Har Internet stulit våra barn?

Kan jag gå nu, sa barnet när vi bakade kakor till Julen. Kakorna var i ugnen.  Okej då, sa jag fast jag ville säga nej, du gör färdigt. Internet drog. Det spel hon spelade innan baket var mer spännande än att baka kakor.

Baka kakor har vi gjort så många gånger. Den fantasivärlden hon byggde på Internet var en nyare upplevelse. När kakorna var färdiga satt jag mig med henne för att se vad var så spännande att det gick före julbaket.

Hon hade byggt ett hus med en katt som gick omkring, en kvinna bodde i huset, barn kom från skolan, trädgård… det var ett fint bygge.  Nu styrde hon händelserna i huset. Inget julbak dock. Det var ett fantastisk bygge.

Som mormor blir man tämligen obehövlig i att sysselsätta barn som hunnit bli över tio år. Någonstans där ökar användningen av digitala medier. Internet fixar innehållet. Man blir snabbt en som ser till att hemmet fungerar, tvätten fixas, huset dammsugs, mat lagas, i tid till skolan, ett slags ”ha koll” person. Tiden då man gjorde roliga saker som julpyssel tillsammans med barnbarnen försvann ungefär efter tioårsåldern. Lägg till  läxor och aktiviteter flera kvällar i veckan utanför hemmet så blir det inte mycket tid över, varken för kakor eller Internet.

Man är inte så rolig längre. Internet har slagit ut oss gamla.

Kanske har flytten från mormor till Internet skett  ännu tidigare för andra? Nu under jultiden ser man flera äldre gå ut med barn som ser ut att vara barnbarn. Barnet håller i en mobil och stirrar i rutan medan den medföljande äldre försöker säga något. Bäst att bli intresserad i vad som händer i mobilen? Annars är man väl ute?

Jag är inte riktigt förtjust i barndomsupplevelser som sker per Internet. Den magiska rutan stjäl våra barn. När man väl släpper in barnen i Internetvärlden blir det som en drog, svår att avbryta. Forskare säger att Internet stimulerar samma punkter i vår hjärna som droger. Inte märkligt att vissa inte kan avbryta spelandet. Internetmissbruk är nu mera klassad som vårdbehov.

Vi outsourcar vårt minne till en hårddisk. Hur påverkar det vår förmåga att minnas och sortera information? Blir vi dummare fast informationsmängden borde spå annat?

Det finns en massa kunskap på nätet, inte bara skräp. Det är som en jättestor uppslagsbok. Frågan är vad och hur barnen väljer? Youtube med kändisar? Till min glädje insåg jag att mina barnbarn är som svampar. De suger åt sig information. Frågan är om de i den åldern kan sortera ut det falska, de för dagen ”rätta åsikterna”, utsagor avsedd att påverka? Snopet var de i alla fall att få veta vissa saker som i svensk press presenterades som sanning medan de inte stämde med verkligheten, alls. Inte när man började vidga sina vyer med utländsk press.

Va?! Median ljuger!

Ja, massmedian har sin agenda. Det har också mormödrar.

Sedan bakade vi mera kakor.

————————————————————————————–

Om påverkan av skärm/Internet:

Förmågan till empati har försämrats de senaste 30 åren, enligt en studie som omfattade 14 000 collegestudenter. Det kan bero på att förmågan att lära sig det sociala samspelet avtrubbas. Människan är särskilt utrustad med spegelneuron, som gör att vi kan härma våra föräldrars och lärares beteende. Det kan knappast ersättas av en skärm.

Fler röstade i Big Brother än i EU-valet  i England. Samma här?

3-åringar som tittat mer än 3 timmar per dag på tv blev mer ouppmärksamma och okoncentrerade när de sedan började skolan än de som tittat mindre på tv . Man kunde se en direkt dos–respons effekt.

Språkutvecklingen försenas av för mycket tv-tittande. Kroppsvikten ökar med dagligt tv-tittande hos barn.  Det beror inte bara på att barnen rör sig mindre, utan också på att barnet framför en tv-skärm inte känner någon naturlig mättnad, utan fortsätter att småäta.

