Våra barn och andras ungar.

IMG_0017

Jag har varit hos mina barnbarn. Kom hem igår och klev upp idag klockan 11. Jag undrar så smått hur Alprundan kommer att gå när 5 barn lyckades trötta ner mig, de var snälla barn dessutom. Alp backarna är inte snälla. Hur fort försvinner effekten från träningen? Jag slutade ju på gymmet tre veckor sedan. Tillfällig paus, nu går jag terräng och travar trappor.

Det går i ett i en barnfamilj. Fixa frukost. Lite tjat om tandborstning. Koll vart alla tar vägen, vad de gör och inte att glömma gubben min som också behöver tas hand om. Laga lunch. Handla mat. Tvätta. Sopa golv. Städa kattlådan. Laga middag för vegetarianer och för allätarna. Städa upp. Diska. Se till att de hungriga katterna får mat. Till stan med alla. Lunch på ett fik. Det tar tid när 5 barn försöker välja vad de ska äta. Köpa present. Köpa sommarläsning, som räckte tre dagar för den snabba läsaren. Handla mat till hamstrarna. Sedan är alla törstiga igen. Fika. Bibliotek. Handla kläder med bara ett barn. Utflykt i skogen. Grilla pinnbröd och äpplen. Plocka blåbär. Instruera ett barn med matlagning. Mera tvätt. Tvätta golv. Bio. Koka te för en trött mor, hon som arbetar i sjukhuset med sommarkaos.

Som sagt sov jag till 11 idag.

Jag tänker på hur våra svenska barn har det nu på sommaren. Sommarlovet skall ge sol som har vägrat visa sig på många ställen. Avkoppling. Annan stimulans och innehåll än skolan erbjuder. Bad och blomsterängar. Umgänge med föräldrar vilket är snålt under de vanliga veckorna då arbete 8 timmar om dagen styr många föräldrars liv. Meningen är väl att de 5 – 6 lediga veckor som föräldrarna har till förfogande skall ge det som fattas under skolterminerna. Att ha egen tid som förälder är ofta en illusion, det kräver hjälp från egna föräldrar eller andra anhöriga.

Svenska barn har vad de behöver men vi brukar ösa på dem även saker de kan gott vara utan. Våra barn har en hög standard idag. De har mat, kläder, sjukvård, fri skola, mobiler, prylar och pengar. Ändå klagas det. Median skriver om fattiga barn och politiker vill ge sommarlovspeng, mera underhåll och bidrag till ensamma föräldrar. Pengar är alltid politikernas  lösning till varje problem. Vart tog den andra föräldern vägen? Är det inte bådas ansvar när man blev föräldrar tillsammans? Skaffar man barn bör man väl dela på utgifterna men många välter det till skattebetalare genom att inte ersätta Försäkringskassans utbetalning av underhållsstöd. 41 768 personer låg hos Kronofogden med underhållsskulder 2013, summa 1,3 miljarder kronor.

Sedan finns de som inte ens tar sin del av umgänget och omsorgen om barnen. De vet inte vad de förlorar. Tiden med barnen är så kort. Det går inte att ta åter.

Vår standard för barnen är så hög (om vi borträknar den kollapsade skolan) att familjer utomlands lägger ut 100000 kronor för att smuggla sina ungar hit för att ta del av vårt välstånd. De ensamkommande barnen har blivit ett begrepp och kommunernas huvudvärk. Min kommun tar mot sin begärda del och mer, men det finns inga tomma platser som väntar, ingen färdig planering. Det går inte att trolla även om Migrationsverket tror det. Jag befarar att åldringarna får vänta på plats. Grupp mot grupp i det nya Sverige?

Mer om det en annan dag.

Prepper – jag?

IMG_4648

Jag frågade barnbarnen, 6 – 13 år, om de visste vad man gör om strömmen går. Tända ljus, sa barnen. Att veta vart ficklamporna är och beroende på åldern hitta tändstickorna för att tända ljus var de klara med. Men att vattnet inte rinner om strömmen går hade de ingen aning om. Vatten är ju en oändlig produkt, bara vrida på kranen. Nu vet de att man tappar upp vatten bums om strömmen går och spolar inte toaletten. Helst skall man ha lite vatten i kylen och någon flaska i frysen som reserv.
Ja, en del vuxna är också hjälplösa om strömmen bryts. Paniken på jobbet i sjukhuset var total när nödljuset inte tändes . Och när bostadsområdet var strömlöst  i två dagar var folk galna. Jag hade spritkök och vatten lagrad.

Men Internet fungerar väl, sa ett av barnen. Inte? Inte! Inte ens Ipad? Mobilen då?

Vi tror att allting fungerar, om inte på sekunden, så nästa. Om något händer kommer en mystisk ”någon annan” och fixar det. Sänd bara ett felmeddelande så är problemet grejat.

