Månadsarkiv: mars 2013

En marsmorgon och oroliga länder.

Publicerat av

En marsmorgon länge sedan kom jag upp före soluppgången. Jag är så morgontrött så detta var ovanligt på en ledig dag. Tog då bilden av alarna, de är alar, inte ekar.

Jag skall åka utomlands i sommar och tog en titt på vad UD säger om det landet jag skall åka till. Inget. Läste vidare på listan och kom på att länder man avrådde resor till, helt eller delvis, hade vissa gemensamma nämnare. Det var oroligt i dessa länder men något annat slog mig. Titta på länderna nedan. Vad är gemensamt för de flesta av dem?

Afghanistan, Algeriet, Azerbajdzjan, Bahrain, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Dem. Rep. Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Etiopien, Eritrea, Filippinerna, Georgien, Guinea, Guinea- Bissau, Haiti, Indien, Irak, Iran, Israel (Gazagräns), Jemen, Kenya, Libanon, Libyen, Malaysia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Pakistan, Palestina, delar av Federationen Ryssland, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Tadzjikistan, Tchad, Thailand, Turkiet nära Syriska gränsen.

Kommer du på det?

Earth Hour – inte varje dag?

Publicerat av

Medan vi längtar efter vår och värme larmar miljöexperterna om farlig uppvärmning. Andra tror att en istid är på gång. Klimatet är mer ryckigt, mer stormar, översvämningar och tänk bara på all snö som föll i Stockholm!  Vad stämmer och vad inte grälas det om. Speciellt hörs de som inte forskar om frågan utan tycker och har valt att förneka vår delaktighet i förändringarna.

2 graders mål är nu bara ord enligt experterna. Det blir snarare 3 till 5 graders förändring vi får leva med i framtiden. Glaciärerna smälter, det har vi hört ett bra tag nu. Anderna till ex har krympt 30 -50 % sedan -70 talet. Island har värmerekord. Men klimatförändringar är ingen ny fenomen. Forskarna har hittat kamelskelett i norra Kanada. Det var varmt där några miljoner år sedan. Så klimatet har åkt upp och ner förut. Kan vi vara lugna? Skall vi ha kameler i stället bilar när oljan tar slut?

Klimat innehåller flera bitar. Det vi inte kan förändra och det, vår miljö, vi kan göra något åt. Vi kan minska utsläppen av alla dess sorter. Vi kan ta hand om våra sopor bättre. Vi kan minska våra avtryck på jorden och använda resurserna så lite som möjligt. Om vi nu vill att våra barnbarn har en värld att leva drägligt i.

Trots alla larmrapporter har vi inte förändrat vårt beteende avsevärt. Har utsläppen minskat är det mer tack vare arbetslöshet än någon aktiv handling från myndigheterna och oss själva som står bakom minskningen. Den mesta produktionen har också flyttat utanför landets gränser och det räknas inte in i våra utsläpp. Vi kan vara modell för världen och låta andra ta konsekvenserna. Fiffigt!

Snart är det åter EARTH HOUR då vi förväntas att släcka våra ljus en timme. Visst, en timme utan el sparar just el men sedan …är vi glada och har gjort vårt? Detta jippo ökar varje år. Nu kan du delta med en egen utmaning och lova något om andra gör det. Vissa är ja, märkliga men det finns guldkorn som att lova lämna all plast till återvinning. Gör gärna det för plast har ett evigt liv. Den plastpåsen eller förpackningen du slänger hittas åratals senare i en fågel eller fisk, med tiden pulveriseras plasten så även plankton äter det. Vi alla äter plast i någon form.

Weisman: The World Without Us, som jag har tidigare rekommenderat som en spännande läsning över vår värld om människan skulle hastigt försvinna. Det ger många tankar över vår plats på jorden.

Naturen hittar alltid en utväg. Gör vi det?

Vi borde kanske sluta käfta om varmare klimat eller inte, utan rikta blicken mot vår egen förbrukning av jordens resurser. Är det nödvändigt att köpa nya saker när de gamla fungerar? Är mat fraktad från alla världens hörn vettiga val utan borde vi äta mer årstidsanpassat?  Borde vi välja svenskt fast det är lite dyrare för att gynna oss själva, tryggare regler, kortare frakter och svensk arbetsmarknad? Det sistnämnda är svårt för ingenting tillverkas snart i Sverige. Regeringen har ropat länge om serviceyrken men vi kan inte leva av att serva varandra. Någon måste producera säljbara saker.

