Omprogrammera de gamla eller hur sparar vi oss från krisande ekonomi.

IMG_0007 (3)

När skatteutgifterna ökar men inte skatteintäkterna måste man skära ner något. Många kommuner är på gränsen av sin förmåga och ekonomi. Många har skuldsatt de kommande generationerna. 48 600 är medelskulden per person. Det låter kanske inte mycket men ta det 10 miljoner gånger. Min kommun har skuldsatt oss för nära      80 000 per person. Se vad du är skyldig genom din kommun:
http://kommuninvest.se/wp-content/uploads/2015/01/Den-kommunala-l%C3%A5neskulden-2014.pdf

Blev du grinig nu? Har du gett politikerna lov att skuldsätta dig? Finansministern lovar också skuldsätta dig på grund av att pengarna inte räcker till invandring. Har du röstat på henne? Vill du att hon skuldsätter dig och de kommande generationerna till modell Grekland? http://www.di.se/artiklar/2015/10/19/vill-lanefinansiera-flyktingkrisen/

Hur får kommunerna ihop sin ekonomi utan att skippa de kommunala åtaganden och lämna våra barn och barnbarn utblottade? Nedskärning är den vanliga lösningen. Putta in lite fler barn i samma daghem och skola, köpa billigare mat till skolan, lärarlösa timmar, skära ner lite hemtjänsttimmar och avlastning, vägra bevilja äldreboenden och hoppas att de gamla dör snart i stället, låta behövande betala hjälpmedlen själv och flytta runt verksamheter i jakt på billigare lokaler är några av de kommunala genidragen. Sälja hyresbeståndet har täppt hål många kommuners ekonomi, men nu sker det avmattning med bostadsrättsbildandet. De som bor kvar i hyreslägenheter har inte pengar för att köpa kommunens ofta vanvårdade fastigheter. Man måste hitta andra inkomster. Att höja sina egna löner skäms dock politikerna inte om. Ta så länge det finns något att ta.

http://unvis.it/www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/hjalpmedel-dras-in-pensionarer-far-betala-ur-egen-ficka

Jag tror att det krävs mer än nedskärningar här och där. Jag tror snarare att vi kommer att få rejält höjda skatter, både kommunala och de lovade statliga höjningarna, till den grad att vi skriker. De som kan bildar bolag och låter inkomsten gå dit, några går ner i arbetstid och har mera liv än lön, kanske flyr landet, en del idkar byteshandel, svartarbete blir åter vanligt och vi får betala för det vi redan har betalt genom våra skatter. Välfärden kommer aldrig att bli sig lik. Orsaker till ekonomins ras är usla beslutsfattare/politik och många nya icke skattebetalare som skall dela den redan halvätna kakan.

Jag säger inget mer om de nya, de är ju en toppnyhet varje dag. Det finns knappt andra samtalsämnen än invandring i landet.

Vissa tror att digitalisering är räddningen för allting, även äldreomsorg och invandring. Jag minns när Internet skulle frälsa oss. Idén var att de flesta arbetade hemifrån, behövde inte åka till jobbet och trängas i trafiken. Allt blev så billigt och enkelt med Internet. På sjukhuset sparkade man sekreterarna och vårdpersonal skulle sköta deras jobb också men nu genom datorn. Det blev sämre, inte bättre. I stället att ta mot patienter trasslade vi med än undermåliga program och vana sekreterare försökte hitta annat arbete.

Det tar tid innan ett nytt system sätter sig. Många har fått lämna jobbet när de inte passade in i den nya världen.

En del har blivit bättre med Internet. Vår kontakt med världen är öppet. Jag skulle inte skriva detta utan Internet om det nu räknas till de bättre sakerna. Men de flesta arbeten behöver levande personer på plats, även om digital teknik är ett oumbärligt arbetsverktyg. Den digitaliserade världen är överallt från din kaffebryggare och nätshopping till de irriterande ”betala själv” kassorna i mataffären. Jag vägrar vara med och sparka en kassörska.

Allt fungerar smidigt om inte strömmen bryts förstås. Eller system havererar. Eller någon elak trojan angriper ens system. Eller du tappar din mobil i fyllan och förlorar allt du borde haft i huvudet.

033

Spara, ja. Vet inte vilken gång i ordningen äldreomsorgen är ett sparmål.

