Etikettarkiv: Brexit

Rule Britannia!

Publicerat av

I natt går Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ut från EU gemenskap. Brexit är äntligen här. En rådgivande omröstning 23 juni 2016 resulterade i att lämna-sidan vann med 51,9 %.  Därefter många vändor och våndor samt tre premiärministrar: David Cameron, Theresa May och till sist Boris Johnson, men nu går Storbritannien ut ur EU. Britterna skippar den  gemenskap som har blivit alltför omfattande och har beslutat för mycket av landets styrning. Landet tar tillbaka sin makt och beslutsfattande. Demokrati alltså. Det blir säkert problematiskt på många punkter ett tag.

Britterna är provkaniner.

Den världsmakt som Storbritannien en gång var finns inte mer. Storbritannien är bara öar i Europas utmark. 

Skottarna knorrar. Hur känner Nordirland sig? Blir skottarna griniga nog  och röstar för självstyre, eget land och Nordirland följer efter finns bara en del kvar som ett land. Området som kallas England var bosatt redan under stenåldern men fick namnet från germansk stam angler. Dessa bosatte sig på området under 400 – och 500 – talet. England blev en enad stat år 927. Kanske det som till sist bli kvar är just ursprunget England med Wales?

En bild från TV efter Brexitomröstning har fastnat i mitt minne. Det är en demonstration mot Brexit, en hop skrikande mest unga människor med plakat. En journalist går runt och intervjuar. Han ställer en fråga: röstade du mot eller för och får svar jag röstade inte alls. Han går vidare och ställer sin fråga och får samma svar. Det gick bra att skrika på gatan men att orka rösta mot Brexit var för jobbigt.

En typisk tidsbild av engagemang?

Jag träffade några engelsmän på PCT, vita finansmän i 35 – 45 års ålder från centrala London. Ja, nästan alla, över 92 % som vandrade var vita. Dessa var män med bra arbete och möjlighet till flera månaders semester. De sa sak samma: Vi är trötta på makten från EU och flyktingar. Någon annan än vi beslutar. Londons utkanter ser ut som Mellanöstern.

Det engelska kungahuset krackelerar också. Paret Sussex med Meghan och Harry drar sig ur. Det var inte så kul att vara kunglig. Andrew är på kanten till vittnesmål i pedofilhärva. Drottningen är i slutet på sin bana på grund av ålder. Om en – max två generationer till kommer inte kungahuset vara kvar är min gissning. Varför betala för det? Så blir det nog i Sverige med.

God save the Queen? Så lange…

Kommer EU att överleva i sin nuvarande form som en organisation villig att kapa åt sig mer makt över våra liv, harmonisering som det kallas och börja beskatta EU medborgare? Vem näst, ut ur EU alltså? Har den utdragna processen skrämt de länder som inte vill lyda Bryssel och följa tvångsmetoder som att tvingas ta mot invandrare?

Den som gapar efter mycket… EU bör lyssna mer på sina medlemmar, inte bara på politiker i gräddfilen. Desto längre från medborgare besluten tas dess mer krackelerar demokratin och med det samhället. Var och en blir sin egen, inte samhällsmedlem. Återstår ”vald diktatur” som bara de invalda bryr sig om.

Av de 73 platser som blir lediga genom att Storbritannien lämnar EU har 27 platser  omfördelats till andra länder. Och EU vill ha mera pengar av sina medlemmar. Det blir inte billigare om någon lämnar laget.

Skål med whisky för britter! Dags att besöka Storbritannien, eller snarare för min del Skottland. Spanar på vandringsleder som The Great Glen Way och West Highland Way. Jag har varit i Skottland en gång men då på FN konferens som inbjuden föreläsare. Det var länge sedan.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never, never, never will be slaves.

PS. I Europaparlamentet arbetar ca 7 500 anställda i generalsekretariatet och de politiska grupperna. Sedan tillkommer EU-parlamentarikerna 751 personer och deras personal. Europeiska unionens råd har cirka 3 500 anställda i generalsekretariatet. EU-institutionerna har runt 4 300 översättare och 800 tolkar i fast tjänst. Ja vet inte om service omkring som städare m fl är medräknade.

