Bara grus. Om att säga nej.

Jag kände en person som hade börjat med narkotika strax efter 18 år fyllt. De flesta patienterna hade debuterar som yngre så varför började hon som vuxen? Vad hände? Jag kände ju många narkomaner eftersom jag hade arbetat inom den socialtjänsten i en Kommun och nu som terapeut  på sjukvården.  Hon var en av många som hade trasslat till livet.

Idag när flickor säljer sig på olika sätt genom Internet, filmer, TV serier, betalsidor och massagesalonger var hennes forna arbete rent av sedesamt. Hon var en strippa i en av klubbarna i staden. Detta var på 70 – 80 – talet då strippklubbar var än upphetsande exklusiva. Hon var riktigt snygg, jag fick se hennes strippa bilder.  Kruxet var att flickan var knappt sjutton när hon började. Åldersgränsen var 18 år eller 21, beroende på klubben, för att få bli strippa.

Hon kom från en familj som hade gott ställt. Hon fick vad hon pekade på. Föräldrarna sa aldrig nej. Det var som om de inte kunde det ordet. Hon hade saker in till andras avundsjukegräns. Så hon fick svårt att smälta in och få vänner. Skolan var inte så kul fast hon hade hyfsade betyg. Hon skolkade. Föräldrarna förstod henne. Hon skulle få vila upp sig.

Matte var hon riktigt bra på.

Hon var skicklig på att räkna ut vad som lönade sig, vad inte.

Hon ville strunta i gymnasiet och arbeta i en strippklubb.  Hur hon kom på det kunde hon inte komma ihåg nu, långt senare. Men hon var ju för ung.  Pappan besökte föreställningen innan han skrev på. Det var ju inte så farligt. Snygga tjejer. Med viss tvekan skrev  också modern på.  Det var då ok för klubben.

Att vara nästan naken på sitt arbete börjar tära med tiden. Man kanske inte tänker på det, det är bara som att vara på en badstrand utan BH. Men i vår civilisation är det inte avsett att visa oss nakna överallt.  Och för alla. Medan man växer upp formas gränserna vad vi visar och till vem. En femåring vet redan.

Idag är nog de gränserna väl så krackelerade. Nakna kvinnor, kanske med lite tejp, nät eller en kudde för, ser vi i offentlig miljö varje dag. Och fotograferna springer efter.

Så, jobbet som strippa började på att tära. Män ville ha privata träffar, de erbjöd pengar mot sex. Någon gav henne något uppiggande, amfetamin. Det kändes bättre. Hon var inte den enda som piggade upp sig med något på det jobbet.

Hon var påtänd på jobbet men kunde hålla en gräns. Jobbdrog, inte hemmadrog. Sedan började hon tänka. Varför betala för droger när man kan ta betalt. Hon startade eget på drogbranschen och om ett par år  slutade hon på strippklubben.

Det blev en karriär inom droger. Pengarna rann in och ut.  Nu mera sköts knarkaffärer oftast av utlänningar och olika grupper tävlar om marknaden med död som följ. Men då, under amfetamins tidevarv var det väldigt svenskt. Även så att Staten delade ut amfetamin per recept till användare. Jag hade senare några patienter vilka började knarka  som  barn, den yngsta vid 8 är, för deras föräldrar fick så mycket att det blev över.

Ett misslyckat experiment och förakt mot medmänniskor.

När jag får henne som patient är hon på väg neråt från allting. Deprimerad. Nu arbetslös när drogkarriären är över. Jag har än vänner, säger hon och då menar hon sina tidigare langare vilka också andas sin sista tid. Några är döda. Drogförsäljare slutar ofta med oklar död i en källare, ungefär.  Hon är trött. Hälsoproblem. Undrande över var livet bara så här. Vad var det som hände, egentligen.

Hon tyckte allting var bara som grus.

Det finns föräldrar som har svårt med ordet nej. Som älskar sina barn men inte inser att kärlek är ibland nej. Föräldrarna måste skydda sina barn. De måste forma gränser. Ungefär som  i Systembolagsreklam. Lär man barnen att föräldrars nej är nej, är det sedan lite enklare när andras ja stormar in.

Men, man skall inte ropa nej utan att hjärnan är i gång.

Normalt behövs det inte så många nej. Barn tar först efter föräldrar, sedan kommer Världen in. Idag sker det sista alltför tidigt.

Många föräldrar kämpar på idag. Deras makt att styra och lära barnen – det som kallas uppfostran – delas idag av så många personer och på olika sätt. Det finns inte en perfekt modell. Fröknar i daghem, fröknar och magistrar i skolan, fritidshem och hobbyer, kamrater, kanske deras föräldrar, personer som skilsmässor för in, även sjukvård, ibland Socialtjänst och sedan Internet med miljoner förebilder och det – här – är – rätt – influerade. Lärare är sällan förebilder, som de var på min tid, medan Internet bjuder hela  Världens modeller.

