I USA val hade de båda kandidaterna musik som hjälpmedel i sina valmöten. Några musikgrupper eller enskilda stjärnor ville inte att Trump spelade deras musik. Många kända trängdes med Harris. Men, det finns gott om musik att välja på i Världen.
Det här ser jag inte på spellistorna för valet men det sägs att Trump gillar det. Jag vill dock spela den för Harris. Så passande. Kanske även för dig som undrar: var det bara det här? Inget ner?
Peggy Lee; Is That All There Is, 1969
Som gammal undrar vi ofta så. Livet gick så snabbt och en dag sitter vi på soffan med en önskelista som inte kommer att prickas av.
Förhoppningsvis har vi ändå haft fullt av liv som blev av. Att ångra något är inte lönt. Lämna det som inte går att ändra. Förlåt dig själv för dina misstag. Ha acceptans över dig själv och din oförmåga. Älska dig själv lite, kanske inte jämt, men när det är svårt och trist. Det är dessutom World Kindness Day idag, 13 november. Så var snäll mot dig och dina närmaste, kanske även mot de du bara känner.
Det finns alltid något mer. Gäller bara att upptäcka det.
Min mest minnesvärda musikupplevelse skedde på -80 talet och just i Norrköping där politikerna idag försöker krympa sådant kostsamt som klassiska konserter för bortskämd elit.
Jag fick då en klient som hade hastigt blivit blind, en näthinneavlossning som blev icke reparerbar. Jag ordnade det som behövdes, hemtjänst, färdtjänst, ledsagare för det nödvändiga som sjukhusbesök och jag satt honom i den långa kön för ledarhund. Han hade en stående plats i konserthuset. Dagarna efter var det en konsert med någon pianist, finskt underbarn, som skulle spela Rachmaninovs pianokonsert 2 och 3. Han skulle inte kunna ta sig dit. Han var ledsen. Livet hade drabbat honom hårt. Jag bestämde mig att ta med honom. Socialbyrån knorrade. Man ska inte bli så bekant med klienter. Jag sket i det.
Den andra halvan av konserten blundade jag. Jag ville dela hans upplevelse. Det var absolut magiskt. Musiken omringade en, man blev ett med det. Jag var oerhört tacksam. Sedan kom allt i gång för honom. Ledsagaren kunde lämna honom på dörren till Konserthuset och personal hjälpte honom in och ut.
Än idag är Rachmaninov en av mina favoriter. Dagens ”kaffemusik” var lämpligen pianokonsert 2 och 3 spelad av Tamás Vásáry och London Symfoniorkester, gammal spelning 1976. Det är så vackert. Gör nästan ont i kroppen att lyssna på musik som är så vackert att det rör själen, om nu själ finns. Sergej Rachmaninov (1873–1943) var en magisk kompositör. Hans musik har också använts i filmer som Doktor Zivago, Briget Jones Dagbok och Spiderman 3. Jag undrar smått, skulle Rachmaninov passa även för kommunalrådet Jarl som har starka åsikter om Norrköpings symfoniorkester och dess musik och så klart pengar och lönsamhet. Mera populärmusik, ropar hon.
Så, till kultur för bortskämda i Norrköping. Det har blåst upp en liten storm i kulturlivet. Norrköpings kommun omorganiserar kulturområdet, alltså pengarna. Kritiker menar att kulturens infrastruktur raseras. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl svarar med att kalla kulturarbetarna ”en bortskämd kulturelit”, Hur kändes det för orkestermedlemmarna undrar jag. Symfoniorkestern i Norrköping borde spela mer populär musik för att locka fler besökare och bli mer lönsam. Kommunalrådet Jarl (M) sa: – Abba är en viktig del av vår kultur och det attraherar människor. I SVT:s 30 minuter (7 sept.) utvecklar Sophia Jarl sitt resonemang och säger att ledningen bakom orkestern i Norrköping är del av en” bortskämd kulturelit” eftersom de inte vill vara med och bidra när staden nu måste spara. När de spelade Abba var det fullsatt, så…
Hm. Symfoniorkester är just främst till för att hålla uppe den klassiska musiken. Men så klart kan de spela populärmusik också eller barnkonsert med barnvisor och poppispop från Melodifestival. De gör ju alla orkestrar ibland, även Norrköping. Det finns inga problem för populärmusik att bli hörd idag även om symfoniorkester inte spelar den grenen ständigt. Men, vad är populärmusik? Säkert har Norrköpings orkester spelat musik från filmerna Die Hard 2 eller Wall Street också. (Vet du vilka var tonsättarna?) Detta är bara några exempel, de döda kompositörernas musik används flitigt i många sammanhang. Film, reklam, vigsel…och så klart konserter för bortskämd kulturelit. Men syftet och även utbildningen för orkestermedlemmarna är nog att klara av att spela klassisk, ofta väl så krävande musik i en orkester eller som solist. Några få blir världskända.
Den klassisk musikens påverkan finns överallt. Populärmusiken stjäl ofta från den. Varje ton har använts miljoner gånger. Det är en kombination av dessa som gör att vi gillar eller inte gillar musiken. Ingenting är nytt och allting är åter nyskapat. Du kan möta klassisk musik.där du minst anar det.
Att sortera upp människor beroende på musiksmak och märka vissa som bortskämda är olämpligt när det kom från en politiker i tjänst. Men det väcker också frågan: vilken kultur ska vi bevara och stödja med skattepengar? Popmusik? Bara det som bringar pengar till kommunkassan? Skall politikerna lägga sig i kulturfrågor och besluta vad är ok och vad inte och så dra in pengarna?
