Månadsarkiv: maj 2023

Vilse bland persikor och vin.

Utvalda

Publicerat av

Men lite kan man väl dricka, sa patienten, den nyblivna modern som ammade barnet.
Hur lite? Häll det lilla i nappflaskan då och ge babyn, sa jag lite kallt.

Den eviga diskussionen om hur lite alkohol är lämpligt att ge ett foster och sedan en baby är i gång igen. Socialstyrelsen rekommenderar nu total avhållsamhet under graviditet och amning. Äntligen. Hoppas de avråder från alla andra droger också, de ”egna val” som en politiker förklarade sin inställning till sitt narkotikabruk.

Och sedan gick kändisen Wold ut och tyckte till. Lite, som en persika är inte farligt. Precis som en författare/barnexpert tidigare, nu död, sa att om jag mår bra mår fostret bra och hade vinglas bredvid. Lite kan väl inte skada. Nog var det svårt att avråda alkoholister att sluta supa efter det. En kändis visste bättre vad vi som arbetade på en mottagning för riskgraviditeter.

TV och Internet samt kvällstidningar påverkar dem som har svårt med egna val och andra också. Folk vill göra rätt.. Många litar på experter och det är gott så ganska ofta. Men experter som är kända bör väga sina ord med guldvåg. Ja eller nej, helst inget mittemellan som kan tolkas olika. Säg hellre; jag vet inte.

Hur lite är lite alkohol då? En persika, enligt Wold. Det låter ju betryggande. Men det finns otaliga studier hur alkohol och droger påverkar fostrets utveckling. Inte är de vuxna alkoholisterna så smarta och välmående heller. Narkotikamissbrukare hamnar ofta i tidig mindre trevlig död. Barn skall inte ha alkohol, oavsett om de är i magen, vid bröstet eller gnällande över att få bara lite till en skolavslutning.
(Jag struntar i hur mycket alkohol en persika jäser i magen, meningslös överkurs. Alkohol under en graviditet handlar inte om persikor, det handlar om att dricka eller inte dricka alkohol och skador på fostret.)

Dessutom är barn är olika redan i magen. Hur, vet du inte. Något tvillingstudium länge sedan visade att den ena tvillingen klarade sig medan den andra var alkoholskadad. Modern var alkoholist.

Jag misstänker att bland de barn som fått diagnosen ADHD eller andra bokstavskombinationer finns drog/alkoholskadade barn. Men ingen frågar modern hur det var åratals sedan när babyn än låg i magen. Kvinnor lever som män, vi är ju jämlika. I en graviditet och amning är ordet jämlikhet helt ute.

Ett foster samtycker inte till alkohol och droger som näring. Tyvärr finns ingen spärr mellan mor och foster. Det en gravid kvinna äter får även fostret.

Alkoholskador är oreparerbara. Tack vare barn är olika kan ingen säga exakt vart den skadliga alkohol gränsen går. Vem vill chansa? En sund blivande eller ammande mor orkar avstå från alkohol. Det finns ju alkoholfria varianter också i Systembolaget.

Lite alkohol är väldigt olika. Hade ett par som patienter vilka hade slutat supa och de var som ”Svenssons”. Nu, efter förlossning och avslutade amningsförsök, unnade de sig bara lite. Bara två glas vin till maten på fredag – lördag. Det lät väl bra efter gatuboende och nära döden abstinens?
Glasen drog en halv flaska. Så två glas var en helflaska. Det var bara lite.

Du som är gravid eller ammar. Unna dig en persika men inte alkohol. Det är säkrast så. Socialstyrelsen har fel ibland i alla sina rekommendationer men nu har de helt rätt.

Idag 20/6 läste jag att de nya rekommendationer om alkohol inte ska gälla amning. Experten Wold vann, rekommendation ändras. Det går inte exakt bevisa mängder och påverkan. Drick som du vill alltså lagom när du ammar. Varför ska kvinnor avstå, drick i jämlikhetens namn. Vad är lagom skiljer sig rejält bland oss. Så jag tycker att vill du dricka alkohol när du ammar ge alkoholen till babyn i nappflaskan. Det känns väl lagom.