Lägg till gatans makt. De alla som ser ut att ha framgång och  gott om pengar. De med Rolex, vit bil, Armanikostym, utlandsboende, skönhet  och framgång … kändisarna av olika arter.

Det gäller att säga ja och nej i tid och rätt tillfälle för sedan tar Världen över. Och den är inte alltid god.

Jag tycker nog synd om föräldrar idag. Det är ett hästjobb att leda ungarna till vuxna självständiga fungerande personer.

Att få egna barn har blivit mindre populärt idag. Barn har slutat vara livets mening.  Inte alltid men ofta nog. Kanske är det inget märkligt om vi börjar räkna alla orsaker till det, som Världsläget, ekonomin och att kvinnor inte är helt förtjusta i att föda barn och lämna dem snarast till andras vård för att återgå till lönearbete.

Hellre en hund än en unge har blivit lösningen för behovet att vårda För, att vårda och skydda något levande nära oss sitter nog i våra gener.  

Det råder dock ingen brist på barn i Världen, även om Västvärldens politiker gnäller.

Om amfetaminutdelning:

https://carnegieinst.se/wp-content/uploads/2012/03/narkotikapolitik.pdf

Bild: grushög från Grönland.

arbete barn brott budget böcker Corona demens död EU film framtid invandring islam jul klimat krig kriminalitet liv mat Miljö minnen natur Pacific Crest Trail PCT pengar politik politiker rasism Regering resor Ryssland skog skola socialtjänst Sverige terror terrorism Trump Ukraina USA val vandring vård yttrandefrihet äldreomsorg

Om trollkarlar eller politiker.

Visst är det irriterande och en stor besvikelse att den store trollkarlen inte kunde trolla.

Men för att kunna  trolla framgångsrikt behövs vissa ingredienser. En hatt förstås. Trollstav. Det viktigaste är dock publiken som tror att trolleri är möjligt. De ska samlas  runt trollkarlen och  visa en glad förväntan. De ska hurra, ropa uppmuntrande, vara hänförda. Positiva.  Handklappningar. Stampa med fötterna.

I den uppmuntrande atmosfären görs en trollkonst. Den kanske inte är en vit kanin som kommer ur hatten utan en groda. Den fula damen i skåpet blir inte till en prinsessa utan en med kvast. Alltid något. Magin har flera ansikten. Det är inte alltid det vi ser och hör som händer.  Vi är förblindade, vi tror på sagor som inte existerar. Utan dem skulle ingen av oss vanliga orka existera.

Så, andäktigt samlade sig många förhoppningsfulla runt den stora trollkarlen. Men han skickade ut några underhuggare. De visste inte hur man viftade med staven. Från höger till vänster? Eller tvärtom? Ur hatten kom bara ord utan beslutande makt. Ord? Prata med varandra? Vad är det för dumheter!

Mötet var inte sanktionerat av de rätta personerna. Det uppstod då ett rent av raseri i trolldomsministeriet. Hur vågade nykomlingen som inte ens var med i det rätta gänget göra något? Många av de riktiga trollkarlarna, och få kvinnorna, hade haft nästan en livstid i yrket. De kunde ju bäst och rätt. Nu behövdes ett krismöte.  Det ska inte komma några nya idéer här. Att prata med de mörka krafterna! Så opassande och farligt.

Att vara en trollkarl kräver långt arbete utan resultat. Hur kan man nu slå tillbaka, speciellt mot den otrogna pöbeln.

Stavarna vässades. De högtstående  var förfärade, hotade, bittra.

Men då kom en av dem på lysande förslag. De skulle använda den slitna men pålitliga trollkonsten: den att dra ut pengarna från folkets fickor.

Skulle folket protestera? Bli arga? Det gällde att presentera  tanken på ny skatt snyggt. Hållbarhet var på modet. Kunde det vara något? Klimat? Nej, inte riktigt. Inkluderande? Tja…

Förstämning tog över. Champagnen började bli varm.

Vi kallar det inte skatt, ropade någon, skatt är så negativt. Vi kallar det lån. Det är ju något man får tillbaka, eller hur!

Hurraropen lyfte nästan taket. Dags för ostron och skumpa.

Och vart är de skrivkunniga, kalla in dem nu snabbt. Alla skall skriva hatskriverier om den nye trollkarlen. Det går bra att använda otillåtna ord. Och det skrevs: 185 000 000 nyheter bara på några dagar,

Så skall slipstenen dras.

