I början – 60 talet arbetade jag i en fin restaurang, en med vita dukar och servitörerna hade vita handskar. Det var ett av mina första jobb i Sverige. Idag är det en självservering även om det finns en festvåning kvar.
Centrum för köket var damen som förestod kaffekokning och kakor. Hon var en fyllig, äldre dam som hade arbetat där sitt vuxna liv. Hon tog mig i sina vingars skugga. När hon behövde mig kunde inte husfrun säga något. Kaffe var en viktig del av matupplevelsen och skulle serveras med stil. Det dukades fram på en bricka med liten vit duk.
Den sommaren var varm. Kaffedrickande gick neråt på de varma dagarna. Jag hade läst i någon utländsk tidning om iste. Kunde vi prova, frågade jag damen. Hon sa ja. Vi provade olika varianter, med en citronskiva, kanske apelsinbit eller ett körsbär i glaset. Hur många isbitar? Vilken mängd socker? Det var inte än olämplig matvara, sockret alltså. Så klart sugrör. Smal eller tjock? De är också olämpliga idag. Vi provade vilket glas vore lämpligast. Jag jobbade på och damen provade. Andra som jobbade tog gärna ett glas.Till sist hade vi en bra blandning, i ett högt glas och iste infördes på matsedeln. Någon högre upp prissatte drickat.
Jag gjorde iste hela den varma sommaren. Utöver dukningar och blomsterarrangemang till de finare beställningsmiddagar. Jag ryckte in när diskaren inte kom. Han hade nog en baksmälla. Just disk sköttes ofta av personer som hade svårt på arbetsmarknaden. De avlönades per dag.
Jag tjänade sämre än i en fabrik men maten var gratis. Miljön passade mig. Så många livshistorien, så många dramer, så många människor i sökan efter den ultimata krogen att arbeta i. Nu köper du iste färdig i en aseptisk förpackning. Inte jag förstås som var isteflickan en sommar länge sedan.
Har Sverige lärt sig läxan att inte leka världssamvete i svensk domstol utan låta Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) sköta det? Även då de inte tar upp fallet.
Tanken var vacker med Lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott, Vi försökte igen vara bäst i klassen och hela Världens samvete. Men vi kan inte jaga brottslingar ute i Världen och bli osams med andra. Vi har gott om kriminella här hemma att få fatt på. Internationella frågor sker genom de internationella organen, hur surt det än kan kännas.
Påträffas någon internationellt efterlyst person i Sverige skall denne skickas till landet som efterlyst den kriminelle. Eller Haag.
Har folk lärt sig nu att inte resa till Iran och andra länder som UD har varnat för, kanske i åratal? Varför åka till riskfyllda länder på semester? Och, är du en person som påstår sig ha flytt från ett skurkland reser man inte dit på semester eller i andra ärenden. Vissa länder glömmer aldrig att man lämnade landet och valde annat. Och, kan du resa tillbaka var ditt behov av skydd inte så stor.
Livet kan vara grymt när möjligheten att träffa anhöriga är stängt.
Vissa länder, som Iran, har inga skrupler. De fångar folk hur det passar i deras agenda eller de som har makten roar sig med att fängsla folk från ovänliga länder. Sverige är ett ovänligt land för Mellanöstern. Ett slags terroriststater som tar avvikande personer på allvar. De jagar utlänningar som genast räknas som fientliga spioner. Dessa fångar används sedan i spel mellan länder. Vissa har betalt fett för att få ut sina medborgare. Vi gjorde ett fångutbyte.
Så, vår Regering har nu bytt fångar med Iran. Gott så, men det får inte bli en vana. Vi ska inte döma andra länders skurkar för brott som har skett i deras länder. Det får orimliga konsekvenser för helt oskyldiga människor. Det är därför vi har ICC. Fungerar det inte bör våra politiker agera och trycka på ICC och FN. Inte att ensam leka världssamvete.
Det händer nästan varje dag att människor själva griper in och hämnas för något. Det är mord typ hat och hämnd, ofta utövade av ungar som borde vara i skolan i stället mörda någon för pengar. Att vi själva griper in gör oss till en stat där rättvisan utövas inte av Domstolar utan av gatan, klaner, enskilda och även massmedian. (Minns ni ev. sexköp i media) Det gör oss bara till en skurkstat. Vi har redan områden där rättvisan utövas av den med mest makt, störst i knarkhandel eller påtryck av även politiker. (Minns ni Botkyrka?) Vi har nog med skit att ta hand om i vårt land.
Överallt där det finns pengar att tjäna är den kriminella klanens arm med.
I den ideala öppna Världen kan vi åtala de skurkar vi får fatt på, oavsett ursprung. Men i verkligheten finns olika länder och de ser på regler och brott annorlunda. Det som inte är brott här kan vara värd stening eller även dödsstraff annanstans. Det pojkar som mördar här i Sverige skulle få helt andra straff i andra länder än några år på ett behandlingshem. Kanske de skulle uppfattas som frihetskämpar i något av de mörkaste ställen på Jorden.
Vi måste inse att självständiga Stater har sina egna regler även om de inte alls är något vi kan anse som rättvist. I fallet rättvisa har alla FN organ vi betalar för totalt misslyckats. Demokrati och lag och rätt är bara en önskedröm. Terrorister styr. Religion har makten. Omröstningar är bara teater. Den med mest vapen vinner.
