Årets fråga: invandring och asyl.

045

Många Jultal har handlat om de asylsökande. Statsministern uttryckte åter hoppet om att någon annan skall lösa Sveriges haltande asylmottagning. Han underströk att tempot i EU:s flyktingpolitik behöver höjas. Särskilt behöver omfördelningssystemet av kvotflyktingar fungera bättre. Hittills är det ett misslyckande enligt Löfven.

Att krig i Mellanöstern är ett rejält misslyckande sägs väldigt sällan. Vi är däremot ständigt skyldiga.

Även kungen talade om flyktingar i sitt jultal.
– Det är 60 miljoner människor i världen som befinner sig på flykt. En del av dem har kommit för att söka skydd och en framtid för sig och sina barn här i Sverige. Vår vilja att hjälpa människor är mycket stark.

60 miljoner. Det är 6 Sverige. Eller  Italien eller nästan Storbritannien.

Men i Tjeckien var Julens bud en annan. Ungefär som i Ungern eller i Balkanländerna. Baltikum visar också föga intresse för asylsökanden. Polen vill inte ta mot några invandrare, deras egna arbetslösa har just lagt om torget i min förort. Danmark vill inskränka FN s regelverk. Norge skärper reglerna. Även Österrike har fått nog och Australien säger sig vara full. Nya toner i USA – inte bara Trump, men han nagelfars mest – vill stänga dörren till syriska flyktingar vilka kan vara terrorister. Turkiet har sina krav – makt och pengar – gentemot EU för att hålla flyktingströmmen på plats. Britterna har funderingar på att lämna EU. Även hos oss och i Tyskland är majoriteten nu för mer restriktiv asylpolitik. De konflikter som finns i Mellanöstern är inget EU vill importera hit men de är redan här.

Tjeckiens president Milos Zeman kallar i sitt jultal flyktingströmmen till Europa för en ”organiserad invasion”. Han manar också unga män från Syrien och Irak att stanna hemma och slåss mot Islamiska staten (IS) i stället för att söka asyl i Europa.

Jag är helt övertygad om att vi ser en organiserad invasion och inte en spontan flyktingvåg, säger Zeman.

Han framhåller att medkänsla är på sin plats med flyktingar som är gamla och sjuka och när det gäller barn, men inte för unga män.

Har han rätt? Borde de stanna och försvara landet? Tänk om finska män hade stuckit och lämnat kvar kvinnor och barn under världskriget. Ja, nu var de finska kvinnorna ganska tuffa och de hade säkert ilsknat till gentemot männen och tagit till vapen själva precis som de kurdiska kvinnorna. Eller amerikanare sagt att nä, vi tar det lugnt hemma, slåss själv mot Hitler. Är det rätt att se först om sig själv?

Så, är det en organiserad invasion av muslimska män och inte bara hjälpsökande människor? Finns det en baktanke? Det finns flera andra som anser muslimer vara ”förtrupper” till införande av islams kalifat i våra hemländer. Ja, vi har ju redan zoner där andra regler än våra styr och moskébyggandet blomstrar. Men kalifat? Är det inte att drömma om fornstora dagar eller att måla fan på väggen?

De flesta asylsökande vill komma till Tyskland och Sverige. Ni är landet där gatorna enligt rykten är täckta med guld, sa Afghanistans president under sitt besök här förtvivlad över att yngre män lämnade landet när det mest var kvinnor och flickor som behövde hjälp. Inget annat land än Sverige tar så välvilligt mot någon som säger sig vara under 18 år eller är från Syrien. Men även här tog platserna slut, tält sattes upp och Regeringen började tillämpa politik från fiendesidan: Sverigedemokraterna. Regeringen kopierar delar av SD s asylpolitik, men pratar inte med dem. Vem är rasist nu? Men drömmen om stormakt Sverige med 30 miljoner invandrare till hägrar än för Annie Lööfs C. MP-Romson gråter för inskränkningarna.

Fötterna på jorden finns inte kvar hos gammalt bondeparti. Jordbruk är olönsamt, varför ska man då bry sig om matproduktion och bönder? C söker efter andra anhängare.