De som vågade vara hoppfulla är nu rena parasiter. Tro på någon annan än de etablerade trollkarlarna, vilka dårar. Där fick ni! De som inte ens försökte få en kanin ur hatten gnäller på den som ändå fick ut något, fast inget som skuttade runt.

Men lånekarusellen anses vara lyckad och anses trygga framtiden.

Schackspel om makt och pengar.

Kriget mellan Ukraina  och Ryssland har idag pågått 1090 dagar. Snart treårsdag, tid som har förändrat Europa och fått både Sverige och Finland lämna neutralitet och ingå i NATO.

EU har deltagit i kriget med införsel av vapen, försök att kollapsa den ryska ekonomin, slopad handel med dem, låst deras pengar, diverse sanktioner, samt allmänt hat mot Ryssland. En mindre del soldater från olika länder deltar på  båda sidorna. Man kan säga att flera länder i praktiken krigar mot Ryssland genom ombudet Ukraina. Utan de andra hade Ukraina fått ge upp.

Ryssland har sina ”vänner” men de ser inte ut att ha en avgörande del i kriget. Drönare, vapen och usla nordkoreanska soldater. Rysslands ekonomi har inte än kollapsat. Även idag när den första diskussionen om eventuell fred påbörjades  skjuter och bombar Ryssland allt de kan. Argument om något.

Ryssland äter sig  sakta meter per meter in i Ukraina. En stad eller by efter varandra blir till ruiner. Putin vill inte uppleva nesan att han förlorar. Han tror sig vinna med tiden. Döda människor betyder inget för honom.

Ukraina genom Zelenskyj har i sin tur ropat på mera vapen och mera av allting. Han har rest runt på tiggerirunda. Och vi har svarat positivt. Ukraina har också lurats att tro på snar EU och NATO medlemskap.

EU s bidrag till Ukraina är idag134 miljarder Euro hittills. (Länk nedan, summorna specificerade.) Sedan februari 2022 har Sverige bidragit med cirka 73,2 miljarder kronor till olika insatser, privata  gåvor inte medräknade. USA under Biden har  gett ca120 miljarder dollar/vapen. Det är tveksamt om amerikanska folket var eniga med Biden. Inte ens demokraterna stödde honom helt. Trump och ”Amerika först” vill inte slösa mer resurser till kriget i Ukraina.

Zelenskyj vet att han har lurats om sin dröm: NATO medlemskap, kanske mer. Han vill nu ha 110 000 utländska soldater stationerade i landet för att bevara freden vid ett eventuellt avtal med Ryssland. Att Putin skulle gå med på NATO soldater vid gränsen låter inte möjligt. Och de flesta är nu med i NATO… Neutralitet kippar efter andan.

Ingen i EU har haft förmågan att förhandla med Ryssland.  Men nu reser alla till Macron, som samlar till extrainkallat ”krismöte” i Paris. Det föreslås gemensam europeisk upplåning för att finansiera försvarssatsningar. Enligt Frankrikes Europaminister Benjamin Haddad, bör förslag ligga på bordet de kommande dagarna. Svantesson leker lite  tveksam men vi vet att när EU ropar är Sverige bäst i klassen.

Mera pengar till krig. Skuldsätt våra barn och barnbarn. Räcker det inte med de andra EU skulder vi alla redan betalar?

Macron`s möten sker samtidigt som Trump`s förhandlare har ett möte med Ryssland för att få i gång en process. Vilken markering! Ingen har förbjudit EU att försöka fredsförhandla, men viljan och förmågan har inte funnits.  Men nu springer alla I egen sak. Macron putsar hjälteglorian. Vapenindustrin blomstrar och vill inte sluta sälja.

Till mötet I Saudiarabien, som agerar värd, sänder Trump in Secretary of State Marco Rubio, Director of the CIA John Ratcliffe, National Security Advisor Michael Waltz, and Ambassador and Special Envoy Steve Witkoff. (Struntar att försvenska, ni förstår ändå). För Ryssland deltar Sergej Lavrov, utrikesminister sedan 20 år och en riktig ”Ryssland först”, och den före detta ryska ambassadören i USA Jurij Usjakov.

Sluta skicka vapen till Ukraina, säger den ryska delegationen. Det föreslås även val i Ukraina. Presidentvalet har uppskjutits tack vare kriget. Kanske någon ryssvänlig i stället västvänlig är den ryska tanken. Men sant är att Zelenskyj  är snart ute. Ledare i krig fungerar inte i bitter fred efteråt. Zelenskyj är missnöjd och än så länge undanskuffad från diskussioner.

I dagens möte har några pjäser flyttats. Lite principer och sånt.

