Etikettarkiv: PCT

Myggornas älskling?

Publicerat av

När jag kom hem från Umeåtrakten två veckor sedan var jag myggbiten överallt med stora röda utslag. Norrlandsmyggen var extra aggressiva. När jag sedan gick hemma genom skogen 24 kilometer fick jag säkert femtontal myggbett. Axlarna ar sönderbitna fast jag hade ryggsäck och dubbla tröjor.

Jag är helt enkelt allergisk för de små jävlarna.

Jag har provat alla knep även de tokiga som att äta något speciellt som myggen ogillar före utevistelsen, provat nog alla myggmedel och ingenting hjälper helt. Det fanns ett myggmedel som fungerade ganska bra men det blev förbjuden eftersom den kunde vara skadlig på daglig användning.

Vem använder myggmedel dagligen? Under vintern också?

Jag är den som alltid är mest myggbiten. En miljon mygg älskar mig. De kan väl inte ha fel?

Jag vandrar helst mot hösten när myggplågan är mindre.

Jag har en kortärmad + en långärmad tröja eller långärmat x2 oavsett vädret. Aldrig bararmad. Långbyxor av tjockare material, inte tajts eller shorts. Drar strumpan över byxorna. Coretex jacka ovan så fort det blir lite kallare. Mössa, myggnät. Handskar. Myggmedel, ja, fast det är nära värdelöst på mig.

Hur jag än gör hittar myggen ett sätt att attackera. Och, man måste ju stanna till och äta.

Jag har några knep för att hålla myggen längre bort från min lunch på en vandring,.

Gå högre upp om möjligt för lunchpaus. Eller en blåsig plats. Byt tröja. Mygg söker sig till svett. Lägg din svettiga tröja långt från dig. med en sten ovan så den inte flyger bort.

Ta ut det du behöver för lunch och lägg ryggsäcken långt från dig.Ta av skorna och lägg också de långt från dig.

Förhoppningsvis samlas nu myggen vid din utrustning, inte runt dig eller i alla fall delar de på sig i olika lag.

På kvällen sätter man tältet på icke gräsyta gärna högt. Tälta inte på ett tältläger. Ja, det kan ju finnas någon som myggen älskar mer än dig, men varför ta risken.

Man sätter upp det nedersta lagret, myggnätdelen. Kastar in ryggan och stänger snabbt. Sätter upp resten. Tar av sig skorna. Dyker själv in i tältet snabbt. Nu packar man upp.

Laga mat gör man långt från tältet.

Och sedan blir man myggbiten ändå. Då smörjer man myggbetten med Hydrokortison salva. De bett som blöder sätter man sårsalva och plåster på, svårare att klia.

Det finns diverse teknik som påstås hålla myggen borta. Kanske. Men på en tur måste man tänka på varje gram. Det ska vara så lätt som möjligt att bära och allt skall fungera hela turen. Så vill du prova något gör det. Om inte är det bara att stå ut ifall du är myggens älskling.

Jag var förvånad över bristen på mygg på Pacific Crest Trail. Jag hade blivit varnad redan i San Diego hos Rei i (sportaffär) om myggplågan i Norra Kalifornien och Oregon när jag handlade det sista för turen. Köpte myggmedel. Men myggen var sällsynta 2018. Bara dag 104, mellan 1460 och 1485 mile, vid Mc Cloud river, skrev jag i dagboken att myggen var riktigt besvärande. Visst, det fanns ibland några mygg, en gång fick jag en getingarmé på mig som var värre, men i stort var det ett myggfritt år tack vare låg snönivå på vintern och snabb avsmältning. Vilken otrolig tur jag hade! Jag tältade nästan alltid högt upp för höjd fanns det ju gott om.

Det får bli någon vandring lite senare när myggplågan är mindre. Det ser inte ut att utlandsmöjligheterna blir öppna i år heller, om inte sent i året. Det är bara vänta och se.

Tänk även att mygg är mat för fåglar. Och vi alla vill fåglarna väl.

Har du någon suverän knep mot mygg? Dela gärna med dig.

Bilder: överst: mygg som svärmar bits inte, mitten : tältning i hög höjd Luottolako, Sarek, sista bild på väg mot myggarea Mt, Shasta i bakgrunden.

Mer om myggplågan. Jag ser nu att jag har fel blodgrupp.

https://www.ttela.se/nyheter/regionalt/den-h%C3%A4r-blodgruppen-verkar-myggen-gilla-mest-1.50602050

Om vinden blåser – vindkraft och politik.

