Månadsarkiv: april 2021

Folket under broarna och Regeringens maktambitioner.

Publicerat av

Det gnälls om vaccinprioriteringar. Sist att de bostadslösa skulle gå före. Före vem? Kanske före mig som har skippat att boka tid?

Antalet personer som saknar fast bostad uppgår till cirka 11 000 i Stockholm och en del av dem skall nu erbjudas vaccination via öppenvårdsmottagningen för hemlösa. Är inte det utmärkt?

Enligt Folkhälsomyndigheten skall följande personer också prioriteras. I gruppen som lever i socialt utsatta situationer ingår de som saknar fast bostad, papperslösa, asylsökande, anhöriginvandrarare utan svenskt personnummer, kvotflyktingar, interner inom häkte och anstalt samt migranter i förvar.

Vad är det att gnälla över? Kan dessa personer inte följa rekommendationer och hygienråd och man tror man att vaccin räddar dem och oss från smitta så ge en spruta. Men kvotflyktingar kan knappt bo på gatan, de har ju allt ordnat när de kommer. Interner har ju också mat, bostad och möjlighet till isolering ordnat.

Jag tror att de bostadslösa är fler än 11000 om man ser på FN definition b nedan. Man brukade säga förr i tiden att av Myndigheter känd siffra är en tredjedel av det faktiska. Det kanske inte gäller nu? Sämre koll eller bättre. Gissar på det första. Jag räknade de bostadslösa i en medelstor stad en gång genom promenader ute på natten och tips från de kända bostadslösa och en frågeblankett till Socialtjänsten. De gatuboende var tre gånger fler än Socialtjänsten visste. Som resultat fick alla någon typ av bostad. Men det var länge sedan, 1985.

Det finns fler som tackar nej till vaccin av olika skäl så finns ingen anledning att neka de som vill.

Covid-19 har gett Regeringen ett slags gräddfil i att styra våra liv. Genom en covid- lag kan särskilda begränsningar införas för både verksamheter och platser. Det mixtras med antal här och där.

Inskränkningar kan till exempel gälla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, platser för fritids- eller kulturverksamhet, handelsplatser som köpcentrum och gallerior, kollektivtrafik och inrikes flygtrafik samt platser för privata sammankomster, även begravningar. Vid behov ska folksamlingar av en viss storlek kunna förbjudas på platser dit allmänheten har tillträde samt serveringsställen kunna stängas.

Inskränkningar har skett speciellt inom restaurangbranschen där smittan anses öka efter vissa klockslag nu 20.30 då servering och alkohol blir förbjudet. Familjer/sällskap med fler än fyra personer smittar också ifall de sitter vid samma bord. Nu inför Valborg är det bland annat staket runt vissa parker som ska hindra folk från gröngräset, att smitta varandra alltså.

Politiker drömmer om riktigt uselt väder under första maj, antar jag. Som ovan.

Den tillfälliga covid-19-lagen gäller från och med den 10 januari till och med den sista september 2021.

55 riksdagsledamöter röstade och 294 var frånvarande. Det var likadant när EUs miljardbidrag röstades genom, alltså hela Riksdagen röstade inte utan de utvalda 55. I Finland krävs JA med 2/3 majoritet och alla ska rösta eftersom man anser det vara så stor ingrepp i finländarnas ekonomiska medel. Lite skillnad. De har inte röstat än. Om de röstar nej faller hela EU fonden.

Väldigt många vanliga anställda har nu arbetat genom olika Internetlösningar i över ett år, men inte fixar Riksdagen en omröstning per Internet.

Dags att minska andel Riksdagsledamöter. Vad sägs om 55? Inte? 155 då men de ska vara på plats.

Regeringen vill förlänga den tillfälliga covid-19 lagen till slutet av januari 2022 och motiverar förslaget med att det behövs för att ha beredskap om det är fortsatt allvarlig smittspridning under kommande hösten.

