Jag såg inte leoparden i korvträdet. Hur än jag tittade hittade jag inte djuret. Först när jag kollade mina bilder såg jag leoparden liggande på en gren. Jag letade i trädkronan medan leoparden låg närmare marken. Jag hade blicken åt fel håll.

”Vi såg det inte komma” är en daglig påminnelse i Sverige. Politikernas ursäkt i ord, men inte i gärning. De såg inte att två diametralt motsatta levnadssätt det svenska och det muslimska  kommer ständigt att krocka med varandra. De insåg inte att deras egen små stegens politik  och godhetstävlan i EU förändrar sakta Sverige till oigenkännligt land utan gemensam  moral och gemensamma värden.

Nu ropar politikerna på snabbare integration bland småflickor i slöjor,  bland bortgifta tonåringar, män som bevakar kvinnors klädsel och garanterat inte kommer i arbete. Kommunernas ekonomi faller ihop under försörjningsstödets tyngd. Politikerna famlar bland terroristpropaganda och mördare som återvänder ”hem” för att vila och ta körkort. Kan man förbjuda terrorister? Föreningsfrihet liksom? Terrorister är som vanliga familjer, inte alls längre avskum som brände folk levande och dekorerade gatorna med avhuggna huvuden.

Politiker hymlar bland människor som kräver flera moskéer, egna skolor och daghem, olika bad tider och att slippa kvinnor som affärsbiträden och få betalt om vi svenskar ”kränker” dem genom att sträcka ut en hand, kvinnlig sådan. Utsatta områden dit inte ens ambulansen åker utan polisförstärkning borde föranleda politiker i skampåle, men icke.

Den Kommunala ekonomin platsar i TV programmet Lyxfällan. Att behöva låna pengar för att betala löner för kommunanställda är resultat av de skimrande luftslott massmedian hjälpte till att bygga om den lönsamma invandringen av ”raketforskare”. Nu trillar räkningarna in.

Politiker påstår att brotten minskar medan de snabba straffens privata domstolar spränger hus, hugger ner, skjuter, bränner medan polisen ropar efter kulturkompetens för att förstå de ärenden som hopar sig. De blonda kvinnorna våldtagna under en promenad är bara på fel plats på fel tillfälle som ett modernt bondeoffer, läs: som tillgängliga horor. Barn som rånas är bara ett uttryck för att jämlikhet med lika prylar till alla är inte än genomförd. Förövarna ses om offer, kanske fattas det fritidsgårdar…

Integration? Sverige är enligt lag ett mångkulturellt samhälle. Vart ska människor integreras till? Är inte bara ordet integration en kränkning av olika kulturer och levnadssätt? Ingenstans i världen har det gått att integrera så skilda kulturer som det västerländska och muslimska. Men svenska politiker måste prova ett dödfött projekt. Deras uppfattning om sig själva är grandios.

Demokraterna i USA såg det inte heller att komma. I sin besvikelse och ilska rev Nancy Pelosi  – representanthusets talman innehavare av det högsta ämbetet i USAs Kongress – sönder kopian av Trumps tal till Nationen. En planerad dumhet?  Hon såg det inte att komma och ser inte att hennes tid är ute. De människor som har fått arbete och bättre ekonomi för sina familjer de sista åren i USA skiter fullständigt i hennes vånda.

Så även här. De som inte än har behövt tampas med det nya Sverige, såg det inte att komma. De bryr sig inte om de drabbade. Var och en är sig själv närmast. I varje fall är de väldigt tysta. När de ”har inte sett något människorna” sedan råkar ut för förändringar kommer klagan fram. ”Jimmiemoment” i den feministiska vänsterskaran kan vara skakande.

Folk är inte intresserade av politikernas löften utan  av resultat. Att inte längre känna sig  tillhörig i en samhällsgemenskap och uppföra sig därefter kommer att kollapsa resterna av landet.

Varför bry sig?