Vi svenskar har än starka band med Staten genom ett effektivt Skatteverk. Vi kan knappt undgå att finansiera de åtgärder politiker vill genomföra. Vid varje limpa och liter mjölk vi köper tar Staten sin del. Det är så vi har fått hög grad av social service till befolkningen och brett bidragssystem. Vi är genom skatten solidariska även med dem som inte är födda här, de asylsökanden. Vi sorterar inte folk i medborgare och utbölingar. Vi höjer skatten, drar in eller lånar när det tryter i Statens kassakista. Sverige går som Tesla, påstod finansministern. Det kändes inte betryggande för Teslan har ekonomiska svårigheter.

Invandring kommer inte att försvinna. Vi kan bara begränsa det. Men planering för bostäder, arbete, skola, sjukvård, infrastruktur, integration är alltjämt på ett slags drömstadie, inte på åtgärdsplan. Vi behöver några Gävle eller Linköping nu. I verkligheten har den humanitära stormaktens anhängare inga strategier om hur vi kan fortsätta behålla välfärden och inkludera alla, bara panikåtgärder. Många kommuner knäar inför utgifter de inte räknade med att ha. Det blir kris när befolkningen ökar, men inte skattebetalarna. Det blir kris när folk trängs i skolan, vården, bostäder som inte var dimensionerade för fler.

Men, vi har än bättre tillvaro än de flesta i världen. Måste vi ha allt? Vi kan klara oss med mindre välstånd, mindre av allmänna förmåner, betala mer för det som är skattefinansierade idag. Frågan är om vi vill? Vi är vana att ”någon annan” tar ett stort ansvar för våra liv. Vi betalar skatt – samhället fixar, det är vårt samhällskontrakt. Vi stoltserar med världens högsta skatter men de räcker ändå inte till. Skattemoralen sjunker snabbt när utfallet krymper och förmånerna försvinner.

Vissa tror att Sverige blir om ett tag snarlik en fattig stat i Afrika. Vi blir utflyttningsland, frågan är vart. Det går inte att trolla fram arbete. De människor som kommer hit är inte högutbildade med svenska mått mätt utan har gått få år i skolan. Även om fler lågbetalda tjänstearbeten inrättas kan vi inte leva av att serva varandra och byta pengar. Få av oss har råd att anställa några betjänter. Dock har även de högutbildade invandrare svårt att få arbete. Kan du inte språket, får du inget arbete. Vem tror på dina meriter när de inte är inordnade i svenskt system som man kan kontrollera?

Många som kommer är också anhängare av ålderdomlig religion, islam, som styr livet i minsta detalj, kvinnans ställning, kläder och tider att be. Det inskränker arbetslivet på ett sätt som inte passar i vår nutida värld.

Utan bättre plan håller landet inte ihop med ökad kulturfrämmande befolkning. Utan radikala åtgärder blir det vi och dem, som det redan är i många kommuner. Det är krisartat på vissa områden redan nu. Kriser är kanske vår framtid? Varför skulle vi ha allt när många andra saknar det mesta?

Är en självständig nation, en bestämd avgränsad Stat något otidsenligt, egoistiskt? Bör vi upplösa alla gränser i stället att sålla folk som Milos Zeman och många andra vill? Eller har vi en nationstillhörighet, egen Stat och medborgarskap som ger rätt att gå före andra länders behov? Kommer vi att bygga murar eller sakta gå under som det land vi är idag och bli något annat?

Vad är rätt och rättvist i världen är dock en annan, större fråga. Vi lever i intressanta tider. Intressant är dock inte alltid så muntert.

http://ledarsidorna.se/2015/12/1910-1920-1930/
http://www.frontpagemag.com/fpm/261230/muslim-immigration-exactly-what-isis-wants-daniel-greenfield
http://www.tino.us/2015/12/majoritet-for-restriktiv-flyktingpolitik/
https://meritwager.wordpress.com/2015/12/28/finland-hur-hade-det-gatt-for-vart-land-om-de-unga-mannen-flytt/
http://www.svd.se/religionen-ett-lockbete-for-valdets-kalifat/om/kriget-mot-is
http://www.svd.se/norge-skarper-flyktingpolitiken/om/flyktingkrisen-i-europa

http://erixon.com/blogg/2015/12/de-blinda-liberalerna-om-de-nu-ar-liberaler/

Strömavbrott och undergångsbok

iniskogen

Strömmen rök idag i två omgångar uppemot en timme. Jag satt och läste, hade bara två sidor kvar. Hämtade pannlampan och fortsatte de sista sidorna av boken. När jag tittade ut var det beckmörkt överallt utom hos oss där ficklamporna finns på bestämt ställe. Jag funderade på hur ytterdörrarna fungerar. Kan någon komma in eftersom dörrarna låses elektriskt? Kanske är dörrarna vidöppna då? Var för lat för att kolla utan tappade upp lite vatten. Går strömmen slutar snart vattnet att rinna.

