Läste du en tidning idag? Kanske inte i pappersform utan på Internet? Läste du några bloggar, samhällskritiska sidor, Regeringstabbar och beslut, senaste nytt i konstvärlden, skvaller och någon skribent som skällde på regeringen eller kanske den här bloggen som kan vara ganska så grinig över tillståndet i Sverige?
Om så, tog du del av ett av världens friaste press.
Kändes det påståendet fel? Hur kan vi ha världens friaste press i vår trånga åsiktskorridor? Hur kan pressen hata och fabricera, ljuga och mörklägga och ändå vara ett av de bästa i världen? Det är en bra fråga.
Nu var vi inte med i mätning om frihet på Internet i år men troligen ligger vi på topp även där. Arets mätning om Internet toppas av Estland.
Hur är det i andra länder? I stort sett är pressfrihet på väg mot ett svart hål. Pressfrihet i världen sjönk till sin lägsta nivå i världen under 12 år 2015. Endast 13 % av världens befolkning har en fri press, det vill säga där täckning av politiska nyheter är robust, där är säkerheten för journalister garanteras och statligt intrång i mediefrågor är minimal och pressen är inte föremål för rättsliga eller ekonomiska påtryckningar. 41 % procent av världens befolkning har en delvis fri press, och resten 46 % har mer eller mindre kontrollerad media.
I Freedomhouse org. årliga frihetsrapport om pressfrihet har vi åter en topp placering. Norge, Belgien, Finland, Holland och Sverige är bäst av de bästa.
De sämsta då? De är länder/områden som alltid syns i liknande sammanhang. Nordkorea, Turkmenistan, Uzbekistan, Krim, Eritrea, Kuba, Vitryssland, Ekvatorial Guinea, Iran och Syrien. Det händer ingenting på Kuba, kontrollen är stabil. Krim har nu den ryska frihetsmodellen: håll helst tyst.
Frihet i ditt hemland mäts med 25 indikatorer som demokratiska val, korruption, likhet inför lagen, rätt till fredlig protest och mänskliga rättigheter. Även där är vi med i toppfemman: Norge, Island, Finland, Sverige, San Marino.
De sämsta länderna angående demokrati och mänskliga rättigheter/friheter är Nord Korea, Syrien, Uzbekistan, Somalia, Tibet. Sedan 2006 års mätning har frihet minskat totalt sett. Kina, Ryssland, Mellanöstern nämns särskilt. Förhållandena i Tibet ses som katastrofala. Tibet räknas som eget land men ockuperad, likaså Krim.
Som alltid är det en intressant men nedslående nästan pinsamt rapport om tillståndet i Världen. Kan vi verkligen inte bättre? Är det viljan som fattas?
Det som stör mig är illustrationen till rapporten. Det är en bild om båtflyktingar. Båten är full av unga män. Bara unga män. Är det en illustration om frihet eller ofrihet? Män som kan sticker från sitt land mot Europa, det förlovade landet som inte längre vill ha dem medan smugglaren räknar pengar och Italien lik.
Jag städar. Varje januari får jag städdille och går genom hela lägenheten. Jag städar alla skåp, varje bokhylla, klädkammare och köksskåp. Det som är trasigt eller tros inte komma till användning något mer kastas. Det som är användbart för någon annan går till loppmarknad. Det brukar inte bli så många saker.
Jag är inte den som samlar något. Det finns inte plats för några prylutsvävningar i lägenheten.
Att städa kroppen ägnar många sig åt nu i början av året. Julen lämnade kvar några kilon, kanske också illamående efter för mycket av det goda. En del alkohol kanske? Några fastar. Här sker inget fastande. Julens rester skall ätas upp från frysen. Kakorna är redan slut. Det finns bara pepparkakor kvar.
Vi borde kanske städa vårt beteende också? Bort med det som inte fungerar. Bort med lösningar vi har provat flera gånger utan resultat. Få av oss är någon Edison på väg att uppfinna något utan vi kör med samma förtrogna fotspår som sinkat oss förut och det kommer inte att fungera nu heller.
