Det är som ett skavsår som alltid känns.

Har du blivit våldtagen någon gång? Vad kände du för förövaren efteråt? Ville du umgås med denne och kanske möta personen varje dag på jobbet eller skolan? Om du var tvingad att göra det eftersom förövaren inte flyttade på sig, vad gjorde du då?

Gömde dig hemma och mådde uselt? Flyttade själv från jobbet, skolan, orten?

Kastade eller brände du kläderna du hade på dig när du blev våldtagen? Söp du, tog lugnande medel och kanske starkare droger du fixade från gatan för att överleva? Var det svårt att prata om  och ens säga ordet våldtäkt?

Trodde polisen inte på dig när du äntligen orkade prata med dem? Betraktades du som lite skyldig och förövaren snarare som ett offer? Frågade man något om dina kläder eller utseende som att ”är man klädd så där kan ju vad som helst hända”? Frågade de om du hade druckit? Om du hade skrikit efter hjälp? Om inte, var det kanske inte så farligt? Att bli paralyserad räknas liksom inte.

Hade du giftermål i tankarna? Att gifta sig med våldtäktsmannen skulle vara som försoning och din heder var rehabiliterad? Så vansinnigt tänker man i Turkiet, Pakistan… om förövaren behagar gifta sig med offret oavsett ålder blir ju allt bra, inga åtal. Jag har också haft patienter som gift sig med mannen trots våldtäkt och misshandel. Gick det bra? Inte.

Såg du bilder på  våldtäkten senare på internet? Kanske larmade någon och sa att du finns nu på en porrsajt. Internet glömmer inte. Din våldtäkt blir ditt varumärke.

Funderade du att ta livet av dig? Eller sticka kniven i förövaren?

Hur gick rättegången? Blev det inget för ord stod mot ord? Kanske hittades förövaren aldrig? Kanske tog det  så lång tid innan rättegången blev av att du helst bara ville slippa.

Vad fick du för hjälp? Blev du hjälpt? Det är som ett skavsår som alltid känns, sa en av mina patienter om våldtäkten. Hon kallade terapin för plåster och insåg att hon var inte skyldig.

En av de omskrivna våldtäkterna skedde i en skola i Lund och de två killarna, förövarna, fortsatte i skolan som om ingenting hade hänt medan den minderåriga flickan, offret, mådde uselt hemma. Rektorn försvarade pojkarna, båda invandrare i detta fall. Han kanske tyckte synd om dem och ville vara god? Undvika ordet rasist? Även föräldrar till den dömda pojken försvarade honom i stället att undra över fostran de givit åt sin son.

Rektorn försvarade sig med:

Det är många föräldrar som har reagerat och jag kan förstå det. Samtidigt så finns det en helhet som vi måste ta hänsyn till. Alla tre är ju elever och alla tre är på sätt och vis offer i det här, säger rektorn.

– Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer.

Den 16-årige pojken dömdes till kort ungdomstjänst samt ungdomsvård och ska betala skadestånd till flickan. Rektorn betonar att föräldrar och elever kan känna sig trygga.

– Vi har en beredskap om någon skulle känna oro, via vårt elevhälsoteam. Och vi har ett värdegrundsarbete som vi intensifierar och försöker att ta tag i ännu mer, säger rektorn.

https://www.sydsvenskan.se/2017-03-06/pojkar-som-valdtog-flicka-gar-kvar-pa-skolan

Skulle du ha känt dig trygg om dina barn gick i den skolan? Jag undrar: vad hade den rektorn för uppfattning om sexliv? Något måste han ha haft eftersom han var vuxen? Är det ok för honom att ha sex i offentliga toaletter mot någons vilja? Om inte, borde han förstå offret bättre.

Värdegrundsarbete? Det är redan kört. Rektorn och samhället har genom beteendet och domen sagt ”aja baja, men nu är vi alla vänner”. Killarna har fått bevis på att flickan, som inte ens kommer tillbaka till skolan, var bara en som det var okej att utnyttja. Hon är ju utdömd, inte killarna.

Men rektorn gjorde rätt fast han fick avgå på grund av för mycket uppmärksamhet i media. Regeringen önskar inte att våldtäktsmän får byta skola. I Riksdagens frågestund säger Ylva Johansson att det inte är lämpligt. Så, offren får flytta på sig. Eller stå ut.

