Etikettarkiv: pension

Befolkningen i Världen ökar, faktiskt även i Sverige.

Publicerat av
2

I praktiken är vi inte så långt från stenåldern men i Statens principer är vi det nya jämlika folket. Jämlikhet i Sverige handlar ofta om lika många arbetstimmar i veckan och lika många år i arbete både för män och kvinnor. I det ryms graviditet och barn väldigt dåligt. Än så länge är bara kvinnan gravid i kroppen men det ses inte som speciellt skyddsvärt. Mödrar hyllas inte precis.

När mamman väl fött barn, på sjukhus eller någonstans på vägen dit med bilförlossning, kommer tjat om att snabbt gå till jobbet. Att vara föräldraledig med babyn är en förlustaffär för pension, så där om 30 – 40 år. Är pappan hemma och föräldraledig är det beundransvärt. Jämlikhet skall ske under barnets första år, under föräldrapenningdagar. Sedan är det mindre viktigt. Det ropas inte efter fäder när tonåringarna krisar.

Sedan finns daghem. De flesta barn går i daghem. Förskolan heter så i folkmun.

Att lämna små barn till okända personer i Kommunal vård för att gå till lönearbete var inte det man tänkte som moderskap under barnets första år. Att lämna ett – två år gamla barn i daghem, barn som inte kan uttrycka hur de mår annat än med gråt är faktiskt skrämmande. När man väl gör det är tiden för barnet krympt. Ofta består föräldraskapet av uppmaningar, vård och hushållsarbete. Tiden är för kort.

Att barnet har sin barndom och minnen från daghem är inte längre lockande för kvinnor. De mammor som har pengar nog eller en man med bra lön, vill vara hemma med sitt barn längre tid. Kanske de tre magiska åren. Minns ni det? Inte. Det var på min tid när babyn ansågs behöva symbios med modern först och under barnets tre första år lades grunden till moral och tillit. Jag tror på det än. Jag är så gammalmodig att jag påstod även i mina föreläsningar att graviditet är 18 månader. 9 i kroppen och 9 utanför.  Alla som hade fött barn applåderade. Män som hade barn klappade och skrek ja, ja. De barnlösa såg bara förvånade ut.

Som sagt det var gammalmodigt. Graviditet är väl ingentin, bara naturligt. Man skall dela föräldraledigheten helt rättvist, amma bara inte för länge. Du kan förstås pumpa på jobbet som en politiker sa.  

Förr som sagt var det bra att vara hemma de första åren. Idag blir ditt barn efter i allting om du inte har barnet från späd ålder i daghem. Så kan psykologin ändras till det som passar Staten. Dessa ”soft girls” som vill vara hemmamammor hånas offentligt, men inte föräldrar som har sina barn i daghem på heltid. Det har inte precis varit trygga förhållanden i alla daghem. Bli inte grinig nu om ditt barns daghem var toppen för barnet. Var glad.

Man jagar spädbarnsmammor på olika sätt. Nu mera kan du också ge bort en del av dina föräldrapenningdagar till någon annan. 45 dagar per förälder eller 90 som ensamstående.

Hittills har ca 2 300 svenskar att överlåtit föräldraledighet till en annan, inte fadern alltså. Det vanligaste är att kvinnor överlåter föräldradagar till en farmor eller mormor. Men visst finns det risker för fusk, men det får man överse med. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) är nöjd att möjligheten nyttjas, särskilt bland ensamstående kvinnor.

– Majoriteten av föräldradagarna tas ut av kvinnor och min förhoppning är att detta kan göra att livspusslet går ihop enklare så de kan återgå till arbetslivet tidigare, säger hon.

Skäms hon inte? Komma till arbetslivet fortare! Livspusslet lättare när du jobbar? Blev du ensamstående mor ska du till jobbet fort som f.. och någon annan kan ta hand om spädbarnet.

Allt handlar om pengar, skatteinbetalning och den pension som kanske kommer.

Förra året var barnafödandet det lägsta i Sverige på flera hundra år, inte i antal räknat utan i procent. Sedan mätningen av antalet barnafödande startade 1751 noterades lägsta siffran år 2024. Då föddes 1,43 barn per kvinna, säger Forssmed, Sveriges socialminister, oroad av kvinnors ovilja att föda barn.