Gör inte om det som inte fungerar, prova något annat.
Bort med förhållanden som inte ger något, bara ilska och ledsnad. Det brukar vara svårt. Att säga: jag vill inte att vi träffas mer, du får mig inte att må bra, är nästan omöjligt att få ut. Många lever i förhållanden med misshandel, fysisk eller psykisk, och inte förmår sig att lämna det. Som en arbetskamrat, vars eländiga äktenskap var en följetong på kafferasten, sa en gång: ”så länge det finns någon fördel kvar stannar man”. I hennes fall var det makens pengar.
I min ålder har man förlorat en del vänner och bekanta genom pension, död eller att ha flyttat flera gånger. Men någon har jag helt enkelt skippat. En gång hade en väninna lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Vi måste träffas! Jag vill veta mer om det som stod i tidningen om dig… Jag hade synts i flera tidningar och då vaknade väninnan. Jag hade ryckt in när hon hade livskriser men hon hade aldrig tid, när jag skulle ha behövt henne eller för att träffas utan större anledning. Nu hade hon tid för mitt kändisskap.
Trots flerårig bekantskap gjorde jag slut genom telefonsvararen. Jag tryckte bort hennes meddelande.
Det var sorgset på ett sätt men när hennes röst utplånades av svararen kände jag mig nöjd.
En del reser till någon vacker plats för att finna nytt liv och rensa själen. De med pengar kan tillbringa en tid hos Dalai Lama i Dharamsala. Vi andra får ta en runda i skogen. Vissa söker sig till andliga föreningar eller ren humbug som skall hjälpa en att finna ro. Men sedan är det vardag igen och det är sällan man är pånyttfödd, fortsätter det nya och blir lycklig. Det man ville förändra är ju kvar hemma.
Det är på hemmaplan allt sker. Det behövs inga undermedel, bara ett ”nu gör jag det”.
Det är riktigt svårt.
Förlåt dig själv att du inte är perfekt, att du inte räcker till, att du faktiskt inte alltid vill vara så god och snäll. Städa upp dina onödiga måsten.
Även Sverige skulle behöva en storstädning. Nu menar jag inte några Miljöpartistiska idéer med sophantering utan rensning av no-go-zoner, stopp på gängkriminalitet, bränder, ut med politiker utan förmåga, skolan… Man kan bli skrämd över tillståndet i Sverige, hur städer tas över av kriminella i stället Statsmaktens representanter. Det är som om någon hade glömt fylla anslagstavlan med regler för anständigt beteende. Armband kanske? Vissa har fantasier över hur mänskligt uppförande kan ändras utan en tydlig stoppmarkering som innebär vistelse bakom lås som sista åtgärd.
Är detta en naturlig utveckling? Är det så här det nya Sverige ska se ut? Är det illa eller är det bara de dåliga nyheterna som finner plats i media? Malmö är dagligen på nyheter.
I dag mildras flera av Malmös problem med stöd från resten av Sverige. När staden plågas av en mordvåg som har dränerat hela Skåne på erfarna utredare kommer hjälp från andra polisdistrikt. Och kommunen får fem miljarder kronor i utjämningsbidrag varje år, en fjärdedel av budgeten.
Om resten av Sverige blir som Malmö, vem ska då betala?
Det är en bra fråga. Malmö har styrts av S oavbrutet sedan 1994 och från år 1961 har M haft majoritet bara vid två val. Är det så här den socialdemokratiska drömmen ser ut? Sker det något radikalt nu när även skolbarn faller offer för mördare på gatan?
Det är Malmö som behöver en rejäl storstädning. Kan vi andra säga upp bekantskapen med dem ett tag och ta bara hand om vårt?