Kartbild: Brittiska imperiets glanstid:

Fram till 1776 hade Storbritannien även 13 kolonier på Nordamerikas östkust som 1776 slog sig fria och bildade landet USA. Storbritannien erkände USA:s självständighet 1783. USA räknades inte till Imperiet.

Av Maps & Lucy – https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6705078

Några tankar om året som har gått.

Publicerat av

Det svarta hålet

Vad är värt att minnas? En sak poppar upp som etta: det svarta hålet. Jag besöker varje dag sidan Astronomy Picture of the Day Archive med bilder från Rymden. Några av mitt livs upplevelser har med stjärnhimlen att göra. Ljusfenomen ”flygande tefat” i början 50 talet som ingen lyckades förklara eller ens fotografera, den första satelliten Sputnik, makalös stjärnhimmel i USAs vildmark att sova under… Nej, jag läste aldrig astronomi, jag är för dålig i matte för det.

11 april 2019 publicerades den första bilden av ett svart hål, tagen med Event Horizon Telescope, genom åtta teleskop på olika platser. Bilden är det första direkta beviset för existensen av svarta hål. Observationen i mitten av Messier 87-galaxen och sägs vara 6,5 miljarder gånger större än solen. 

Svarta hålet, dess betydelse och funktion vet vi än för lite av. Men nu har vi det i bild.

Däremot, användning av svarta hål sker lite då och då. Det är när pengarna bara försvinner till ingen större nytta. En del av rent slöseri med våra skattemedel finns hos Slöseriombudsmannen. Kräks inte. Det är bara ett urval. Undrar du vad som din Kommun har slösat bort? Många Kommuner höjer skatt och avgifter, så även Landsting. Det svarta hålet slukar ständigt skattemedel. Vad får vi för pengarna är en relevant fråga.

https://skattebetalarna.se/arets-varsta-sloseri-2019/

Årets politik

Jag tror att vår statsminister gör så bra han kan. Han har inte förmåga till mer. Han har rådgivare som inte heller förmår mer. I Regeringskansliet styr en röra av flera partier med olika tankar. Agendan de har – det multikulturella samhället – överskuggar förståndet. Vi ska inte gnälla, vi ska bara byta ut honom och låta någon annan göra ett försök att rädda landet.

Bild från https://twitter.com/StegetEfter

Politik ´då? Trots åratals svartmålning och olika anklagelser som rasism har strömmen vänt sig dit det inte skulle: från S till SD, inte tvärtom. Jag ser misslyckandet som resultat av typiskt beteende för S- politiker. Man upprepar det som redan har misslyckats men väntar sig ett annat resultat nästa gång. Skola, invandring är också bra exempel. Mera pengar löser inga problem.

Det är  tufft arbete att styra Sverige idag. Oavsett vem som har statsministerposten. Oavsett vilken bild man har av det framtida Sverige. Det gäller att ha de magiska 51 % på sin sida. Utan att sälja ut sig, helst. Väljare borde få det de har röstat för,  inte några partier  som hoppar runt lik åsnor mellan hötappar. Men, vi har fått det majoriteten röstade för: multikulturellt samhälle med allt vad det innebär. Islamska reservat. Förtryckta kvinnor. Krympande yttrandefrihet. Våld på gatorna. Rädslor som att ens våga säga ”God Jul”. Majoritet har faktiskt röstat för det.

I politik och media har vi flera talkers  och få doers. Prata går alltid an. Upprepa sin agenda likaså. Att göra rejäla förändringar till det bättre i den verklighet vi har är värre. Fortsättning följer. Vi får vara beredda för överraskningar med nya spelare som det muslimska partiet Nyans, än bara frågetecken. Som man bäddar…

Sprängningar och död

Folket i Sverige oroar sig för kriminalitet. Det är nummer ett på oroslistan, som tvåa kommer vård och trea invandring. De alla hänger ihop. Skjut- och knivskador är vanligt på Akuten, inte pensionärer. Jag lånar från Katerina Magasin, läs gärna hela:

Vi har testat vara snälla, förstående, toleranta, diplomatiska, vi har testat pizza och kanelbullar och lågaffektivt bemötande, vi har testat soctanternas huvuden på sned och dalt med grovt kriminella, vi har kört snällheten i botten och bara fått stryk tillbaka. http://katerinamagasin.se/ma-2020-bli-slutet-pa-angslighetens-tid/

När jag skriver detta ylar polisbilarna utanför. Det är så normalt nu mera att folk på gatan inte vänder ens huvudet, bara skyndar sig iväg.