Jag har kämpat i åratals i mitt arbete och föreläsningar för att foster och barn skall ha en alkoholfri zon, men så fel jag hade.

Bild från Vatikanmuseum.

Vilse i skogen och vilse i livet.

Utvalda

Publicerat av

Förra året missade jag en vägmarkering och hamnade fel på Sörmlandsleden. Så i år var jag extra noggrann på samma sträcka. När jag närmade mig platsen där jag troligen hade förlorat leden stirrade jag på varenda röda märke och såg korsningen jag hade missat. Hurra! Gick vidare, kom till en korsning på tre stigar och inga markeringar. Gick cirka 100 meter på var och en men noll röda märken. Försökte lista ut rätt genom den lilla kartboken över Sörmlandsleden men icke. Tog stigen mot söder, jag skulle ju åt det hållet. Försökte sedan med mobilen. Det finns ju en app för kartor. Mobilen var död. Försökte igen om ett tag och mobilen rådde mig hur jag snabbast åkte till Gotland. Gotland?

Kan man gå vilse i Sörmlandsskogen? Tydligen.
Igen tre möjligheter i en korsning.
Tog den vägen som såg mest använd ut. Såg några hus skymta längre bort. Hus innebär en väg till en större väg. Hundarna skällde och en kvinna kom fram till staketet. Hon erbjöd genast skjuts till vägen och nästa sträcka.

Du är inte den första som har gått fel här. Jag brukar köra dem till nästa etapps början, skrattade hon. Det finns ett område i skogen där mobilen inte fungerar säger folk som har irrat bort sig. Det sker varje sommar.
Nu kände jag mig mindre dum.

Senare tog jag en omväg som blev en riktig senväg men tid hade jag ju gott om.

När man går på ett område i flera år syns förändringarna. Jag har gått på Sörmlandsleden sedan 1990 någonting. I början dagsturer med min sambo men de senaste covidåren har jag gått hela leden och en del av etapperna flera gånger. Sträckan Koppartorp – Nävekvarn var kvar även om jag har varit på vissa platser där tidigare. Nu kom jag till leden längs havsstranden. Ja, nära i alla fall, den går i skogen och nära stranden. Bland fallna träd, upp och ner på stenar och väl så många döda havsfåglar. Tältplats vid havet. Tystnad. Nästan. Vågorna slog slött mot stranden och fåglarna hade sina skrik och även sång.

Det är en sorglig utveckling i de sörmländska skogarna. Område efter område drabbas av granbarkborre. Svalstaskogens naturreservat som jag passerade var än opåverkad några år sedan. Nu hade träden fallit. Ett exempel av naturreservat som inte längre har mycket kvar att skydda. Flera andra ställen med fallna döda träd fanns på sträckan.

Säg bara inte klimatet även om det är klimatet också. Den forskning som nu görs på Grönland har visat sig både rejält varmare klimat, djur och rent tropisk natur än idag tusentals år sedan. Klimatet varierar med olika perioder visar historien. Den grönländska forskningen kastar omkull alla beräkningar gjorda med datorprogram.

De grönländska mätningarna är från verkligheten, inte från datorprogram.

Men miljön omkring oss borde vi ta bättre hand om. Vi saknar smart planering. Vi saknar erkännanden av realiteter: översvämningar, stormar, temperatur som sker oavsett vad vi drar in och satsningar på det vi kan förändra. Hur mycket har kriget i Ukraina drabbat miljön och gett framtida skador kan ingen än säga. Inte kommer Ryssland att rensa något. All tid i Världen som används för att slå ihjäl varandra och förstöra det som byggts kunde räcka tusen gånger om att ta hand om miljön och oss själva bättre. Knappt någon är oskyldig. Vi använder för mycket av allting till saker vi kan avstå ifrån och ha en bra livskvalité ändå.

Om människan hade varit ett smartare djur vore mycket annorlunda. Många är vilse i livet. Gäller speciellt makthavare.

Nu säger jag adjö till Sörmlandsleden. Och fästingarna. Trots att jag följer alla råd och försöker ha koll har jag några fästingbett igen varav ett ser illa ut.