Den berömda gruppen Abba har vad jag kan se ingen större utbildning i musik, de är bara mycket begåvade, smarta och hittade rätt gren i musikdjungeln. Kanske kan vi då slopa även musikskolan och högre musikutbildning? Vad ska vi ha det till? De som är begåvade nog kan ändå bli världskända. Och vi kan spara pengar till någon behjärtansvärd politisk idé.
Har du haft oförglömliga musikaliska upplevelser?
PS 1 Nedläggningen av kulturförvaltningen i Norrköping väcker starka känslor både lokalt och nationellt.
Bakgrunden är att kommunen omorganiserar sig, och efter nyår drar man in den nuvarande tjänsten som kultur- och fritidschef samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter läggs under ett nytt ”superkontor”, kallat Tillväxt- och utvecklingskontoret.
Samtidigt förbereder kommunen en utförsäljning av det i dag kommunägda konserthuset, Louis De Geer-hallen, hemvist för Norrköpings symfoniorkester. Den byggdes 1994.
PS 2. Jean Sibelius Finlandia spelas i Die Hard 2 och Giuseppe Verdi Rigoletto i Wall Street.
Bild av Nicceeo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25849624
Har du inte lyssnat än på Pink Floyd: He Hey Rise Up är det dags.
Pink Föyd hör till mina musikfavoriter. Här spelas Echoes 1 och 2 och A Moment Lapse of Reason samlingen eller något annat. Dock tycker jag bäst om opera eller klassiskt t.ex.Beethoven eller Rachmaninov. Hans trea är jag särskilt förtjust i. Jag följe en gång en blind man till konsert med Rachmaninov´s trea. Jag lyssnade hälften med slutna ögon lik den blinde och upplevelsen var oförglömlig..
Gärna något lite aggressivt tungt mäktigt när jag städar. Ja, jag har än lager CD skivor. Gammalmodigt?
PS. Har lagt min utrustningslista på sidan: ”Vandringar/my hikes” lättare att hitta. Saknas något som du brukar ha med dig?
Våren 1958 gick jag på bio med mina två bästisar. Filmen var redan omtalad. Föräldrar räknade det som sedeslös fast de inte hade sett filmen. Vi sa förstås att vi läste läxor hos en kompis, inte att vi skulle se Elvis i filmen Jailhouse Rock.
Jag klädde mig i långbyxor och en duffel. Långbyxor hade vi flickor bara på idrottsdagarna. Duffel ansågs lite opassande för en flicka. Men nu var vi tre lite tuffa – utåt i alla fall.
Utanför biografen stod polis, brandkår och en ambulans. De väntade på oss hysteriska flickor när vi skulle se Elvis svängande höfter.
Filmen var så där. Jag hade annan smak än mina vänner. De var begeistrade. När vi gick ut sjöng vi lite tyst på Jaihouse Rock och tog några danssteg.
The warden threw a party in the county jail The prison band was there, and they began to wail The band was jumpin’, and the joint began to swing You should’ve heard them knocked out jailbirds sing
Let’s rock Everybody, let’s rock Everybody in the whole cell block Was dancin’ to the Jailhouse Rock
Inget mer hände. Även om det var kaotiska scener ibland i USA när Elvis uppträdde var vi finska flickor inte så lätta att charma.
Jag föredrog opera och klassiskt. Mina vänner var nog mer för Paul Anka. Radions önskekonsert sändes en timme i veckan och blev det tid över spelade de en poplåt, dock inte opassande Elvis.
Så här efteråt känns det som en tid av oskuld. I alla fall om jag läser dagens nyhetsflora och dagens möjligheter för barn på gott och ont. Just nu handlar mycket av ren ondska.
Det är oerhörd skillnad på barnens mediebruk idag. Vet föräldrar vad barn konsumerar? Vad de sänder till andra? En flicka berättade att hon stängde sitt konto på Internet eftersom alltför många pojkar skickade penisbilder till henne. Pojkar alltså, inte bara män. Erbjudanden att hamna på någon porrkonto kom också regelbundet. Nej, hennes konto hade inget med sex att göra. Hon var minderårig.
Jag läste några texter av nutida idoler, rapparna. Det var absolut gräsligt, ingenting barn ska lyssna på, inte lära sig och inte förstå gäng – språket och brottsuppmaningarna. Jag ska inte recensera det mer utan varje förälder borde läsa:
Vilken kultur ger vi till barnen? Visst är det gammalmodigt att vi läste Shakespeare, Homeros och Petrarca under min skoltid, sjöng i kör, de rika spelade piano eller någon instrument och mycket hade än en kristen grund.
Idag sjunger man om knark och mord. Kanske är det ”musik” lämplig för tidsandan med 41 mord hittills (kan vara någon jag har missat) och knarket flödar ju, barn rånas och gängen har barn som springpojkar. Det är bara realism. Livet är så för många unga, varför linda det i bomull. Även kulturen ska vara med tidsandan, inte det förgångna?
Vad är det som gick så totalt fel? Smak och tid förändras. Men att barnkultur moderniseras till obegriplig språk med uppmaning till våld är en katastrof.
Hur är den föräldern funtad somhyllar det?
Snart är det Jul. Ska vi rappa lite våld och knark eller sjunga en gammal Julsång?
Finns det fler där ute med usel smak på det moderna kulturen?