Frankrike förbjuder mobil i grundskolan. Barn skall inte stirra på en skärm på rasterna. Det kan också hindra trakasserier genom Internet. Att använda Internet i skolarbete sker dock som förut. Det finns barn som är 13 år och i behandling för Internetmissbruk.

The positive feelings gained from social media approval are said to work on the same neurological basis as drugs do; providing rewards via the dopamine system. Thus, social network addiction is slowly becoming an issue. By creating a situation where we’re constantly trying to impress and being judged by others, perhaps the internet isn’t doing our brains much good after all.

https://www.ama.org/publications/MarketingNews/Pages/feeding-the-addiction.aspx

https://news.sky.com/story/france-to-ban-mobile-phones-from-schools-11167297

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=19078

https://www.theguardian.com/education/2016/oct/08/is-the-internet-killing-our-brains

http://www.soi2016.se/barn-och-internet/barns-tillgang-till-och-anvandning-av-internet/

 

 

Att gå och något om datorer och elapparater.

Så sitter jag hemma igen vid datorn och det blir ingenting vettigt skrivet. Jag börjar något och slutar igen. Det känns som dödläge på flera sätt, både hemma och ute. Världen ser inte säker och lovande ut, tvärtom. Terror tar plats. Folk försöker bota det med handhjärtan. Politik i Sverige hör närmast till soptunnan. Den feministiska massmedian förstå jag mig inte på. Oavsett vilken nyhetskanal eller tidning man läser lyser det negativa med terror, kriminalitet och lyckosökare som den största nyheten. Dagligen. Mer…

Jag känner mig gammal och pessimistisk.

Jag vill packa ryggsäcken igen och bara gå, länge, men det är inte möjligt nu.

Årets vandring var toppen men så kort att det inte ens känns i kroppen och någon ny chans kommer inte i år. Gubben min går saktare och saktare samt är så trött att det inte blir någon motion av det. Vi går tappert ut varje dag, oavsett vädret.  Avlösningen, 20 timmar i månaden skall räcka till så mycket, inte bara att motionera. Nu läste jag en rapport igen hur viktigt det är att gå och raskt. När ska jag få till det?

Hur går du? Helst inte alls? Är du en soffpotatis som stirrar på en fyrkantig ruta?

Vi håller på att tappa konditionen i tidigt i ålder.  Är du i medelåldern? Då kan du redan ligga illa till eller kanske var det så i ungdomen. Nu jagar experterna även de medelålders ut för att gå. De vanliga råden som att hoppa av bussen en hållplats före. Ta trapporna. Gå i stället bil. Gå ut på helgen till naturen. Gå snabbt!

Redan tio minuters daglig rask promenad har påverkan, 15 % minskning av tidig död. Skall vi tro på det?

Om det vore så enkelt. Alltid när dessa hurrarop för en metod kommer blir jag misstänksam. Hade de hela bilden för sig? Borträknar de allt annat som krymper vår hälsa och tillvaro? Om vi inte raskar på tio minuter om dan hur fort dör vi då?

Är gå snabbt en mirakelmedicin för våra krämpor? Hur snabbt ska jag gå då?

Visst, vi är mindre aktiva nu än 20 år sedan, före Internet. Barnen stirrar mer på en fyrkantig ruta än på klätterträden ute. Familjer samlas kring TV eller med sina mobiler. Vi är garanterat mindre aktiva än på den tiden både arbete och  hushållsarbete saknade underlättande maskiner och Internet var inte ens uppfunnen.

Att tekniken hjälper  våra liv är så självklart idag. Snart finns inga som kan förklara hur man sköter ett hem, disk, tvätt, städning, matlagning och våra personliga kontakter utan en maskin kopplad till elnätet.

Det är en otrolig förändring i vårt vardagsliv när jag tänker på min mor och min tidiga barndom. Tvättmaskin, kylskåp, frys, dammsugare, elspis, gräsklippare, alla möjliga hushållsmaskiner jag inte ens vet namnet på är nu allmängods. Men det som satt oss på soffan var TV, sedan dator samt mobiltelefon.

