Om kvinnorörelser och de förtryckta kvinnorna.

En del av de amerikanska kvinnorna är oerhört upprörda över valresultatet. Nu vill de ingå i den japanska rörelsen 4b eller heter det nu 6b.

I Sydkorea startare kvinnorörelsen som vill utestänga män från sina liv, 4b år 2019 på Twitter. Det innebär: inga äktenskap med män, inget sex med män, inga dejter med män, inga barn, absolut inte med män. (Kanske missade de att än så länge behövs det en man i form av en spermie.) 6b lägger till: köp inga varor som nedsätter kvinnor, stöd som kvinna andra ogifta kvinnor och ge inget stöd till gifta kvinnor.

Skönhetsidealen gäller inte, sexualisering, religion och idoler är opassande. Du satsar bara på dig själv och kanske har gemenskap med kvinnor som är lik dig.

Efter valet i USA har rörelsen nått framgång bland de besvikna Harris anhängarna. Ca 44% av kvinnorna röstade på Trump enligt valundersökning och några procent på oberoende kandidater, resten på Harris av dem som gick till valurnan. En del röstade förstås inte alls. Vissa besvikna kvinnor samlar sig nu för protester.  Inga män i deras liv! Hur är det med de andra otillåtna attributen, som skönhetsmedel, vet jag inte.

Kan bara säga: lycka till. Det är svårt att undvika den ena halvan av mänskligheten, både som person och deras produkter. Du steg väl inte i en buss tillverkad och körd av en man på väg till kvinnomöte?

Kvinnor kräver. Jag såg en lista över saker en icke känd modell gift med en rik äldre man ville ha om hon skulle ge honom ett barn. Allt från lyxväskor till smycken och  resor. Vilket obehagligt äktenskap känns det. Det är inte bara de rika männen som får krav. Biologin talar  med en kravlista. Ge mig, annars…

Jag tror dock att rörelsen mot män är bra. Den sorterar. Låt  de hatiska kvinnorna sköta sig själv. Anställ dem inte till manliga miljöer. Gör inga uppfinningar som gynnar dem. Synd att det inte går att backa tiden och ta ifrån dem bindor, en manlig uppfinning. Prata inte med kvinnorna som föraktar dig. Byt inte vinterdäck i deras bilar och gör inga reparationer för dem. Välj inte kvinnliga hatfulla hyresgäster till hus du har byggt. Håll inte upp dörrar när de kommer med sina shoppingkassar. Låt dem bli luft för dig. Ingen behöver umgås och tolerera människor som hatar dig och dina likar.

Det viktigaste: bjud aldrig in en ensam kvinna till ditt hem eller hotellrum. Är du gift med henne, om det är din syster eller mor då är det OK inte annars.

Gå bara inte  in som spermadonator och hjälp dem att producera barn utan fäder. Du blir garanterat dumpad efter ditt bidrag. Eller kanske är du bara ett spermarör, producerad i toaletten med porrbilder i ett sjukhus, till någon obekant kvinna? Så förnedrande. Så äckligt.

Skit i de kvinnorna som  hatar dig bara för att du är en man, speciellt vit. Det finns många kvinnor kvar som både tycker om och respekterar män, precis som du  gör gentemot kvinnor, hoppas jag. Dessa kvinnor vet att de är lika värda än män även om de inte gör exakt samma saker. De kvinnorna till och med älskar sina fäder, bröder, fästmän, hjälpsamma män och sina makar. En del tyckte också att Trump var rätt val, denna gång. De tittade på sina hushållspengar, gick inte längre ut när mörkret föll och räknade så det bästa valet för dem.

Utopi kanske? Val är alltid en utopisk handling.

Vad blir det av män som utestängs från kvinnor, barn och sex? De slåss inte bara sinsemellan. De tävlar om de kvinnor som vill bilda familj. Så sker redan i Kina. Den fattige mannen har få möjligheter att få en hustru och ett barn. Unga vackra kvinnor kan alltid hitta en äldre man som försörjare. Mansöverskottet finns inte bara i Kina utan i  andra länder med stor manlig invandring, som i Sverige. Krigförande länder i sin tur kan ha rejäl brist på män  i familjebildande ålder. De är döda. Obalansen är inte av godo.