År 2024 var antalet födda 98 500. Under 2024 avled 91 300 personer i Sverige så det föddes fler än det dog. Ca 35 000 aborter, de flesta tidiga.  År 2024 var det också 29 700 fler som invandrade än utvandrade. Asylsökande och massflyktingar ingår inte i statistiken över invandrade förrän de har fått uppehållstillstånd och folkbokfört sig i Sverige. Så utan dem var folkmängden i Sverige 10 587 710 personer december år 2024. Antalet kvinnor var 5 262 925 och män 5 324 785. Befolkningsökning var 0,4%.

Befolkningen totalt i Världen är inte minskande utan ökande. Vi är inte i närheten av ”Children Of Men”, se gärna den filmen. Befolkningen borde i stället minska för det heliga Klimatets skull. Desto färre vi är desto bättre för Klimatet. Det är ju det viktigaste, utöver krig som vi bedriver. Även NATO säger sig bli klimatvänlig.  Krig är inte precis klimatvänligt. Gå och ta en runda i Ukraina och Gaza och prata sedan om klimatvänlighet.

För, klimathot, det mals varje dag. En skön, varm sommardag som idag är nu mera ett hot. Regn klimatkatastrof. Snöbrist unikt. Varje normal sak som händer med vädret är hot. Ofta sker katastrofer på grund av usel planering, inte av klimatet. Inte kan meteorologer spå väder så bra, de är inte ens överens om dagens väder, men klimatet om några tiotal, kanske hundratal år är de säkra på. Men närmiljön krackelerar med krigsrester, skräp och miljögifter. Det bryr sig ingen om.

Så, färre barn är en välsignelse. Kanske vi kan då ta hand om barnen på bättre sätt? Kanske då kan vi sluta jaga kvinnor till arbete innan de har slutat amma och – törs jag säga – symbiosen avklingar. Pappan tar över sedan och ingen på pappans jobb hindrar honom att vara hemma, varken med ord eller negativa förändringar. Föräldraparet beslutar helt själv vad är bäst för dem och deras baby.

Staten har inte varit speciellt familjevänlig. Ja, ibland slängs det in lite extra bidrag till barnfamiljer men det är aldrig hållbart för framtiden. Bidrag bygger ingenting. De heterosexuella förhållandena och speciellt de vita arbetande männen är liksom ute. Ingen tackar dem precis. Olika bokstavskombinationer för ens sexuellt beteende, könsbyten på papper även för icke myndiga personer och deltagande i Prideparader har varit viktiga för alla politiker. Nästan alla, ve de som inte hissar Prideflaggan. Inget ont om Pride, men skall vi ha familjebildning måste Staten ha intresse också av det, vara familjevänliga, barnvänliga, ha 20 års perspektiv på uppväxt. Än så länge behövs det ett ägg från en kvinna och en spermie från en man för att livet skall börja.  Snart är väl det obehövligt men så länge barn inte tillverkas på konstgjort sätt måste även män frågas varför blir det inga barn, inte bara kvinnor.

För, Regeringen är orolig. Nu tillsätter socialminister Jakob Forssmed (KD) en utredning för att identifiera hinder för högre födelsetal. Det säger han på en pressträff.

– När det föds färre barn är det tydligt hur viktigt barn är för världen, säger han.

Tänk, han kom på det!

Han säger att utvecklingen påverkar det svenska samhället i stort och får betydande konsekvenser, som minskat BNP och skatteintäkter.

Så, det handlar inte om barn, det handlar om framtida pengar för Politikers planer. Det oroas över storleken av Statens kassakista och mängden folk som Regeringen kan styra över. Mindre pengar och färre medborgare gör att Regeringen och Kommunerna måste börja planera bättre. Allt trams och hjärtefrågor bort och det nödvändiga för Samhället prioriteras.

 Och det valet är så plågsamt för politiker.

PS. Om du klickar på ”barn” i sidofältet finns flera artiklar om just varför barn.

Sparsamhet är en dygd?

Publicerat av

Jag brukar veckohandla på den dagen då min närmaste mataffär ger 5% medlemsrabatt för pensionärer. Jag har varit medlem sedan evigheter, från den tiden då vi sparade kvitton och skickade in de i årets slut. Sedan kom bonusen. Nu sköter Internet allt automatiskt.

