Kategoriarkiv: iniskogen

Iniskogen/vandra

Ambition, tålamod, originalitet och förhoppningar.

Utvalda

Publicerat av

Först om en man, en skogsbonde, någonstans i Mellansverige. När han fick en son ungefär 150 år sedan planterade han skog. Inte för sonen utan för hans barnbarn. Denne skulle bygga ett hus åt sig av eget virke. Det var tallskog och lite gran.
130 år senare började barnbarnet, en man nu nära pensionsålder avverka den skogen. Han var också en skogsbonde och drev ett litet sågverk. Han sågade själv brädorna. Några knotiga tallar slipade han till stolpar. Han ritade och byggde själv huset. När jag besökte hans lilla hus år efter blev jag imponerad över hur han hade använt träden. Huset levde med sina både råa och polerade ytor. Ett av de större stockarna fanns i vardagsrummet.

Den såg ut som om den höll upp hela huset. Byggnaden var helt unikt.

Varför berättar jag detta nu i samband med Barcelona och vårt besök i Sagrada familia?
Tålamod, framtidstro, lämna något efter sig och vara sin egen är gemensamt för bonden och Gaudi. Bonden har byggt sitt drömhus från grunden. Den store Gaudi har format basilikan, den icke än färdiga Sagrada Familia, med varje detalj. Dessa egenskaper tillsammans med rubrikens, vilka är ganska ovanliga idag i vårt allt genast samhället. Ja, storleken har förstås betydelse men inte tanken bakom. Att se in i framtiden och förverkliga det.

Vi besökte Sagrada Familia med en guide, en vältalig sådan som hade gått runt med många turister. Basilikan är enkelt sagt imponerande. Vackra färgade glasfönster. Höga pelare. Enkelhet inne. Utifrån är den magnifik och speciell. När basilikan är klar kommer den ha 18 kyrkspiror, som representerar jungfru Maria, Jesus, de fyra evangelisterna och de tolv apostlarna. Sagrada Familia har tre fasader, vars syfte är att visa Jesus liv, från födsel till döden.

År 10 f.Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens basilika ligger. Det finns oändligt med historia under bygget och omkring.

År 1882 började bygget av arkitekt Francisco de Paula del Villar och planen såg nygotisk ut. Men redan året efter tog Antoni Gaudí över bland alla sina andra projekt. Först från 1914 ägnade han all sin tid för Sagrada. Det enda tornet som blev klart före hans död var var klocktornet,1926. Bygget var vandaliserad under spanska inbördeskriget. Den första officiella bönen skedde 1955. År 2010 invigde Benedict XVI basilikan, men den var inte färdig. Covid saktade ner bygget men nu pågår det och 2026 tror man sig bli färdig med alla tornen. Ett av de har en hiss men nedgången är trappor. Utsikt över Barcelona.

Det kanske är ”aldrig färdig” som är charmen för de nyfikna?

Ovan allt saknade bygget bygglov. Den har bötfälls 2018 och betalar nu 368 miljoner till Barcelona stad, pengarna skall gå till upprustning av omgivningen och kollektivtrafik. Ja, Metro i Barcelona är byggt ganska ytligt och det hördes inne i basilikan regelbundet.
Idag bekostas bygget av turister. Ca 4,5 miljoner besök per år men de övriga 20 miljoner tittar bara utifrån. Värt ett besök inne.

Antoni Gaudi var född år1852 och dog 1926. Halva Barcelona kom till hans begravning.

Cheopspyramiden antas ha tagit 20 år att bygga. Sagrada Familia är nu på år 141.

En bra information finns på Sagrada Familias hemsida. Där finns allt man behöver veta.
https://sagradafamilia.org/en/history-of-the-temple

Tankar om träd och död

Utvalda

Publicerat av

Gjorde en runda i skogen. Äntligen vårväder. Satt mig på en sten där vi, min sambo och jag hade suttit ofta för att dricka medhavd kaffe. Så även idag fast nu mera har jag hela stenen för mig själv.

Min sambo dog i dagarna fem år sedan. Det känns som igår och det känns som oändligt länge sedan. Jag minns honom speciellt på ”våra” platser. De promenader vi gjorde i närliggande skogen tills han inte längre orkade gå så långt. Före hans sjukdom hade vi tillbringar oändligt med tid i naturen med våra kameror.
Jag lämnade stenen och fortsatte.


