Etikettarkiv: yttrandefrihet

“My definition of a free society is a society where it is safe to be unpopular.”

Publicerat av

Orden i rubriken är Adlai Stevensons, han var Guvernör i Illinois och FN ambassadör. Hur säkert står yttrandefriheten i världen? Hur fri är pressen eller styrs den av Regeringar, fåtal, har enda inriktning? Får vi vara impopulära, tycka avvikande, ha en egen åsikt, hur tokig den än är? World Press Freedom Index för 2014 har publicerats och den lägger Finland som landet med bäst yttrande – och pressfrihet.  Sverige är 10.  Det sämsta landet är Eritrea men många länder ligger illa till utan några positiva förändringar under åren. Andra länder, som Libyen, har ju mer eller mindre kollapsat efter undersökningen så situationen kan vara inte bara värre utan icke mätbar. Att inte kunna läsa och skriva begränsar ens yttrandefrihet och deltagande i samhället. 16 % av världens vuxna är illitterata.

De tio bästa på World Freedom Index 2014:

1 Finland, 2 Holland, 3 Norge, 4 Luxembourg, 5 Andorra, 6 Liechtenstein,          7 Danmark, 8 Island, 9 New Zealand, 10 Sweden

USA på plats 46 och Ryssland på plats 148

Och i botten:

174 Vietnam, 175 China, 176 Somalia, 177 Syrien, 178 Turkmenistan, 179 Nord Korea, 180 Eritrea

Det känns sorgligt för mig att se Vietnam på botten. Där kan en bloggare låsas in. När jag bodde i Vietnam på 70 talet sålde folk sina smycken för dollar för att kunna fly från landet. Kontrollen var total. Idag likadant? Saudiarabien halshugger och spöar de oliktänkande. Raif Badawi, bloggare och aktivist genom sin webbsida ”Free Saudi Liberals”, dömdes i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. Han är nu föreslagen till Nobels fredspris genom internet aktion.

Att misshagar islam i ord och bild kan vara livshotande. 14 februari var årsdagen av den fatwa mot Salman Rushdie som Ayatollah Khomeini i Teheran förkunnade 1989 och han slog fast att den brittiske författaren måste avrättas för sin bok ”Satansverserna”. Han hade kränkt islam. Jag tror att det var den första gången vi på allvar reagerade över att muslimska länder hade en helt annan tolerans och uppfattning om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Efter fatwan har listan över de förhatliga personerna vuxit, de vars mord belönas med pengar, innehållande en svensk, professor Lars Vilks, nu mera känd även av dem som är ointresserade av konst eller islam för den delen. Hans rondellhundar är världskända.

Alldeles nyss efter Parisattacken ropade många av oss ”jag är Charlie”, det samma har inte förärats Vilks. Terrorattacken i Paris skakade om hela västvärlden. Det följes av en Copycat i Danmark. En terrorist släckte två liv i Köpenhamn med troligt mål Lars Vilks. Vissa har gett skulden till honom, en potentiell offer. Så långt räckte vissa människors och journalisters tanke om yttrandefrihet. De undrar hur morden påverkar Lars Vilks eftersom några oskyldiga dog när någon var ute efter honom? Förtjänade han inte en kula i skallen?

– Det påverkar min uppfattning på så sätt att vi måste stoppa de här mördarna. Jag kan inte se att man kan göra något åt yttrandefriheten eller demokratin. Att vi skulle rekommendera saker som försiktigare eller förhandsgranskning, nej, yttrandefriheten är en oreserverad historia. Vad skulle det vara för slags förhandling att vidta sådana åtgärder för att annars skjuter de ihjäl oss? Lars Vilks.

Förhandsgranskning av åsikter? Bekvämt, så vi inte tycker fel igen? Kanske finns det PK typer, de som har de rätta åsikterna, som skulle välkomna sådan granskning medan andra har försvarat yttrandefrihet ändå in till döden. Demokratin är redan skral, det samhällskontrakt vi har haft med våra styrande håller på att krackelera.

Vi borde alla vara Lars Vilks, men icke. Bara rätt åsikt, bild, tanke, förening, bok, ism, människa är värt yttrandefrihet i PK Sverige, knappt några rondellhundar.