Vad vill dessa arga kvinnor åstadkomma? Presidentvalet tas inte om. Ännu mindre chans för ledande positioner för kvinnor som hatar män och allt. En ny grupp av parias som demonstrerar men inget kommer att förändras för deras skull. De män som instämmer med de stackars kvinnorna får inget för det, bara förnedring. Några män hänger med i hopp att ändå få ett ligg.

I de västerländska staterna finns ingen laglig diskriminering så ingenting kommer att ändras. Människor kan vara otrevliga och förtryckande men det hjälps inte med gnäll och demonstration. Vissa är sådana bara. Undvik dem, av alla sorter.

Och vad är de? Önskemålen alltså? Att vita män som röstade fel försvann från jordens yta? Att man sket i valet och lät en kvinna bli insatt? Det finns än obebodda platser i Världen. Varför inte göra någonting rejält och flytta, bilda ett paradis med bara kvinnor.

Är jag spydig? Absolut.

Däremot inte sagt att kvinnor inte skulle ha det sämre än män. Se på Afghanistan, kvinnor är i praktiken inlåsta utan rättigheter. Se på Iran, där dör du eller stängs in i fängelse utan rättegång om du protesterar. Kvinnor och barn i Gaza svälter, det är rent helvete där. I flera andra länder är det skit att vara en kvinna. Libyen skall introducera moralpoliser, flickor från 9 skall bära slöja. Och nu Irak som planerar att sänka giftermålsåldern för kvinnor från 18 år till 9.  Nio år alltså. Jag kan inte se nioåriga flickor vara gifta men 12 miljoner flickor under 18 år gifter sig varje år. (Även pojkar kan tvingas till barnäktenskap.) Ja, det finns hur många som helst riktiga anledningar för kvinnor att protestera och göra något för sina medsystrar. Det borde inte vara hatkampanjer mot män i länder där kvinnor får  rösta och inga lagliga hinder finns för kvinnor att välja sina liv.

Vad sägs om massiva demonstrationer mot Irak just nu?

Töntar till män finns alltid. Men kvinnor är inte heller änglar. Och, du kan inte bli älskad om du inte älskar själv. För mig låter rörelsen bara som självömkan och  hat mot allt och alla. Hat är inte konstruktivt. ingenting som förbättrar tillvaron blir gjort med hat i sinnet.

Bilder: två översta från Versailles, två nedersta från Rom.

Krigens dag idag.

När jag undervisade nyblivna landstingspolitiker på -90 talet brukade jag fråga vilka var de stora ekonomierna, alltså produktion med mest pengar i. Det var alltid fel svar, som mat  till ex. Då var krig, droger och trafik de tre största. Krig innehåller ju mycket, vapentillverkning, personal, byggnation, forskning, soldater… I droger ingår inte bara den blomstrande knarkmarknaden utan alla mediciner, vaccin, forskning mm. Trafik innebar ju även bränslen, nu mera även mer av elproduktion. Ja, utan el – ingenting ungefär.

Vet inte om det är så idag men nog går det ofantligt med resurser till krig. Vill du se siffror och meditera en stund över den skuld som våra barn och barnbarn skall fixa, sök på Internet. Biden, som inte kan besluta någonting utan hjälp, vill sluta sitt presidentskap med ytterligare pengar till krig i Ukraina  och öka den skuldberg som inte längre kan ens uttalas.

Idag 11/11 firas både Veterandagen i USA och Stilleståndsdagen efter första Världskriget.  

Veterandagen firas till minnet av de som har tjänstgjort i militären.