Telefon och Internet dog också.

Strömavbrottet var något kusligt eftersom jag höll på avsluta ”In i skogen” (så bra namn!) av Jean Hegland. Boken börjar ju med ständiga strömavbrott och sedan faller samhället sakta samman. Varför blir aldrig riktigt klart. På en isolerad plats bor två systrar med sina föräldrar. Modern dör av cancer, fadern senare av olycka. Flickorna, i övre tonåren, försöker fortsätta livet som om allt skulle bli normalt igen och de kan påbörja det liv de hade förberett så noga.

Det blir aldrig så. De får anpassa sig och försöka överleva.

Homeland

Strömmen kom åter men då hade jag missat hälften av Homeland. Den enda serien jag orkar följa utan att göra något annat samtidigt. Spelet har nerv, det är helt enkelt lysande. Ständigt aktuell som tagen ur dagens oroliga värld där terror kan slå till utan förvarning.
http://www.mynewsdesk.com/se/magic-wonders-ab/news/foerfattaren-jean-hegland-om-in-i-skogen-137757

Årets julberättelse och liten påminnelse om Julens mening

DSCF0037

Årets julberättelse är ett barndomsminne. Jag har ganska få barnsliga barndomsminnen eftersom vi som föddes under kriget blev vuxna för fort. Då menar jag vuxna i ansvar, inte i sättet eller prylar. Inuti mig fanns ett barn, skalet betedde sig som vuxen. Jag uppfattades som väldigt ansvarsfull redan vid fyra år.

Ett av de få minnen är en blå gungstol.

Jag vet inte hur den julklappsönskan uppstod. Kanske hade jag sett en blå gungstol någonstans. Jag önskade mig en blå gungstol med en tupp målad på stolsryggen. Tuppar var något magiskt. Jag hade sett en bild på skolbokspärmen och inuti den fanns ju all hemlig visdom. Var man duktig värpte tuppen ett ägg. Jag förstod ganska snabbt att det var bara en lögn som skulle få barn att bli flitiga. Jag kunde läsa men vi hade få böcker, bara Bibeln, religiösa skrifter och Morgontidningen. Jag skulle fylla fem en månad efter julen.

kukkokukko2

På julafton var jag uppskruvad av väntan. Den riktiga Tomten skulle komma, det hade far lovat. Familjerna i hyreslängan hade gått ihop om en Tomte från tomteförmedlingen. Julklapparna var ställda i källaren enligt avtal. Julmiddagen var förbi och jag hängde i fönstret och spanade efter Tomten. Hastigt såg jag honom med en hästdragen stor kälke. På kälken låg säckar och en blå gungstol. Men han åkte från vårt hus, inte mot gården.

Jag ropade: Där åker Jultomten med en blå gungstol!

Far kastade ut en blick, svor (han hade aldrig svurit för det gjorde inte en god kristen) och ryckte upp fönstret, hoppade ut, började ropa på hjälp och springa strumplästen efter kälken. Några män anslöt till jakten. Strax fångades den tjuvaktiga Tomten in för vi bodde alldeles nära en polisstation och poliserna promenerade ute för att säkra julfriden. De hjälpte till med alla säckarna. Hela huset tackade far för den fina insatsen. Jag har ett dimmigt minne att han fick en flaska glögg av någon, men han drack ju inte något med alkohol i. Det var den enda gången vi hade en Tomte från en förmedling.

Jag fick min gungstol med en målad tupp. På fjärde klass vann jag en internationell teckningstävling om tuppen som symbol i olika länder. Priset var äran och lite pengar. Gungstolen ärvdes av mina syskon och sedan av systers barn och lektes till sist sönder. Jag har ingen bild för kameror var inte vanliga på den tiden.

Dagens barn, även de små, har andra drömmar än jag hade. På önskelistan står saker som inte ens fanns under min barndom. Barnen har också en möjlighet att bli behandlade som barn, inte som vuxna och förstående. Inte på alla platser och i alla lägen men i stort har barnens tillvaro förändrats radikalt. Frågan är om vi nu är på väg vidare eller baklänges?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

God Jul till er alla, oavsett hur och om ni firar Jul. Men stanna upp och ägna en liten stund för huvudpersonen och då menar jag inte på Kalle Anka eller Tomten. Jag tror att vi bör hålla hårt i våra kristna traditioner, kärleksbudet och frid på jorden så inte andra, ovälkomna krafter rycker de ifrån oss. Oavsett om vi är troende eller inte är Julens mening en strålande tanke.