I Sverige ägde 11 procent av befolkningen en persondator 1990. År 2010 var denna siffra 91 procent. Jag hörde till de första, inte på grund av mitt kunnande utan sonens, vars gamla dator hamnade hos mig. Jag tog också det europeiska datakörkortet. Det var inte så avancerat. När datorn infördes på arbetet på det stora sjukhuset under  andra halvan 90-talet fick vi frågan på ett informationsmöte: vem har en dator hemma och kan använda den. Jag lyfte inte upp handen, men en man gjorde det och han uppgraderades till datoransvarig. Han kunde inte så mycket men lönen från en mentalskötare till datoransvarig var ett rejält uppköp.

Det blev jag skötte den mesta patientregistreringen på min avdelning. Lösenorden hade vi under musmattan, som alla andra hade. Någon Internetanvändning var det inte frågan om. Det kunde ge virus till systemet. Vi var lite misstänksamma och producerade statistiken också på vårt gamla sätt: ett streck på vita tavlan för varje patient och åtgärd.

Systemet kunde inte registrera rätt. Vi blev de enda med  statistik över patienterna, det som skulle ge pengarna till verksamheten. Även idag har olika registrerings system sina brister. När strömmen går står allt stilla. När lagring är billigare någon annanstans kan uppgifter flyga över världen utan kontroll som i Transportstyrelsen. En stor inkompetens- skandal som bara blev skvalp i vattenglas. Landets säkerhet väger inte mycket.

Idag sker väldigt många jobb per dator. Vi är ständigt uppkopplade.  Många blir orörliga för en stor del av dagen. Att gå raskt tio minuter och vara stilla resten räddar garanterat inte hälsan. Men, det kan vara start till mer.  Att gå är vi födda till. Dator och Internet är bara ett lyckosamt  påhitt. En väldigt trevlig sådan. Utan den hade vi föga koll över vad som händer i världen och vad våra politiker hittar på.

Det kan bli för mycket. Världens elände tränger sig snabbt in i varje hem. Att gå är ett bra sätt att tömma sin egen dator: hjärnan. Tio minuter? Det känns  dock som en rea på rörelse.

http://www.bbc.com/news/health-41030630

Bild överst: översvämning i Sarek, nederst skogsutflykt.

Den överskattade naturen mot det trygga TV spelet.

069

Natur och barn låter så självklart. Föreställer vi inte barnen på en sommaräng plockande blommor, med en kanin i famnen på en bondgård, i skogen på picknick eller på en utflykt i det vilda med en kanot och tält? Nej, det var att ta i. Nutidens barn ser vi med en Ipad eller dator spelande det senaste dataspelet medan föräldrarna sitter med Facebook.

Lider vi till och med av ”Nature deficit disorder”?

Många barn känner empati med djuren. Hur många har inte berättat hemligheter eller fått tröst av sitt husdjur? Djur hjälper barnen öva ansvar genom att ta hand om ett levande väsen, nog så bra övning inför framtiden. Djur ökar respekten för allt levande.

Barn har dålig kontakt med naturen. I undersökningen, där 1 010 föräldrar till barn mellan två och tolv år tillfrågades nu i juni månad, hade 24 procent inte varit över huvud taget i naturen (i en skog, vid havet, en sjö eller en äng) den senaste veckan, och nära hälften av barnen, 47 procent, hade bara varit i naturen i en timme eller mindre. (Vet ej om park räknades.)

Samtidigt hade hälften av barnen, 49 procent, tillbringat fem timmar eller mer framför tv:n under samma junivecka – och 58 procent av barnen hade varit fem timmar eller mer framför en dator, mobil eller surfplatta.

