktmästaren. Den kyrkvaktmästaren som kyrkogårdsförvaltningen hänvisade mig till, vars far hade också varit kyrkvaktmästare, ja, det gick i släkten, visste allt om bygden. Han berättade den nu döda kvinnans livshistoria. Damen var ju  gamle grevens oäkta dotter. Det visste alla men han hade aldrig erkänt henne offentligt. Hon hade flyttat efter skolan, hennes mor bodde kvar  tills döden.  Hon var begravd på ortens kyrkogård.

Vi beslutade att flickan, nu en 80 årig död dam skulle begravas där. Det får bli på den fina delen av kyrkogården, sa vaktmästaren. Hennes mor låg också där på den fina sidan, sa han.

Finns det en finare del på en kyrkogård? Antar att det är närmast kyrkan?

Jag tyckte det var en bra lösning och ordnade att kistan skulle skickas dit. Han skulle beställa blommor och se till att det fanns musik i kyrkan även om de enda som satt i bänkarna var han och hans far. Kaffe efteråt. Vaktmästaren tyckte att jag skulle resa till begravningen men sådant hade jag inte tid till.

Han ringde till mig och berättade hur vacker begravningen var. Det kom några gamla till kyrkan som hade känt kvinnans mor och  någon skolkamrat till henne som än var i livet. Ja, hennes pengar efter begravningskostnader gick till Allmänna arvsfonden. Jag är tämligen säker på att hon inte stödde de organisationer som fick hennes pengar, av innehållet i lägenheten att döma. Hur många av er sover under en bild av Jesus och Maria? Hur många har en tummad Bibel och psalmbok på nattduksbordet?

Den slutgiltiga döden orsakar många känslor. Sorg och lättnad om personen var svårt sjuk. Vackra begravningar och stor enighet om allt det praktiska kring döden. Fina minnen man vill dela med andra. Men också oväntat elände. Syskon man inget visste om kan komma till och orsaka bittra känslor. Anhöriga som sket i den gamla dyker upp och vill ha en del av kvarlåtenskapen. Drama vid döden är inte ovanligt. Oavsett hur arvsrätten är enligt lag grälar många om arvedel. De gamla tanterna utan barn vilka ingen har brytt sig om i livet kan bli intressanta i döden. Kan de äga något? Att medla är inte enkelt. Det hände att grälande människor dök upp till Socialbyrån och ville ha en begravning på  socialtjänstens bekostnad medan de slogs om den avlidnes lägenhet med dyra prydnadsföremål, antika möbler och guldhalsband.

Som en advokat sa i en utdragen gräl: Snart behöver ni inte gräla om delningen. Jag får allt som mitt arvode.

Har du hemligheter som kommer att orsaka problem efter din död? Har du tänkt till hur din  begravning skall ske? Har det någon betydelse? Det är ändå de anhöriga som skall leva med det.

När jag läste Fnordspottings inlägg om död och Allmänna Arvsfonden blev jag illamående. Läs de två inlägg om Allmänna Arvsfonden och deras verksamhet, vart de avlidnas pengar går till. Alla bör läsa de och sedan skriva ett hållbart testamente med vittnen.  Att råna folk efter döden på pengar och kroppsdelar av metaller känns som likplundring.  Men det är en lag vi har. Om du blir kremerad är dina guldtänder, titaninlägg och annat metall du har lagat din kropp med Allmänna arvsfondens, inte något som följer med din aska till graven eller ens till anhöriga.

Från Fnordspotting:

Allmänna arvsfonden är på pappret en statlig välgörenhetsfond till vilken medel från dödsbon utan arvingar tillfaller. Detta kan måhända (bortsett från de uppenbara oegentligheterna) förefalla rimligt i princip, men i praktiken är det hela betydligt mer obehagligt. Arvsfonden nöjer sig nämligen inte med att överta tillgångarna från de dödsbon som saknar arvingar, utan har dessutom satt i system att stämma dödsbon, anhöriga och utpekade arvingar för att komma över ännu fler arv.

Allmänna arvsfonden nöjer sig emellertid inte med att ägna sig åt likplundring av det mer symboliska slaget. Sedan något år tillbaka är Svenska kyrkan enligt lag skyldig att ta hand om den metall (i form av till exempel guld från tandfyllningar) som frigörs vid kremeringar. Det överskott som verksamheten inbringar skall enligt samma lag gå till – ja, du gissade rätt – Allmänna arvsfonden.

Obehagligt. Det finns ibland förslag från vänsterkanten att Staten skall ärva allt du äger, inte dina anhöriga. Du är Statens egendom, inte en fri person. Jag tror dock det är få som vill ha det så,  även om vår frihet är begränsad av livet och egendom vore obefintlig.

http://fnordspotting.blogspot.se/2017/11/mer-om-allmanna-arvsfondens-likplundring.html

http://fnordspotting.blogspot.se/2017/02/allmanna-arvsfonden-nar-staten-agnar.html