Old Snowy Mountain area med Mt.Rainier skymtar långt borta. Washington, 21 sept. dag 142, mile 2280 på PCT.
Tullgarns park, Södertälje, höst 2011.
Huckleberry Mountains, Washington, dag 150 mile 2420 på PCT.
Padjelanta, Tarrekaisestugan höst 2010.
Nog för denna gång. Lånade en bok av Nobelpristagare Jon Fosse: Melancholia. Har läst något av honom förut men minns inte ens vad och vad jag tyckte.
Hösten är den bästa årstiden för mig. Först får vi en färgexplosion när naturen ändrar färg. Bladen blir röda och gula, växterna på marken har sin färg förändring. Naturen blir stilla, löven faller, kvällarna blir mörka. Det är rofyllt.
Solljuset blir mindre intensivt under hösten. Då avstannar fotosyntesen och klorofyll bryts ner och försvinner ur löven.
Färgskiftningarna i bladen beror på att det gröna pigmentet klorofyll bryts ner snabbare än de gula karotenoidpigmenten, och att nya röd pigment bildas hos vissa träd.
Klorofyllen lagras dock eftersom de innehåller de biologiskt grundämnena: kväve och magnesium som behövs igen på våren. Den som spar… Alltså de fina höstfärgerna har funnits gömda under det gröna.
Varför just då, frågar forskarna. Hur vet träden och bladen att det är dags?
Men exakt tidpunkt kan inte forskningen ge – än. Hur mycket påverkar kylan? Hur mycket ljuset? Forskning pågår om bladens höstförvandling.
Hösten är vacker. Naturen kan se ut som en målning när det mildare höstljuset faller på.
Varje årstid har fördelar. En heter sommar och värme. Kanske kommer vi alla att längta till sommaren när vinterns elräkningar kommer. Elektricitet och värmen i elementen blir åter en lyxprodukt. För, på den fronten har ingenting hänt än. Som alltid, det är eftertanken före som är politikernas bristvara.
Dags för en höstvandring – snart. Att vandra på hösten har sina fördelar. Sällsynt tystnad. Inget trängsel. Bara jag och naturen. Men dagarna blir kortare när solen försvinner tidigare. Dagens vandring blir så också färre kilometer. Höstvandringar är inte till att göra rekord utan gå ner i varv. Även när ingenting stressar en.
Bilder: Överst höst i Padjelanta, nederst Blomberstorp, Sörmlandsled etapp 37:2.
https://www.extrakt.se/mysteriet-med-hostloven-kvar-att-losa/
Jag har haft ovanstående bild från PCT ofta som sidhuvud. Den bilden väcker ett fint minne från en skön dag på PCT vandringen. Dag 110 på PCT, mile 1777. En riktigt varm dag.
Lagade mat sittande i en grop på vulkansand vid Brown Mountain. Sedan var vattnet nästan slut. Mötte en kille från Kanada som skulle gå en lite kortare bit. Han hade inte heller vatten kvar. Då svängde vi båda till ett sidospår mot Fish lake, han var förstås snabbare än jag. Han väntade på mig utanför restaurangen med en flaska vatten.
Han var dock tröttare än jag och hyrde ett rum på semesteranläggningen. Jag duschade, åt och åt igen, fyllde på mat och vatten. Natten föll. Började gå till leden i månskenet. Jag tog dock vägen, inte sidospåret eftersom det var nästan mörkt.
Luften var ljummen. Tystnaden total fast jag gick på HWY 140. Månen lyste och gav så pass mycket ljus att jag kunde fortsätta från vägen till leden i skogen. Jag gick kanske en halvtimme i skogen och slog tält vid den torra bäcken.
Tur jag hade laddat med extra vatten för Cascade Canal var oväntat torr.
Ibland byter jag sidhuvud. Men den bilden kommer åter, det är en favorit.
Har också du bilder som väcker trevliga minnen?
Vi har en Kung. Idag har han min fulla respekt. Han är min kung fast jag inte är för kungahus och överhet.
Orsak? Hans majestäts tveksamhet om att dela ut Nobelpriset med krigförande diktaturer i salen. Nobelstiftelsen bjöd in Ryssland, Iran och Belarus. Smart? Ja, det finns andra skräpnationer men de för inte krig i vårt närområde. Att ge plats för SD ledaren Åkesson samtidigt med Ryssland och dess kompisar kändes också som förnedrande. Nu släpper vi in skurkarna! Det förstånd SD ledaren visar med att tacka nej har min fulla respekt.
En Jimmiemoment.
Just Nobelpriset är en positivt och uppskattad svensk händelse i Sverige och Världen. Man borde tassa på tårna för att behålla den respekten här och utomlands. Ha lite uppfattning om vart vinden blåser.
Men, hade de inte rätt att bjuda vem de vill? Precis som de företag vilka än har affärer i Ryssland och stöder deras krig? Det är bara uttryck av moral, inte lag att vara på den sidan majoritet ser som rätt.
Trycket blev för mycket.
Och Nobelstiftelsen gick ut med pudeln snabbt som attan men skadan är skedd. Det nästan helhjärtade stödet i Sverige till demokrati och Ukraina svärtades ner av Nobelstiftelsen.
I och med Nobelstiftelsens krystande om inkludering av krigförande nationer bröts all tilltro till dem. Bara flisor är kvar.
Borde inte någon avgå?
Nu väntar vi på hur norska Nobelkommittén tänker agera.
Besök gärna Kungahusets hemsida!