Stilleståndsdagen (Armistice Day) högtidlighålls  också den 11 november till minne av undertecknandet av stilleståndsavtalet 1918 i första världskriget och krigets slut. Krigshandlingarna på västfronten upphörde klockan 11 den 11 november 1918

I Sverige firas Veterandagen den 29 maj  till minne av Sveriges krigsveteraner.

I första Världskriget dog ca 15–22 miljoner, varav ungefär hälften var militära dödsfall. Resten var civila som dog till följd av strider, sjukdomar och svält i samband med kriget.

I andra Världskriget dog 50 till 55 miljoner, både soldater och civila, ca 13 miljoner av dem i Förintelsen. Av döda var 90 000 finnar. Bland dem dog alla män utom tre i min stora släkt från faderns sida. De från min mors sida klarade sig bättre eftersom mormor var storbonde och hade bara två söner i militär ålder. De fick i stället bidra till  landets och militärens försörjning hemma.

Nej, här firas inga militära  minnesdagar. Håller en stilla stund för min far som överlevde men blev skadad för livet. Jag hoppades länge – så barnslig var jag – att Världen skulle styras av personer som värdesätter liv mer än död. Som accepterar att mera vapen inte är lösningen för  Världen, utan de talar med varandra. Hat löser ingenting. Det var en utopisk önskan. Dessa människor tycks knappt att finnas.

Jag antar att nå fred är en omöjlig  strävan. Nyss hurrades vårt inträde till en så kallad försvarsorganisation, NATO. Mera vapen, mera pengar, mera krigsrisk, mera framtida död.

Neutralitet är för fegisar.

Ropen aldrig mera krig har tystnat. Fredsrörelser är omoderna. De har till och med blivit utan statligt bidrag i Sverige.  Alla ropar efter vapen. Rusiga militärer över Världen vill ha mer, det senaste, något som kan döda mer. Mördandet har använt osannolika metoder vi knappt har sett i filmer. Människans tekniska utveckling är omfattande men den mentala uppbyggnaden är på nedgång och ägnas knappt en tanke. Terrorister  styr, i stort och i smått. En ledare som vill få slut på krig är bara hatad, hånad och riskerar sitt eget liv. Ut med fredsduvorna. Hökar är inne.

Dock är de vanliga människorna glada för varje fredlig dag, kanske för varje timme på krigsområden. Vem startade, vem är skyldig, vem har rättvisan på sin sida blir bara en stor dimmig minneslucka varje dag som kriget pågår.

Sorg, vrede, maktlöshet, död. Vem är terrorist och vem bara försvarar sig blir svårt att avgöra annat än med känslor. Och, känslor har aldrig löst någonting.

Så, låt oss sörja en stund över försvunnen fredstanke i Världen och respekt för liv, även för de andras liv.

PS. Du som inte än har sett filmen  ”Oppenheimer”, vad väntar du på? Att det prövas igen i verklighet?

Bilder: uppifrån Verdun Memorial Cemetery i Frankrike, Beit lahia Gaza

Om Donald Trump och American Dream

Det här skrev jag 2019 01 19 när jag hade kommit hem från min Pacific Crest Trail vandring. Den blev aktuell igen, Trump alltså. Samma situation, bara mot en annan kvinnlig kandidat och nu en rejäl vinstmarginal. Återpublicerar.

Jag bedrev två helt ovetenskapliga ”undersökningar” under min vandring på PCT 2018. Den ena var vart fanns den godaste äppelpajen nära leden och den andra vad folk tyckte om sin president, Donald Trump.

Trump dominerar den svenska median som inte kan släppa besvikelsen över presidentvalet i USA, att en kvinna, fru Clinton, inte vann. Trump blev den svenska medians hatobjekt. Alltid finns det något att klaga på. Han var redan den bästa sidvärmaren före presidentvalet och har hållit sin position sedan dess. Trump omskrevs eller utnämndes i svensk media 165 015 gånger år 2018 medan vår egen Statsminister Löfven fick nöja sig med andra platsen med 90 157 tidningsnotiser trots valår och Kristensson som trea med 48 708. De andra länders statsministrar ligger helt i skuggan av Trump, som  Putin 32 744, Teresa May 24 104  Macron 22 339 och Merkel 19 910 omnämnanden i svensk press fast de hör till vårt närområde med stor påverkan på Sverige.