Min helt oprofessionella tanke är att  Trump´s fredsförhandlingar inte handlar bara om Ukraina utan att hålla Putin  på lämpligt avstånd i framtiden och samtidigt som en partner i Världen. Äta kakan och ha den kvar. USA, Ryssland, Kina och Saudiarabien är länderna med störst  internationell makt och betydelse idag.  Visst, det finns bubblare men de låter inget.

Fanns det verkligen inga med förstånd och pondus i Europa som kunde åka till Putin genast efter 22/2 – 22. och läsa lusen av honom då? Nej, för EU och NATO länder var så oeffektiva, rädda och saknade handlingskraft samt diplomatisk förmåga. De kunde inte räkna ut framåt. Tre år har gått. Att folket skall lita på politiker i en kris är ett skämt. Politiker har sin egen agenda och ser folket bara som pjäser i ett spel, pjäser med en oändlig pengapåse till politikernas fantastiska idéer.

Nu gnäller de hjälplösa på Trump. Han är den skyldige till allt man kan hitta på. EU vill ha mera pengar från folket till militära ändamål. Krig är ju inne, rop efter efter egen atombomb hörs  även i Sverige, annars är vi inte trygga. Att leka Gud lockar.

Fred är definitivt  ute.

EU på besök i Butja år -22.

PS. Nog bör SVT städa språket och sin agenda. Så här presenterar de ett av sändebuden: Steve Witkoff, USA:s Mellanöstern-sändebud, miljardär och Donald Trumps golfkompis.

https://samtiden.nu/2025/02/vance-ger-europa-baklaxa

https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/eu-solidarity-ukraine

PS. Som jämförelse: i statens budget för 2024 beräknas ett underskott på 104,3 miljarder kronor.

Märkesdagar och påhittedagar.

Jag träffade ett par på PCT vid Mulkey Pass där de tittade på 1000 km märket som någon hade gjort med kottar. Det var lite på fel plats. Vi hade gått över 740 mile. Nu skulle vi ner från bergen till Lone Pine och fylla på mat.

Vi vilade ett tag på Horseshoe Meadovs (bild ovan) och mannen ville fråga mig till råds när kvinnan sprang runt och fotograferade. ( På grund av min ålder trodde många att jag hade goda råd att ge. Ibland stämde det.)

Han skulle fria under vandringen. Var det viktigt att fria eller kunde han bara säga: ska vi gifta oss när vi kommer hem.

Jag rådde honom att gå på knä, ha en ring och välja en plats som båda två hade sett som extra vacker. Gör det till en dag att minnas och en vacker start på livet ihop.

Var det ett gammalmodigt råd helt utan jämställdhet?

Fast går man på knä är det bra att veta hur svaret blir, innan. Liksom känna efter. Det är oerhört pinsamt att säga nej när rosor och skumpan står på bordet, ringen är en diamantring samt hans vänner står och väntar bakom dörren. Fråga mig bara hur man då snyggt slinker undan utan att förnedra stackaren, just då.

Det är viktigt att ha stunder och speciella dagar som binder ihop förhållanden och äktenskap. Dagar som frieri. Bröllop. Märkesdagar. Egna speciella dagar. När livet krisar – det gör det alltid – går man tillbaka till frieriet eller bröllopet och tänker över igen: varför sa vi ja till varandra. Finns det kvar? Vad har förändrat sig? Om paret har barn är det kanske till och med viktigare att komma ihåg varandra. Inte bara bli mor och far utan också ett par som älskar varandra.

Gifta eller samboende som inte kommer ihåg parets minnesdagar, inklusive födelsedagar, är ett fattigt förhållande. Man bryr sig inte. Ser inte sin partner som det viktigaste. Något att fira just idag, vad då! Att komma ihåg en bemärkelsedag på fel datum är inte roligt. Det säger bara: du är inte viktig för mig.

Det innebär inte att man behöver tömma kassan. Det räcker med en blomma och uppmärksamhet på rätt dag.

Förutsatt att personen inte är dement. Då fick jag blommor lite hipp som happ som sambon köpte med hemtjänsten. Alltid fel dag. Det är bara att vara glad och tacksam då.

Alla Hjärtans dag då? Så klart skall man passa på att uppvakta varandra. Livet är ofta enahanda. Förgyll dagen och bättra på förhållandet och blomsterhandlarnas ekonomi. Och vi som är ensamma uppvaktar oss själva. Är inte egenkärlek det som alltid träffar rätt?

Jordgubbar! Lämpligt att fira med oavsett vad.

Detta inlägg är från 2023 men aktuell just idag Alla Hjärtans Dag. Även jordgubbarna.