Publicerat av

Dag 19 vid mile 215 efter San Gorgonio pass började de första stora vindkraftareorna omkring PCT. Säkert flera hundra vindkraft, vilka nu var stilla. Ingen vind. Många verk stod trasiga. En vinge saknades. Av andra fanns bara en ”pinne” kvar. Nej, återvinning har inte nått vindkraftverken. De står där de står. Man beräknar att vindkraftverk håller i ca 20 år. Jämfört med vattenkraft på 60 år och på så sätt är vindkraft inte alls det mest koldioxidneutrala.

Men Mesa Wind Farm erbjöd vatten i flaskor och tak som gav skugga. Det var av vandrare uppskattad vänlig gest.

Mellan Hikertown och Mojave finns oändligt med solpaneler och vindkraft. USA ligger som tvåa efter Kina i världens vindkraft. Dag 44 gick jag i ren vindkraftskog. Jag satt upp mitt tält först och började gå till en station där det fanns vatten. Nej, det vattnet var inte drickbart sa några män i ett hus. De gav mig flera vattenflaskor.

När jag gick tillbaka hade jag svårt att hitta min tältplats. Jag gick dumt nog inte tillbaka samma väg utan följe skylten ”avtagsväg till PCT” men det var fel. Jag irrade runt under vindkraftverken. De vita pelarna var som en skog för jättar. Sedan såg jag bekant grupp stillastående vindmyllor och då var jag åter på leden och mitt tält.

Garmin hade jag lagt på laddning vid tältet genom solpanel. Smart? Gå inte utan Garmin i vindkraftskog! När det började blåsa och boboom, boboom ljudet blev olidligt packade jag ihop och gick några mile till.

Dag 46 kom jag till Mojave – Tehachapi arean vid 555 mile, den blåsigaste platsen i världen sägs det, med tusentals vindkraftverk. Ja, det blåste. Jag kämpade mot vinden. Flera mile vindkraft. Boboom, boboom… Jag var glad när en bil stannade halvvägs till Mojave, jag fick lift och slapp gå ändå till stan i blåsten.

Dagens politik i Riksdagen är som vindkraft. Ingenting, ingenting men sedan blåser det till storm. V är så missnöjd över sina bristande möjligheter till rejäl makt att de grabbar tag på vad som helst utan att sätta sig in i frågan. Fri hyressättning. Marknadshyror. Fy. Kapitalism! Det handlar om så få lägenheter om knappt några för få byggföretag vill bygga hyresbostäder när det går att sälja bostadsrätter. Visst, det kan bli en öppning så småningom för hyresvärdar att styra sina hyror, men inte nu. Att väcka misstroendevotum om det är att gripa halmstrå. Maktdemonstration.

V hittade ingen bättre fråga för att ropa: här är i och vi vill styra. En ny partiledare vill förstås visa sin styrka. Då kan man till och med godta SD röster. Det ser ut som om så kallade oppositionen går i armkrok med V.

Kanske dansar de små grodorna tillsammans så här inför Midsommar?

Fortsättning följer i dokusåpan ”Regeringen” som har pågått sedan hösten 2018. Ny spännande avsnitt på måndag.

Oja, jag vill förpassa den här Regeringen till soptunnan. Speciellt den delen som heter MP. Det lilla partiet har haft alldeles för mycket orealistisk påverkan. Frågan är: rätt läge för sparken nu?

Energi är en av de stora frågorna. Den svenska Regeringen hoppas på vind och sol. Kärnkraft stängs. Vatten ska helst flöda fritt, så vattenkraft är inte bra heller. Olja är kriminellt, likaså kol. Träråvara, alltså biobränsle är inte nog miljövänligt. Vind och sol är acceptabelt. Det är inte en realistisk lösning.

Regeringen tror att vindkraft och solpaneler på våra tak löser vårt behov av el. Vindkraft – inte så smart om det inte blåser? Ingen har tänkt vad som händer med de uttjänta ”pinnarna” vilket gör att de står kvar som monument över felberäkning. Likaså solpaneler, vem tar hand om de när deras tid är ute om ca 20 år? Vindkraft och solkraft är ett tillskott, inte något som helt räddar vårt energibehov.

Vad är det för fel att sitta vid tända ljus på en kall vinterkväll inrullade i filtar och äta knäckebröd? Det är säkert miljövänligt och räddar klimatet!

I Sverige fanns 4 333 vindkraftverk 2020. Sammantaget bidrog vindkraften med ungefär 16 procent till Sveriges elproduktion under 2020, vilket motsvarar 27,5 TWh.

Läs mer om mitt besök i Mojave:

Vindfarmer och hemlöshet.

Om att lifta och prata politik i USA.