5% låter inte mycket men räkna vad det blir per år. Ett år sedan kunde affären vara ganska tom på tisdagar. Det är en dag då personalen fyller på affärens hyllor. Men nu är det fullt av pensionärer, flera med en lista i handen.

Jag hjälpte en äldre dam att plocka en bulle till påsen så hon slapp släppa rollatorn helt.

Ja, idag festar jag lite med något gott till kaffe, sa hon, det är ju pensionärsdag.

Festa med en bulle, är det svenskt pensionärsliv för de allra äldsta?

Än finns det kvinnor vilka tog hand om sina barn utan daghem. De efterfrågade inte barnomsorg, livet var inrättad så att kvinnor tog hand om sina små barn hemma. Arbetslivet kom när barnen klarade sig med nyckel. Ibland kom skilsmässa och ekonomin blev förändrad.  Pensionssystemet ändrades också, med förlust för dessa kvinnor.

Många av dem arbetade sedan inom vård, omsorg och affärer, lågt betalda arbeten men nödvändiga för Samhället. Pensionen hann aldrig bli tillräckligt bra. Utan bostadsbidrag skulle många hamna på gatan. Mat eller hyra är svårt val.

Idag finns bidragsfloran även för pensionärer.

Det lönar sig inte att jobba om man tänker på pensionen. Att inte arbeta alls ger ungefär det samma som i något låglöneyrke. Nu menar jag bara den ekonomiska principen i dagsläget, inte de andra fördelarna med arbete. Garantipensionen höjs med 9,1 % år 2024, medan inkomstpensionen räknas upp med 1%. Då får totalt 1 226 000 personer garantipension. Antalet pensionärer fr 66 år är 2 090 000. De är många men inte högljudda.

Efter årsskiftet kommer 70% av pensionärerna ha någon typ av statligt bidrag, garantipension, inkomspensionstillägg, bostadsbidrag eller försörjningsstöd ovan sin pension.

Ni som arbetar försörjer pensionärerna. Det finns inga hemliga orörda konton till var och en hos Staten som man får öppna vid pensionering. Plus alla andra som lever av bidragssystem och transfereringar.

Det kommer inte att fungera i längden.

Jag tänker på ett helt nytt system. Alla får en minimipension, ett existensminimum vid pensionsålder låt oss säga 66. Vill du ha mer sparar du själv. Staten kan ha ett sparsystem men det är helt frivilligt. Skatten sänks motsvarande grad, likaså arbetsgivaravgiften. Även arbetsgivarna kan avtala om pensionsförmåner – är du efterfrågad har du förhandlingsläge – men arbetar du inte har du bara minimibeloppet. Men kvinnor som föder barn bör kompenseras för två, inte fler.

Nej, det går ju inte att låta människor besluta om sitt sparande själv.  Bättre att Staten tar hand om det. Har ju gått så bra hittills. Och de rika blir då bara rikare med lägre skatt, det går ju inte för sig. Nej, det går inte, LO skulle sätta Regeringen i blockad.

Läste att flera pensionärer blir bostadslösa och välgörenhetsorganisationer ser allt fler i behov av hjälp till mat. Inte bara de som missbrukar hamnar där utan andra där ekonomin gick omkull av olika skäl. Det är en skamfläck för Sverige men inte bryr sig politikerna om det. Finns så mycket annat att ta itu med. Jag säger alltid till de gamla som oroar sig – de är en del idag som bekymrar sig över ekonomin – sätt hyran på automatisk överföring. Då hamnar du aldrig på gatan på grund av missad hyra.

Kanske har livet blivit så dyrt att vi inte har råd med det?

 Men pensionärer behöver inte sätta bo. Det om något är kostsamt idag. När jag tittar på inkomstkrav på min lägenhet idag kunde jag inte hyra den. Inte den minsta etta hos Allmännyttan där jag bor heller. Att vara ung och försöka få egen bostad och möbler till det kräver rika föräldrar och sparsamt sinne. Följaktligen bor ungdomarna hemma längre idag. I Italien gick en mor till rätten för att få ut sin vuxna unge, en man som glatt fortsatte att bo hemma. Rätten beordrade honom att flytta. Vart, visste han inte.

