Jag gör vad jag kan, säger fågeln i fabeln till lejonet. Fågeln flyger mot skogsbranden med en droppe vatten i sin näbb när lejonet och alla andra skogens djur flyr. Den fabeln berättade Kailash Satyarthi i prisceremonin när han mottog Nobels fredspris. Var det inte en illustrativ beskrivning av världen?
Jag gör vad jag kan gäller också för årets Fredspristagare Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai. Obama borde skämmas denna dag. EU, alla de överbetalda tjänstemännen där, borde också skämmas denna dag. Ett barn och en vanlig man har gjort mer än vad de har åstadkommit. Gett hopp. Stått mot världens elände. Fört barnens talan.
När barnen i andra länder drömmer om att gå i skolan struntar många svenska elever i den stora förmånen att få kunskap. Skäms de inte?
Årets Fredspristagare har gjort vad de kan. Hur är det med oss andra? Gör vi vad vi kan för våra närmaste, vår närmiljö, landet, världen?
Svaret är nog nej i de flesta fall. Kan vi bättra på oss? Hur? Har vi det så bra att vi inte ens kan komma på något att förbättra? Hur känner de käbblande politikerna sig i kväll, de som festar just nu på en uppfinnarens bekostnad. Skäms de? Tänker de bättra på sig i morgon eller botar de bakfyllan? Vi har bildat invecklade kostsamma strukturer för att styra det mesta i världen, medan samhällen faller på grund av krig, förtryck, likgiltighet, brist på utbildning, demokrati… Är världen på väg eller glider allt baklänges?
Är det bara jag som har ångest och skamkänslor över att ha åstadkommit så lite och så lite av värde? Eller ser jag på mitt liv med alldeles för svarta glasögon?
Låt oss spela Pink Floyds albumThe Wall för att fira Berlinmurens fall idag. Vissa grät när den muren föll. Det ideala livet i kommunismens hägn krackelerade till sorg för många kommunister som inte själv hade behövt bo bakom muren. Hur kunde folk ge upp den bästa av världar? Men de tappra röstar än på dem, även i Sverige, men här har namnet på partiet bytts ut för att inte påminna om kommunismens brott alltför mycket. Eller, är Stalin & co redan förlåtet?
När faller de andra murarna? Eller, har en nation rätt att freda sig för dem som tränger sig olagligt in i landet över en mur eller fiktiv gräns? Är muren mellan Mexiko och USA rättvis? Dock strömmar folk över ändå, barn och vuxna, vilka tror sig finna bättre utkomst i USA, 11 miljoner illegala är en uppskattad siffra och sista året har skett en anstormning av ensamkommande barn. Israels mur mot palestinierna på Västbanken och i Gaza är uppförd på ockuperad mark och i strid mot folkrätten men den står och Israel rättar sig inte efter någon folkrätt. Spaniens och EU:s inhägnade enklaver i Ceuta och Melilla i Marocko har byggts för att utestänga människor som önskar söka asyl eller uppehälle i Europa. Liknande barriärer byggs lite överallt, det flyr få till rika Saudiarabien till exempel. Världens längsta militära mur är 2720 km lång som Marocko har byggt för att skärma av Västsahara.
Murar som stänger in eller hindrar ut.
Däröver kommer de fiktiva murarna, de som skärmar av människor i olika länder och inom landet från varandra. Det är lagar, språk, religion, pengar, klädedräkt, utbildning, sjukdomar och politiska eller privata uppfattningar som att vi bör se till eget folk först innan vi tar på oss rollen som världens humanitära stormakt och samvete, eller det radikala: öppna gränserna bara, inga murar, resten fixar sig alltid. Antingen eller… det är svårt att vara lagom i svenska lagomlandet.
Jag är en aning trött på att vara del i islams krig utan önskar att de slöt fred genast. För vi blir en del av krigen, när flyktingar från krigsområden ges asyl. Vi underlättar faktiskt kriget med vårt omhändertagande. Likaså hjälper vi länder att rent av skita i sin befolkning. Men – i verkligheten är det bara en liten rännil av nöden i världen vi släpper in även om vi procentuellt tar mot en stor del av asylsökanden inom EU.
Eländet i världen finns på vår port, i vårt välorganiserade land där skatten sörjer till och med museibesök. Jag har just kommit hem från Norrland, från en stad där tiggare satt i varje gathörn trots att vintern hade kommit och deras bostäder bestod av kåkstad byggt av pappkartonger. Det är armod om något, men folk som passerade dem var synligt irriterade. Hur i helskotta kunde dessa människor ta sig ändå till Norrland för att tigga! Politikerna var paralyserade trots att vi har lagar som reglerar hur och om man får vistas i landet. De visste inte vad man kunde göra utan att bli rasister, de vågade inte ens fixa en buss som kunde frakta tiggarna hem. Det var inte heller budgeterat extra åtgärder, som hjälp till andra länder, och nu i slutet på året var kassan tom och kommunen redan skuldsatt. Så där satt tiggarna och skakade i kylan.