Jag vill också utnämna etapp 37:1 och 37:2, gruvrundan, som den mest sevärda tack vare den gamla gruvnäringen och lämningar efter det arbete våra förfäder gjorde för att utveckla Sverige och göra folkets liv bättre. Sträckan är som att gå i förfäders spår. Det finns andra små naturpärlor och gruvområden men dessa sträckor gjorde starkast intryck,


Om grönländsk forskning och mer om Sörmlandsled.

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Grönland – ett annorlunda land.

En ask tändstickor och vandring längs gruvor och kolarkojor.

Barnen kan väl äta kakor!

Utvalda

Publicerat av

Ute i skogen och utan nyhetsflöde är befriande. Väl hemma ser jag att diskussionen går varm om vem som ska försörja ungarna och ge dem mat.

Vilken fråga!
Föräldrarna ska förstås försörja sina barn och se till att de får mat utöver det som bjuds i daghem och skola. Räcker pengarna illa avstår familjen av andra köp. Man köper inte icke nödvändiga matvaror som snask och läsk före havregryn, potatis, morötter och falukorv. Mer… Låter jag som en pekpinne?

När jag lärde ekonomi för mina patienter påtalade jag om tre saker i budgeten. Först hyra. Missar man hyran förloras lägenheten och du får aldrig det igen. Du är svartlistad på hyresmarknaden. Sedan el. En summa enligt Konsumentverket till mat och nödvändiga saker som blöjor och tvättmedel delad i fyra veckoköp. Andra nödvändiga utgifter? Blev det något över la man det undan för kommande behov. Second hand men med kritiskt sinne. Att köpa något bara för att det ät billigt blir dyrt. Mina patienter var föräldrar gravida och med barn under tre år.

Vissa experter handlar varje dag idag och köper bara det med sänkt pris men det fungerar inte för de flesta, det blir också annat än det billiga.

Det ömmas för barnfamiljer men även många pensionärer ligger på gränsen att klara sig trots att de har arbetat. Det gäller speciellt kvinnor vilka tagit hand om de små barnen under tiden det knappt fanns daghem. Arbetsmarknaden för kvinnor var också helt annorlunda. De finns än! Tänk efter vad som har flyttats ut från hemmen till Samhället efter – 60 talet. Männens löner räckte då för familjen. Idag med dagens standard behövs det lätt tre löner i en normal familj.

Då och då händer det att gamla människor vräks för de har inte betalat hyran. Av glömska, sjukdom eller dålig ekonomi. Har du en gammal släkting? Hjälp denne med automatisk överföring av hyra och el samt kolla om de kan få bostadstillägg!

Jag har försörjt mig och mina tre barn med barnbidrag och en persons studiemedel efter skilsmässa. Det var på – 80 talets början med de höga oljepriserna. Kul i ett oljeuppvärmt hus. Påminner lite om elpriserna. Räntorna på studielån då ska vi inte ens prata om. Två av barnen fick så småningom bidragsförskott, den tredje nekades eftersom fadern inte skrev på underhållsavtal.
Vi svalt inte, men det fanns ingen lyx. Ransonerade frukt för barnen, max tre om dagen, morötter inräknade. Lånade alla böckerna som behövdes för studier. Gjorde budget, visade barnen hur ekonomin såg ut. Det är viktigt att barnen är införstådda med ekonomin hur surt det än är. Det blev någon slant över. 250 kronor över i månaden blev tretusen, en sommarresa och läger för barnen.
Det var förstås en kortare period, några år tills jag började arbeta efter studierna. Men som ensamstående är det inte fett med en lön. Så jag hade ofta 58 timmars arbetsvecka. Som förälder försöker man göra vad som behövs.

Som förälder har man ansvar över sina barn och sin egen ekonomi. Staten har ansvar över ekonomin i stort. Den ska inte skötas så folket hamnar i obestånd. Men det gamla talesättet: rätta munnen efter matsäcken gäller än idag. Både för Staten och för medborgarna.

Svältkurer? Jag tror snarare att många av oss har det tillräckligt bra.

PS. Läste idag att vissa kommuner sparar in mjölken till barn i skola och daghem. Helt eller någon dag i veckan. Ytterligare ett slag mot svenska bönder.

Fanns det inget annat att dra in? Några politiker kanske?