Så var veckans mat handlat. Det är betydligt dyrare idag än två år sedan. Undrar, vad ska jag köpa med min 1% pensionshöjning? Förslag?

Läs mer om pension i Näringslivet 27 november.

Obetalt arbete del 2.

Publicerat av

Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.

Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar och kokade kaffe men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.

När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.

Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna

Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.

Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.

Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet.  Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.

!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar.  Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.

Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.

Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.

En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.

Först Staten:

Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.

Sedan din partner:

Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.

Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.

Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.

Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som   undersköterskor men inte som lastbilschaufförer.

I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.

PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.

Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.

Eftersträvansvärda karriärer och kostsamma barn.

Publicerat av

Dagens förlossningsvård är omdiskuterad, milt sagt. På Internet finns många som är missnöjda, med rätta också. Förlossningsvården har krympt både tidsmässigt och i antal platser, trots att befolkningen har ökat. Barnmorskorna är också missnöjda med arbetssituationen och lönen.

Synen på den gravida är idag, ska jag säga, kallare.

Länge sedan i landet Sverige var mödravården annorlunda, både sämre och bättre. På 60 – talet och före var graviditet barnmorskans graviditet. Hon kontrollerade men sa inte mycket. Var det något kunde hon meddela det i uppfostrande ton. Hon var den som visste.

Efter förlossningen – utan någon som helst smärtlindring eller pappan närvarande – låg mammorna kvar på BB tills de var feberfria och barnet nått igen födelsevikten. Vi såg knappt våra barn utöver de 5 gånger 20 minuter per dag vi skulle amma. Barnen togs hand om de professionella vårdarna. Barnen vägdes vid varje amning och resultatet lästes upp. Vi mammor grät över vår oförmåga.

Vi behandlades som sjuka personer. Febern mättes, blödning kontrollerades. Vi låg i fyrsal och skulle ligga stilla utöver toabesök. Mat serverades till sängen.

Maken, den gifta, fick se barnet genom glasrutan i korridoren. De kunde ju smitta barnen. Inga ogifta män släppes in. I min sal låg en kändis. Den privata delen, som man betalade extra för, hade varit full. Hennes make släpptes in i rummet. Han gav henne rosor och en diamantring. Skillnad på henne och oss vanliga, som kanske fick en blomma som ett biträde kom in med

Barnen var sjukhusets barn. När utskrivningen skedde var det nästan skrämmande. Jag hade knappt sett mitt barn naken så jag klädde genast av henne i taxin. Nej, några babyskydd för bil fanns inte på den tiden.

Barnadödligheten gick ner. Mammorna var fysiskt ganska ok när de lämnade sjukhuset.

Från mitten 80 talet framåt arbetade jag som kurator/terapeut med riskgraviditeter i ett stort sjukhus. Graviditeten var nu moderns, barnmorskan gjorde det yrkesmässiga och gav snälla råd. Även den blivande fadern kom på barnmorskebesök. Män var delaktiga, ibland så att mamman hamnade i skuggan. Det är faktiskt kvinnan som är gravid i kroppen och oftast också mer mentalt än fadern. Men vi var glada över papporna som kom, det bådade gott för förlossning och faderskap.Besöken hos barnmorskan i normala fall var nu betydligt färre än förut.

Mamman kunde välja förlossningsenhet i storstad – ifall det fanns plats då. Smärtlindring var allmänt. Fria besökstider, även familjeBB där hela familjen kunde bekanta sig med barnet.Tiden på BB krympte, tre dagar kanske. Några mammor gick hem även tidigare. Vissa missade då barnets tredagarskontroll och fick efterlysas genom BVC. Några kom tillbaka med bröst som stenar och bleka av för mycket blödning. Papporna hade föräldraledigt och kunde dela den första tiden med modern.

Jag uppmanade mina patienter att stanna minst till dag fyra. Dygn tre är inte så bra på grund av det hormonella läget. Gråtdagen kallade vi det – då. Amning kommer inte heller i gång genast. Det är ingen naturlag att alla kvinnor kan amma automatiskt och har nog med mjölk.

Idag skickar sjukhusen hem mammorna efter sex (6) timmar om förlossningen var normal. Varför ska de nyförlösta belasta sjukvården? Att få barn är väl ingen sjukdom! Dock har förlossningsskadorna ökat, det hände nästan aldrig på min tid med ”mina” mammor att någon ens behövdes sy.

