Tänk på ditt eget liv, ditt val av yrke, flytt eller när du träffade din partner, när du utvandrade från ditt hemland, hur du plötsligt blev rik eller fattig. Hur många av dessa saker har skett enligt en plan? Om du har en plan nu, vem skall utföra det? Du eller väntar du på någon annan?

Eller är livet bara en slump?

Nu tror du säkert att jag skriver något djuplodat om inre plan för livet men nej, det här handlar om arbete och invandring. Många människor i världen är på väg. En del av dem väljer att söka sig till Sverige eller sitter redan på en asylanläggning någonstans och väntar på bättre tider. Vad hade de för plan?

Jag var också en invandrare. I min ungdom hade jag en plan, för det närmaste året i alla fall. Jag skulle flytta från arbetslöshet i Finland till Sverige.  Svensk ekonomi gick som snabbtåg i början 60 – talet (inte som Tesla). Det var gyllene tider för en invandrare som ville ta vilket arbete som helst.

Men var valet självklart? Slumpen gav mig en adress till några finnar som brukade hjälpa nykomlingar. Hade jag vågat åka utan lappen med adressen? Ingen annan jag kände hade flyttat utomlands. Det gällde att våga, ha tur. Jag hade tur och fick arbete med avtalsenlig lön dagen efter.

Så var det på 60 talets Sverige. Man kom, fick arbete i en fabrik, tog det gladeligen, började bidra med skatt, hankade sig fram i andrahandsboenden, anpassade sig. Det fanns inga språkkurser, bidrag, omhändertagande för finnar. Fixade man inte det fick man åka hem. Men arbetsmarknaden var än så god att jag sa upp mig ett par gånger och bytte till ett bättre arbete. Jag skickade pengar hem.

Även idag vill invandrare skicka pengar hem för att visa ”det går bra för mig i Sverige”. Hur känns det när ingenting går bra utan man fastnar på en anläggning, kanske med sina gamla fiender?

Hur tar man ett beslut att flytta över flera länder just till Sverige? Vilka incitament finns för det? Pengar, säger en del. Duktiga människosmugglare som lovar dig liv i lyx, bara du betalar? Jag hade bara en båtresa mellan Åbo och Stockholm.

I dagens Sverige hamnar invandrare vilka räknas som asylsökanden in i ett system med många åtgärder. Vuxna människor tas om hand. De som säger sig vara ensamma barn behandlas som vårdbehövande. Olika program, SFI, bidrag, praktik, bostad, papper, lögner, förturer, snabbspår, hälsoundersökningar, åldersundringar kanske… Invandring är en industri med miljardkostnad och de smarta kan bli miljonärer i hanteringen.  Alla känner till Bert Karlsson.

Ändå fungerar det illa. Är det för många kockar eller för många åtgärder? För många i systemet? Kan det bli för många i systemet? Det tycker inte MP och C. Kulturkrockar? De nya som kommer från länder utanför Europa hamnar i ett helt annat land, arbetsmarknad, kultur och liv än de hade hemma. Vi finnar hade samma grund som svenskar: demokrati, skola för alla och kristen tro. Det var inte svårt att bli ”svensk”.

Många av de nya har sin religiösa tro, islam, som livets grundbult. Att ändra föreställningar som grundar sig på tro och fostran med tro är svårt.  Politiker antar att innehållet i invandrarnas bagage förändras till svensk som genom magi när de passerar gränsen eller åker tunnelbana. Så är det inte. Troligen är det ibland helt tvärtemot.

Assimilering är som ett skällsord. Men, hur förväntar sig politikerna att integration sker? Skall jag integrera mig – igen?  Enkla jobb är ett mantra som upprepas ständigt. De är som om de styrande hade ingen uppfattning om dagens arbetsmarknad. Det finns få enkla jobb. Att komma idag och få arbete i morgon är möjligt bara för den som är arbetskraftsinvandrare. De är en helt annan kategori. De är få.

Dessa enkla jobb vilka inte ens finns skall sätta invandrare utan utbildning och till och med utan svenskkunskaper i arbete snabbt, helst igår. Lägre löner nämns i samband. Låg lön som antagligen väntas att fylla ut från kommunala skattemedel i form av försörjningsstöd.

Utbildningsinsatser är nödvän­diga men i sig otillräckliga. Det avgörande kommer att vara att tillåta låga löner för att nyanlända ska ­komma in på arbetsmarknaden.  http://www.svd.se/sveriges-modell-for-valfarden-ar-i-kris/om/debatt

Vill du ta ett arbete om du ändå måste gå till socialtjänsten och ansöka om pengar? Jag tror att vi pratar om stora trösklar mellan enkla lågavlönade jobb och den påtänkte arbetaren.

Jag hörde en diskussion i ett café där en invandrarkille sa till sin kamrat: varför ska jag jobba när socialen betalar. De andra instämde, men klagade att sostanterna var så snåla. Många får bidrag utan krav som om det vore en bokklubb. Avbokar du inte så kommer pengarna. Vilken sporre får dessa unga män att byta cafésittande med kompisar till enkla arbeten? Av de 415 500 som fick försörjningsstöd 2015 var 37 % mellan 18 – 29 år, en ålder då man borde studera eller ha sitt första arbete. Jag tror att flera av dessa är just invandrare.

Det är otroligt lätt att fastna på kravlösa system som ger  rimliga fördelar.

De arbeten som inte kräver gymnasie- eller yrkesutbildning har försvunnit, lagts ner eller flyttat utomlands. Fabriker med tusentals anställda, vars produkter vi nu mera importerar, finns inte längre. Det som är kvar är robotiserad och datoriserad. Detta kommer att fortgå. Det behövs färre som arbetar med något vi kan sälja, men fler som sköter skattefinansierade arbeten som sjukvård, omsorg och skola. Det säger sig själv att det inte går ihop. Det finns inte ”någon annan” som betalar.