Det är inte den första gången som flickor våldtas i skolan, det känns dock att sexuella brott har ökat i antal, vilket bekräftas av statistiken. Förmodligen inte första gången som förövaren blir offer och flickan bara en hora, det har funnits andra fall, det mest kända kan vara fallet i Örnsköldsvik. (länk nedan)

Det är som om offer och förövare hade bytt plats. Vilken värdegrund är det?

Våldtäkt har föga med sex att göra. Det är en maktdemonstration. Eller bara tro att sex med vem som helst, vart som helst, med barn eller vuxen, känd eller okänd är min rätt? En häftig grej! En pinne i ens brotts CV. Att man inte ens straffas av Rättsväsendet annat än några timmar hos en ”socialtant” och ännu mindre av omgivningen talar om att våldtäkt är OK. Det är så man gör mot kvinnor och flickor, det är inte så noga med dem.

Det var ju bara sex.

Det är dags att sluta förstå dessa unga män så förbaskat mycket utan sätta stopp, oavsett vilka de är. Det kan hända att förövarens föräldrar inte heller ser våldtäkt som brott utan försvarar beteendet, det skedde t. ex. i fallet Örnsköldsvik, så även nu. Det finns flera måttstock:

Vår religion tillåter inte att man alls är i kontakt med någon man inte är gift med. Det felet har skett och där måste han tänka om, säger modern till förövaren. Hon pratar inte svenska efter nio år i Sverige. (Expressen)

Tragik i total misslyckad integration. Tro går inte att integrera. Den har ett eget obrytbart liv. Men det är ingen ursäkt. Samhället borde markera tydligt vad är brott och vad är tillåtet. Annars är det fritt fram efter eget val. Även föräldrarna till de skyldiga borde alltid erbjudas (krav?) att gå med i behandlingen för att kunna hjälpa sina barn bättre.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mamman-till-forovaren-efter-valdtakten-i-skolan/

http://www.telegraph.co.uk/news/2016/11/18/turkey-bill-to-pardon-statutory-rape-if-perpetrators-marry-victi/

http://www.bbc.com/news/world-europe-38030182

Det kravlösa goda

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/fragestund/fragestund_H4C120170316fs

http://www.friatider.se/ylva-johansson-vill-inte-flytta-domda-valdtaktsman

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/valdtakten-pa-skoltoaletten-blev-starten-pa-ett-helt-ar-av-trakasserier/

http://www.svt.se/ug/linnea-anmalde-valdtakt-pojken-hyllades

http://www.bbc.com/news/world-us-canada-39392147

PS. Frågorna är efter det erfarenhet jag fått från mina forna patienter.

Fridolins upprepningar och räddningsplankor

Fridolin är upprepningarnas man, eller får man kalla honom man nu mera. Hen? Hur som helst återkommer han med ett förslag som han kom på i maj förra året  och vilket det blev inget av. Han tampas med skolan men kommer inte på något som kan förbättra situationen så han kör med sin 5 % kvotering igen. Fem procent av utbildningsplatserna ska kunna kvoteras till nyanlända.

Kanske ryker just ditt barns köplats?

Politiker älskar kvoteringar. Deras drömvärld utformas med tvång, skolkvoteringar, mera kvinnor kvoteringar, värnpliktskvoteringar. Det står överallt felaktigt att vi ska införa allmän värnplikt igen. Så var inte fallet. Vi ska tvångsutta 4000 av en årskull. Kanske de bästa just i din skola så de kan ha sitt liv på håll ett år eftersom Staten betalar så usla löner att det inte går att rekrytera frivilligt till försvaret.

Så till skolprocenten.

– Tio procent av skolorna tar i dag emot hälften av alla nyanlända och det håller naturligtvis inte, säger utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).

– De skolor som har de bästa förutsättningarna måste också vara med och ta emot nyanlända.

Är detta ett erkännande att vi har problem i skolan, speciellt på invandrarområden?