Jag tror att det tidstress de födande mammorna upplever bidrar till usla förlossningar. Får jag plats? Hinner vi dit eftersom resan är lång (förlossningsenhet nedlagd)? Vissa platser har ””föda i bilen” kurser. Klarar jag mig hemma efter några timmar? Om babyn inte mår bra, vad ska jag göra? Är det tryggare med flaskan? Amning sjunker faktiskt.1998 ammades 69,1% vid 4 månaders ålder och 2019 hade det sjunkit till 47,4%.

Det finns många frågor för en förstagångsmamma. Internet har inte alltid de rätta svaren.

Från det strikta omhändertagandet har vi nu nått den andra ändan, minimalt omhändertagande Barnmorskorna är för få. De gravida kvinnorna är bara till besvär. De belastar förlossningen i alltför många timmar. Helst ska ungen krystas ut snabbt, sängen behövs till den nästa. Moderskap är kortvarigt hemma. Lät inte föräldraledighet påverka din pension! Det är fint om papporna är hemma, Samhället uppmuntrar männen, men mammorna ska helst gå snabbt tillbaka till jobbet.

Jämlikhet mellan en man och en kvinna skall vara på topp just under barnets första år.

Det finns ingenting jämlikt i att vara gravid och föda barn, inte heller i att amma och återhämta sig. Varken fysiskt eller psykiskt. Det är bara politisk påhitt. Biologin finns. Att dela så bra det går är annat, men makens första uppgift är att ta hand om mamman. (Var det för gammalmodigt?)

Det är också betecknande i tidsandan att vi uppmanas från Myndigheter att sluta besvära Samhället med förlossningar och flera barn. Arbetsmarknads / jämställdhetsminister Eva Nordmark, går ut och informerar om konsekvenser av många barn. Hon uppmanar att kvinnor inte ska få flera barn om familjen inte kan försörja. dem. Missade hon männen? Missade hon flerbarnstilläggen och alla andra bidrag som gör att den arbetsovillige kan försörja hur många barn som helst? De svenska mammorna föder få barn. För få tyckte man ett tag sedan. Vem riktar hon sig mot?

Flera myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan, får i uppdrag att informera om familjeplanering och ge karriärsråd. Säger Nordmark.

Karriärråd? Är dessa myndigheter kapabla att informera om familjeplanering? Kanske skulle vi rycka upp barnmorskekårens info om preventivmedel så aborterna kunde minska? Att börja med.

– Alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte skaffa fler barn än man ska försörja, det är en viktig utgångspunkt. Det är därför vi ger det här uppdraget.

Exakt hur det ska gå till är upp till myndigheterna men enligt Eva Nordmark kan det handla om att jobba uppsökande eller att man informerar i samband med att man har andra kontakter med kvinnorna. Man ska också koppla på trossamfund och civilsamhälle.

Så, om du har fött flera barn kommer Staten snart och knackar på dörren och ger dig karriärråd.

I princip har hon rätt. Ingen ska ha flera barn än de kan försörja. Men Statens ingripande känns obehagligt. (Minns ni steriliseringslagen 1934-1976?) Kopierar hon Kina? Kanske ska hon åka till Egypten och ta en titt för de har haft liknande program med dörrknackning. 2 barn ska räcka. Ekonomin orkar inte mer. Viss nedgång har skett i fruktsamhet, men inte tillräckligt eftersom Egypten spanar nu efter ettbarnspolitik. Ändå, de ligger inte ens på topp i Världen. Så inte vi heller.

Med tanke på miljö, landets ekonomiska resurser och framtida utmaningar av olika sort är kanske barnafödandet något vi får avstå ifrån. Ett barn och sedan steriliseras både mannen och kvinnan? Barnet snabbt till samhällsvård. Då förloras inte arbetsår och livet kan levas som en pensionsplanering. Karriärerna blomstrar.

Något att eftersträva?

PS. År 1999 var barnafödandet det lägsta någonsin i Sverige, 1,5 barn per kvinna. Under 2000-talet ökade barnafödandet fram till 2010 men därefter har det minskat. År 2021 var det summerade fruktsamhetstalet 1,67 barn per kvinna.