Etikettarkiv: Syrien

Från Mellanösterfronten inget nytt och Failed States Index som väntat.

Publicerat av

I en historisk återblick om Mellanöstern hittar man många tvister. Ibland var andra folkslag och erövrare inblandade. När mongolerna var på erövringståg i Iran övertygade sunnimuslimer mongolerna om ismailiternas skuld. Det var tid för hämnd efter århundraden av ismailitisk terror mot den sunnimuslimska befolkningen. Den muslimska sekten nästan utplånades i den barbariska utrensningen. Varje fäste runt bergen tömdes, männen mördades kallblodigt medan kvinnor och barn såldes som slavar. Allt plundrades och biblioteket brändes efter man tagit ut alla Koranböckerna. Det var år 1256 Alamut i Elburzbergen, norra Iran.

Känns det igen fast på vårt århundrade? Trätan mellan olika islamiska riktningar, mord, slaveri, krig, plundring, eldsvådor, raserad historia, miljökatastrof…

I Mellanöstern, den gamla bördiga halvmånen där kulturen blomstrade, mat odlades redan 7000 år före Kristi födelse, där skrift kom i bruk 5000 år sedan, finns idag ingen förståelse, utveckling eller lärdom, bara nedgång. Inga vetenskapliga framsteg sker i dessa stridande länder. Inte i framtiden heller för en stor del av barnen, speciellt flickorna, saknar möjligheter till skolgång eller den islamska läran är det enda de ges till livs. Nyss beslutade en muslimsk företrädare i Saudi, Sheikh Bandar al-Khaibari att solen snurrar runt jorden. De är på medeltiden. På IS områden förbjöds till och med färgpennor. Att kvinnorna inte tilläts leva på sina villkor är vi väl vana med. Även här ser man personer i svarta kåpor vandra på gatorna med en man, eller en pojke, som håller kvinnan i ordning.

Kriget i Syrien är på femte året och Irak har haft bara kortare tider av lugn efter Saddams fall. Libyen har inte mycket kvar av välståndet som – trots våra åsikter – fanns på Saddams tid. Libanon knäar i tyngden av flyktingar. Tunisien, som har varit tämligen stabilt, har ökad antal krigare anslutna till Daesh och oron växer när de återvänder. Just nu när jag skriver detta pågår någon sort av terrorhandling i Tunis. Turkiet är på väg inte mot EU utan snarare mot Mellanöstern. Yttrandefrihet hör faktiskt till överkurs i dessa länder och dit är vägen oändlig. Den vanlige människan tänker inte på yttrandefrihet utan hur och om man överlever dagen.

Vad hände i Syrien som växte till sådan total katastrof? Jag tror inte de stridande vet det längre. Det har utvecklats till flera olika krigande grupper med olika viljor, idéer och mål. Eller finns det några mål längre än att vinna mark genom att döda eller att behålla den makten man än har? Idag finns många spelare i Syrien. Terroristernas marknad drar till sig fler. Inte bara människor hamnar i fötterna på de stridande utan historiska lämningar hackas i bitar. Ingenting av liv skall vara kvar i Daesh värld. Människan blir tom utan förgångna och framtid.

Fyra år har gått. Hur kunde vi tillåta det? FN? Vi kanske inte hade verktygen när något som liknar religion är inblandad i krig?

Hur började det? Minns någon?

What began as another Arab Spring uprising against an autocratic ruler has mushroomed into a brutal proxy war that has drawn in regional and world powers.

Iran and Russia have propped up the Alawite-led government of President Assad and gradually increased their support, providing it with an edge that has helped it make significant gains against the rebels. The government has also enjoyed the support of Lebanon’s Shia Islamist Hezbollah movement, whose fighters have provided important battlefield support since 2013.