Jag var säker på Trumps vinst före valet när jag hade läst de båda kandidaternas valprogram i juli. Jag insåg inte att valprogram är ingenting, snacket och att synas i valmöten är allting. Brukar du läsa partiernas valprogram? Ingen av de amerikaner jag frågade om Trump hade läst valprogrammen. Det var nog som i Sverige. Man röstar med känslan och plånboken, inte efter kunskap. Kanske ids man inte ens rösta. Bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA tog sig till röstlokalen.

Det var lätt att prata politik med amerikaner. I Sverige skulle man få svar ”skit i det du” om man frågade efter okända personers röstpreferenser. Men i USA svarare alla jag pratade med. De var intresserade av min syn på Trump och politiken i landet – som jag vet alldeles för lite om. Folk hade insikter och åsikter. De tyckte till och med det var fantastiskt att jag ville veta vad de tyckte. Några gånger fastnade jag på diskussioner om politik, världen och framtiden så tiden bara försvann.

Nej, jag låtsades inte vara en journalist men jag sa att någon åsikt kunde hamna på min blogg med stilla undanskymt liv i bloggvärlden. Jag undvek att fråga vandrare, för de var en speciell grupp. Jag frågade några yngre på leden i början. Deras svar var unisont Sanders. De hade velat få Sanders till president eftersom han lovade dem gratissaker. Ungdomar som än försörjdes av sina föräldrar eller stipendier och lite extrajobb ville ha det så: någon annan betalar. Så är många unga även i Sverige, de förstår inte hur pengarna vanligen intjänas och skatt betalas.

Jag övergick till att prata med folk jag träffade utanför PCT vandrarnas krets. Jag började fråga dagvandrare, hundrastare, picknickfolk, några campare, jägare och de som gav lift, i regel folk omkring medelåldern +. Den första  som definierade Trump och situationen var dock en PCT vandrare som tyvärr fick avbryta på grund av sjukdom i familjen.

Han var en snickare i 60 års ålder. Han hade inte röstat men den beskrivningen han gav om Trump var bara lysande. Jag greppade genast min lilla svarta bok och skrev medan han pratade.

Clinton, överklassdonnan, ville ha makt, folket är oväsentligt, sa han.

Trump då?

Donald Trump har gjort sin American Dream. Han har en familj, barn och vacker hustru. Ja, han är skild men så är många i USA. Han är lyckosam i det han gör för det mesta och tjänar nog med pengar för familjen. Han gör vad han önskar, är kändis från TV, han har underhållsvärde som är viktigt i USA. Han siktar så högt han kan. Hans dröm var att bli president och förverkliga sina affärstankar i företaget USA. Det gick inte bra första gången men han gav sig inte. Han satsade om sina pengar och sig själv. Han har gjort sin American Dream och därför hatar demokraterna honom. Han passar inte i politikermallen men han är en produkt av detta land.

American Dream? Miljoner människor har gjort sin American Dream och många har misslyckats. Vad är American Dream? Investopedia, Will Kenton har en bra definition, klipper början, läs hela!

The American Dream is the belief that anyone, regardless of where they were born or what class they were born into, can attain their own version of success in a society where upward mobility is possible for everyone. The American Dream is achieved through sacrifice, risk-taking and hard work, not by chance. 

The term was coined by writer and historian James Truslow Adams in his best-selling 1931 book ”Epic of America.” He described it as ”that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement.” https://www.investopedia.com/terms/a/american-dream.asp

Någon vecka efter pratade jag med en annan snickare, en kvinna i 40 års ålder som hade tagit över sin fars byggföretag. Hon sa ungefär detsamma. Hon hade röstat på Trump eftersom han hade mer ambition att förbättra landet än Clinton som ville förbättra sin egen position.