Då såg jag björken, den björken jag har gått förbi i över trettio år. Den var Inte längre en stående björk utan en nedhuggen hög. Att se det gjorde nästan ont på något märkligt sätt.
Varför hade man huggit ner den? Hade den blåst omkull? Var bara dess tid slut precis som vår egen tid slutar en dag?

Björken ger kanske värme i något hus. Dess grenar kommer att härbärgera insekter, svampar, mossa… nya levande organismer. Trädets liv tar inte slut, det antar bara nya former. För naturen är död en omvandling till något annat. För människor är det mer slutgiltigt. Inte ser jag något att växa på den gamla begravningsplatsen. Bara gräs ,och grus i gångarna.

Inga fördelar i att bli gammal?

Utvalda

Publicerat av

Jag har sett en fördel i att bli gammal och pensionär. Jag behöver inte stiga upp tidigt, utan när jag vill.

Jag har alltid hatat tidiga morgnar, Mitt huvud sover, hjärnan vägrar före klockan 11. När andra kroknade på jobbet efter 14 var jag i gång nästan som bäst. Jag fördelade patienterna efter visst missbruksmönster. Alkoholister på morgonen, sedan bland- amfetaminmissbrukare och heroinister på eftermiddag. Hasch brukare fick komma när de kom på att komma. Jag gav dem 2 tider om dagen och kanske kom de mittemellan dessa. Ett tag i alla fall.
Som sagt, jag hatar tidiga morgnar. Föreläste helst på eftermiddag men ofta är alla andra morgonpigga så jag försökte ta hänsyn till det.
Nu fördelar jag tiden som jag vill. Utom hos dotter och barnbarn ifall det är en skoldag,

Visst är det en fördel att styra sin tid men för mycket tid kan också göra en till slö som slösar med tid.

Just nu är jag i Barcelona med ett av mina barnbarn och har sett en fördel jag aldrig haft i Sverige. När jag stiger in i tåget i metro kliver folk genast upp och erbjuder sittplats. Jag försöker säga nej tack för de som arbetar har nog mer behov av plats än jag. Men det går inte så bra. Varje gång är det fler som stiger upp. Det har aldrig hänt mig förr utöver i Kina där hela bussen steg upp för oss och folk visste inte vad de skulle göra. Det var innan turismen. Vi smet ut utan vår obligatoriska guide, han var djupt orolig och förnärmad.

Är spanjorerna mer observanta? Är de mer hövliga mot äldre? Ser de oss gamla som någon i extra behov av en plats, en som kanske faller annars omkull? Räknar de större värde i att bli gammal?

Nej, det hade inget med turism att göra, inte skiljer jag mig från andra gamlingar på något sätt utåt. Tror jag.

Själv stiger jag genast upp för en gravid kvinna om det är fullt i tåg eller buss. Samt för de med käpp och rollator. Många har sina väskor på platsen bredvid. Trötta väskor som inte ger en plats åt någon. Inte stiger ynglingarna upp för gamla heller, de har ibland sina trötta fötter på bänken mittemot Det är nog flera av oss lite äldre som i stället stiger upp för varandra och erbjuder vår sittplats.

Hur vi uppför oss mot varandra i Samhället i olika vardagliga situationer är kanske bara en till sak som förändras och inte alltid till det bättre.

Mer om att resa och något Barcelona nästa gång.

Life’s too short to be angry about things that haven’t gone your way.

Utvalda

Publicerat av

Jag såg en mening någonstans som fick bli rubrik till denna något klagande inlägg. Även jag har stunder då jag grubblar över livet fast mitt ”valspråk” har varit bli en lösning. Det var också mitt arbete, att hjälpa folk till bättre sätt att lösa livet.

Är du tacksam för vad du har och har haft? Eller ömkar du dig själv över alla orättvisor och elände du har varit med om? Gick inte livet så som du hade ritat upp det?

Det är så svårt. Ibland krämer jag mig över saker och val jag gjorde vilka ledde till förluster, misslyckanden, även nära döden. Varför gjorde jag så dumma val? Det kanske beror på åldern att ens livs minnen påminner en om hur lite allt betyder. Hur mycket mer jag kunde ha gjort. Hur det fanns bättre lösningar, men jag tog inte de. Det kanske är så att vid ålderns höst gör man ett slags genomgång över livet? Bikt utan präst.