Vad gör föräldrarna och barnen på den gemensamma fritiden? Behöver barn tas till skogen eller räcker det att förse dem med en dator? Det finns ju många natursidor på Internet, garanterat utan farliga djur, skrubbade knän och fästingbett. Är det föräldrarna som är ointresserade av naturen eller har barnen förlorat lusten att bygga kojor i skogen, klättra i träd, titta på små djur genom en lupp och plocka bär? Introducerar vi naturen till barnen så de får lust att utforska mer?

Ser vi naturen som en nödvändig del av barnens liv? Kanske inte. Men utan Internet skriker alla.

När jag skrev om natur och barn på en sajt för föräldrar – de bad mig – fick jag kommentarer som att naturen var överskattad eller att skola och daghem sköter väl det. Hur ser vår fritid ut med barnen? På lördagar ser jag många familjer i vårt centrum och hamburgerbar  är fullt. Fritiden går åt att handla, städa, äta och förmana? Tiden är så knapp för nutidens föräldrar. Det är fråga om prioritering, att fördela de få timmar som kvarstår efter det nödvändiga arbetet och hemarbetet. Natur får stå tillbaka. Det är så mycket annat som får stå tillbaka.

Det händer att naturen också föreställs som farlig för barn och skräckrapporter om farliga vargar dyker ständigt upp i media. Insekter som gör oss sjuka, svampar som tar död på oss, stigar man bryter benen av, träd man ramlar från och får hjärnskakning… Att skrämma är en verklig björntjänst utan björn. Det hjälper inte barnen att ta del av vår natur.

Det är inte bättre tjänst för barnen att de får sitta med ett våldsamt datorspel och försöka ta ihjäl så många det går.

Att vara i naturen ökar förståelsen för miljön och den förmågan lär bli nödvändig för våra barn. Kanske en bra idé för oss äldre att ge naturupplevelser till barnbarnen i stället prylar barnen inte hinner att leka med. En fjällvandring med mormor eller kanottur med farfar är en present som räcker länge och skapar minnen.

IMG_2784 - kopia

Många barn rör sig för lite. Precis som för vuxna är det en fördel för barn att vara rörliga. Barn som rör på sig blir smartare och de lyckas bättre med studier. Motion påverkar hjärnan positivt. Rörelse och sport ute minskar risken för fetma.  Hur mycket rörelse är då tillräckligt? Det sägs inte. Många barn sportar några timmar i veckan intensivt ,men sedan tar datorn vid för många timmar. En daglig dos av motion vore förstås idealet. De barn som går eller cyklar till skolan har redan en fördel mot dem som får åka bil.

Nu ska vi hälsofostras av självaste Kungahuset. Måndag den 4 juli besökte Prins Daniel Visby, Almedalen, för att delta vid seminariet ”Våra barn och ungdomars fysiska ohälsa – hur enar vi Sverige?”?

”Tillsammans med ledande svenska företag, stiftelser och ideella organisationer lanseras idag GEN-PEP, en icke vinstdrivande organisation med visionen att alla barn och ungdomar i Sverige ska ha möjlighet och vilja att leva ett aktivt och hälsosamt liv. GEN-PEP arbetar för att sprida kunskap, inspirera och stödja såväl barn och unga, som föräldrar och andra vuxna i barns närhet”,

Initiativtagare är Kronprinsessparet. Prins Daniel har ju haft träning som yrke.

Hur det skall ske i praktiken får vi se. Kanske fungerar det bättre än kampanjer med brödskivor från Socialstyrelsen. Men inget hindrar oss att söka upp den närmaste skogen. I Stockholmstrakten är blåbären mogna.

http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/prinsdanielvidlanseringenavinitiativetgenpep.5.79674e441551060720070d.html

http://gen-pep.se/sv/

http://www.svt.se/kultur/undersokning-barn-ar-mer-framfor-skarm-an-i-naturen-pa-sommaren

http://bjsm.bmj.com/

http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1653370-mer-skrmtid-n-natur-fr-barnen-p-sommaren

Delvis ett gammalt inlägg. Samma sak återkommer varje år: att barn rör sig för lite och naturen är okänt för många och sedan någon undersökning om antal TV och datortimmar.