5 % i år, 5 % nästa och hur tänkte han nu? Skall elever som hör till de högpresterande jaga fungerande skolor och ännu flera lärare byta yrke? Är det Fridolins mål? Att det än finns bra fungerande skolor beror just på att de flitiga, studiemotiverade, svenskspråkiga  (många är förstås invandrare) eleverna söker sig dit och de kvalificerade lärarna får då ägna sig åt undervisning, inte att vara tolk,  polis, mamma och socialarbetare. Vi behöver dessa läsduktiga elever. De blir läkare, jurister, lärare, sjuksköterskor, ingenjörer, forskare, chefer … i framtiden om de får gå sin skoltid i en bra skola med bra lärare utan att störas av andra elever, de som inte ser vitsen med skolgången och inte följer regler.  Dessa störningar är nu mera dagliga nyheter i våra tidningar.

Ingen elev som sedan tidigare hade plats på skolan i fråga ska dock behöva byta skola om förslaget blir verklighet, enligt Fridolin. När han säger det blir jag orolig. Vem ska få flytta på sig? Annars hade han väl inte yttrat sig så? Det arma barnet vars föräldrar satt honom i kön vid födsel (det sker nu mera) skall ge sin plats åt en ny som kom över gränsen igår? Det är trakasserier, inget annat.

– I praktiken är det ju så att du bygger ut kapaciteten, säger han till Ekot. Vad tror han? Skall skolan försöka bygga ut klassrummet för 3 – 4 elever till? Tror han att skolor är uppblåsbara? Det är redan trångt. Har han aldrig hört om brandskydd och andra ”här får vistas x antal personer” regler? Dessutom, hur många elever skall en lärare ha? I min skola på den gamla tiden var vi 45 per klass men  vi satt som tända ljus. Jag tror också att nivån på det vi skulle lära oss var lägre i grundskolan än det är nu. Kunskap växer.

Jag har ett bättre förslag än kvotering.

Även de nya får ställa sig i skolkön efter permanent uppehållstillstånd. Det är svenskt att köa. Vi köar snällt till allt nu mera. Den första tiden/åren får nyinkomna elever i skolåldern gå i en övningsskola (kalla det något bra inte förskola det har vi redan). Där lär man sig svenska. Där testas man på vilken nivå eleven befinner sig i  de andra ämnena. Där lär man sig hur det är i Sverige och hur man bör bete sig. När man är färdig att flytta över till den vanliga skolan får man kanske plats i den eleven hunnit köa för eller kommunen erbjuder någon plats och  precis som svenska familjer som köat förgäves får göra med sina barn: nöja sig.

Övningsskolan skulle ge nyinkomna elever en bättre chans att få godkända betyge och sedan vidare plats i Gymnasiet och/eller Högskola.

En del elever kommer att flytta ut snabbt, en del kanske aldrig. En del får ju inte stanna heller, de utan asylskäl. Har vi sådana nu mera?

Inga gräddfiler. Det är vi innerligt trötta för. Inga kvoteringar, det är inte jämlikt.

Hemspråk i skolan skall bort. Prata hemspråk får man göra hemma. Hem + språk heter det ju. Sedan kan man välja hemspråket som andra främmande språk på högstadiet. Man kan också lägga hemspråket efter skoltiden så det inte drabbar den ordinarie skolan, det sker redan på vissa skolor. Jag har för mig att de från Kina går i hemspråksundervisning på lördagar i Stockholm. De kan, så andra kan göra likadant. Svenska först, engelska sedan? därefter valfritt.

Hur vi kan skaka fram lärare till övningsskolorna lämnas som en övning för de vilka ville ta hand om andra länders ”ensamkommande barn”. Det har jag inga förslag till. Trots att jag inte kan perfekt svenska har jag haft kurser i svenska för vuxna invandrare, från analfabeter till de som bott här 15 år men inte lärt sig svenska. Någonting gjorde att man behövde lära sig svenska nu, ett nytt läge i livet. Det krävde fantasi kan jag intyga. Den kvällskursen var proppfull, nya elever ville in, men lades sedan ner. Det var för dyrt att lära gamla hundar att sitta tyckte kommunen.

Vad borde vi göra för 100 dagars löfte Fridolin? Han kan ta plats som lärare ett par år i en riktig krisande skola så han får erfarenhet av det vanliga skollivet. Jag tror att det vore nyttigt.