Sedan råkade jag träffa en gammal patient som nästan kastade sig över mig. Hon tackade mig för livet. Nu, efter så lång tid. Någonting måste ha blivit bra på arbetet när en patient tackar efter 20 år. Att tacka är en gammal påhitt, sa någon. Jag tror att vi bör tacka mer.

Min son påminde mig häromdagen om hur många saker jag har gjort. Mycket är sådant andra aldrig gör, inte vill göra eller ens får en möjlighet till. Vad gnällde jag för? Men snart är jag död, enligt statistik finns inte många år kvar så jag får aldrig möjligheter att göra ditten och datten. Det känns som nu eller aldrig.

Mycket vill ha mer.

Sonen gav mig en bok om vandringsleder i Europa, ovan boken om vandringar i Norge som jag fick tidigare. Jag har vandrat lite i Norge. Så vackert! Covid snodde mina europeiska vandringsplaner, som ”Dream Trail”, men nu måste jag komma till beslut vart, vilken led.
Sedan fick jag ett nytt tält som födelsedagspresent, från sonen det också. Den gamla var väl så sliten efter PCT och 4 år till. Så, det är bara att packa ihop när snön smälter.

Vintertälta? Inte jag. Utom när det är nödvändigt.

Så vad klagar jag på? Covid ungefär förbi för stunden. Krig, som i Ukraina, har inte än drabbat oss. Även om den drabbar våra plånböcker, ibland frivilligt.

Ekonomin är kass men jag är inte den som ägnar mig åt shopping.

Jag har grubblat då och då över de sju åren då jag tog hand om min sambo. Sakta låste hans hälsa in även mina möjligheter till det jag ville göra. Till sist var det bara korta promenader och handla mat kvar när avlösningen tog hand om honom. Men jag fortsatte in till döden. Det berodde inte på min oändliga kärlek till honom. Det berodde på hans kärlek till mig även om han inte längre kunde uttrycka det. Utom strax före döden. Då sa han – nej, det är bara för mig. Jag tror att var och en vill bli älskad utan krav, en gång i alla fall. Jag var det. Kärlek är inte bara en dans på rosor. Ibland blir det en uppoffring. Jag var inte en tålmodig person men jag lärde mig något på den hårda vägen.

Ta hand om de goda personerna i din närhet. Ibland har man inte mer än det. Sättet är dock olika. Har nyss träffat två äldre kvinnor vilka tar hand om sina sjuka män och de gråter när jag frågar: du då, hur mår du. Ibland blir det övermäktigt, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Helt enkelt, de flesta män är större än sina kvinnor. Sträckan till att ringa äldreomsorgen kan vara oändlig. De stoltserar inte precis med god vård och svensktalande personal på sina ställen. Ring dem nu, säger jag, innan du hamnar i ett svart hål.

Ibland har det känts riktigt jävligt i livet. Upp och nedgång. Uppgångar är de enda värt att bevara, men det är svårt. Då och då faller alla i att ömka sig själv. Även jag.

Det finns alltid människor som har det bättre eller sämre än du. Någon millimeterrättvisa har aldrig existerat och kommer aldrig att göra oavsett vilken ism du tilltror. Idag får vi vara glada om ens barn har bra arbete. Vi får vara tacksamma om våra barn eller barnbarn går i skolan och inte försöker tjäna snabba pengar på kriminell marknad. Att dina barn inte knarkar och dör av det. Att pengarna räcker till mat och bostad. Att elräkningen är betald. Att vara frisk, ungefär, och inte behöva köa i någon telefonkö till Vårdcentralen. De är dagens ”vara glad” orsaker.

Att det var en solig dag idag fast trottoarerna inte var plogade utan förblev som hal smörja. Inte utgången till bakgården heller.

Det finns mycket än att vara tacksam för. Så klaga inte. Problem är till för att lösas, sa min mor. Bli en lösning. Var glad så länge Samhället håller ihop på något sätt. För det är bara en illusion att livet fortsätter evigt som nu och att Politiker löser dina och Samhällets problem..

Bilder: en absolut magisk stund var att se Fjällbrud blomma i Tarraätno, Padjelanta
Vintertältning på Guttroat pass, Washington, Pacific Crest Trail.