Så, skall vi öppna våra hjärtan och plånböcker även för tiggarna, inte bara för asylsökanden? I så fall till vilken grad och hur? Alltså hur? Är det någon politiker som planerar bostadsbyggen, sjukvård, skolor, vatten och avlopp, elnät mm för att kunna öka befolkningen med kanske några hundra tusen per år? Då är de unga vuxna som redan bor här, som gärna vill flytta till eget från sitt barndomshem och själv försörja sig, än oräknade. Jag kan inte hitta någon storskalig planering som vore möjlig att förverkliga de närmaste 4 åren, inte ens på dubbla tiden. En Jönköping eller Lund, Gävle eller Umeå behövs per år. Med vilka pengar? Om vi tar mot människor vilka vill bosätta sig här, arbeta och få våra förmåner måste det finnas en möjlighet för dem att just bosätta sig och börja betala skatt. Annas blir det systemkollaps.
Vi har nog avskaffat våra murar på gränsen och kommer att få öppna våra plånböcker tills det är tomt. Det räcker inte med några hundralappar i månaden som stöd för en hjälpande organisation eller någon insamlingsgala för världens barn. Så länge islamister krigar mot varandra och fattigdom finns i världen får vi in flyktingar – och andra lyckosökare – som passerar våra fiktiva rivna murar. Det behövs en världsregering att försöka lösa frågan om flyktingar och krig. FN? Skojar du? De har fullt upp att hålla vackra tal, kritisera Sverige om jämlikhet eller annat galet och pyssla med sina stora egna förmåner. EU? Fullt upptagna att tjafsa om sin flyttkarusell. Det är kört, eller?
Bild överst: Mina barn står vid checkpoint Charlie 1977.
Bild nederst: den enda tiggaren vi råkade på i Rom juli -13.
I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i ”Tjernobylvärlden” och intervjuade hundratals människor. Boken: ”Bön för Tjernobyl: krönika över framtiden” är resultatet av hennes intervjuer.
Tjernobyl den 26 april 1986. Ukraina blev suverän stat 24augusti 1991, men problem vid Tjernobyl och människorna omkring var inte lösta. Nu är det ett tag sedan jag läste boken – skakande vittnesbörd hur människor lämnades åt sitt öde – men jag minns hur någon yttrade sig om sin vilsenhet. Ena dagen var man en ryss, andra ingenting.
Det kanske är så för ryssar på Krim? De känner mer tillhörighet till gamla Sovjet är Ukraina vilket tydligen har förstärkts av ryska pass vilka har delats ut. Vad kan hända i Estland eller Litauen om ryska pass börjar delas ut där med?
Eller i resten av Ukraina?
Nätet krylla av uppgifter, Estland mobiliserar dök upp nyss, Finland ska ha krismöte, Sverige – ja, vad gör vi, råd finns att tanka fullt, fyll på matförrådet och vatten, mer … I TV pågår Mello men Aftonblaskan ropar överst Ryska flottan redo för krig, Expressen har Bildt med allvarliga ord, DN rapporterar live och SvD likaså och Bildt jämför med Tjeckoslovakien.
Vi som har upplevt krig på nära håll får en obehaglig känsla av upprepning, vi känner igen, vet hur det kan vara, minns… det är skrämmande. Att människorna aldrig lär sig använda andra metoder som samtal, simpla omröstningar, tolerans och tålamod. Så klart vill alla använda sin militära utrustning, varför skulle man annars ha det?
Om Moskva kommer undan med en regelrätt militär invasion i en av Europas största stater lär aptiten växa. Det är känt att Putin aldrig har kunnat smälta sovjetimperiets upplösning, som han kallade för ”århundradets stora geopolitiska katastrof”. Det är också känt att den ryske presidenten inte anser att Ukraina är en naturlig statsbildning.( Michael Winiarski)
Kommer Ukraina attdelas? Stor Ryssland är nog Putins dröm. Kanske borde EU i framtiden hålla sina fingrar borta från gamla ryska domäner för att undvika konflikter vi alla kan dras in i?
Nyss gullade vimed Putin i hans OS fast vi visste att mänskliga rättigheter var inget intressant och viktigt för honom. Nu hukar vi och vet att vi inte skulle ha något att sätta mot den Ryska Björnen om…
Men OS ska förstås go on…inte kan vi blanda politik, krig och idrott.