Hur länge skulle du klara dig om strömmen går och det förbli strömlöst i flera dagar? Det har hänt i Sverige, flera gånger. Det kommer att hända igen. Korta avbrott har ingen större betydelse men redan efter en dag blir det krisartat, speciellt om det är vinter. Ingen varm mat och inget vatten om man inte bor med vedspis och brunn. Om strömmen bryts fungerar ju inget som behöver ström som bankomaten, affärernas kassaapparater, beställningssystem, trafiken, TV n förblir svart, telefonen slocknar, Internet lägger av, maten i kylen och frysen blir snart oanvändbart, tvättmaskinen, dammsugaren, kaffebryggaren, mer… Daghem skulle stänga och skolan skickar ungarna hem, de flesta arbeten fungerar inte, läkaren kommer inte åt journaler, ingen har arbetsscheman i huvudet, mobilen lägger av och du kan inte ens fråga hur dina anhöriga mår.

Nyss fungerade inte bankomaten. Vissa personer reagerade ilsket, om inte primitivt. Att slå Bankomaten var ingen bra metod, inte heller att sparka på väggen bredvid och svära. Var och en bör ha en pengareserv hemma. Att skrika på bensinmacken när pumpen inte fungerade var inte heller lönt. En reservdunk är ett bättre val.

Hur skulle vi bära oss åt på ett längre strömavbrott? Eller annan katastrof? Krig? Vet du vart skyddsrummet är? Tror du att det är välförsett? Om hela familjen befinner sig på olika platser, vart och hur tar man sig hem.

En del är förberedda på det värsta, inte bara för korta elavbrott. Det finns många preppers i världen och även i Sverige. De som inte tänker frysa och vara hungriga om något värre och varaktigare händer. Den politiska oron som finns i världen, krisande ekonomier och den krackelerande infrastrukturen och servicen gör att vissa vill förbereda sig om samhället slutar fungera, ett tag eller längre. Ingen önskar att det händer men att vara beredd innan gör det möjligt att klara sig om… ja ett tag i alla fall. Men sedan? Det är en större fråga som inte går att besvara innan.

Kan vi lita på att samhällstjänster har normal funktion vid katastrofer?

Det är faktiskt ditt eget ansvar att ta hand om dig och dina närmaste om något händer. Ingen kommer till dig på momangen och tar hand om just dig. Jag minns väl Estonia då folk närmast grälade om hur, vem ska göra vad och vart man skulle skicka folk. Alla var djupt chockade. Det fanns inget plan för sådana stora katastrofer.
Jag tycker att alla borde vara beredda att klara sig 72 timmar utan affär, vatten och ström. Det är minimum. Ingen bör gå till Apoteket den dagen en livsviktig medicin tog slut utan i god tid före. Ingen skall ha tomt i skåpet. Lite reserv bör man ha av allt man i normalfallet använder. Vi som inte bor på landet med potatisland, brunn och några hönor borde nog ha mer än tre dagars förbrukning hemma. Även om vi kan plocka blåbär just nu räcker de inte att livnära sig.
Att vara förberedd för längre tid är ett större beslut.

Jag är ingen riktig prepper men vi skulle klara oss några veckor i alla fall. Jag har fått till vana att köpa två av det vi förbrukar. Det härstammar från den tiden gubben var för dålig för att orka gå och handla med mig utan handlandet skedde när avlösningen kom en dag i veckan. Jag hade en veckoplan. Vi behövde ha en reserv hemma.
Något lyxförråd är det dock inte, utan enformig mat, det nödvändiga, ordentlig första hjälpen låda, gaskök och några flaskor vatten samt vattenrening.
Och jag är van att klara mig ute i veckor om vi behövde lämna hemmet. Men gubben skulle nog protestera och dra täcket över sig. Tältning är passerad tid för honom.

Jag tycker: better safe than sorry.

http://idioms.thefreedictionary.com/better+safe+than+sorry

Hur länge klarar du dig när krisen kommer?

Naturen sviker aldrig?

275Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven.
Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.

268Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd.
Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt.
Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan.
Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.

041Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll.
Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.

kobaneAllting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?
Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.
Bild Kobane från DN, foto Yasin Akgul/AFP

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/skrap-langs-vagen-dodar-kor

Se till att ha snälla barn när du blir gammal.

IMG_0015 (3)

I början 80-talet bodde jag i en mindre by ute på vischan. Jag studerade och pendlade 140 km om dagen, arbetade lite strötimmar som lärare och på sommaren hade jag heltidstjänst på hemtjänsten. När vårdtagarna blev skraltiga fick de genast plats i ett ålderdomshem, som det hette då. Åldringsvården var en stor arbetsgivare på en liten ort. Där serverades inte en kex till kaffet som i nutida boenden, utan korridoren luktade av hembakta bullar och sockerkaka.

Det fanns en gammal, sjuk tant som vägrade att flytta fast hemtjänstchefen ansåg det var dags och anhöriga tyckte hon borde vara i gemenskapen i hemmet. Då sa chefen de förlösande orden. Tja, vi får väl stänga av värmen för tanten, då brukar de flytta snabbt. De andra nickade. De visste vad som var bäst för de gamla. Efter en vecka gick flyttlasset till hemmet. Jag vet inte om tvångsmässig inflyttning av välvilja hände bara i den kommunen.