The Sunni-dominated opposition has, meanwhile, attracted varying degrees of support from its main backers – Turkey, Saudi Arabia, Qatar and other Arab states along with the US, UK and France. However, the rise of hardline Islamist rebels and the arrival of jihadists from across the world has led to a marked cooling of international and regional backing. (BBC)

Minst 220 000 personer har dödats. Antalet människor i behov av humanitär hjälp ca 12.2 miljoner varav 5.6 milj. är barn. 3.8 miljoner är flyktingar utanför landet och 7.6 miljoner är på flykt inom landet. Befolkningen var totalt ca 18 miljoner. Vi är trötta på att hjälpa syrier, endast 57 % av hjälpen 2014 är finansierad jämfört med 71 % 2013. Det är också svårt att kunna nå med hjälpen till landet. Hälften av barnen går inte i skolan så de är en förlorad generation.

Al Jazeera observerar att läsare inte längre klickar på historier om Syrien. Det är samma story, samma elände. Syrien, Irak, Nigeria, Libyen, Central Afrikanska Republiken, Syd Sudan, Ukraina, Somalia… Det har varit tuffa år, flyktingar i miljontals och folk vill inte höra av det mer, inte engagera sig längre.

Alla är trötta på det som pågår. Utom terroristerna.

Libanon har tagit mot 1,18 milj. flyktingar, Turkiet 1,623 milj. och Jordanien 632 000 vilka i stort lever av hjälp från UNICEF. Saudiarabien som har stark ekonomi och är religiöst kompatibel tar inga, om man borträknar de unga flickor som gifts bort till saudier eller hamnar dit som pigor.

Syrien är en katastrof. Failed State solklart. Men eftersom det är så illa i många länder är Syrien inte ens på första plats i Failed States Index utan nr 15. Sydsudan toppar följt av Somalia och Central Afrikanska Republiken. Afghanistan ligger på plats 7 och Irak 13.

Vem ligger på botten, alltså är bäst? Finland, sedan Sverige, Danmark, Norge, Schweiz. Det är oftast samma länder som är bäst och sämst, om vi inte pratar om skolresultaten i Sverige förstås.

I större perspektiv är våra egna problem lättviktiga. Men vi har våra egna smygande misslyckanden tack vare okunniga politiker och ointresserad befolkning. Av ren lättja och oaktsamhet kan även vi dras in i en strid om vad är rätt och hur skall vi leva.

Pessimist? Javisst.

Översta bilden från SVT, nedersta från UNHCR/Aftonbladet flyktingläger Libyen.

Ibland känner jag att vi sitter i en sjunkande båt…

Publicerat av

Hur löser vi risken för terrorism i Sverige? Genom fina konferenser? Dra in passet? Utvisa terroristerna? Ställa krav? Nu vet jag: vi hämtar hem dem från Syrien när de tröttnar på att kriga och sedan tar vi väl hand om dem med terapi, arbete, bostad och vi skäller inte på dem. Det sista är Regeringens recept. Vi har ju också Mona, en slocknad politiker som ska fixa kanske vårt svåraste samhällsuppdrag.

Hur känner du för detta?

Sverige har varit ”behjälpligt med att plocka hem” ett antal individer från Syrien, säger Sveriges inrikesminister Anders Ygeman till TT. Det var inte hotade journalister. Inte heller terroroffer. Inga hotade kristna. Ygeman vill inte kommentera antal eller omständigheter, men enligt uppgift till TT rör det sig om personer som av fruktan för sitt eget liv inte vågat lämna väpnade grupper där.

– Det är klart att de som ångrat sig och har sett med egna ögon våldet och terrorn som IS och andra grupper ägnar sig åt också är bra verktyg i Sverige för att motverka rekryteringen, säger Ygeman som samtidigt betonar att brottslingar kommer att ställas till svars. Några fd IS krigare som vill motverka terrorism har dock inte dykt upp än.

Ygeman anser att det krävs mer pengar till kampen mot terrorism.

– Vi kommer att ge mer pengar till Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon kommer också att få ett breddat uppdrag, sade han.

Vem är Anders Ygeman? Född 1970. Idag inrikesminister. Ordförande för SSU Stockholm 1992-1996. Riksdagsledamot sedan 1995. Ordförande i riksdagens trafikutskott sedan 2010. Brinner för rättvisa och utveckling och hör till S vänsterfalangen. Rättvisa för vem?

