Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

De som ändå ska dö snart.

Publicerat av

Jag läste om en kvinna. ”klient” inom äldreomsorgen som hade bett om ett kvinnligt biträde när hon skulle duscha. Det gick inte, sånt kan du inte be om. Hon hörde troligen till den gamla stammen som inte visade sig naken för andra människor, de från manligt kön. Så gammalmodigt! Det finns än personer – jag till ex. – som anser nakenhet är helt ok, men på rätt plats. Inga stringbikinis där inte. Det ska ni vara glada för. Ostört nakenbad i månsken säger jag inte nej till.

På mitt extraknäck i servicehuset , som vårdbiträde med icke adekvat utbildning, fanns en man som var besvärlig. Hans hygien var eftersatt. Han var stor och tung och gjorde lite sexistiska anspelningar på personalen. Han kunde säga som ”vad snygg du är” eller ”fin häck”. Chefen beslutade då att den ende mannen på jobbet skulle ta hand om honom. De kvinnliga biträdena hade till sist vägrat. Att duscha gick inte alls. Gubben skrek: jag är väl fan inte någon homo. Det manliga biträdet åkte ut.

Jag gick dit nästa morgon med medicin och då var han fortfarande irriterad. ”Hemsystrar är väl kvinnor”, sa han. Absolut, var mitt svar. Hemsystrar är kvinnor. Jag grep tillfället i akt och körde honom till duschen. Han muttrade bara lite av överdriven renlighet. Han blev duschad, rena kläder, en tallrik gröt, kaffe, nödvändig snabb städning av lägenheten och han var så nöjd. Han sa något som inte hörde till saken men jag sket i det. Efter detta hamnade han alltid på min lista när jag arbetade extra.

Hemsystrar är kvinnor. Försök inte fostra 95 år gamla gubbar.

Hans liv var från det gamla Sverige. Nu vid 95 orkade han varken med vedhuggning eller att pumpa upp vatten, vissa krämpor attackerade, rullstol kom till och hans barn hade lite bestämt flyttat honom till servicehuset.

Idag finns få om några av hans sort och då menar jag inte bara hans uppfattning om hur det är att vara en man och en ”hemsyster”. Han byggde Sverige, det gamla Sverige som håller på att läggas ner. Som gammal får han inte välja vem som klär av honom och tvålar in hans kropp i duschen.

Servicehuset är nu nedlagd. Det ansågs brandfarligt (läs: för dyrt.) I stället en personalstyrka på plats kommer det nu en strid ström bilar från olika valfrihets vårdgivare för att ge medicin och ta hand om de gamla i behov av hjälp i vardagliga saker som dusch och städning. Restaurangens matlagning är slopad. är stängt. Maten kommer med en bil från storköket för att sedan värmas upp.

Smart?

Äldreomsorgen är på tapeten i ord men det saknas handling. Det behövdes ett virus för att lyfta frågan. Bristerna är inga nyheter, det vet politikerna fast de låtsas vara överraskade. Men det är inte lätt att förändra något som har varit uselt en lång tid genom bristfällig organisation, bemanning och ekonomi. Kanske allra mest på grund av ett slags förakt mot de gamla. De onyttiga. De som ändå ska dör snart.

Under covid – pandemin har dessa andra klassens medborgare saknat rättigheter som vi inte förvägrar ens kriminella i fängelser. Som att inte träffa sina anhöriga när döden nalkas. Många har dött ensamma, precis som förut, men nu kommer skammen fram.

I ca 37 kommuner finns fortfarande besöksförbud i äldreboenden trots vaccin. Vad är det för vaccin, egentligen? Skulle inte vaccin skydda mot smitta? Tydligen inte. Finns det verkligen inte visir att låna till besökare och desinfektion om man tror att just besökare ska smitta sina anhöriga? Är det lagligt att hindra folk att träffas i sina egna lägenheter? Det är inte fängelse eller?

JO var snabb i att klaga när fångarnas rättigheter kränktes tack vare försök på isolering för att hindra smitta.