Publicerat av

Den sjunde dagen på PCT kom jag till Scissors Crossing i öken. Jag hade nu gått nära 100 mile, inte så snabbt. Det var varmt. Området var som en kaktuspark. Jag hade tältat i en lucka i buskagen vid vägen. Nu skulle försöka lifta till Julian för att fylla på mat.

Jag hade aldrig liftat i hela mitt liv.

Jag ställde mig på vägen och en bil stannade omedelbart. Jag hade inte hunnit lyfta upp tummen. PCT? Ska du köpa mat i Julian? frågade mannen. Jag svarade, klev in. Han skulle också till Julian, staden där många vandrare fyllde på sina matförråd och laddade telefonen.

Han visade biblioteket och mataffären där vandrare brukade handla. Själv skulle han till en begravning. På baksätet i bilen hade han en låda med en stor tårta och en kostym. Vi pratade, han berättade om sitt liv och sina politiska åsikter. En Trumpanhängare. Han var över 70 men arbetade än med byggarbete. Han såg sig som en vanlig amerikan med jobb, familj, två barn med bra arbeten efter studier, vänner, utflykter till naturen och kyrkan på bemärkelsedagar, kanske mer. Hans fru var bagare och hade bakat tårtan.

Han tyckte att några av den yngre generationen hade svårt att begripa hur välståndet kom till. Inte från politikernas löften, utan från eget arbete.

Han lämnade mig vid ett fik, även den populär bland PCT vandrare. Jag tackade, han önskade mig lycka till.

Jag och drack kaffe med dagens muffins. Laddade min Garmin. Fyllde på mat. Fick lift tillbaka och bytte kläder, packade in mina nästan rena som användes bara i stan.

Jag började gå uppåt i Anza Borrego Desert mot Warner Springs. Sanden var mjuk, med olika kaktusar. Det var som att gå i en trädgård för just kaktus. Väl uppe i bergen med utsikt slog jag tält. Det blåste. Taggiga buskar gav lite skydd. Sanden yrde runt. Solnedgången färgade bergen. En absolut fantastisk dag vändes mot natt. Jag hade lyckats lifta för första gången. Det blev några till lift och fina samtal om livet, USA, Världen samt politik.

Dock träffade jag nästan inga demokrater, 2 av 50. Vet inte vart de höll hus. Inte i byarna längs PCT. Inte i bilar jag liftade med. Inte som skogshuggare, jägare, militärer, busschaufförer, föreståndare för motell, företagsledare och inte som någon trail angel jag råkade träffa. De kanske höll tyst och flöt med vinnaren?

Följaktligen var jag överraskad av valresultatet 2020. Var alla Trumpanhängare jag mötte smygsocialister och kamouflerade sig till annat än de var? Eller hade vinden vänt sig? Eller något värre?

Gamla minnen från 7. maj 2018

Publicerat av

Dag fem hade jag gått 40 mile i ökenlandskapet på PCT. Ingen fart precis.

Dag ett var inte någon snabb start. Jag var rejält åksjuk när jag började gå på eftermiddagen. När jag slog tält vid 8 mile lyste pannlamporna i tälten omkring. Andra kom inte så långt heller den dagen.

Det blev en av de få nätter jag tältade nära andra. Jag kom att tälta ensam de flesta nätter. Jag och naturen. Det var ren lycka. Jag träffade en massa trevligt folk men kvällen och tältplatsen var oftast min egen..

Dag två hade värmerekord +40 C och det tog knäcken på mig. Jag kom ingenvart. Andra vandrare låg också under buskar och träd i väntan på kväll och solnedgång. Då började vi röra på oss igen. Det blev svalare på de närmaste dagarna men snart skulle värmen hålla nästan varje dag. Jag lärde mig att strukturera upp dagen. Upp mellan klockan 4-5. Middagsvila mellan 12 och 15. Gå tills det är mörkt. Så var ökendelen fram till Kennedy Meadovs, 700 mile.

Inte bara jag hade jobbigt i början. Som en ung man sa: det blir en månads hårdträning men sen går vi snabbare och lättare.

Men det kändes bättre redan. Gå, äta, sova. Så skulle de kommande 155 dagarna se ut. Ungefär. Mot kvällen hade leden gått genom en vacker skog. Ja, öken har träd, inte bara kaktusar. Jag slog tält i mörkret i Mount Laguna. Syrsorna sjöng. Träden doftade annorlunda än hemma. På natten sjönk temperaturen rejält.

Alla drömmar om vandring utomlands är just bara drömmar så länge. Så ser det ut. Bara det här regnvädret drar förbi tar jag min ryggsäck och går en runda. I den svenska skogen.

Bild överst: nära Mount Laguna, Kalifornien.