Den goda Kommunen tog hand om de sina, ville de eller inte. De visste bäst. Nu är det helt tvärtom. Du är ditt ansvar. Besvära inte din kommun om din gamla mamma. Det finns ingen plats för henne. Solen har gått ner över äldrevården.

Peter Strang, professor i palliativ medicin skriver i DN att de äldre dör och blir sjuka när de blir ensamma. Äldreboenden har gemenskapsfunktion också, inte bara det medicinska omhändertagandet. Långvarig ofrivillig ensamhet är kopplad till dålig livskvalitet, nedstämdhet, demensutveckling, hjärt- och kärlsjukdomar och risken att dö i förtid. http://www.dn.se/debatt/aldre-blir-sjuka-och-dor-av-att-lamnas-ensamma/

Gemenskap är faktiskt förebyggande mot demens som är en snabbt växande sjukdom i hela världen.

Nyligen har TV och pressen uppmärksammat den bristfälliga äldrevården. De gamla nekas plats och vården lastas på anhöriga. Eftersom vi lever längre är våra barn ofta nära pensionsåldern när vårdbehov uppstår. Ens pensionstid blir ingen frihet utan en ny omhändertagandeperiod. Även de som bor i ett boende behöver hjälp av anhöriga på grund av låg personaltäthet. ”Jag ska baka till boendet idag så de får färskt kaffebröd”, sa en bekant vars anhörig bodde på ett demensboende. Det var ingen engångshändelse. En annan bekant gick till boendet efter jobbet och duschade sin mor, en annan gick och matade sin make varje middag för det hann ingen göra.
Många sjuka gamla sköts av hemtjänsten som springer in med tidspress. Att vara säng- eller rullstolsbunden och inte kunna gå på toaletten eller lägga sig när man vill är plågsamt och förnedrande. Prova på det, politiker.

De anställda i ett äldreboende i Kristianstad har fått nog. Kommunen har dock en värdighetsgaranti, det vill säga kvalitetsmål, som man inom äldreomsorgen skall förhålla sig till. Hur är det i praktiken? Ord på papper?

På Österängsgårdens äldreboende har det gått så långt att samtliga anställda på demensavdelningen har skrivit under en lex Sarah-anmälan. Underbemanningen har lett till att personalen inte kan upprätthålla den värdighetsgaranti som kommunen talar så varmt om. Personal som har arbetat länge tycker det går bara utför.
De har två anställda per 8 dementa vårdtagare. Vaddå? På mitt extraknäck hade man 2 personal på 16 vårdtagare under kvällspasset från klockan 17, då man serverar kvällsmat och hjälper alla till sängen, ger medicin, byter blöta blöjor, diskar, städar köket, dukar fram saker till frukost, rapport till nattpersonal… ja allt som finns att göra i ett äldreboende och det på 4 timmar.
På natten var det två personer på 36. Nej, det var inte riskkapitalägd utan kommunalt boende.

Flera borde följa efter Österängsgårdens initiativ. Tack!

Jag hade inte tänkt skriva något mer om grupper mot varandra, men klagan i TV om brist på platser för s.k. ensamkommande barn och artikeln om sjuka och förtidsdöda gamla gjorde att det blev några rader om det ändå. Och igen sätter jag grupper mot varandra, trots att jag är ingen politiker med ansvar över en budget. Så, är de nya mot de gamla?
Är nerdragning av äldreboenden en kommunal sparbössa när utgifterna till andra grupper bara ökar? Jag är säker på att det är så man räknar. Det handlar om kostnad, inte ideologier bakom nedlagda äldreboenden. Igår grät några kommuner över tvånget att ta mot yngre män från andra länder (de som kallas ensamkommande barn) för resurserna räcker inte till. Det blir inte värdigt mottagande, sa någon. Värdigt? Så, vad väntar ni på? Stäng bara äldreboenden, omvandla de till flyktingboenden! Javisst, det sker redan. Den ena gruppen skuffar ut den andra.

Säg inte att man inte ställer ut grupper mot varandra. Hur ska man annars få budgeten någorlunda ihop? Ja, många kommuner har skuldsatt sina innevånare upp till öronen. Jag har för mig att vi i min kommun är skyldiga 70 000 kr per skalle, skulder som våra efterkommande får som arv. Vi är inte värst. När kollapsar allt?

273 - kopiaSamhällets moral avgörs av hur vi tar hand om de sköraste medborgarna, som barn och gamla, livets början och livets slut. Det finns förstås mycket annat som visar samhällsandan. Jag är inte riktigt i sams med andan idag. Jag tycker vi måste omvärdera vår moral och åtaganden. Vi måste tänka över våra skyldigheter, som privatperson och som politiker. Vad ligger i vårt ansvar? Mot vem har vi skyldigheter? Om varken våra skattemedel eller vår förmåga räcker till hela världen, vem är då först i kön?

Hur ser dina val ut? Är du nöjd med politikernas val i din kommun?
Valet kan också vara att slopa samhället och låta allt bli allas – så länge det varar.

http://www.expressen.se/kvallsposten/personalens-larm-vi-kan-inte-gora-vart-jobb/

Om kommunala skulder:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/12/kommunhybrisen-svenska-kommuners-skulder.html