En orsak till ökad kriminalitet är importerad klankriminalitet och det blir man inte av med annat än utvisning av hela gänget. Vi har också överskott av invandrarmän i så kallad brottsaktiv ålder. Av alla män i ålder 15 – 44 i min kommun hade 53,5% invandrarbakgrund. Nej, de är inte finnar. Var det någon som andades om folkutbyte? Statistik visar att svenskar är ganska så laglydiga medan invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistik. Oavsett vad BRÅ ljuger.

Räta upp det den som kan.

Årets person

Nej, det är inte flickan som skäller ut oss vuxna. Det är USAs president Trump. Han livnär massmedian. Han är alltid utskälld någonstans. Få skriver om vad han gör i ovala rummet. Han får inte kredit för samtalen med Nordkoreas tok till ledare. Inte döden av IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi . Inte att han arbetar gratis. Inte för vapenvilan i Afghanistan. Inte att arbetslöshet sjunker även bland de svarta. Vi kommer ha honom på första sidan även efter 2020 om inget under bland Demokrater sker. Att vara en buffel räcker inte för att förlora valet.

Årets följetong

Brexit och lite till Brexit. Engelsmännen står ungefär på samma punkt när Theresa May lämnade 24 maj. Men nu ska det ske. Skottarna är de som – kanske – lämnar England. Irland kan haka på. Kungahuset skakas av skandaler. Stormakten, Imperiet, kommer att vara krympt till just England inom tio år. Bara gissar.

Årets positiva

Det positivaste som skedde 2019 var helt personligt. Föst var det en trevlig 50 årsfest på en gammal gård . Vi gjorde också en utflykt till en liten stad med gamla hus, stenlagd torg – nostalgi från det gamla Sverige. Jag vandrade, de andra cyklade eller tog det bara lugnt. God mat och dricka.

Jag känner mig gammal när barn passerar 50, men det är livets gång.

Jag vandrare med mitt barnbarn. Jag har nu vandrat med dem alla. Pojken 10 år, var den sista. Hans mål var att vandra längre än de andra, flickorna, och det lyckades han med. Turen gick i Hemavan, genom Syterskalet, väl så lämplig nybörjartur. Inget internet, massor med renar, annorlunda natur än hemma, tältliv… något varje barn borde få uppleva.

Sedan gjorde jag en egen vandring som kändes som en flopp. Ödemarken i Laponia har blivit samiska semesterbyar. Bara Sarek är än utan sommarstugor. Det kändes att turen var adjö till det svenska fjället även om det förstås finns platser jag inte satt mina fötter på. Det är klart att förra årets PCT vandring var än alltför nära för att något annat skulle kunna slå det.

Nästa år?

Vet inte. I min ålder planerar man inte alltför långsiktigt. Vandra är dock alltid på listan. Min släkt sägs vara utvandrare från Mongoliet, från stäppen, från nomadlivet. Även om det är åtskilliga hundra år sedan sitter vandring i hjärnan. 80% är biologi hos människan, resten så kallade miljöfaktorer. Det man ärver styr en mer än det vi fostras till. Något för Politiker att tänka över?

Gott Nytt År 2020! Må det bli bättre än året 2019.

Av Event Horizon Telescope – https://www.eso.org/public/images/eso1907a/; JPG saved from full size TIFF and converted with maximum quality level 12 in Photoshop 2019., CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=77916527

Årets smällar, ut med det gamla in med något annat.

Publicerat av
3a33b85000000578-3919428-le_journal_de_montreal_reporting_on_trump_s_victory-m-48_1478719066457

Jag brukar göra en årskrönika men i år kommer den i mindre delar. De är händelser som jag väljer ut från årets flöde. Först ut var förra inläggets mantra ansvar och nu har turen kommit till de som grät.

Jag minns en snutt från TV där yngre personer demonstrerade i London mot Brexit efter att valresultatet var klart. Journalisten frågade några hur de hade röstat. Nej, dessa demonstranter hade inte orkat ta sig till valurnan, men skrika på gatan orkade de. Så, varför klaga när man inte ville delta med sin vilja?