Som en direkt konsekvens av Corona spridning beslutade Kriminalvården den 12 mars 2020 att med omedelbar verkan stoppa möjligheterna för intagna i landets häkten och anstalter att ta emot besök och genomföra permissioner.

JO beslutade att utreda vilka konsekvenser det blev för de intagna.

Fokus låg på frågan huruvida myndighetens agerande riskerade att leda till att de frihetsberövades situation blev alltför kringskuren, vilket i sin tur skulle kunna leda till en kränkning av deras grundläggande rättigheter. https://blogg.iniskogen.se/2020/07/05/vara-grundlaggande-rattigheter/

Men våra gamla då? Har de några rättigheter? Nej, JO är inte något för dem.

Grundläggande rättigheter, vilka är de? Inte att träffa sina anhöriga om du är gammal eller sjuk nog för att bo i ett äldreboende? Inte att vårdas av utbildad personal? Inte god mat? Inte utevistelser? Inte något alls… Och så klart inte att någon håller handen vid död för det hinner inte personalen, de är helt enkelt för få.

Har vi anhöriga klagat? Ja, men ingen bryr sig om vi inte har hamnat i massmedia på första sidan.

Jag har skrivit ett antal gånger om äldreomsorgen. Min erfarenhet som anhörig och extrajobbare är inte positiv annat än i undantagsfall. Men ingen skugga ska falla för den personalen som avlöste mig hemma på grund av min sambos demens. Ni var guld värda.

Mer än en tredjedel inom äldreomsorgen saknar adekvat utbildning. Att inte ha utbildning sänker arbetets värde och lön. Det orsakar brister och misstag. Det är inte personalens fel, det är Kommuners prioriteringar. Har du inte utbildning eller ens svenska kan du inte göra mer än det elementära. Är bemanningen så låg att man inte ens hinner hjälpa alla ur sängen är det inte personalens fel. Det värsta jag har sett var en demensavdelning som sköttes en söndag av en (1) ung kvinna som inte kunde något mer än hej på svenska. Nej, det hade inte hänt något, man ansåg att hon fixade vården av tio gamla dementa.

Fast nog ser jag sällan protester från personalens sida. De är solidariska, kanske in till dumhet? Det är inte så att arbetsmarknaden ropar efter folk som är outbildad. Man gör sitt bästa, mer än man kan och orkar och tiger. (Så klart finns det bra ställen, men tillräckligt många som inte är det.)

Nu ömmar alla för de gamla i ord. Den ena och den andra politiken kommer med ojande. Nu ska allt bli så bra igen, världens bästa äldreomsorg. Det tror jag inte på. Det finns för många andra hål. Hela systemet med äldreomsorgen borde startas om från början med en kravlista som ska fyllas.

KD håller på att sjunka så de måste få till stånd nya frågor. Jag vet inte vad de gjorde för äldreomsorgen när de satt i Regeringsställning, minns inte, orkar inte leta. Nu profilerar de sig. KD föreslår åtgärder mot ensamhet (Svd) bland annat

Se till att ”sociala aktiviteter på recept” eller motsvarande arbete kommer på plats i alla regioner.

Ge kommunerna resurser och uppdrag att, när smittläget så tillåter, söka upp alla äldre över förslagsvis 80 år som inte har hemtjänst eller särskilt boende för ett äldresamtal. Det sker på årsbasis i Danmark och i vissa kommuner, men behöver nu ske brett. Mötet syftar till att samtala om livssituationen och om vad kommunen och civilsamhället kan erbjuda när det handlar om gemenskap och sammanhang.

När inte de som redan är i vård får sina behov tillfredsställa är det nog överkurs att försöka behandla de som klarar sig utan. Hur gulligt det än låter.

Är vi verkligen så ensamma och hjälplösa? Så oförmögna att göra något själva? Idag när de flesta som är i min ålder har haft ett arbete, använder Internet och har passet väntande på att restriktioner avblåses? Tror KD att vi gamla behöver Kommunen som terapipartner, ”en god kompis”? Betrakta inte oss äldre som dumma ensamma i behov av kommunala samtal.