Kostnader i äldreomsorgen kan sänkas med en tredjedel per äldre genom digital teknik, enligt ett par nya studier. Det kan åstadkommas genom en kombination av att låta äldre koppla upp sig i videosamtal med läkare och anhöriga, digital nattbevakning, internetbaserad terapi och andra hjälpmedel, skriver Stefan Fölster, chef för tankesmedjan Reforminstitutet på DN. (DN ger inga länkar till utredningarna.) Vad mer man kan kostnadseffektivisera genom digitala system, invandring till ex. får du läsa på:

http://www.dn.se/debatt/digitaliserad-valfard-minskar-kostnaden-for-flyktingkrisen/

1/3 av äldreomsorgens budget kan alltså sparas bara vi digitaliserar, det är inga småpengar, men, men… Jag vill hemskt gärna se den internetbaserade terapin för dusch, kateterbyte, matning eller spyor. Jag misstänker att Internetivrarna har föga kontakt med gamla och sjuka. Har de inga dementa i släkten eller ens en rullstolsbunden med reumatism?

Utredarna ser framför sig pigga åldringar  som surfar på dagarna och gärna pratar med sin läkare genom datorn. De finns, men de har inte hemtjänst. Man måste vara ganska risig, sjuk och orkeslös för att få några timmar hjälp. Den generationen som inte är vana datoranvändare före ålderskrämpor blir det sällan så efteråt. De lever i ålderns höst som man säger och den är inte alltid ljuv. Tanken att skruttiga gamla, kanske dementa icke datorvana skulle sköta sin behandling och sina läkarsamtal genom Internet låter som strunt. Vi 40 – talister som hann med den digitala revolutionen på jobbet använder dator hemma. Vi kan kanske fortsätta med det om inte demens drabbar oss. Men även vi kommer att behöva några hjälpande händer med tiden.

Internet duschar inte, dammsuger inte, sorterar inte piller i dosetten, handlar eller tvättar, plåstrar om, ger medicin och fixar mat. Det behövs levande personer till det, hemtjänst eller anhöriga. När vi har nära 400 000 inskrivna arbetslösa skall vi kanske inte leta efter åtgärder som förbilligar skatteutgifter på något konto men betalar ut detsamma från en annan kassa. Idén att sänka kostnader genom att få bort folk från arbete och flytta över de till bidragssystem är idiotisk. Har vi inte redan tillräckligt många som lever av olika ersättningssystem? Bidragssystem kommer att haverera när de som betalar in inte är tillräckligt många.

Hemtjänsten är redan bevakad genom sina telefoner. Chefen vet exakt vart de är och hur länge. Att bli som vårdtagare bevakad genom kamera i stället besök sker redan. Jag vill inte bli på övervakad när jag sover om jag inte ligger på intensiven. Jag kommer att bli en särdeles besvärlig gammal tant.

Är du ung och har en gammal släkting utan datorvana lär denne att använda Internet. Tappa inte tålamodet. Jag har försökt lära några äldre grannar att boka tvättstugan genom värdens hemsida som är jättesmidigt, men det var inte så lyckat. Alla dagens gamla kan inte omprogrammera sig vid 85.

PS. Nu hittade jag utredningen på Internet: Jag undrar på sekretessfrågorna. Jag tror också att utredarna  inte är bekanta med den praktiska delen av hemtjänst. Vårdbiträden springer inte runt och kollar folk utan det ingår en åtgärd i besöken. Men jag är inte mot att använda ny teknik. Jag tycker bara inte att målet skall vara personalminskning mot dyra investeringar.

Någon måste ju betala installation och drift för övervakning/Internetkontakt som fiber, datorer och personalutbildning.   Den gamle? Kommunen genom dig?

https://www.acreo.se/sites/default/files/pub/www.acreo.se/upload/publications/acr057005_-_with_cover_-_nytta_av_digitalisering_av_aldreomsorg.pdf

Nätet är skört

Visst är det irriterande när Internet krånglar! Ibland fungerar det men sedan dyker det upp en varningsruta igen: begränsat.

Vi är beroende av internetuppkoppling idag. Det är en del jag inte kunnat göra när min uppkoppling nu krånglar. Trots alla försök att utreda var felet ligger får jag vackert vänta på experten, sonen alltså. Min ECDL licens är bara värdelös när avbrott inträffar. Och  AF tror att  fler med detta lilla plastkort ska rädda arbetsmarknaden. Bara vi kommer in på Internetsamhälle …Pyttsan.

Visst är nätet skört? All reklam för krig och våld, twitterstormar om onödigheter,  intrång vilka drabbar tanklösa människor, oväntade påhopp  och bevakning som stater bedriver mot oss alla borde orsaka total kollaps.

http://edition.cnn.com/2014/09/05/business/opinion-internet-post-snowden/index.html?hpt=hp_c4

Nu väntar vi bara på solnedgången nästa söndag.

Att bara surfa på Internet skapar inga minnen.

 

Så här på Nobeltider tänker nog många varför vissa är så smarta och vi andra bara medelmåttiga om ens det. Vad har de för hjärnor? Den som är lärare eller har varit det skulle säga att somliga är faktiskt  intelligentare än andra men det anses nog förtryckande i vår PK värld. Även våra minnen är olika. Jag minns och lyfter upp annat än mina barn från deras barndom och min mor kom ihåg saker jag helst velat glömma och annat jag glömt fast det var värt att bevara. Inte bara vår förmåga att lösa svåra uppgifter är olika utan hur vi tolkar det som har hänt.

