Idag påminner massmedian mig om Island. Eventuellt vulkanutbrott snart vid Grindavik. Folk har evakuerats. Men massor av folk står i närheten för att se på det förväntade utbrottet.

Islänningar är van med att Jordens innandöme bubblar, skakar och exploderar. Inte första vulkanutbrottet på Island.

2004 upplevde jag en liten jordbävning på Island. Skam att säga men det var magiskt. De jordbävningar som skedde i Turkiet, Syrien, Afghanistan, Marocko… i år har inget med magi att göra, bara elände. Inte heller de andra tillfällen då både människor dör och all infrastruktur drabbas. Kan vi verkligen inte förutspå dessa tidigare? Men det här på Island var magiskt, finns inget annat ord. Allt, mitt tält och alla saker skakade bara lite. Skeden i kastrullen klingade. Sedan var det över. Jag klev ur tältet. Strax kom en väldigt liten uppföljare. Det kändes som en svag darrning under mina fötter. Nog kände jag mig liten och även försvarslös mot Jordens makter. I ödemarken utan Internetkontakt hade jag ingen aning om vad kommer att hända och vad behövde jag att göra.

Så jag fortsatte att gå på morgonen. Jag skulle korsa Island till fots och skulle nå den utvalda södra punkten om kanske tre dagar. Senare såg jag information om den jordbävningen. En obetydlig sådan på isländska mått.

Island är ett vackert land. Naturen är som att komma till en annan värld som än är i begynnelsen av sin tid. Island är också ett av de bästa länderna i Världen att leva i.