Har Kommuner inte alldeles tillräckligt att göra och rätta till? Skolor, bidragsberoende, äldreomsorg, barnomsorg och bostadslösa med mera? Socialtjänsten är fullproppad av outredda ärenden. Försök att få de i lagen beskrivna områdena att fungera först innan man sätter grädde på moset..

Att bli isolerad och tappa kontakter genom död hör också till livet. Det är en livsfas som kommer till de flesta. En naturlig utveckling som inte går att hindra. Det är bara att acceptera. Livet är skört. Döden är oundviklig.

Även en politiker kommer till livets slut. Kanske borde de fundera över de sista stegen i livet? Kö tio timmar på Akuten. Ingen som sitter bredvid i dödens stund. Att dö i en Landstingets T-shirt och blöja för ingen anser att kläder är behövligt för en döende. Kanske en morfindos fast du inte ens hade ont. Så du är garanterat så däckad att du inte kan säga adjö eller orsaka problem för vården.

Det finns en del att förändra. Handling efterfrågas. Det finns säkert onödigheter i varje Kommunbudget för att lösgöra för våra gamla. Om viljan finns.

Var rädd om dina närmaste. De är – oftast – det mest värdefulla du har i livet.

Knäckebröd till middag?

Publicerat av

Vinter och kallt. Inget överraskande utan normaltillstånd på våra breddgrader. Men vår elförsörjning hänger inte riktigt med.

Att hålla rent hemma har hastigt blivit farligt för elförsörjningen. Dammsug inte när det är kallt är rekommendation från Stats TV. Att laga varm mat kan orsaka för hög belastning. TV föreslår knäckebröd och kallskuret i vinterkylan i stället varm mat. Varför låter det som en kommunistisk paradis med brist och rätt att fostra folk?

Elbrist här hemma i Sverige? Kan inte vara sant. Har vi för lite vindkraft?

De utopier MP har och som Regeringskoalitionen villigt har anammat har orsakat brist på el. Tack vare stängd kärnkraft kör vi med olja/köp utifrån som kan vara just kolkraft. En MP dröm om vind och sol, fria älvar, bort med kärnkraft och bensinfordon, köp av elcykel och elbil sa bara poff. Deras idéer om elförsörjning, industri, arbete och försörjning för att inte tala om utveckling till det bättre har kollapsat som en såpbubbla.

Landets befolkning ska äta knäckebröd och strunta i hygien. Fabriker stänger på grund av elpriser. Hur går det med serverhallar för Internetjättar när ingen har tänkt på hur de skall försörjas med el? Facebook kollapsar? Kan inte shoppa på Amazon? Vilken katastrof det vore! Vad väljer du mellan Internet och dagens dusch? Internet och söndagsmiddag? TV s goda råd eller en tallrik varm soppa och rent hemma?

Det här landet förvaltas av en Regering som alltid ligger flera steg efter verkligheten. En Regering som inte förstår vad de gör och som absolut inte kan räkna ut frågeställningen ”om vi gör så här, vad blir resultatet om ett år, två år, tio år?” ”Om vi ökar folkmängden vad behöver byggas, investeras, förnyas för det?” ”Hur sker förvaltningen av landet, med vilka medel?” Och det liksom grundläggande: hur får vi folk i lönearbete från bidragslivet?

Vi kanske inte ska arbeta för det är energikrävande utan ligga stilla i kalla rum inrullade i filtar eller sovsäck?

Jag satt genast på kaffe och varm grönsakssoppa. Vem vet när elförsörjningen kollapsar. Ska duscha också. Dammsög gjorde jag igår. Så klart har jag ett friluftskök, faktiskt två. Ett som krånglar och ett som är ny, en julklapp. Här blir det inte kaffebrist.

Jag förväntar mig att alla MP politiker och anhängare har stängt av värmen, lagar inte mat, använder inte varmvatten och så klart har de stängt av dator, telefon och TV. Ve dem om de dammsuger! Så klart skall S hänga med. De är faktiskt i Regeringen också.

Snart drar alla platt TV n igång. Det stora folknöjet Melodifestivalen börjar. Tänk om strömmen skulle gå… nej, sådan katastrof kan väl inte drabba detta arma land.