Så, turista inte i skurkländer. Orsaka inte problem för Sverige. Du är inte säker oavsett vad som står i ditt pass.
Jag gjorde en runda i skogen. På hemvägen nära centrum hamnade jag bakom två yngre kvinnor. De pratade ilsket och högt. Vartannat ord var: värdelöst. Politiker var värdelösa. Jobbet var värdelöst. De och de var värdelösa. Den dyra hudkrämen var värdelöst…
När även män var absolut värdelösa stannade jag. Avståndet till de unga ilskna kvinnorna blev sakta 50 meter och sedan försvann de till något annat håll. Då började jag gå igen framåt.
Jag borde nog frågat dem vad de ansåg vara värdefullt. Nej, så gör man inte. Jag gick hem, kollade antalet steg, 12 300 ok, satt på kaffe och började fundera.
Det är mycket i livet som är utan större värde. En del av det vi säger och gör är helt värdelöst. Nog öppnar vi ofta munnen innan hjärnan är inkopplad. Men, tillsammans med det som har och inte har värde bildas livet.
Vi hör yttranden från politiker som är värdelösa eller helt fel och de borde ha hållit mun. Kom att tänka på Storbritanniens Rishi Sunak som minsann hade lidit som barn och inte alls varit så rik. Han hade inte betalkanalen Sky TV. Vilket lidande! Han gick dock i dyr privatskola men…
Hur kan man vara en premiärminister och kläcka ur sig något så tanklöst? Rikemanssjuka? En äta kakor moment.
Sunak och hans fru är nu värda 730 miljoner pund samt har ett hus värt 90 miljoner, en till villa för 20 miljoner. Han och frun är rikare än kung Charles. Men pengar garanterar inte, ja, ingenting annat än just pengar.
Så, kan rika människor förstå de fattiga? Nej. Jag tror inte det. Han hör till de extrema men han är inget undantag. Han har fått kritik över sitt svar om brist på TV kanal. Ingen bryr sig om hans TV förlust. Folk bryr sig om sin egen tillvaro och problem.
Nog hör vi idiotuttalanden även här hemma från våra politiker. Ofta har det handlat om att tycka synd om något som folket definitivt inte vill ta med en tång. Eller om just värdelösa svenskar.
Det finns människor både i England och här utan en enda betalkanal. Det är inte ett mått på fattigdom men att dra in på maten är det. Att inte kunna köpa nya kläder när det behövs. De som aldrig går på bio med barnen för det är för dyrt. Inte heller besöker hamburgerbar eller köper pizza hem. Inga utlandssemestrar och inga i Sverige heller. Att inte kunna spara till barnen för det finns inget att spara av. Att frysa för värmen är för dyr har många upplevt både i England och här.
Sedan har vi de gamla som har förlorat sina hem på grund av någonting, inte alltid missbruk utan att hyran blev övermäktig eller sjukdom kraschade allt.
Mer…Det finns familjer som vore berättigade till socialhjälp men de klagar inte utan tar ett extra pass på jobbet. Vars barn får klara sig ensam hemma från alltför ung ålder.
Så, visst är politiker ibland värdelösa i att förstå folk och livets omständigheter. Få om inga av dem har haft arbete med låg lön och usla arbetstider. Många är politikerbroilers. De styr över ”vanliga” människors liv de inte har en aning om.
Jag ville stanna och fråga dessa unga kvinnor vad de gjorde för att göra någonting bättre i stället att allt vore värdelöst. Vad var värt något för dem. Nej, som sagt, jag backade. Men ändå, vi gnäller ofta men gör ingenting. Allt är värdelöst utom vi själva.
Kanske borde var och en tänka över vilka saker och vad har värde i livet och sedan ta hand om de på bästa möjliga sätt. Gnäll gör Ingen lycklig. Och – skrik inte på gatan, det blir bara irriterande ljudsmuts.
Bild från en annan promenad.
PS. det är val i England 4/7 och Labour ser ut att vinna för stunden. https://labour.org.uk/updates/stories/labour-manifesto-2024-sign-up/
Jag är kattvakt idag till en liten nykomling i släkten. Efter att ha försökt gräva ut sig till balkongen nöjde katten sig med en solfläck på golvet.
Så idag händer det absolut ingenting annat än att gosa med en katt. Lämpligt pensionärsarbete.
Nu finns det 7 katter i närmaste släkten samt en hund och en ödla. Barn ska ju ha djur och öva sig att ta hand om en levande varelse. Djur är dock föräldraansvar.
Livslängden hos välskötta husdjur kan bli lång. Barnen kan ju flytta hemifrån – om de hittar något eget – och gamla djur flyttar man inte.
Som gamlingar vilka dör snabbt när de flyttas till äldreboende – korttidsdöd kallas det – är även djur fästa i sina hem, sin plats och sina människor. Tänk på det när du ger efter barnens rop: kan vi inte ha en katt/hund/kanin/ödla/råtta… Du som vuxen har ansvaret.
Så nu sitter jag som kattvakt för ingen arbetar hemma idag.