Och det svåra: att ta hand om våra egna sopor.

Nu smälter snön och soporna tittar fram lager på lager. Det är rent av en plåga att bo nära Mc Donalds. Det är så oerhört nerskräpat trots stora soptunnor i närheten. Människan är en skräpig varelse, inte precis skapelsens krona.

I år väljer man även en stad som är liksom återvinningsbar: “The Earth Hour City Challenge initiative has been created to celebrate cities that are taking amazing steps towards a 100 % renewable future. Our jury has selected 17 cities and municipalities that have shown an extraordinary will to support this transition.”

Stockholm, Uppsala och Malmö deltar från Sverige. Det känns som om kraven inte vore överväldigande, men något revolutionerande var väl inte att vänta. Amazing steps – väntade mig lite mer. Det blir snarare en glad klisterlapp att sätta på Kommunkontoret.

Bild: trodde bilägaren att hans fordon skulle försvinna av sig själv?

Sagor från verkligheten

Publicerat av

Lina har gått i livets skola. Den började redan i magen då hon simmade i alkoholhaltigt fostervatten. Barnmorskan på MVC märkte inget eller brydde sig inte om att ställa frågan. Det fortsatte när hon föddes underviktig och gick hem med en mor som firade hemkomsten med en sup. Pappan tog flera. Lina var ett barn som lärde sig snabbt att inte vanligtvis föra väsen, men att skrika ordentligt när det gällde livet. Hon hade en storasyster som tröstade henne. Troligen var BVC och grannarna medvetna om att babyn bodde med alkoholiserade föräldrar men ingen brydde sig om det. Föräldrarna arbetade någorlunda och var ekonomiskt oberoende av dåtidens socialhjälp.

Det tidigaste barndomsminnet Lina har är en pizza. Då är hon nära fyra år. Föräldrarna har druckit några dagar. Det kanske är efter nyår. Lina minns inte, bara att det är vinter. Hon är hungrig. Det finns ingen mat i kylskåpet. Hon har inte fått mat den dagen, kanske inte dagen före heller. Vart storasystern är minns hon inte. Hon är kanske hos mormor. Lina börjar gnälla om sin hunger. Pappan fräser åt henne, men Lina ger sig inte. Då säger mamman, Lina minns det alldeles tydligt. ”Vad gnäller du för. Du är stor nog att fixa mat själv. Här har du en femtilapp. Gå och köp en pizza.”

Lina går. Det går bra trapporna ner till porten, men dörren ut är för tung. Hon får sitta länge innan någon kommer förbi och hon kan slinka ut. Varför reagerade inte den personen? Lina minns inte om det var en vuxen eller ett större barn. Hon går till pizzerian i hörnet av huset, rycker i dörren. Någon öppnar för henne. Väl inne beställer hon en pizza. Varför gör pizzabagaren ingenting? Ja, han hjälper Lina tillbaka till trappuppgången med pizzan. Kanske hade storasystern köpt pizza förut. Det kanske var ingenting ovanligt att en treåring går och köper mat själv. Duktig flicka.

Flickorna tar hand om sina föräldrar. När det är som sämst klagar grannarna till socialtjänsten och  föräldrarna gör en runda till ”torken” och flickorna bor hos mormor som också småsuper.  Fadern dör  och modern flyttar ihop med en ny man. Hon är nu förtidspensionerad. Lina avslutar nionde klass och söker inte till gymnasiet. Systern blir färdig med utbildning till mentalskötare. Hon flyttar till en annan ort och får arbete inom psykiatrin. Lina stannar, hon vill inte följa med. Systern har inte märkt att hon knarkar?

Vid arton är Lina en fullfjädrad medberoende till sin mor och dennes nye alkoholiserade man. Hon fraktar de till avgiftningen och städar upp. Hon hatar alkohol. Hon har ambulerat runt sedan systern flyttade, kommer hem då och då för att hjälpa mamman. Hon är också narkotikamissbrukare – hasch och amfetamin – och tillsammans med en äldre narkotikamissbrukare med ljusskygg tillvaro.