Ha en bra kväll. Det finns opera på den andra kanalen.

De gamla, de fattiga och de rika.

Publicerat av

Idag tänker jag på det som är förlorat och inte går att göra om. Åldern tynger. Det är ingenting roligt i att bli äldre när man har passerat så där 90% av normalt livslängd. Varje födelsedag blir som en revision av året och livet som gick och ett steg närmare det oundvikliga: döden. Det sista året var inte det vi alla, även jag, planerade för. Vi blev låsta på olika sätt. Stängningar, restriktioner, reseförbud, smittorisker. Det fanns många ljuspunkter kopplade till mina närmaste, men livet utanför den kretsen har varit nära noll. Jag antar att vi är fler som helt tappade bort det som kallas kultur för att inte tala om resor.

En del av det jag tänkte göra någon gång har sakteligen fallit bort från bucket list. Jag åker aldrig Vasaloppet. Lär inte komma till pyramiderna i Egypten. Inte doktorera, det lämnade jag under det sista arbetsåret och det första med sambos demens. Allt jag har gjort, men skulle göra bättre nu på grund av erfarenhet, går inte att backa tillbaka. Livet levs framlänges och förstås baklänges – ibland inte ens då. En egenskap som man ofta ser hos politiker.

Jag valde mitt liv och göranden så väl jag kunde, ibland utan hjärna bara med känsla, och det går inte att välja om hur jag än önskar. Tänker jag bakåt så finns det hur mycket som helst att vara lycklig över. Livet har kanske varit fattig av pengar men definitivt inte av innehåll. Ändå finns det saker på listan kvar med envis hopp att göra och att lyckas. Utan hopp och önskemål finns ju ingen framtid, bara stunden just nu.

Det går inte att backa bandet för Världen heller. Det ursprungliga Paradiset finns inte, oavsett hur många miljoner vi sätter på i så kallade klimatåtgärder.

Människan vill alltid ha mer. Det är det som har satt oss dit vart vi är nu. På gott och på ont. Dock undrar jag ofta hur politiker tänkte om saker och konsekvenser de har prackat på oss vanliga. Det vi inte ens frågade efter. Att sätta en lapp i valurnan en gång vart fjärde år som sedan kan bytas ut till något annat av maktskäl är inte medborgarmakt. Vi kan knappt kalla det demokrati. Är våra politiker verkligen de bästa vi har för att sköta om företaget Sverige? Den frågan gäller också många andra länder.

En del av livets val beror förstås på ens intelligens (nästan en förbjuden tanke) och envishet. Det möda vi lägger på våra åtaganden. Även på pengar. Född fattig, dör fattig? Dock är pengar ett dåligt mått på fattigdom i vårt land. Levnadsstandarden är hög, bland de högsta i Världen. Ingen behöver svälta. Ingen behöver råna ett barn för att få en jacka i vinterkylan. Det är inte nödvändigt att knivhugga obekant vid bankomaten för att få pengar till dagens mat. Sjukvården tar mot dig även om du saknar pengar. Vi gör egna val. Även om det finns maskor i välfärdsbygget faller få svenskar helt genom. Välfärdspengarna är så generösa att de räcker till storskalig fusk och idiotiska projekt.

Sverige skyltar dock som ett fattigdomsfäste med EU mått. Fler och fler gamla hamnar på gatan. Pensionärer får inte ihop både mat och hyra.

Andelen svenskar med låg ekonomisk standard, vilket kan översättas med relativ fattigdom, fortsätter att öka och nådde 2019 över 15 procent av befolkningen, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). De fattiga i den övriga världen har också ökat i virusets spår. Uppgången bröts 2019 med nedgång.

Bland grupper med störst andel låg ekonomisk standard i Sverige finns ensamstående kvinnor över 80 år, 41 procent, och barn (0-19 år), 20 procent, enligt SCB. Barn? Det är väl föräldrar som har taskig ekonomi, knappt minderåriga barn.