Har han någon utbildning? Vet ej. Politisk broiler?  Har han haft ett vanligt arbete, kämpat för att få ekonomin att gå ihop? Troligen inte för då hade han inte lagt ut medel för att hämta hem terrorister utan hade fattat att vi vanliga skattebetalare blir jävligt förbannade.

Polisen, säkerhetspolisen och samhällets krisberedskap är några av de områden inrikesminister Anders Ygeman ansvarar för. Den viktigaste frågan just nu är den stora omorganisation som polisen står inför. Hur ber han polisen att handskas med de hemvändande terroristerna? Bullar och saft kanske?

Den 18-19 februari hölls en högnivåkonferens om våldsbejakande extremism i Vita Huset, Washington, med ledare från hela världen. Inrikesminister Anders Ygeman representerade Sveriges regering. Med på mötet deltog även Säpo – chefen Anders Thornberg och regeringens nationella samordnare Mona Sahlin. Vilka beslut togs och vilka förslag framställdes? Blunda och se? Be kind?

Har du någonsin haft problem utomlands? Kidnappad av någon gerilla? Enklare, som att ha blivit stulen av reskassan? Sjuk? Dödsfall? Fick ni hjälp från ambassaden? Inte? Krig?  Och minns ni Tsunamin?  Hjälp för en vanlig jävel är tämligen begränsat, man måste själv försäkra sig. Och ibland hjälper ingen försäkring.

Förbannad? Diskriminerad? Det är häftigt att betala skatt?

Samtidigt har en 28-årig syrisk man dömts till 5 års fängelse, åtalad för bland annat folkrättsbrott. Han blir därmed den tredje personen någonsin i Sverige som döms för krigsbrott och den första för krigsbrott i just Syrien. Däremot blev han i nuläge inte utvisad. Mellan 1000 och 1500 krigsförbrytare uppskattas redan gömma sig i Sverige, enligt polisen.

Det är bara lite osämja?

Publicerat av

Enligt kommunalrådet Rasmus Persson (C) vill man försöka hjälpa de IS-krigare som återvänder till Örebro att komma i jobb och få psykologhjälp för sina traumatiska upplevelser. Det kan SVT Tvärsnytt avslöja i dag.

Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om, säger Rasmus Persson (C) till SVT Tvärsnytt.

I kommunledningen har man även resonerat kring möjligheten att erbjuda männen jobb, för att minska utanförskapet som de menar kan vara en del av orsakerna till att de väljer att delta i striderna i Irak och Syrien.

Förslaget från Örebros kommunalråd Rasmus Persson (C) om att hjälpa återvändande jihadister med jobb och psykologhjälp får stöd av Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Sahlin vill att fler kommuner ska ”vakna” och skaffa strategier för att hantera krigsåtervändare.

Så, Monas recept är belöning! Skär halsen av någon och få ett jobb!

Traumatiska upplevelser? När erbjuds flyktingarna och krigsoffren psykologhjälp?

Jag trodde vi hade lag för krigsförbrytelser? Eller räknas inte kriget i Syrien/Irak som krig utan bara en liten osämja? Kanske mord där är inte krigsförbrytelse alls utan dessa killar som åker dit slåss bara lite som i ett gatuslagsmål? Vet inte. Bifogar dock lag SFS: 2014:406–409  från Regeringens hemsida för den som kan juridik bättre än jag.

Ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Lagen (1964:169) om straff för folkmord samt 22 kap. 6 och 8 §§ brottsbalken upphävs

Beslutsunderlag: Prop. 2013/14:146 Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

SFS: 2014:406–409 Ikraftträdande: Den 1 juli 2014

En ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

införs. Därigenom införs ett nytt brott: brott mot mänskligheten som avser vissa

särskilt angivna gärningar när de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande

eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Vidare ersätts lagen

(1964:169) om straff för folkmord och bestämmelsen om folkrättsbrott i 22 kap. 6 §

brottsbalken av nya regler om folkmord och krigsförbrytelser. Straffet för folk

mord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska vara fängelse på viss

tid, i lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. För krigsförbrytelse av normal

graden höjs straffet från högst fyra till sex års fängelse.