Vilka är de enkla jobben då som skall rädda integrationen och ekonomin? Skattefinansierade hittepåjobb? Sopa gator? Plocka skräp i parker? Visst restaurangarbete kan fungera och flera får faktisk sitt första arbete hos en invandrare som har startat eget. Städa? Hemtjänst räknas som enkelt jobb. Det är inte enkelt att hjälpa sjuka eller dementa.

Enkla jobb är ofta inte så enkla. Vi skall undvika att nedvärdera yrken.

Hur gör vi idag för att få de nya i arbete, speciellt de som inte har gångbar utbildning? Vi betalar. Arbetsgivare som anställer en nyanländ invandrare kan få 85 % av lönekostnaden betald av skattemedel under två år. Men det är bara 5 % som blir anställda efteråt.  40 % går till ny bidragsanställning. Vart försvann resten vet jag inte. Det var inte någon lyckad satsning. Så klart utnyttjas systemet. Vem vill anställa en utan bidrag när man kan få lönen nästan betald från AF? Och fungerar det inte är det bara att byta.

http://www.svd.se/nyanlanda-bidragsfest-for-arbetsgivarna

https://www.sydsvenskan.se/2016-11-22/sokes-arbetslos-som-har-bidrag

Utbildning borde öppna flera dörrar. Trots att hälften av nyanlända saknar gymnasiekompetens eller motsvarighet till svensk grundskola är det bara 5 % som studerar efter det tvååriga etableringsprogrammet.

För att få fler lågutbildade till skolbänken har regeringen aviserat ett nytt stöd från juli 2017. Studiestödet blir ca 9 000 kronor i månaden för grundskolestudier (samma som till gymnasiestudier) och kommer att omfatta ungefär 15 000 personer. Jag undrar, vart finns lärare till det? Hade vi ingen lärarbrist? Det kostar staten cirka en miljard kronor per år.

En miljard? Det är bara som lite strössel i det totala.

Den svenska modellen var att alla arbetar, betalar skatt, får vid behov skattefinansierade förmåner och endast i undantagsfall försörjs av samhället. Den svenska modellen är faktiskt redan begraven. Det kommer inte att finnas arbetsmöjligheter för alla, speciellt inte för dem som varken har utbildning eller kan svenska. Vi har inte plats för hur många pizzerior som helst. När jag besökte Jokkmokk härom år sa busschauffören att ”vi har redan alla utländska restauranger vi inte behöver”. Andelen helårsanställda bland flyktingar, inklusive flyktingars anhöriga, uppgick efter åtta år i landet till 25 %. Efter femton år är 34 % i arbete. Det ser inte ut som framgångssaga. RUT 20160223

Hur många av dessa är skattefinansierade arbeten vet jag inte. Det hjälper inte med mantran ”låga ingångslöner”, ”enkla arbeten”. De är en inbillning som inte håller. Siffrorna skriker om misslyckanden.

Den svenska modellen har definitivt passerat sin bäst före datum. I framtiden kommer många fler bosatta i Sverige vara bidragstagare i någon form, tills kassan sinar. Skolor har också sett sin bäst före datum, likaså polisen. Vissa områden är no-go-zoner med ett slags eget kriminalstyre. Sjukvården är ansträngd. Politikerna får mindre och mindre förtroende hos folket vid varje mätning. Medan genusteorier ivrigt diskuteras glider landet i nedförsbacke.

Frågan är hur länge kan Regeringen/Kommunerna höja skatterna och tro att det är undermedlet? Tills den högavlönade, välutbildade ”någon annan” tröttnar, går ner i tid, eller packar och går?

Kan vi åstadkomma en ny realistisk svensk modell utan att fråga EU om lov? Är det ens längre möjligt? Måste livet bli bättre hela tiden eller skall vi acceptera att våra barn och barnbarn kommer att ha det som i vilket annat kaosland som helst?

Jag efterlyser en plan för framtiden.

Och som på beställning idag:

Lunds arbetarkommun vill riva upp den restriktiva invandringspolitiken.  De har också förslag på hur en mer generös flyktingpolitik kan betalas:

Alla avdrag för hushållsnära tjänster, alltså RUT-avdrag, ska avskaffas. Liksom alla fem jobbskatteavdrag – skattesänkningarna för de som jobbar – som infördes av alliansregeringen.

Cornucopia har redan hunnit räkna ut hur mycket en av de vanligaste yrkesarbetarna, sjuksköterskan som arbetar heltid, skall bidra per månad: 3134 kronor. I månaden alltså. Där rök semestern? Där rök mycket annat. Om räntan går upp rök kanske bostaden också. Men vad gör det när hela världen kan leva på oss?

Eller flytt till Norge? Det blir snart fullt där.

http://cornucopia.cornubot.se/2016/11/socialdemokrater-vill-hoja-skatten-for.html

http://www.svd.se/flyktingpolitiken-kommer-att-gora-ont-for-s/om/svenskt-flyktingmottagande

Läs gärna:

http://ledarsidorna.se/2016/11/ann-heberlein-flit-och-ansvarstagande-maste-fa-tillbaka-sitt-varde/

http://www.morpheusblogg.se/2016/11/20/den-kokande-grodan/

Och mer om arbetsmarknad:

http://tino.us/2015/12/nationalekonomer-om-invandringens-ekonomi/

http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning/

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Integration/Arbetsloshet-utrikes-fodda/

Precis efter jag skrev detta dök denna artikel upp:

http://www.svd.se/svenska-modellen-klarar-inte-integrationen/om/integrationen-i-sverige

Bilder: Tanzanias enkla jobb och tigger som räddningsplanka.