Bland dessa nu fattiga kvinnor, med EU mått mätt, finns de som tog hand om sina barn utan daghem och vars män tjänade då nog för familjens behov. Behoven var så mycket mindre, blygsammare, bara några tiotal år sedan. En resa till solen, inte fler. Kanske en bil, inte var sin. Och platt – tv, mobiler, datorer, Ipad och all den teknik som familjer har idag var inte ens uppfunnen. Boendestandarden är högre nu. Det sägs att en familj är trångbodd om barnen inte har egna rum. Trerummare var nästan lyx när dessa kvinnor bildade familj.

Sedan kom skilsmässa eller död och ändrade de ekonomiska premisserna. Ja, kvinnor tjänar mindre än män för de väljer ofta yrken inom vård, omsorg och handel och kvinnor föder faktiskt barn.

Att vara fattigpensionär på statistik innebär inte fattigdom. De flesta gamla behöver inte köpa de saker som unga familjer behöver, som bostad, möbler och köksutrustning. Det finns också andra delar i livet som är mer värt än ett fett bankkonto och senaste nytt på alla fronter. Ens barn till exempel går inte att värdera i pengar. Men – vi har blivit kulturellt fattigare det sista året tack vare virus. Inga museibesök. Inga resor per kollektivtrafik till någon utställning. Internet räddar inte frånvaron av kollektiva upplevelser. Jag saknar konsten, att sitta i ett fik och skriva, gå runt i ett museum och känna mig borta från dagens värld. Vandra någonstans i ödemarken utanför Sveriges gränser.

Människan lever inte utan sociala kontakter. Få av oss vill leva eremitliv. När jag är ute på promenad och passerar någon äldre person säger de nu mera alltid ”hej” och ser på en. Är det ett försök till kontakt, ord till en annan människa när ensamhet råder? Vi håller avstånd och ordet ”hej” blir en bekräftelse, jag finns än. Ibland säger vi något om det svenska ämnet väder.

Det är möjligt att denna tid, härskat av virus vi inte får bukt med, har fått oss att värdesätta andra saker. Familjen, de gamla vi snart förlorar, natur, en enkel promenad i skogen. Aldrig har så många varit ute på en vandring. Vi kanske lär oss att vara närvarande i nuet. Använda det vi har omkring oss. Inte att leva genom konsumtion.

Jag tror dock att vårt gamla livsstil bara exploderar när virusrisken sjunker.

Det är vinter även i Stockholm. Ska jag ta fram skidorna? Varför åkte jag inte Vasaloppet när jag var yngre, jag gillade ju skidåkning. Ytterligare en sak jag inte gjorde när jag var bara halvgammmal.

Nej, skidorna får står på vinden, pjäxorna har försvunnit och min skog är inte särskilt vänlig för skidåkning. Isarna är förrädiska än. Jag sätter på kaffe. Bara ett ljus i kakan, annars blir det en eldsvåda. (Oreokakor blev jag förtjust i USA under min vandring.)

Black dog och sabotage?

Publicerat av

Jag har sett de första fyra discarna av Crown. Snyggt gjort. Den som gör mest intryck är Winston Churchill. Så nog även i det riktiga livet under sin regeringstid. John Lithgow spelar Winston och de andra bleknar lite när han inträder rummet. Han har fått flera nomineringar och vinster för olika roller.

Tidvis drabbades Winston Churchill av depression. Inte så märkligt i den värld där han skulle lösa landets och kanske världens problem.

Jag misstänker att flera av oss har funderat över livets mening det senaste året. Att vara isolerad kräver uppfinningsrikedom. Det är förödande att undvika folk. Vi är – även en isolat – ett sällskapligt djur som normalt vill ha våra närmaste närmare än två meter.

Svåra omständigheter och elände behöver dock inte leda till depression. Det kan likavväl komma efteråt. Som om luften hade gått ur ock man kan inte längre andas.

Det känns som om stor del av världen hade drabbats av black dog. Eländet kan de olika ut men ett är säkert. År 2020 kan lätt slås av 2021.