Hur lång tid behöver Regeringen för att ordna beredskap? Flera år? Kommer vaccineringen inte att hjälpa? Vilken spåkula använder Regeringen för att kunna förutsäga läget i höst och ändå till januari 2022? Har de andra maktambitioner än vår hälsa?

Det känns inte alls bra. Samtidigt talar Hallengren om att vi skall ha ett nytt normalläge alltså ha eventuellt kvar vissa restriktioner och förbud.

Vilka typer av restriktioner, begränsningar eller åtgärder som möjligen kan vara en del av nytt normalläge, det är det vi ber myndigheterna att titta på, säger Hallengren.

Åtgärderna kan till exempel handla om fortsatt testning, eventuell ytterligare vaccinering och att förebygga nya utbrott av smitta.

Behövs det verkligen lagar för detta?

Folkhälsomyndigheten ska till den 12 maj utreda hur Sverige gradvis ska kunna lätta på restriktionerna och gå in i ett ”nytt normalläge”. Generaldirektör Johan Carlson säger att det finns all anledning för folk att förstå att en återgång till det samhälle som vi hade före pandemin, det är vi inte i närheten av just nu.

– Successivt har det kanske sjunkit in att vi inte bara kommer att gå tillbaka till det samhälle som vi hade innan på många sätt, säger Hallengren.

Nytt normalläge var ordet.

Även om Hallengren förtydligar efteråt – kryper till korset efter starka reaktioner om nytt normalläge – att det inte handlar om begränsningar i fri- och rättigheter klingar det illa. Varje gång politiker av misstag eller oförmåga kläcker ur sig något oroväckande ska vi ta det på dödligaste allvar. Vi ska bry oss mindre om förklaringar efteråt, mer om vad de säger först.

Vi har val nästa september. Skall restriktionerna vara kvar till dess? Vilka begränsningar kan vara kvar under valåret? 8 personer i ett valmöte? Eller kan det räknas som sport när det sker ute?

Nytt normalläge? Vad är det? Det är lätt att begränsningar blir permanenta. I varje fall med den här Regeringen. Makt framför allt. Folk vet inte sitt bästa.

Så fort covid är på vanlig influensanivå skall alla restriktionerna bort, tycker jag.

Hemlös enligt FN:

a) Primary homelessness (or rooflessness). This category includes persons living in the streets without a shelter that would fall within the scope of living quarters;
(b) Secondary homelessness. This category may include persons with no place of usual residence who move frequently between various types of accommodations (including dwellings, shelters, and institutions for the homeless or other living quarters). This category includes persons living in private dwellings but reporting ’no usual address’ on their census form.

Konsten att förbättra sig – om kvinnomisshandel.

Publicerat av

I början av -80 talet bildades en kvinnojour på en ort i periferin. Vi var några kvinnor som ilsknade till efter ett gräsligt misshandelsfall med klapp på axeln som dom. Man kunde nå oss på 90 000 och de vidarebefordrade samtalet till den som var i jour. Vår tanke var att tillåta anonymitet, ge rådgivning, förmedla hjälp och stötta kvinnans egna val. Vi alla arbetade på den sociala branschen, men detta var ett privat initiativ.

Det blev ett antal kvinnor som ringde eller besökte oss och fick prata av sig samt få råd hur de kunde gå vidare.

En kväll fick ja besök av en blåslagen kvinna. Hon såg sig själv skyldig till händelsen. Hon gjorde ju inte som mannen ville. Kunde jag hjälpa henne att bli bättre?

Det är vanligt att den misshandlade kvinnan lägger skulden på sig. Jag träffade några av dessa kvinnor på jobbet. Vissa fortsatte att leva ihop med mannen och såg inga möjligheter till ett annat liv. Om han dömdes fick han komma tillbaka efter fängelsevistelsen. Som en kvinna sa: Jag får väl pengar igen från Brottsofferfonden så vi har något när han kommer hem? Det var mänskliga katastrofer. Ofta var dessa män överdrivet charmiga som kokade kaffe och drog ut stolen, log och hade armen om kvinnan när vi från Socialen gjorde hembesök efter polisen hade larmat.