Vad är den vackraste platsen för dig i Sverige? Kanske något av de 21 områden framröstade av 1000 personer i Världsnaturfonden WWFs sommarkampanj Svenska Pärlor. De är platser med fantastisk natur som också har många hotade arter och livsmiljöer i behov av skydd. Måste erkänna direkt att ingen av dessa var min favorit nummer 1. Jag hade besökt 5 av dem, Hoburgen, Flatruet, Karatj-Råvvåive, Kagghamraån och Sturefors samt passerat några till. Alla är fina platser men kan inte slå min etta.
Min stora favorit är en ödslig, stenig, ack så stenig, plats.
Den ligger i Sarek, Luottoláhko, en platå på ca 1244 – höjd, omgiven av höga fjäll. Även Pårtetjåkkå, en av Sveriges högsta toppar 2005 m skymtar band topparna. Dalgångarna omkring är splittrade av vattendrag och orsakar många vad. Det kan vara kämpigt att ta sig dit beroende på vilken väg man väljer. Det går att hitta en plätt att tälta på om man är inte kräsen.
Det är ödsligheten, känslan att vara ensam, kanske trampa på marken där inga fötter har tidigare trampat (det är förstås inbillning) som ger rent exklusiv känsla. Det är tyst utöver vråk som försöker skrämma sina offer och en pratsam skärsnäppa kan helt obekymrat gå bredvid en. Kungsörn glider förbi. Ibland passerar björn och järv fast jag har inte haft den turen. När mörkret är kompakt lyser stjärnorna så nära att man nästan kan ta i dem. Om det inte blåser och regnar som ger riktigt jävligt väder att tälta på så hög höjd.
Jag uppskattar riktig skog med nya och döda träd, mossa och lav, fallna träd och känslan av orörd natur. Björnlandet och Pårteområdet till exempel.
Man kan förstås hitta magiska platser lite varstans. Vilken är din?
Många Jultal har handlat om de asylsökande. Statsministern uttryckte åter hoppet om att någon annan skall lösa Sveriges haltande asylmottagning. Han underströk att tempot i EU:s flyktingpolitik behöver höjas. Särskilt behöver omfördelningssystemet av kvotflyktingar fungera bättre. Hittills är det ett misslyckande enligt Löfven.
Att krig i Mellanöstern är ett rejält misslyckande sägs väldigt sällan. Vi är däremot ständigt skyldiga.
Även kungen talade om flyktingar i sitt jultal. – Det är 60 miljoner människor i världen som befinner sig på flykt. En del av dem har kommit för att söka skydd och en framtid för sig och sina barn här i Sverige. Vår vilja att hjälpa människor är mycket stark.
60 miljoner. Det är 6 Sverige. Eller Italien eller nästan Storbritannien.
Men i Tjeckien var Julens bud en annan. Ungefär som i Ungern eller i Balkanländerna. Baltikum visar också föga intresse för asylsökanden. Polen vill inte ta mot några invandrare, deras egna arbetslösa har just lagt om torget i min förort. Danmark vill inskränka FN s regelverk. Norge skärper reglerna. Även Österrike har fått nog och Australien säger sig vara full. Nya toner i USA – inte bara Trump, men han nagelfars mest – vill stänga dörren till syriska flyktingar vilka kan vara terrorister. Turkiet har sina krav – makt och pengar – gentemot EU för att hålla flyktingströmmen på plats. Britterna har funderingar på att lämna EU. Även hos oss och i Tyskland är majoriteten nu för mer restriktiv asylpolitik. De konflikter som finns i Mellanöstern är inget EU vill importera hit men de är redan här.
Tjeckiens president Milos Zeman kallar i sitt jultal flyktingströmmen till Europa för en ”organiserad invasion”. Han manar också unga män från Syrien och Irak att stanna hemma och slåss mot Islamiska staten (IS) i stället för att söka asyl i Europa.
Jag är helt övertygad om att vi ser en organiserad invasion och inte en spontan flyktingvåg, säger Zeman.
Han framhåller att medkänsla är på sin plats med flyktingar som är gamla och sjuka och när det gäller barn, men inte för unga män.