PS. Barnet i fönstret är av yngre årgång.

 

 

 

Om vikten av Julkalendrar och reserv i skafferiet

IMG_4879När min familj åkte till Vietnam i slutet 70 talet funderade jag på vilka saker vi inte ville vara utan. Mitten januari fick vi utresedatum och vikten på den tillåtna fraktlådan. Jag gick till bokhandel för att köpa julkalendrar för årets jul.

De var lite nedlåtande i affären och upplyste mig om datumet, att tiden för julkalendrar var slut. Jag lät dem att hålla ett tag, elak som jag var, sedan berättade jag om skälet till mitt fel i tiden önskan. Kunde de ha några bortplockade kalendrar kvar?

De gick genast till förrådet och jag köpte julkalendrar, ritpapper, pennor, spel, och barnböcker. De önskade mig trevlig resa.

Lådan kom först nära Julen. Den hade stått i hamnen några månader med alla andra lådor tills några av oss gjorde helt enkelt inbrott i hamnförrådet för att få både privata lådor och önskade matvaror till Jul. Allt var kvar i vår låda, förseglad med spikar, skruvar och järnband runt. Våra barn var de enda med julkalendrar den första december. Det var en liten dos av lycka även för grannbarnen som ville se vad som gömde sig bakom luckorna. När firman delade ut plastgranar och vi hittade några julgranskulor i diplomatshoppen var det jul, fast pepparkakorna blev väl annorlunda.

Man måste ligga i steget före för saker som är oumbärliga, som har betydelse eller som räddar livhanken. I Vietnam var det saker som cykelreparation, sytråd, knivar, pennor, plåster, värktabletter, ljus, batterier,  verktyg och papper för än så länge kom det inget papper från pappersbruket vi skulle bygga. På utlandsresor hamstrade vi kläder och allt som skulle behövas de närmaste fem månaderna. Vi hade en egen mataffär men tillgången var varierande.

Idag är även folket i Vietnam på väg att bli konsumenter som vi. De har passerat oss rejält i PISA. De vet att bra skola och flitiga elever är framtiden i en konkurrensutsatt värld.

I dagens läge här hemma gäller andra ”bra att ha saker”. Det är klokt att spara ens oersättliga bilder inte bara på egen dator utan på någon annans dator också och ha ett extra minne. Det är att klara några dagar om strömmen går. Vid strömavbrott tar vattnet slut, affären stänger och så klart fungerar inte de små plastkorten vi har i stället fysiska pengar. Att tro någon annan tar ansvaret vid en kris är naivt – för att använda ett modeord – för det kommer inte den där mystiske ”någon annan” och förser dig med livets nödtorft.

Förr var uppfattningen om tillräcklig beredskap 72 timmar men nu anser man att vi borde ha resurser för 5 – 10 dagar. Vissa är preppers och skall klara månader och de förbereder sig för katastrofer på ett systematiskt sätt. Vi andra borde hamstra lite. Krisberedskapen är låg i Sverige, både den fysiska och psykiska. Vi importerar minst hälften av vår mat.

Att ha rimlig reserv för en vecka är bättre än inget.

Detta händer om transporterna stoppas en vecka:
Dag 1: Mjölk och färskbröd tar slut i butikerna
Dag 2: Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln, störningar i kollektivtrafiken
Dag 3: Mejeriprodukterna i butikerna är slut, tydlig brist på drivmedel, skolbespisningen serverar rester
Dag 4: Brist på livsmedel, alla drivmedel slut på tankstationerna
Dag 5: Skolmaten helt slut, restauranger stänger, många fordon får ställas

OK, hur många dagar klarar du efter Julhelgerna när julmaten är uppäten och den gråa vardagen är här? Better safe than sorry?

http://www.atl.nu/lantbruk/vi-har-gjort-oss-s-rbara
http://cornucopia.cornubot.se/2015/12/nej-72-timmar-racker-inte.html
http://www.atl.nu/lantbruk/sveriges-sj-lvf-rs-rjningsgrad-r-0