Dock var sådana ärenden få under min tid, än räckte tiderna hos familjerådgivning till.

Åter till den blåslagna kvinnan. Hon hade två små barn. Hon var sambo sedan ett halvt år, en snabb romans, han var så snäll och omhändertagande. Sedan svängde det. Nu mera visste hela byn att hon blev slagen men ingen konfronterade mannen. Man håller tyst och ser snett på den slagna. Dålig kvinna. Hon ville ha hjälp att bete sig bättre. Jag insåg att detta var ett ärende som var mer för en terapeut än en socionom på fritiden. Men hon tyckte samtalet var till hjälp och ville ha en ny tid.

Jag hade nu en dilemma. Hon hade två små barn. Barnen bevittnade kanske våld? Hon sa att barnen hade sovit när de grälade. Men barnen kanske hörde och såg sedan hennes blåmärken? Jag var en privatperson, alltså ingen skyldighet att anmäla. .Jag var dock en socialsekreterare på dagtid. Vilka andra visste, som daghem, men inte anmälde? Det bästa vore att gå med henne till Socialbyrån, av fri vilja. Om hon inte kastade ut mannen förstås.

Jag ringde de andra medlemmarna för råd. Jag beslutade mig att avvakta till nästa gång.

Hon kom tillbaka med sambon. Han var så belevad och åt upp hela tiden. Han hade varit gift eller sambo i sex gånger, inga bra kvinnor. Han var så besviken igen. Han hade flyttat runt på flera ställen på grund av arbete. Han beklagade sig över kvinnan. Det började ju så bra, men hon… Kan du hjälpa henne?

Det finns män som lik en gejser forsar ut kärlek en stund och sedan skrumpnar lika fort. Vad händer när lyckan inte lyser längre? Kanske finns sådana kvinnor också?

Jag kände att detta skulle bli över min vilja, tid och kanske förmåga. Borde inte paret söka på adekvat hjälp hos familjerådgivning? Jag trodde inte i mitt stilla sinne att det skulle hjälpa paret, slagsmål redan efter ett halvt år bådar inte framgång. Han var nog en notorisk fara för kvinnor. Jag gjorde ändå förslaget och skulle be om en snabb tid för deras räkning. Nej, de ville det inte. De ville gå kvar hos mig. När timmen hade gått ville mannen ha en egen tid.

Nu började det kännas kymigt. Jag bad en av gruppens kvinnor komma in strax efter hans tid. Det blev dock en helt överraskande vändning i vårt samtal. Han beklagade åter sig. Historierna var inte vackra.

Då frågade jag honom varför han hade valt så dålig kvinna som inte kunde tillfredsställa hans behov? Hade kvinnan visat andra bra sidor i början? Var hon så med män i allmänhet? Lurat honom rentav? Förtjänade han inte bättre? Varför nöja sig med så lite?

Jag var inte så värst professionell, medger jag.

Han blev först tyst. Ja, så kunde det vara. Han skulle tänka eller något. Vi avslutade samtalet i hövlig ton. Han skulle ringa mig. Han ringde aldrig.

Tio dagar efter bad kvinnan om en ny tid. Hon kom med en kaka. Mannen hade flyttat hastigt och fanns nu på annan ort. Han hade lämnat en adress ifall hon bättrade på sig. Hon var oerhört lättad.

Jag var så att säga fullständigt paff! Men – jag hade redan hört ryktet i mataffären. De små samhällens förbannelse.

Det var nu hennes arbete med sig själv började. Att älska sig själv och inte tillåta sig att hamna i samma sits igen. Tid hos en terapeut. Vi höll gles kontakt. Jag flyttade efter ett år. Gruppen las ner. Hon levde då ensam och höll på att utbilda sig inom sjukvården.

