“Invandring är inget nytt”, “Vi är alla en konsekvens av invandring” samt “Det finns ingen inhemsk svensk kultur” gjorde historikern Ingrid Lomfors klart i mötet sverigetillsammans.

Att påstå Sverige och svenskarna som kulturlösa är inget annat än historierevision. Så brukar man göra i diktaturer, speciellt i de kommunistiska. Hur många gånger har Sovjetunionens historia skrivits om? Nu när Putin styr i Ryssland skrivs böckerna igen med större tyngd på Stalins godhet. Är alla som syns och hörs idag i Sverige kommunister? Förtryckare? Rasister? Försöker man utplåna svenskarna? Är det någon mening i att ansöka om svenskt pass? Landet skall ju inte finnas kvar?

Nu pudlar Lomfors på sin blogg men skadan är skedd och har man så usel kontroll på vad som visas och vad man ville säga borde man kanske hålla tyst?

Jag tycker att nedvärdering av det svenska och svenskar är ren rasism. Borde vi inte skrika mot i stället att samlas i hallelujamöten och kränka oss själva?

När jag flyttade till Sverige försökte jag bli svensk  till sättet att leva och uppföra mig.  Svensk kan jag inte bli för jag är född i Finland av finska föräldrar och släkt sedan 500 år bakåt då de utvandrare från Yttre Mongoliet, tog några hundra år. Jag kan inte födas åter. Med tiden blev jag svensk medborgare. Gott så. Jag arbetade, anpassade mig. Nu finns det inte så stor skillnad på finsk och svensk värld, inte utåt. Vi har ju varit samma land med samma styre.  I min svenska kultur finns skattefinansierad utbildning ändå till akademisk examen, viljan att arbeta och bidra, Kungahuset, Nobelpriset, flaggan, Midsommarfirande, Lucia, Kalle Anka på julafton, Ingmar Bergman, Strindberg, Lars Vilks, Vilhelm Moberg, Nordiska museet, säga hej när man möter någon i skogen, klaga på vädret och Regeringen, äta skinka och sill på Julafton, spela folkmusik (det stod dottern för), vara vänlig men privat och även IKEA, speciellt Billyhylla, dock inte Volvo, tyvärr hade vi andra bilmärken.

När jag har vistats utomlands visar det sig snabbt vad utlänningar vet om Sverige: Kungahuset, Nobel, Volvo, IKEA, ABBA, jämlikhet för kvinnor. Invandring har lagts till de senaste åren och inte i positiv bemärkelse.

Det finns andra beskrivningar om vad är vad svenskt . Många kan instämma i detta:

Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på. https://falun.sd.se/vad-ar-svensk-kultur/

Att förmedla kultur i vilket land som helst sker redan vid födseln. När ett barn föds i Sverige  sker en inskolning till den svenska kulturen: livet i Sverige. Vi gratulerar till födseln och barnbidraget börjar komma. Barnet går i daghem, går i skolan, får samma kunskapsbas som alla andra barn, anpassar sig förhoppningsvis till svenska samhällets regler och protesterar mot det, går till fria val och röstar, har förmåner som billig sjukvård och diverse stöd, arbetar och bidrar hellre än drar sig, blir en del av den kedja från århundraden bakåt som för vidare det svenska arvet, inte alltid så synligt och ofta blandat med annat importerat men dock så svenskt idag.  Var och en blir en del av större enhet som heter just Sverige, ett land i Europa, del av europeisk kultur och traditioner beblandat med andra influenser.
Borde vi inte vara rädd om det svenska i stället att försöka håna det och splittra ett fungerande land?

Det innebär inte att vi skall förakta de andra kulturerna som finns i andra länder och bland oss. Ibland kan det vara svårt att uppskatta nya seder. Jag har väldigt svårt med islam och deras kultur, men jag hånar  inte det i stormöten. Borde vi inte ha rätt att värna vår egen kultur i den multikulturella världen i stället att offentligt med ledande svenskar i spetsen bespotta det?

Det svenska sättet att leva är ett framgångsrecept: vi har undvikit krig i vårt land, här svälter ingen och alla får gå i skolan, kristendomen varken förtrycker och styr oss, män och kvinnor är lika värda, skyddsnätet är omfattande, vi har en hög levnadsstandard, vi har gett skydd för hundratusentals människor, är en stor bidragsgivare till FN och till olika organisationer. Än så länge har vi yttrandefrihet och nästan, bara nästan (sista valet stal ju en del röster och gav bort de) fria val.

Borde vi inte vara stolta?

PS. Gustav Vasa född cirka 1496, död 29 september 1560 bildade nationalstaten Sverige 6 juni 1523 och på kristen grund. Den svenska modellen har en lång historia. Skall det förpassas till historiens soptunna?