Var det någon av oss som undrade varför det gick illa med Lina?

PS. Historien är verklig, namn förändrad och personen har gett tillstånd att berätta hennes historia. Jag brukade ha den i mina föreläsningar. Lina fick ordning i sitt liv, allt väl med henne, partnern, barnet och hon har utbildat sig.

“Yes we can. A bullet a day keeps the infidel away.”

Publicerat av

Det är svårt att undvika kulturkonflikter i ett multikulturellt samhälle. Men varför väcker de muslimska invandrarna sådana känslor som inflyttare från våra grannländer eller EU inte längre orsakar? Ja, visst kallar vi fortfarande finnar jävla finne trots att skillnaderna är ganska små mellan finnar och svenskar – om man borträknar det svåra finska språket. Det kommer dagligen invandrare från södra Europas arbetslöshetsdrabbade länder i hopp att finna något i Sverige. Dem märker vi knappt. Vi är upprörda en stund över tiggare men de flesta går bara förbi utan att ens reagera, inte förbannar vi deras länder vilka inte tar hand om sitt folk.

Muslimer däremot väcker åsikter. En kvinna i en svart klädsel eller ett barn i slöja väcker genast något. Det strider automatiskt mot kvinnors frihet fast vi inte ens vet vad frihet vore för dessa kvinnor. Muslimer kommer från länder vi inte semestrar i och inte har naturlig kontakt till, väldigt få av oss i alla fall. Vem av oss svenskar har semestrat i Iran, Irak, Afghanistan, Syrien eller Somalia? Kom det upp en hand? Deras kultur som vi snabbt kopplar ihop med skäggiga män och förtryckta svartklädda beslöjade kvinnor känns unket för oss. Deras religion – det vi tror oss veta om det – känns fanatiskt och mera hotfullt än kärleksfullt. Deras framtoning i tidningar och TV är protester, inbördeskrig, självmordsattacker, krigande grupper, skjutna skolflickor och hjälparbetare, sprängda bilar, uppeldade skolor och döda människor. Det väcker oro när en bil brinner i garaget nära oss. Vi vet genast vem skyldig är. Nu är det här, det muslimska kriget, resonerar vi och vill inte få en enda till som granne.

Är bilden rättvis? Eller är det bara de radikala högljudda muslimerna som syns och hörs i media? Vart finns de andra? Känner de förtvivlan över mediebilden? Vet inte, det är märkligt tyst. Att yttringar av konst, litteratur och kultur, som vi tar med humor, är dödligt allvar för islamister blir vi varse, inte bara när de krossar kulturminnesmärken i Afghanistan eller Mali, utan när någon i väst skriver en bok eller bara gör en enkel karikatyr. Eller försvarar det fria ordet i en radiosändning som jag gjorde en gång och blev omgående hotad till döds och fick gå under jorden.

I senaste numret av al-Qaidas engelskspråkiga tidning Inspire publiceras en dödslista där bland annat den svenske konstnären Lars Vilks finns med. Dessutom uppmanar man muslimer i väst att ägna sig åt “individuell jihad”. De på listan är inte personer som har avgörande betydelse för oss i det stora hela, inga betydande politiker eller ekonomiskt mäktiga personer utan flera knappt kända mediepersonligheter. Visste du vem Morris Svadik var? Inte att förminska betydelsen för dessa frontfigurer!! Slå upp dem!

Död eller levande på grund av brott mot Islam önskas:

Molly Norris tecknare (Everybody Draw Mohammed Day),

Ayaan Hirsi Ali

Flemming Rose, Kurt Westergaard, Carsten Luste (Jyllandsposten)

Morris Swadiq (Sadik), (inblandad i produktionen av filmen Innocence of Muslims)

Salman Rushdie,

Girt Wilders (Geert Wilders)

Lars Vilks,

Stephane Charbonnie (tecknare magasin Charlie Hebdo)

Terry Jones (präst, brände Koranen)

När får vi höra ett avståndstagande från de svenska muslimska församlingarna?

PS. Har fått in kommentarer vilka strider mot mina regler, dvs inga hot. Lägger inte ut hot. Vi har yttrandefrihet i det här landet och jag har makten över min blogg. Ni får använda er yttrandefrihet någon annanstans.