Jag fortsatte att fråga. Mycket vägde till Trumps fördel. Ja, han var en buffel, en bra talare, han försökte få folket i jobb och brydde sig om USA. Han är nog lik mig, sa en man, jag är en buffel med bra jobb och gott liv. Muren? Desto närmare söder man var desto viktigare var muren. Ja, det fanns ju en mur redan, så varför var det så himla liv om resten? Alla presidenter har byggt sin bit men bara Trump har blivit attackerad. Kanske har storleken betydelse?

Muren har blivit en mur mot vettiga beslut. Och, har en Stat rätt att freda sina gränser? Bra fråga.

Jag träffade två Clinton anhängare. Två av trettio! Ljög folk? Var det så att vinnaren tar allt, förloraren är genast ointressant? Eller, till skillnad med svensk media ville inte folk prata illa om sin president? Var de små orter jag passerade rena Trumplandet? Även i Kalifornien? Var inte han en ”narcissist buffel”? Hur kunde folk vara så positiva? Något måste han ha gjort rätt?

Den ena av Clintonanhängarna var en professor som utbildade i naturskydd. Varje år tältade han ensam några dagar ute vid PCT och frågade de passerande vandrarnas skäl till vandring, ålder och hemland. Han hade ett arkiv med svar och bilder. Ett moment i hans undervisning var just att diskutera med elever om skälen till att vara ute i naturen. Han var inte riktigt nöjd över mitt enkla svar: jag gillar att gå och vara ensam i naturen, men han la mig på listan ändå med foto. Jag var den äldsta han hade träffat, sa han.

Han var demokrat. Han ville bara få Demokraterna tillbaka till makten. Varför då, frågade jag och väntade mig en intressant förklaring. Han sa ingenting. Varför då, upprepade jag, men fick inget svar. Jag hade gärna hört den andra sidans åsikter i Trumpvurmen.

En man sa att han egentligen sket i vem var president, vilka satt i Supreme Court var det viktigaste. De skulle bevaka rättvisan enligt landets Konstitution från 1789. Demokraterna hade devalverat Supreme Court, tyckte han, men nu fanns det hopp igen. Även några andra poängterade att Supreme Court var det viktigaste men att livstidsutnämning var orimligt. Vad hände om man blev dement och gjorde galna beslut? Jag tror att något liknande skulle behövas i Sverige, dock inte med livstidsanställningar.

Trump är en produkt av USA, det kan man inte neka till. Jag tror dock att han har en verklig önskan att göra USA stor igen, ge de som sliter bättre villkor. Han är en affärsman. Det är vinster och förluster, framgång och konkurser det handlar om. USA först. Amerikaner först. Han är dock inte i fas med tiden. Många drömmer om de tidigare goda åren, livet då allt var enklare och framtiden ljusare. Så även Trump, så icke politiker han är. Han vill stänga in, inte öppna ut. Han skyr världens utveckling, globalismen som redan existerar. Varor transporteras runt världen. Tekniken finns i Japan och Kina, kanske inte längre  i USA. Företag är beroende av andra företag. Gränser har suddats ut på gott och ont. Internet har krymp världen. Länder krackelerar av tryck utifrån och inifrån.  Han har rätt i sig att marscherna mot USA:s sydgräns är mer  offensiv än flykt,  massinvandring från länder som inte kan ge sin befolkning det elementära, bara oanvändbar ideologi.

American Dream? Kanske. Vi har också Sweden Dream, de senaste tre åren har 419 760 invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige. Folkvandringarnas tid. Det blir säkert mer i framtiden. Det är mäktiga känslor och tyckande i rörelse, långt från det vi kallar politik.