Eftersom MP är ett döende parti, omkring 4 % i olika mätningar, är det inte lämpligt att de har makt över skolan som är ett av de viktigaste och mest grundläggande resurser vi har i landet.  Sätt någon utanför politikerkretsen, som kan skolan och har arbetat där, på skolförändrings jobbet. Importera en finne kanske? De har också sjunkit något i PISA rankningen men då blev det genast ett krismöte. De ligger än på gräddhyllan.

Så, vem skall rädda den svenska skolan? 5 %? Eller är det redan kört?

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/forslag-nyanlanda-kvoteras-till-skolor

https://www.svd.se/forslag-nyanlanda-kvoteras-till-skolor/om/sverige

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/r7Az3/nya-planen-for-att-stoppa-skolstoket

Som i en hägring växte Fridolins skolbyggnader i skyn

PS: Invandring och integration är den viktigaste frågan för folket (30 %) enligt Ipsos årliga undersökning. Som tvåa kom skolan 27 % som trea sjukvården 25 %.

Bilder: Min gamla flickskola Tammerfors.

Har du gjort läxan lilla vän?

img_2598

Får jag gå till läxhjälpen i samhällskunskap? frågade barnbarnet.

Men du har ju gjort alla läxorna, sa jag förvånad. Läxhjälpen var 7.45 på morgonen innan skolan började. Dessutom var barnbarnet ordentlig och något vad kan kallas begåvat barn – om man nu får säga så nu mera i jämlikhetstider – som alltid gjorde läxorna.

Lärarna är så bra, sa hon, jag kan alltid lära mig något mer när jag lyssnar hur de förklarar.

Jag följe henne till bussen.

Hon hade förstått hur man lär sig något. Repetition. Kunskapen kommer inte från tomma luften utan vi måste repetera tills det fastnar.

Det pågår en serie i SvD om läxhjälp och olika åsikter om  för och mot läxor.

William Hedgepeth ger sina elever på Internationella Engelska Skolan i Uppsala runt 12 till 15 matteuppgifter i veckan i läxa.

– Under lektionerna ger vi eleverna olika metoder för att lösa olika typer av problem. Sen ger vi en läxa som fokuserar på den typen av problem. Nästa lektion följer vi upp och fortsätter titta på samma slags problem. Det ger barnen en chans att utveckla sina färdigheter och förmåga, säger William Hedgepeth.

Det låter mycket ifall alla andra lärare ger med samma mått. Lärarna måste samarbeta om läxor för eleverna borde ha fritid också. Men att repetera tills man kan är det som ger kunskapen. Väldigt få kommer ihåg allt  på en omgång.  Valet är läxor eller ökad tid i skolan.

Alla behöver inte kunna allt men alla borde kunna grunderna i vårt grundläggande kunskapssystem.

Vad är grunderna då? Det är att kunna läsa så obehindrat att man kan ta sig an vilken vanlig bok som helst – nästan. Det är att kunna skriva så andra förstår vad man skriver. Att man förstår skrivna instruktioner och kan följa de. Det är att behärska de fyra räknesätten och procent så man klarar sin egen ekonomi och andra vardagens  behov. Det är att kunna grunderna i vårt samhällssystem, geografi och historia så man kan delta i samhället, förstå vad som händer, rösta och begripa vilken grund vårt samhälle har i form av lagar, skyldigheter och rättigheter. Det är också en orientering om världen, hur ser den ut, vad finns på vår lilla planet. Att kunna något engelska är nästan nödvändigt idag.

Detta är det lilla minimum, första steget i kunskapskedjan

Den som inte lär sig grunderna i skolan kan inte klara livet självständigt.

En del elever har ingen hemma som kan hjälpa dem med läxorna och att repetera. Då återstår läxhjälp i skolan. RUT avdraget till läxhjälp är avskaffat. Det ansågs orättvist att någon kunde och ville köpa till sina barn hjälp. Nu är det bara de riktigt högavlönade som kan betala 500kr per timme för läxhjälp åt sitt barn.

Blev det rättvist och smart nu?

Om vissa kan köpa sig läxhjälp blir ju utrymmet större för de andra, trodde jag. Att ha läxhjälp modell klassrum med elever från olika klasser som gör läxor och en lärare som bevakar men inte hinner hjälpa till så läxan blir rätt gjort är slöseri med tid och pengar. Ja, den typen ”läxhjälp” finns.