På mitt arbete på Socialförvaltningen träffade jag några misshandlade kvinnor. De var med få undantag par som söp tillsammans och slogs, den svagare kvinnan hamnade på Akuten. Polisen larmades. Mannen fick kanske några månaders fängelse. Det var rundgång, ett mönster svårt att bryta. Jag brukade föreslå Alkoholrådgivning. Om någon av dem slutade dricka separerade paret. Några få ärenden jag hade var som sagt avvikande, inga droger utan tragik på annat sätt. Kvinnor förnekade ofta omständigheterna. Att erkänna misshandel kan också orsaka placering av barnen. Vem vill mista sina barn?

1982 var året då kvinnomisshandel i hemmet föll under allmänt åtal. Ibland känns det som om vi har hamnat till tiden före 1982 igen, men med annorlunda spelare. Råare än alkoholbråken, med sexuellt våld, vapen inblandade och även dödlig våld genom obekanta på gatan.

En politiker påstod att vi svenskar fostrar våra söner att slå kvinnor. Många av oss föräldrar kände sig rent av förbannade. Jag tror att det är tvärtemot. Vi har fostrat våra söner till så snälla och jämlika att de har helt missat hur män av naturen försvarar sina kvinnor.

:

Ut i skogen.

Publicerat av

Jag var ute och prövade mina nya prylar: ryggsäck, sovsäck, kök och skor. Skorna var samma sort som användes 2000 km på PCT och sedan 500 km ungefär på fjällen innan de var ur bruk. Köpte likadana. Ryggsäcken är lätt, 1000 gr. Ja det finns lättare men de tenderar bli så extremt dyra. Sovsäcken är också utbytt till en 1000gr variant. Tältet är superlätt. Jag har pressat ner vikten av de tre stora: tält, ryggsäck, sovsäck. Skulle kunna ha lättare underlägg men jag vill ha lite bekvämlighet. Som man säger, åldern tar sin rätt, styrkan är absolut sämre nu. Dessutom har frånvaron av Gym negativ effekt.

Dock behöver en dunsovsäck lakanspåse för efter tvätt blir säcken aldrig lik sig. Lyckas du tvätta din dunsovsäck och den är efteråt som ny tipsa mig gärna. Vi är flera som undrar.

Så en liten vårtur med bara två nätter ute. Naturen är inte än grön. Några vilsna vitsippor och hästhov. Buskar och träd där man anar grönska – snart. Det som är nytt med början förra sommaren är folk. Jag har knappt sett en människa i skogen förut, borträknad ljusspåret. Visst, någon svampplockare, bärplockare, fiskare och hundägare samt de udda familjerna på utflykt en fin sommardag, men nu är det totalt förändrat. Man får nästan trängas tills man kommer till en djupare skog.

Promenadfolk, utflyktsfolk, cyklister, hela familjen på cykel de minsta i cykelvagn, löpare, fiskare, ryttare, vilsegångna, gäng unga tjejer, killar i camoflageutrustning för att spana fåglar. Damer på tätortens promenadslinga som börjar prata med mig när de ser min ryggsäck. De frågar: är du inte rädd ensam i skogen?

Jag svarar att det är nu mera farligare att gå i centrum när det skymmer.

Jag får medhåll.

Covid-1 och stopp på flygresor till solen har fått människorna att upptäcka det som finns nära. Det som är alldeles gratis att använda och njuta av. Jag hoppas att det fortsätter. Jag hoppas att asfaltbarnen får komma ut i naturen och upptäcka annat än det som Internet erbjuder. Att se julgran på riktigt samt äkta ekorrar som inte sjunger kan nog bli en upplevelse. Kanske föräldrar kan släppa pengastressen ett tag och insupa harmoni.

Än är det grått i skogen, bara mossorna grönskar. Jag tar en udda väg och det blir nästan tyst, ensamt och alldeles underbart.