Är Trump och de andra politiska nykomlingar på så kallade högerkanten, dessa anhängare av kulturell nationalism, bara en vind som blåser men dör ut? Tvivlar på det. Folket i gement är besvikna, både de som lider av åratals vanstyre och oönskade åtgärder till de som faktiskt har det bra. Politik har slutat fylla folkets önskningar. Allt kan explodera i missnöjesyttringar från gula västar till andra demonstrationer, meningslösa massmediala påhitt och terrorism. Världen bär oro. Klasskillnader är tydliga, inte i kommunistisk mening, utan mellan de som har och de som inte har, mellan vanligt folk och politiker som varken har insikt i läget eller uppfattning om vem är deras arbetsgivare och löneutbetalare.

Trump är älskad och hatad. Många spår att han sitter kvar fyra år till oavsett kriser och oförmågan i att vara just politiker.

Nog med barn i denna Värld?

Varför vill inte kvinnor ha barn, undrar även Statsministern. Ser vi inte längre barn som livets mening? Är barn bara ett val som allt annat?

Att ta hand om barn är ett livslångt åtagande. Alltid förälder även om barnen har flyttat hemifrån. Förälder– barn konstellationen är ett ansvar, i början ensidig, sedan ansvar om varandra. Blod tjockare än vatten brukade man säga. När barnet är litet får förälder  avstå från en del egna önskemål. Om föräldraskapet har fungerat brukar barnen i sin tur ge tillbaka i form av hjälp och omsorg.

Men det är inte alltid så. Barn och föräldrar kan bli en besvikelse också. 

I Sverige strävar politiker efter jämlikhet mellan män och kvinnor. Vilken fantasi. Så länge kvinnor föder barn finns inte den fullkomliga jämlikheten vi eftersträvar. Vi borde nöja oss med lika värde.

I åratals har kvinnor fått höra att lönearbete gör dem jämlika. Ha ett jobb, heltid helst, det är viktigast. Om paret får barn skall kvinnan snabbt tillbaka till jobbet. Jämlikhet är exakt delning av föräldradagar. Som en vänsterpolitiker (man) sa: man kan pumpa mjölk på jobbet. Män som är föräldralediga hyllas av politiker som jämlika, men inte mamman.

Symbios och sånt är totalt gammalmodigt. Att graviditet i sig skulle påverka kvinnor mer än män ses som ojämlik trams. Jag som påstod under mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Jag  borde ha förbjudits att föreläsa. Sådant ojämlikt  påstående! Ändå instämde hela auditoriet, även männen.

Snart skall daghem ta över det lilla barnet. Tänk dig att lämna ett barn, som inte än pratar, kanske bara några ord och inte kan säga hur den mår annat än med gråt, till okända människor i ett daghem du som  förälder inget vet om.

Skandalerna har inte heller uteblivit. Kriminella, pedofiler och icke svensktalande har ibland anställts. Daghem har också varit sparmedel för Kommunens ekonomi. Kan man dra in något för barn och gamla gör man det, men kallar det för någonting annat. Min kommun vill stänga de små daghemmen. En stor drar mindre personal.

Det finns fina daghem men hur vet du det – egentligen –  innan ditt barn har varit där en längre tid?

Idag ser inte kvinnor det så lockande längre att föda barn till daghem.

Om vi går längre bakåt än till daghemsporten finns mödravård och förlossning som inte riktigt motsvarar kvinnors önskan. Mödravårdskontrollerna är för få för att hinna upptäcka extra behov hos blivande mödrar/familjer. Alla är inte perfekta superglada spiknyktra kvinnor från den dagen de planerade att få barn eller det kanske bara blev så. Eftersom kvinnor skall leva som män, det är måttet, gör en del det. Hur? Tänk efter lite.

Sedan försöker den blivande mamman få plats på förlossningen någonstans. Det finns alternativ i storstäder men bor du på glesbygd, från Dalälven till norra gränsen, är du glömd som födande kvinna. Det finns dock ”föda i bilen” kurser. Jag är säker på att intresset för ett barn till har efter sådan upplevelse krympt till noll. Förlossningsskador var nästan okänt begrepp förr. Nu i den rena ”drive  in system” stressas den födande kvinnan. Kanske därför kvinnors underliv får skador?

Ingen anser gravida och spädbarnsmödrar som något speciellt vi bör värna om. Graviditet är ju bara naturligt, se på djuren.