Konst, hädelse, yttrandefrihet och rätt att skjuta?

Publicerat av

Jag är inte särskilt förtjust i Lars Vilks rondellhundar även om jag tycker att greppet är genialt. Att tycka eller inte tycka om konst är verkligen fråga om smak. Själv faller jag för naturbilder, gärna foto, men det finns många äldre mästare som kan tekniken att måla och uttrycket är så man häpnar. Av de nutida har Ai Weiwei varit rent av knäckande och utställningarna i Kiasma, Helsingfors, brukar göra en mållös.  Man kan erkänna betydelsen av konstyttringar även om det inte tilltalar en.

Vilks rondellhundar hör till vår tids konst, de provocerar men gör också religionen en tjänst genom att göra den mindre dogmatisk – nej, så blev inte alls fallet. Han hamnade på Islams dödslista. Man kan inte kritisera islam utan risk. Islam är mer än en religion.

Den normala människan struntar i konst den inte gillar, kanske säger en nedsättande kommentar, men går inte och skjuter konstnären. Dock finns det människor även i Sverige som tycker Vilks borde ha fått en kula i skallen, jag vill inte ens ge dem utrymme med en länk.

Lars Vilks valde sin väg och får ständigt betala för det.  Dagens terrorattack, skottlossning, skedde i ett möte för yttrandefrihet, i Köpenhamn. Denna gång klarade han sig medan någon annan, inte än namngiven person, fick betala priset för islams hat mot yttrandefrihet. Bland mötesdeltagare var också Dan Park, inte så populär i trånga kretsar, nyligen dömd för hets mot folkgrupp när någon tog illa upp vid en utställning.

Idag är vi Lars Vilks?

Bild från Lars Vilks rondellhundar.

Vi är Charlie idag – hur blir det i morgon?

Publicerat av

Att stå för yttrandefrihet är mer än bara ropa ut jag är Charlie idag. Det är en inställning att din och min uppfattning om saker och ting är lika värda och får uttryckas, skrivas, tecknas, filmas, röstas om. Det betyder inte att vi föser oliktänkande ut i kylan och ignorerar dem, som man gör i Regeringssammanhang. Det innefattar inte att åsikter matas ut genom döden ur gevärspipan, inte heller genom ideologisk omskolning. Det betyder inte att just min åsikt är rådande, inte ens om det vore den smartaste. Majoriteten vinner, hur idiotiskt än det vore. Det är den – ibland bistra – sanningen om demokrati. Först efteråt ser vi vart majoritetsbeslut ledde till. Minoritet kan dock bli majoritet med tiden. Ismer kommer och går, vissa är långlivade trots sin grymhet. Många som röstar än på kommunisterna är ett exempel.  I diktaturer har ofta en minoritet makten. Att avlägsna eller försöka utplåna den minoriteten kan leda till oanade konsekvenser. Se bara på Libyen där kaos härskar eller Irak, Syrien samt Afghanistan där åratals insats för demokrati snart lär vara utplånad. Makten föds ur gevärspipan, så även död och kaos.

Men ingenting är så stark som en idé vars tid är inne. Låt det bli tolerans. Inte dumhet, inte sortering av människor i goda och onda. Låt det bli fria ord, inte påtvingad tystnad.

Stephen Hawking, en av vår tids genier, säger att två faktum har fört människan dit hon nu befinner sig i utveckling: aggression och intelligens. Intelligensen har kommit till en punkt där man kan skapa vapen som kan tillintetgöra allt liv på jorden. Intelligens måste vara inte bara individuell utan också kollektiv. Annars är mänskligheten dömd att gå under. Kriget i Syrien kan föra mänskligheten tillbaka till barbariet, till ruta noll.