PS. Idag 22/4 klagas det i flera media över folkets nyvunna intresset för naturen. Vi var inte så välkomna där enligt experterna. Folk överallt! Även på Naturskyddsområden! Folk stör djurlivet. Värst är de som eldar, även på klippor. Lär från USA. För att få elda i Kalifornien behövde man gå en Internetkurs och bära intyget med sig. Jag fick visa intyget ett par gånger och kontrollerande Rangers frågade om hur jag eldade. Jag tände aldrig lägereld. Vattentillgången talade om att det skulle vara en dum tanke.

Nej, inga lägereldar.

PS. Tack min sponsor för ryggsäck och kök!

Bild1, utsikt från tältet mot en träsk.

Nederst bild 3 Cathedral pass PCT Washington 3/10 – 2018.

Invasiva arter och befrielseintyg.

Publicerat av

Läste om de värsta invasiva arterna i Världen, de som orsakar mest skador. Som etta kommer moskiter, som tvåa råttor och sedan trea katter. Katter! Termiter som fyra.

Bland de tio skadedjuren finns inte den mest invasiva och skadliga arten: människan. Är inte just människan det mest skadliga djuret om vi ser det ur naturens synpunkt? Kanske också från vår egen?

Vore inte minskat antal människor den bästa åtgärden för att dämpa förstörelsen av naturen? Djur kan knappt läggas ansvariga för det. Vi är.

Sjukdomar då. Covid-19 skylls på djuren på en marknad. Sant?

Trots den enorma vaccineringen i världen dör människor, även dubbelt vaccinerade.

När jag läser Läkemedelsverkets inrapporterade biverkningar som 173 dödsfall och 1420 allvarliga biverkningar (15/4) känns det inte som vaccination vore den åtgärden jag suktar efter. Även om någon sa att dö av vaccin var lika liten risk som att dö av blixtnedslag ser jag differensen. En person dog av blixt förra året.

Att blöda näsblod och ha hög feber efter vaccination är en liten uppoffring för att inte bli sjuk – eller hur det nu var. Om vi smittar och blir sjuka eller inte även efter sprutan tvistar vaccinexperterna om. Rådet är just nu att den vaccinerade skall följa föreskrifter som ovaccinerad.

Det var något nytt. Ingen läkare har förut bett mig undvika folk efter vaccinering. Så klart kastar man sig inte i armarna på den som är sjuk, det är vanlig folkvett. Inte går man ut som sjuk och hostar på folk? Ja, det är kul tycker vissa.

Hur länge skall vi undvika livet ?

EU-länderna har enats om att införa ett gemensamt vaccinationsintyg för att öppna upp för resande inför sommarens turistsäsong. Det intyg som skall införas inom EU går under namnet Digitalt grönt certifikat innehåller även uppgifter om negativt covid-19 test och intyg som visar att man har haft covid-19 men tillfrisknat.

EU skall alltså ha personlig privat intim information av oss lagrad. Alla jublar? Nog liknar det en gul stämpel.

Det ser ut som intygsmarknaden har en lysande framtid. Varför inte öppna en privat covidmottagning för intyg i stället att slava på en Vårdcentral med gamla skruttiga patienter?

EU-intyget ska börja användas den 26 juni.

Margaret Harris, talesperson för Världshälsoorganisationen, meddelade 6/4 att WHO inte står bakom vaccinationspass.

I det här läget vill vi inte se vaccinpass, därför att vi inte är säkra på om vaccinet förhindrar att man smittar andra, säger hon enligt Reuters.

Ygeman är ansvarig minister för vaccinpassen. Ingenting kan gå fel? Han säger att intyget kan användas hos frisör, fotvård, restauranger och konserter. Alltså, min hälsa eller ohälsa angår även en frisör om jag tänker klippa mig? Är vi verkligen så dumma att vi kravlar till frisören när vi är sjuka?

Och hur var det med diskriminering, undrar jag. Många i Världen kommer aldrig i närheten av vaccin för det finns inte tillgänglig. Vissa kan inte vaccinera sig av olika skäl. En grupp som gör sig bäst att inte finnas?