Skolorna får ett bidrag på tusen kronor per elev för läxhjälp, men pengarna måste sökas. Vissa skolor vill ha pengar för alla elever, andra bara för en del av barnen. En del struntar helt i att söka bidraget. Det finns så många olika bidrag att söka att man kan missa att söka några. Pengar som strössel?

Det statliga läxhjälpsbidraget skulle öka likvärdigheten mellan elever. Men i Stockholm – ett exempel – är de skolorna med sämst resultat som söker minst pengar – medan skolorna med de bästa eleverna söker mest.

Sedan måste det finnas några som kan ge läxhjälp på rätt nivå.

Som vanligt klagar man att de duktiga eleverna använder läxhjälp. De är de som kanske vill klara skolan? Kanske deras föräldrar lägger press på skolan? Vi behöver de duktiga eleverna. Vill man inte höra till den skaran kan ingen bära en dit. Man kan inte mata någon med kunskap.  Om man struntar i skolan och läxorna behövs det helt andra åtgärder än läxhjälp någon stund i veckan för den eleven.

Förr i tiden fanns ingen organiserad läxhjälp. Vi fick klara oss själva om föräldrarna inte kunde hjälpa till. Vissa rika köpte läxhjälp. Oftast var det sistaårseleven i lyceum (de som skulle bli lärare) som tjänade extra på det sättet. Jag var inte sistaårselev men tjänade lite på läxhjälp i matte och uppsatsskrivning. När jag sedan arbetade som lärare stannade någon elev ibland i klassrummet efter skolan och undrade något om läxan. Den eleven hade ingen hjälp hemma. Att sätta sig en stund och förklara mer lyfte det barnet. Kanske gav just den lilla åtgärden lust att gilla skolan och streta vidare?

Alla är inte lika duktiga i allt men alla har någon begåvning. Med det skolsystemet vi har – där alla gör samma sak oberoende av begåvning – är det ett under att några blommar. Det är plågsamt att gå i en klass och ha passerat den kunskapsnivån länge sedan. Det är lika plågsamt att vara i behov av extra hjälp och inte få det på rätt nivå.

I Norge blev det obligatoriskt för skolor att erbjuda läxhjälp men en studie tydde på att eleverna med sämst resultat inte tog del av hjälpen i lika stor utsträckning som elever med bättre resultat. Så, det är en åtgärd som hjälper vissa men inte alla. Använder man inte hjälpen hjälper det inte! Då är det något annat som behövs.

http://www.svd.se/larare-orattvist-mot-barnen-att-inte-ge-laxor/om/laxhjalpen

http://www.svd.se/pengar-till-laxhalp-nar-inte-elever-som-behover-dem-bast/om/laxhjalpen

http://www.svd.se/om/laxhjalpen

Bild från Linda: några böcker för lovet.

Sommarminnen från en annan tid och dagens plågor

234 (2)

Vad väntade du av sommaren?  Hur blev det? Minnesvärd, vanlig, usel? Tiden  lutar mot hösten. Semesterfirarna börjar droppa hem. Vissa är tröttare än när de började ledigheten. Byggarbeten, släktbesök, gamla mamma som behövde storstädning, pappa som väntade på någon som fyller frysen med bullar och hemlagat.  Gamla anhöriga som får årets enda besök av släktingar vilka med dåligt samvete fyller balkonglådorna med blommor. De torkar bort. Hemtjänsten sköter inte balkonger. Barn som har många önskemål om nöjesparker, badstränder och shopping. Semesterresor som gav baksmälla, brända ryggar och ebb i kassan. Det blev dyrare än planen var.

Sommaren blir alltid dyrare än tanken var.

Även besvikelser ingår. Sommarromansen gav tårar och någon sexuellt överförbar sjukdom. Romantiska möten försvann  efterskott  i ånger. Mysiga kvällar på balkongen med vin blåstes bort i regn och gräl. Barnen var inte onaturligt snälla så föräldrarna fick inte vila. De efterlängtade besöken kom aldrig. Den lediga tiden gick så snabbt att arbetet nästan trängde sig in i dörren.

Ett år kvar till nästa sommarsemester. Tänk på det:

Sommaren var också fylld av terror och oro även om vi inte drabbades personligen. Världen ser ut som om den skulle må bra när affärerna är fulla av nödvändiga och onödiga varor. Allt är som vanligt. Är det? Det liksom mullrar av oro över världen.