Små barn är inte viktigare än heltidsjobb. Att ta hand om och fostra barn är litet sidojobb som sker under några timmar mellan daghem, jobbet, affären, matlagning och annat hushållsjobb och tid med nödvändighetsartikeln: mobilen. Ve om ungen inte sover, hur ska föräldrar  då orka gå upp klockan 6.30 och rycka upp det motsträviga barnet till dagis.

Idag väljer kvinnor sina liv. De har preventivmedel och fri abort. De har modeller i verkligheten och speciellt på Internet. De yngre kvinnorna vill vara vackra, unga, ha pengar att spendera. Många vill ha ett jobb där de gör karriär, blir något eller i alla fall syns. helst på Internet. Många kvinnor ser sitt liv ur sin egen vinkel, inte pappa Statens. De ser sina trötta föräldrar, som har fyllt sin plikt att både arbeta och ha barn.

Dagens unga kvinnor vill inte dit. De har valmöjlighet. Kanske ångrar de sig senare men fruktsamhet är begränsad, inte evig.

Dessutom skrämmer politikerna oss alla om framtiden. Klimatet hotar oss. Det brinnande helvetet alla kommande barn får uppleva, eller var det en ny istid. Vem vill få barn till den Världen? Är det inte bra att kvinnor föder färre barn så Klimatet blir bättre? Är  inte Klimatet det viktigaste vi har att ta hand om? Det har låtit så i flera år.  Är inte de barnlösa kvinnorna och männen rena miljöhjältar! Många ledande politiker nu eller strax bakåt har inte heller barn. Är de inte modeller för andra?

Den som inte har barn behöver inte tänka: hur Världen ser ut när mitt barn är, säg 10, 20, 30 år…

Hur många krig pågår just nu? Atombomb nästa? Den krigshysteri och verkliga krig som pågår gör inte kvinnor villigare att föda barn. Ingen tycks få stopp på krig. Alla ropar efter mera vapen. Föd flera barn då till kommande krig?

Varför skulle vi?

Och då har jag inte än tagit upp mäns del i det hela. Bara en sak, det sägs att spermier är färre och av sämre kvalité idag hos västerländska män, mindre chans att bli gravid helt enkelt. Vad det beror på kan vi gissa, miljögifter kanske?  De som söker hjälp för barnlöshet får köa.

Hälften av gifta förhållanden spricker, fler av sambor. Bara kärlek är inget att bygga på varken för män eller kvinnor. De sistnämnda står ofta ensamma med ungarna och inser att inte pengarna eller tiden  räcker till dem själva, knappt bara för barnen. Ingen lockande framtid precis.

Det är också en trend av egoism. Jag vill ha allt nu. Barn är ett hinder till eget liv. Dock saknar inte Världen barn. En del av dem ligger i ruiner efter bombningar, inte var de värda ett liv.

Samhällen får anpassa sig. Söka efter kvalité i stället mängd. Och till sist dör den västerländska civilisationen ut av egen kraft som alla andra civilisationer har gjort. Inte på grund av barnbrist utan att Samhällen rasar samman av sin egen tyngd.

Hur då? Tänk efter. Det finns många möjligheter. Läs gärna:

The lifespans of ancient civilisations:

https://www.bbc.com/future/article/20190218-the-lifespans-of-ancient-civilisations-compared

Tidigare i ämnet:

Om du klickar i ordmolnet på Barn hittar du alla barnartiklarna.

Statsministerns inlägg:

https://www.svd.se/a/938Q3q/ulf-kristersson-varfor-fods-sa-fa-barn-i-sverige

PS. Chinese grass roots government workers, who spent decades imposing strict birth control policies, are now calling up women in their neighbourhoods to urge them to get pregnant amid China’s demographic crisis.

Från South China Morning Post 28 Oct 2024

PS2 om att ha barn eller inte i England: https://www.bbc.com/news/articles/c4g7x5kl5l8o