WHO är i Kina och skall – igen – försöka studera covid – 19 och dess början. De sitter först i karantän. Teorierna är många. Kina nekar allt man kan neka. Kina ”hittar” nya förklaringar för början av covid pandemin. Det började inte i Kina utan i andra länder genom djur som mink och fanns till och med – kanske – på ytan av på matförpackningar som importerades. Industrisabotage?

Given the finding of SARS-CoV-2 on the surface of imported food packages, contact with contaminated uncooked food could be an important source of SARS-CoV-2 transmission.

Vågar man köpa förpackad mat nu? Men läs hela innan du börjar kasta mat. https://science.sciencemag.org/content/371/6525/120

I USA pågår politik med namnet ”riv allt vad du kan från sista fyra åren”. Eller ”Unity” (läs: Us against them).

När man synar de som styr nu luktar det Obamaadministratörer och drömmen om att backa tiden. Vilken politik Biden (de bakom honom) kommer att föra är oklart. Många kommer att bli förbannade, fler än de var när Trump tog helikoptern från Vita Huset den sista gången. Vitt är det bara utanpå.

Allt handlar inte om Trump även om svensk massmedia tror så.. Det handlar om de miljoner människor som röstade fel. Det handlar om hämnd mot dem. Det är åtal, skymf som demokraternas vänster tror bringar mer makt, rädsla, lydnad och visar hur fel folket hade. Det handlar absolut inte om de svarta aktivisterna som demonstrerar med att krossa fönster och tända bilar. De vill inte ha Trump. De vill inte ha Biden heller. De vill hämnas för något, oklart vad.

Vem skall bli syndabock när man kan inte skylla på Trump om allting? Inte ens de 5000 som trängde sig in i Kapitolium var enbart Trumpanhängare. Hur många av dem var där för att det var kul, de ville bråka och hade ingenting med valet eller Trump att göra med? Hade någon ens MAGA hatt på sig?

Politik är det möjligas konst spelad med folkets pengar.

Allt kan sluta i ett stup. Vem som faller får tiden att visa.

Även svensk politik rör på sig. L, MP och även KD hänger vid stupet i sista partisympatiundersökningen. Två av partiledarna har visat något kort. Sabuni är inte helt nöjd med samarbetet i migrationsfrågor och hotar att lämna Jöken men har missat att förankra hotet hos partiet. Hon har missat att få bryr sig om Liberalerna, partiet som hängde med sossarna. Det spelar ingen roll hur hon gör. L är ute ur leken i vilket fall som helst. Jag förstår inte vad L vill nu mera.

MP har hängt vid stupet så ofta att de räds inte. De har sin makt och för ut det. Men kanske, kanske blir vi äntligen av med det mest verklighetsfrämmande vi har i Regering och Riksdag.

KD kan alltid hänga kvar med hjälp av stödröster. Vi ömmar liksom för dem. De kan också rycka upp sig. Måste Ebba Busch ha just ett visst hus köpt från en gammal gubbe, är en bra fråga. Folk är lite känsliga just nu när alla ömmar i ord för de gamla.

Kristensson vill omplacera eller sparka folk ifall vårdarbetare inte vaccinerar sig. Lite dumt, fel i tiden när Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd vid Socialstyrelsen sa samtidigt att det finns ingen tvångsvaccination i Sverige (21/1). Hon sa också att det är bra att vaccinationen kommit i gång, men poängterar att även den vaccinerade kan sprida smitta. Så, att bli sjuk och smitta trots vaccin kan avskräcka folk från, inte några foliehattar.

Att inskränka folkets frihet trodde jag var vänsterpolitik. Att hota folk är inte bra. Att politiker hytter med finger har vi fått nog av – hoppas jag.

Vår Statsminister har fått lönehöjning. Han fick 4000 mer i månaden. Det lovades också höjningar för fattiga pensionärer. Jag fick totalt exakt 60 kronor mer. Det täcker dock inte de höjningar som kommer automatiskt varje år: hyra, mat, el – andra utgifter har ju knappt fattigpensionärer. Hoppas Löfven hittar något bra att använda sina 4000 till. Ny rakapparat?

Snö finns det gott om i norr. Black cat?

PS. Hunden, August, i bilden är en glad hund.

Katten heter Buse men är en lugn katt.