Överallt är vapnen mäktigare än pennan. Det finns för många vapen och för lite pennor i världen. Dock håller pennornas makt kanske för evigt medan vapnen bringar sällan något långvarigt positivt. Nationer föds och dör. Världshärskarna likaså. Uppror begravs. Nya uppstår. Men skrifterna kan stå tusen år. Än idag kan vi läsa vad Amen – em – ope skrev i Egypten. (1300–1075 f. Kr.) ”Hämnas inte den du hatar”, skrev han. ”Du vet inte Guds plan.” Vi kan strunta i Guds plan om vi vill, men helst inte hata. Charlie Hebdo idag:

Att stå för yttrandefrihet och höras ut kräver att man är känd eller släpps in på de fina medierna. Jag försvarade Salman Rushdie när alla än satt ängsliga i sina kammare och vägrade att medverka ens fem minuter i radio. Därför fick jag 20. Jag hotades med döden men vem skulle bry sig om en okänd person med bara en bok publicerad? Reaktionen från andra var rädsla, arbetskamraterna tittade ängsligt bort fast de visste bara om radioprogrammet, inte om hoten. Det är ensamt när inga andra kliver på barrikaden.

Som icke kändis blir det inte ens en ring i vattnet.  Det är de kända och kanske de mest högljudda som bildar ringar. Det har vi sett i vissa skrattretande fall som pärlgubbarna på Åhléns katalog eller Lilla Hjärtat. Många kändisar petar i petitesser. De stora frågorna som just fred och frihet är sällan på tapeten. Världen har inte blivit en bättre plats. Tvärtemot sämre vill jag påstå. Den goda tiden med hopp är förbi.

Idag  är jag Charlie. Men även jag kunde ha gjort mer. Det är ingen ursäkt att vara en okänd, obetydlig person. Man kan alltid göra mer.

Idag ropar många ut ett slagord de igår inte ens visste att det existerade. Hoppas det ropet hörs även i morgon, övermorgon, om ett år… Alla som syns instämmer i kören idag även Matt Groening genom lilla smarta Maggie. Det finns hopp? Tveksamt. Superhjältarnas tid är förbi. Om en stund står Maggie ensam och tröstar sig med sin napp.

Vi är inte Charlie Hebdo. Så idag börjar krypandet. Det är sällan synd om offren.

”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees”

Publicerat av

För yttrandefrihet, fria ordet och bilden, för de som vågar försvara vårt samhälle mot islams inskränkta världsbild. Jag är Charlie Hebdo. Är du?

Se på världens tidningar idag. Se sedan på de svenska. Vem böjer nacke för terrorister? Oavsett vad vi tycker om satiren i bilderna hade Charlie Hebdo rätt att publicera, precis som andra har rätt att berätta om sin sida om saken.  Att håna de kristna och Jesus är inte ovanligt. Att häckla makten mår vi bara bra av. Satir kan vara befriande. Vi är så PK i Sverige att vi står på knäna inför PK maffian.

Stå upp. Gå inte på knäna! ”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees” sa den nu mördade Stephane Charbonnier.

Salman Rushdie: I stand with Charlie Hebdo, as we all must, to defend the art of satire, which has always been a force for liberty and against tyranny, dishonesty and stupidity. “Respect for religion” has become a code phrase meaning “fear of religion.” Religions, like all other ideas, deserve criticism, satire, and, yes, our fearless disrespect.

Samtidigt dödades sex vägarbetare i Afghanistan av talibaner eller andra som gillar att mörda folk. I Jemen dödare en självmordsbombare 33 personer. Svenska regeringen, kulturministern ska uppfostra oss mot islamofobi. Hon får ett tufft jobb mot islamiska terrorister som sköter vår bild av islam. Men döm inte ut de muslimska invandrarna. Fråga dem först vad de tycker och tänker. De kan hända att de känner samma oro som vi.

Var en människa med humanism inte som Alice Petrén som tycker att offren får liksom skylla sig själva.

”Charlie Hebdo”… ”det är ju inte oskyldiga personer i det här fallet, utan det riktar sig rakt mot en redaktion som har attackerat med nidbilder av profeten Muhammed, som har haft satirbilder som så sent som i natt la ut en nidbild”

PS. Jag kan inte franska och Google översättning ser ut att vara lite rolig.Men vissa går att förstå och kanske din franska är bättre än min obefintliga. Bonjour!

http://www.charliehebdo.fr/index.html