Hur ser vi på det som har hänt? Som en positiv dröm? Vi är ofta mer positiva än det var i verkligheten, vi tolkar uppåt. Vad skulle hända om vi såg mer realistiskt på det förflutna?
Kanske skulle vi vara deprimerade. Det finns studier som visar att deprimerade personer har en mer realistisk syn på det som har inträffat än andra.

Detta säger hjärnforskaren Pontus Wasling, som är specialiserad på minnets minsta beståndsdelar, synapserna. De är nervcellernas kopplingsstationer och en förutsättning för att allt vi upplever bearbetas och kopplas till tidigare upplevelser. Ja, han fick inget Nobelpris, men har gett ut en bok: ”Minnet fram och tillbaka” och medverkar vid ”Hjärndagen” i Berwaldhallen den 18 oktober, då några av Sveriges främsta forskare pratar om de senaste rönen inom hjärnforskning.

Vi alla har ju massor av ”dåliga” minnen som sitter lik klister. En del använder år i terapi för att försöka bli av med minnena.  Det kan vara övergrepp, orättvisor och tunga förluster, må dåligt på något sätt, feltolkningar eller krigsminnen vilka är vanliga igen, som vi inte blir av med hur än vi pratar om det eller undertrycker minnena. Vad än jag vill göra med mina minnen, sitter de kvar. De roliga och mera flyktiga händelserna försvinner fortare.

Vi har också vanan att försköna våra minnen. Skolbetygen var bättre, barnen snällare och semestern härligare när vi plockar fram våra minnen. Tänk bara på skrytet på Facebook. Hur mycket är riktigt sant? Om vi inte gjorde så vore livet ju fattigare, eller? Varför skulle jag komma ihåg något dumt av mina barn? De är ju de bästa som hänt mig. Att vara helt realistisk i livet vore förödande. Om livet är utan toppar, lyckokänslor, segrar och utan mening kan vi inte orka leva om vi inte dövar ner oss med droger, lagliga eller olagliga. Mina patienter hade alla oerhört tunga minnen. Det var inte lätt att vända depressionen till mer normal nivå utan droger. Inte heller var det enkelt att rubba deras tro att de var alldeles kapabla att klara av moderskap utan kunskap, stöd och resurser. Det är svårt att erkänna sin oförmåga och be hjälp, det tar tid att lita på någon när det inte finns tillit till världen.

Hjärnan skulle nog behöva glömma snabbt vissa saker men andra kräver repetering. Idag skippar många skolbarn det som upplevs tjatigt: repetera. Det är så vi lär oss och gör en grund till ”jag vet att” som sedan leder till mera praktisk kunskap ”jag vet hur”. Utan det ena blir det inget av det andra.  Många tror att Internet löser våra kunskapsproblem. Det är bara att söka. När jag tog ECDL kortet fick vi lära oss att söka. Jag tog ett ämne som var mig bekant och de första sidorna hade garanterat fel information. När jag gick i skolan, i den gamla pluggskolan, sa läraren att gångertabell var grundläggande för matematik. Vi skulle kunna det till den grad att om hon väckte oss mitt i natten skulle vi ge rätt svar till 7 x 8 eller vad än hon frågade. Då räckte den rika flickan i klassen upp handen och sa att hans far hade köpt en räknesnurra till henne så hon kunde räkna om det behövdes. Idag ropar hela klassen IPad och Google!

Det räcker inte med Internet för att utveckla minnet men det kan vara till hjälp att lära sig mer. Men det kan räcka med en enda händelse för att plåga oss resten av livet om vi inte lär oss acceptans. Människan är anpassningsbar även om vrede över missat liv ibland angriper en. Sinnesrobönen är bra på att repetera ibland.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Reinhold Niebuhr 1926

Bild: det moderna barnet lär sig hur man borstar tänderna med hjälp av katten på Internet.

http://www.dn.se/insidan/hjarnan-forsoker-fa-oss-att-tro-att-vi-ar-battre-an-vad-vi-ar/

http://www.dn.se/insidan/se-fakta-som-en-youtube-film/

Vete katten?

CleoNeferaSyskonPiccolinoRalfBullkatterKung Nisse

Internetkulturforskaren Kate Miltner har gjort en masteravhandling om katter och Internet.

Allt kan man forska på! Hm. Och nyttan till samhället? Nu måste någon forska om hundar  på Internet för jämlikhetens skull, eller vad säger hundägarna?

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/hon-har-forskat-om-katterna-pa-internet_8493150.svd

http://icanhas.cheezburger.com/