Omröstningen genomfördes 23 juni 2016 och lämna-sidan vann med snåla 51,9 %. Storbritannien är faktiskt på väg ut ur EU. Svensk media grät och bar sorgkläder i statlig TV. Den oberoende TV kanalen som det sägs. Den som vi icke licensskolkare betalar.

Hur kunde detta hända? Hur kunde alla ha så fel? Tja, inte alla men de som nu drog svarta kläder på sig under Midsommar.

Babels torn börjar spricka. Det brukar inträffa med tiden för stora konstgjorda enheter. Stater faller, Imperier krackelerar. Speciellt de som strävar efter makt och är långt bota från vanliga människors verklighet kan se sin guldgruva sina. Folk älskar inte makten, knappt resultaten. Representanter som går där i EU korridorer finns mer för sin egen skull, lönen, förmånerna, makten än för en verklig ansträngning att göra Europa bättre och bevara dess förr så framgångsrika kultur.

Det sistnämnda ser jag föga av.

Stort, dyrt, centralstyrt, bortom de som betalar brukar inte fungera. Om EU inte går omkull just nu haltar i alla fall grunden betänkligt idag. Vissa ledare har haft stor makt som Merkel men andra är mindre involverade eller har mindre att säga till helt enkelt. Vad händer när de nuvarande makthavarna byts ut?

Den andra gången svensk media grät var när Hillary Clinton blev runner up i stället att vinna valet. 9 de november vaknade massmedian till en ny dag som var vedervärdig. Det var chockartat. Tredje statsmakten och de flesta politiker, alla som syns och tilläts att yttra sig hade ju bestämt att Hillary, en kvinna, skulle bli president. Hennes lämplighet föranledde föga diskussion. Det fanns inget tvivel över utgången. Det var motståndaren som hackades i smulor. Men icke. På ett mirakulöst och ganska övertygande sätt vann en annan, en vit man som inte tillhörde i den amerikanska politikeradeln.

Sorgkläderna togs åter fram i TV. Även sjuklöverns partiledare bar svart.

Många av oss vanliga människor hade förstått redan under sommaren vart det lutade. Jag läste hans ordentliga program och Clintons tomma. Donald Trump skulle vinna. Han kommer att gå till historien av flera skäl. Man kan säga mycket om honom men han blev vald på grund av egna meriter och bristen på dem. Han hör inte till politikergräddan utan är av annan sort, en medborgare i första hand, en streber också så klart. Andra gången vinst i president tombolan.

Hans team har också personer från annanstans än bara från politikerhyllan. Det blir faktiskt spännande att följa has tid i Vita Huset.

Det blåser en kall vind mot politikeradeln. Även här i Sverige är misstron mot dem ökande. Italien, Holland, på håret Österrike och går vi längre ut i världen finns få ledare som gör sig förtjänta av folkets kärlek. Det rör sig bland folk. Om det är av godo får historien att bedöma.

Massmedians sorgkläder är hängda i garderoben. För stunden.

Svensk massmedia (SVT, dagstidningar, feministbloggar, genustrams och Twittermaffian)  har ett obehagligt sätt att bestämma vad som är rätt och riktigt för folket, även för folket i andra länder. De försöker fostra oss. Tidning som DN vilket var den första jag prenumererade i Sverige för att hålla mig a jour i samhället har blivit en icke läsbar åsiktsropare. Saklighet och neutralitet är ord de inte kan. Visst, en tidning skall ha en åsikt i debatt, ledare, opinionsbildare men när verkligheten vrängs till rätt budskap ”så skall ni tycka idag” då är det som hämtad från Nordkorea. Utan utländsk press och flitiga oberoende bloggare samt alternativmedia vore tillståndet i landet bakom en dimridå med sällan kommande reportage från verkligheten.

Så, sorgkläderna inhängda. När ser vi de näst? När folk vägrar tycka som SVT?

cover-final

Hillary Clinton var first runner up för årets person i Time.

Detta inlägg är del 2 i årskrönikan

Trumps ”deplorables” skakade eliten och de stackars svenska journalisterna gråter.