Genom den nya lagen införs även bland annat nya bestämmelser om straff

ansvar för militära och civila förmän som underlåtit att utöva kontroll över under

lydande eller som har underlåtit att anmäla folkmord, brott mot mänskligheten

eller krigsförbrytelser som begåtts av underlydande. Straffet för dessa brott ska

vara fängelse i högst fyra år.

Folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska inte kunna

preskriberas och svensk domstols behörighet ska omfatta samtliga brott enligt

den nya lagen utan krav på anknytning till Sverige (universell jurisdiktion). Det

samma ska gälla för uppvigling enligt 16 kap. 5 § brottsbalken som består i en

omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/33/13/837d608f.pdf

Skall IS krigare belönas med arbete och terapi när många skötsamma personer står utan jobb? Skall IS krigare anses som oskyldiga offer? Borde vi inte döma IS terrorister, leta reda på deras offer, ålägga krigarna att betala skadestånd till anhöriga som det brukar vara när mord sker i Sverige? Eller är vissa undantagna från lagens långa arm?

Mona Sahlins och Örebros kommunlednings förslag om att ge stöd till hemkomna jihadister, är i samklang med de röster som efter attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo krävde moralisk hänsyn till Islams heliga symboler. Frågan är om Sverige och svenska politiker har något moraliskt ansvar gentemot de hemkomna jihadisternas hundratusentals offer? Devin Rexvid på:

Stäng in bovarna eller släpp inte in dem igen .

Det är många andra som kräks på förslaget, inte bara jag. Krama terrorister och gör handhjärtan, skit i offren.

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi.

Publicerat av

”Gud har redan övergivit Afrika”, säger Bruce Willis i en film. Trots att det var bara en rad i en halvdan film, där Willis spelar hjälte som vanligt, stämmer det nog.  UD har en reseavrådan på grund av krig, terrorism eller oro för 26 av Afrikas länder och hela Mellanöstern. Världen är sönder. Gud har övergivit oss eller har vi övergivit Gud? Älska din nästa gäller inte längre?

Vad hände med de länder där västländerna försökte byta ut någon envåldshärskare, för demokratins skull? Det är inte alla despoter som blir utjagade och mördade. Några blir utrustade med vapen, andra accepterade med någon välformulerad kritik ibland. Det är skillnad på makt och makt, vart och vem. Kommer vi ihåg hur det började spåra ur i Syrien? Vilka stödde vem och hur? Jag tror ingen vet längre men visst ligger det någonting i kommentaren jag klippte ur någonstans:

”4 years ago we have safe and secure Syria with secular dictator like asad and now we have ruined and failed state with many many terrorist”.

Samma gäller i Libyen, nästan försvunnen ur media och nog liknar Irak en katastrof. Afghanistan är som en tickande bomb nu när väst drar sig ur. Vad gjorde vi för fel eller ligger felet i den historiska utvecklingen sedan begynnelsen?  Går det att inplantera vår demokrati i andra samhällen? Vad skiljer en terrorist från en frihetskämpe? Kan det finnas goda tyranner?

Jag såg filmen Guds Hästar häromkvällen. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp terrorister genom broderskap, ritualer och religion. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Se den!

Tro och krig har alltid varit en oslagbar kombination. Präster välsignade soldaterna före slag, min far läste Bibeln till sina soldatkamrater när de dog av sina skador, han kunde inte lindra deras plågor på annat sätt. Han blev sjukvårdare när den riktiga sprängdes i bitar. Det finns även scener där präster välsignar bomber. Idag ropar muslimska krigare Allahu akbar. Tron har gift sig med död och förstörelse.