Gjorda och ogjorda vandringar

Utvalda

Publicerat av

Fem år sedan påbörjade jag min långa vandring på Pacific Crest Trail. Jag var otränad, det hade inte funnits tillräckligt med möjligheter för träning när jag tog hand om min sjuka sambo som behövde tillsyn dygnet runt. Han flyttade in till ett boende efter sju år hemma och dog inom få dagar. Jag slängde ihop mina grejer i en bag och åkte i väg till USA.
Det var dock en planerad tur som jag hade bestämt mig för långt innan. Du måste ha tillstånd för att vandra PCT och det fick jag i januari. Jag gick leden på Google maps och den såg inte så illa ut. Tips, det är inte en bra träningsmetod eller någon säker studie, men kul.

Nordkalottleden ca 800 km var den längsta vandringen jag hade gjort innan. Det var 1995 och väckte då uppmärksamhet. Flera tidningsartiklar och intervjuer. Ensam kvinna och så långt! Ni ser hur tiderna har förändrats i och med Internet.
Jag har sedan korsat Island från norr till söder, bestigit Kilimanjaro och gjort tre Tour du Mt Blanc, vandrat på Grönland samt svenskt fjäll men inga långvandringar. Nu var sträckan 4000 kilometer eller i alla fall något av det jag tänkte försöka mig på.
Noll uppmärksamhet, PCT är som en vanlig promenad på dessa Internettider. Om du vill bli känd måste du slita på någon Internetmedia och inte ens då är det säkert att du får några gilla eller igen pengarna, som jag fick 1995.

Min vän i Illinois som är nu 30 år har gjort Triple Crown. Inte blev hon någon stor kändis för det även om hon hör till en exklusiv skara på ca 525 personer. Triple Crown är alla tre långlederna i USA, var och en gjort i ett streck, PCT, AT och CDT.

https://therovingarrow.wixsite.com/followtheblaze

Att vandra är en okomplicerad hobby, om du borträknar svåra vad och långa sträckor utan möjlighet att handla mat. Att vandra är att gå och bära en ryggsäck. Slå tält och plocka ihop allt igen. Gå, äta, lägga tält. Det kan finnas stugor eller andra övernattningsmöjligheter men för mig är vandring boende i tält nästan alltid. Samma varje dag. Ibland matinköp. Gå oavsett väder. Det är blött då och då. Du blir skitig. Att vandra är inget avancerat men leden kan vara av olika svårighetsgrader. PCT är nog inget man ska börja med. Att vada i djupt vatten kan kosta livet och vad finns det gott om där. Och längden – inte kul att avbryta alltför snabbt.

Sedan är man en grupp – person eller ensamvarg. Det varnas alltid: gå inte ensam. Jag hade Garmin, den var min kompanjon. Jag är en ensamvarg, gick ensam och tältade ensam de flesta nätterna utan andra inom synhåll. Jag och naturen. In to the Wild som dessutom är min favoritfilm.
Träffade en massa andra trevliga vandrare. Några har jag kontakt med än idag. PCT organisationen skickar än info om vad som händer på leden.
Allt var absolut magiskt även om jag tyckte att vissa dagar var skit. Regn. Stenskravel. Inga bra tältplatser. Trött. Maten sinade. Men det var snabbt övergående.

Det blev mitt livs vandring, Kilimanjaro trängs också på första plats. Planerade att resa tillbaka till USA och vandra någon av de andra långa lederna AP eller CDT, kanske Arizona, men det stoppades av covid. Vandringar de senaste åren har varit fjällturer och Sörmlandsleden runt.

Jag bor nära ett skogsområde så jag är ute ofta. Skogarna nära mig börjar ha kaos som kännetecken utanför lederna. Fallna träd. Granbarkborre. Uppgrävt av vildsvin. Jag sörjer med skogen som attackeras och ser skraltig ut.
De förlorade turerna suger. När vänner i USA skriver kom så vandrar vi ihop en bit är jag villig att packa.


Men har du en gång upplevt något magiskt och lyckat är det inte säkert att det går att upprepa igen utan blir bara en flopp. Undrar: hur långt skulle jag orka idag?

Bild överst three fingered Jack, Oregon, mitten: öken Island, nederst skog Södermanland.