Utanför centrums affärsdörrar är tiggarna fler än fjol. På kvällarna drar skaror av främmande yngre män runt i centrum. Dessa män är en ny ingrediens på områdets liv. Det är högljutt. Ibland krossas fönster. Soptunnor välts. Inga bilbränder än men bara någon kilometer härifrån är bilägande liksom lotteri. Bränd, inte bränd. Livet krymper.

Det är varmt och torrt. Löven börjar falla på grund av uttorkning. Det är vattenbrist på många ställen som Öland. ”Vatten har vi alltid i kranen” stämmer inte längre trots ett av världens sjörikaste länder. Reningssystemet borde byggas ut. Det är mycket annat som borde byggas ut men ingen vill ta kostnaden. Lappa och laga gäller tills det rasar. Infrastrukturen är inte prioriterad fråga. Det finns ingenting som håller för evigt. Det finns ingenting som håller för befolkningsökning i den takten vi haft de senaste åren. Men ingen tar itu med bristerna. Kanske några utredningar som vanligt. Det är politikernas standardlösning. Utreda sex när det behövs flera sängar.

Om tre veckor tar sommaren slut för skolan börjar. Leksaksaffären och bokhandeln skyltar redan med skolstart. Man måste vara först för att kunna sälja mest av de prylar ungarna vill ha i skolväskan.  Att sommaren tar slut gör mig inget. Sommaren har aldrig varit ”min tid”. Kanske beror det på barndomen då sommar innebar arbete i någon form och alltför få böcker. Som sjuåring var jag ”sällskap” åt en yngre flicka i en fin familj. Jag fick obegränsat med mat och även simskola men det var jag som skulle ta hand om henne, sex år gammal vild flicka med någon bokstavskombination om sådant hade funnits på den tiden. Hennes föräldrar var upptagna med forskning och utbildning. Att rensa trädgårdsland ingick i uppgifterna. Jag bodde där i fyra somrar och det var plågsamt men de hade ett helt bibliotek som kompenserade.

Som elvaåring var barnflicka över sommaren för en baby, vid tolv för tre barn. Men på den hösten började jag bära ut tidningar innan skoldagen började. Jag hade egenmäktigt bytt till flicklyceum och det kostade pengar.

Det är inte svunnen tid. Än idag finns många barn  som arbetar, hemma eller borta och inte går i skolan. De är fattiga och måste bidra.

När skolan började innebar det ett slags befrielse från sommarens besvär. Böcker, kunskap, elever som var intresserade av världen utanför. Jag hade hopp om att i framtiden kunna göra något bra i samhället. Lärarna personifierade makt och kunskap. De var mina idoler. Inte mina föräldrar som var outbildade och så religiösa att Gud och Jesus fyllde varenda dag av livet. Skolan var en fönsterglugg till en annan värld.

Jag kan tänka mig att det är så än för många barn, speciellt flickor. Att religionen styr barnens liv, inte är en beskärd del. Att skolan har mindre vikt. Det religiösa livet ökar åter i Sverige efter en tid av balans och frivillighet. Men det är inte de kristna längre som brer ut sig utan islam, religion vi inte är riktigt sams med. När jag ser mindre flickor med sjalar på huvudet väcker det undran över deras valmöjligheter.

De är kanske lika trånga som mina var? Kanske måste de göra en revolt som jag gjorde? Kanske måste deras föräldrar finna sig i deras val till sist –  om de älskar sina barn? Kanske väljer de inte utan anser att religion och dess krav är det viktigaste i livet?

Jag vet inte. Jag oroar mig för utvecklingen i Europa.

Än är det sommar. Varmt. Regn önskas. Jag är än dålig på att utnyttja de vackra dagarna. I sommar har min sambo mått alltmer sämre.  Hans ork krymper, kroppen strejkar likaså intresse för världen utanför hemmets väggar. Det begränsar. Men även de bra dagarna riskerar att bara flyta. Det går aldrig att förutse och planera något längre.

Läser kartor för höstens vandring. Delar sträckan i lämpliga delar. Sedan vet jag att planeringen spricker. Vädret och sträckan spelar i olika divisioner. Det blir att nöja sig.

IMG_0038 (2)

Bilden  från kamvandring  på Kierkevare, Padjelanta i juli 1994.