Publicerat av
clsh0wzuyaaapog

Journalistkåren och även politikerna har varit chockade flera gånger i år. Brexit gick inte som de svenska journalisterna hade bestämt. Valet i USA gick också åt helvete med Trumps seger över Clinton. Hillary Clinton, en kvinna! förlorade valet vilket orsakade uppskakande upplevelser och förklaringar hur det amerikanska valsystemet var orättvist. Psykologer skyndade sig att ge råd till förkrossade föräldrar om hur de kunde prata med sina små barn.

cw0x3sixuaa4ref-jpg-small

Vissa till och med krystade att män borde inte har rösträtt. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll skrev svaret: ”Har också tänkt den tanken ska erkännas”. till en skribent på Facebook som ifrågasatt mäns rösträtt i USA efter Donald Trumps valseger.  Helt naturlig beteende i den svenska regeringen, inget att bli upprörd över. Skall vita män ha rösträtt? De tycks ju inte rösta rätt. Inte kvinnorna eller minoriteterna heller.

Världen är upp och ner. Journalisterna och de som tänker rätt gråter. Vi andra hade räknat ut detta redan under sommaren.

Alla som syns i media samt i TV har ylat om världens undergång genom de ’deplorables’ som inte fattade vad de röstade. Journalisterna hade till och med svarta sorgkläder i TV, precis som vid Brexit. Det har varit klagolåtens och folkuppfostrans veckor.

Ibland är rörelsen bland folket så osynlig och ointressant för makthavare att det märks först när smällen kommer.

Julia Caesar räknar upp flera av de mest olyckliga på grund av fel röstresultat i USA. Tar upp några här, det finns fler. Läs krönikan!

Peter Wolodarski ylar, Anders Lindberg likaså, Annie Lööf har ont i magen, Göran Rosenbergs likaså. Andreas Ekström, Sydsvenskan, tar priset. På grund av Donald Trump är Ekström rädd för sin egen och “en del kollegers” personliga säkerhet. Hoppsan. Han har nog inte upplevt någon fatwa precis. Gäng egoister?

Det är dock sällan journalistkåren möter de vanliga människornas behov, oro och dagsaktuella frågor annat än med stämpel rasism eller skällsordet ”vita medelålders män”. Många av oss vanliga människor fullständigt skiter i vad pressen tycker nu mera. Misstron mot den etablerade median är låg, för att säga det snällt. Det är många som läser andra källor, till och med Fria tider eller Avpixlat. Fria bloggare läses dagligen. Utländsk press som BBC mm är flitigt besökta av svenska läsare. Internet håller oss informerade. Rätt, fel, ungefär eller som vi känner igen i vår vardag.

Det vi är oroliga för har inte pressen intresse av. Inte politikerna heller. Det vi tycker går åt fel håll i det svenska samhället med världens högsta skatter är föga intressant. Men, jag har en känsla att realiteten börjar tränga sig på. Reportage från verkligheten syns nu till och med i Expressen.

I sin läsvärda, lysande söndagskrönika ”Brev till en kollega” skriver Julia Caesar till sist: (jag blankar rakt av, hon säger det bäst)

Inför riksdagsvalet 2018 har du (journalist) din verkliga chans att lyssna på dem som Hillary Clinton antagligen skulle kalla “de svenska soporna”; de som har fått sina jobb i industrin exporterade utomlands, de som tvingas bo kvar i våldsamma mångkulturella bostadsområden för att de inte har råd eller kraft att flytta, de våldtagna och skändade kvinnorna, de rånade pensionärerna, glesbygdens människor som betalar skatt men inte får mer tillbaka än på sin höjd det sporadiska underhållet av den lilla väg de bor vid, kvinnorna som sliter livet ur sig i vården, de unga som inte har en chans att få en egen bostad, de som har fått sitt grannskap invaderat av asylboenden, de mångfaldigt funktionshindrade som fått sin livsnödvändiga personliga assistans nedskuren eller förvägrad, fattigpensionärerna som inte har råd med mat, de ständigt nedvärderade svenska männen, barn för vilka skolan är en daglig mardröm med hortillmälen och våld, människor som går till jobbet varje dag och får sina bilar uppeldade på nätterna.

Alla de som inte längre känner igen sig i det Sverige de har byggt upp och som har förlorat både sin trygghet och sin tro på framtiden. (Ur Julia Caesars söndagskrönika: Brev till en kollega.)

Kommer det att hända? Vänder vinden?

Läs hela – en del humor också – på:

http://snaphanen.dk/2016/11/20/sondagskronika-brev-till-en-kollega/#more-187685