Aldrig mer krig sa vi alla efter andra världskriget. Bovarna skulle nedrusta. Det var hoppfullt. Jag minns att min barndom efter kriget var just hoppfull, även om vi var fattiga och hade inte ens nog med mat. Utvecklingen gick framåt, med tiden blev livet bättre även materiellt. Arbetarens barn kunde utbilda sig så långt viljan och förmågan räckte. Den medicinska vetenskapen botade sjukdomar. Vi tog oss till rymden, det var stort. Även religionen släppte sitt grepp, inte i min släkt förstås vilka var læstadianer, men de andra jag kände bad bara aftonbönen och använde kyrkan för de fem viktiga händelserna i livet: julkyrka, dop, konfirmation, bröllop och begravning. Så ser det ut i många kristna familjer idag.

Idag har flera barn noll hopp. Läget i världen är värre än på många år. Vi oroar oss för Ebola som skördar offer. Helt riktigt, det är skrämmande, men samtidigt dör, skadas och flyr flera människor från kriget i Syrien/Irak och i andra länder vars krig har fallit ur tidningssidorna. Den mänskliga miljön blir totalt raserad. Jag ska inte klaga alltför mycket på fredens religion men det ligger nära till att säga islam är inte fredlig, utan de flesta krig har något med islam att göra eller islam används som kamouflage för gangsters. Vi kristna har haft våra egna religionsproblem, korståg, strider mellan katoliker och protestanter, reformationen, inkvisition, häxbränning, missionärernas tvångsmässiga omvändelse av människor vi betraktade som något efterblivna, gräl om vilken uppfattning om Gud och uttryck av den är rätt och tillåtet, prästernas makt i samhället, mer … Men vi har vuxit ur religionens tvång och idag är kristen tro en privatsak som inte kräver speciella förmåner eller lagar, inte något vi måste tro på eller gå i krig för. Nu är det islamister som krigar, som omvänder folk, förföljer kristna och andra troende, som halshugger de otrogna med sändningar på Internet. De har moderna vapen och medietillgång. Det ger mera makt och mera förstörelse.

Är pågående krig som förs i religionens namn islams korståg? Är det sökandet efter ren tro, som islam var i början innan utveckling och vetenskap blandade sig i tron och människornas liv? En kvinna i Mosul sa att de hade fått gå tillbaka till år 632, året då Muhammed dog.

Är det ett försök att rekonstruera kalifatet, det land som 70 år efter Muhammeds död sträckte sig från Spanien till Marocko, Mellanöstern, Afghanistan och en del av Pakistan under en enda ledare? Återskapa islams guldålder? Är det en galen dröm som inte kommer att förverkligas hur man än skjuter?

Eller, är tro bara ord? Ett sätt att leka Gud? Är det bara rövargäng som härjar? De krigande är i minoritet bland muslimer, både i tanke och handling. Men varför protesterar de andra så lite? Hur reagerar våra svenska muslimer inför IS och andra terrorhandlingar? Det är väldigt tyst i media. Är de rädda? Vad händer med oss här hemma när terroristerna återvänder och finner ingen plats i samhället. Att kunna mörda är inte en merit på vår arbetsmarknad.

Kanske kommer även IS att kollapsa? Genom trötthet eller andras vapen? Andra grupper tar vid. Oron fortsätter någon annanstans. Jag undrar: kan religion bli en privatsak och fritt val – även för en muslim? Är det ens tänkbart?  Det känns inte så just nu.

Vi i Europa har kanske lärt något av vår historia? Inte riktigt, för våra fingrar är på avtryckaren i världens krig på något sätt. Men vi löser inte våra religiösa bekymmer med krig och tvång längre utan låtsas att det är för demokrati vi deltar i andras väpnade konflikter. Ofta är det billig olja vi är ute efter. Vi ropar i alla fall inte på Gud om vi skjuter.

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi. Det var 1990- och 2000-talen. Det är Carl Bildts bedömning. Det var optimistiska år präglade av om inte ideologiernas död så i alla fall de stora fasta maktblocken krympte. Jag håller med Bildt till fullo även om åren efter andra världskriget minns jag som mer hoppfulla.

Världen är inte hoppfull idag. Allt känns oerhört tröstlöst.

Texten på Twitterbilden: ’Twitter oh Twitter — believe me — don’t bother yourself — You can’t beat us, with Allah’s permission’