Har han rätt? Borde de stanna och försvara landet? Tänk om finska män hade stuckit och lämnat kvar kvinnor och barn under världskriget. Ja, nu var de finska kvinnorna ganska tuffa och de hade säkert ilsknat till gentemot männen och tagit till vapen själva precis som de kurdiska kvinnorna. Eller amerikanare sagt att nä, vi tar det lugnt hemma, slåss själv mot Hitler. Är det rätt att se först om sig själv?
Så, är det en organiserad invasion av muslimska män och inte bara hjälpsökande människor? Finns det en baktanke? Det finns flera andra som anser muslimer vara ”förtrupper” till införande av islams kalifat i våra hemländer. Ja, vi har ju redan zoner där andra regler än våra styr och moskébyggandet blomstrar. Men kalifat? Är det inte att drömma om fornstora dagar eller att måla fan på väggen?
De flesta asylsökande vill komma till Tyskland och Sverige. Ni är landet där gatorna enligt rykten är täckta med guld, sa Afghanistans president under sitt besök här förtvivlad över att yngre män lämnade landet när det mest var kvinnor och flickor som behövde hjälp. Inget annat land än Sverige tar så välvilligt mot någon som säger sig vara under 18 år eller är från Syrien. Men även här tog platserna slut, tält sattes upp och Regeringen började tillämpa politik från fiendesidan: Sverigedemokraterna. Regeringen kopierar delar av SD s asylpolitik, men pratar inte med dem. Vem är rasist nu? Men drömmen om stormakt Sverige med 30 miljoner invandrare till hägrar än för Annie Lööfs C. MP-Romson gråter för inskränkningarna.
Fötterna på jorden finns inte kvar hos gammalt bondeparti. Jordbruk är olönsamt, varför ska man då bry sig om matproduktion och bönder? C söker efter andra anhängare.
Vi svenskar har än starka band med Staten genom ett effektivt Skatteverk. Vi kan knappt undgå att finansiera de åtgärder politiker vill genomföra. Vid varje limpa och liter mjölk vi köper tar Staten sin del. Det är så vi har fått hög grad av social service till befolkningen och brett bidragssystem. Vi är genom skatten solidariska även med dem som inte är födda här, de asylsökanden. Vi sorterar inte folk i medborgare och utbölingar. Vi höjer skatten, drar in eller lånar när det tryter i Statens kassakista. Sverige går som Tesla, påstod finansministern. Det kändes inte betryggande för Teslan har ekonomiska svårigheter.
Invandring kommer inte att försvinna. Vi kan bara begränsa det. Men planering för bostäder, arbete, skola, sjukvård, infrastruktur, integration är alltjämt på ett slags drömstadie, inte på åtgärdsplan. Vi behöver några Gävle eller Linköping nu. I verkligheten har den humanitära stormaktens anhängare inga strategier om hur vi kan fortsätta behålla välfärden och inkludera alla, bara panikåtgärder. Många kommuner knäar inför utgifter de inte räknade med att ha. Det blir kris när befolkningen ökar, men inte skattebetalarna. Det blir kris när folk trängs i skolan, vården, bostäder som inte var dimensionerade för fler.
Men, vi har än bättre tillvaro än de flesta i världen. Måste vi ha allt? Vi kan klara oss med mindre välstånd, mindre av allmänna förmåner, betala mer för det som är skattefinansierade idag. Frågan är om vi vill? Vi är vana att ”någon annan” tar ett stort ansvar för våra liv. Vi betalar skatt – samhället fixar, det är vårt samhällskontrakt. Vi stoltserar med världens högsta skatter men de räcker ändå inte till. Skattemoralen sjunker snabbt när utfallet krymper och förmånerna försvinner.
Vissa tror att Sverige blir om ett tag snarlik en fattig stat i Afrika. Vi blir utflyttningsland, frågan är vart. Det går inte att trolla fram arbete. De människor som kommer hit är inte högutbildade med svenska mått mätt utan har gått få år i skolan. Även om fler lågbetalda tjänstearbeten inrättas kan vi inte leva av att serva varandra och byta pengar. Få av oss har råd att anställa några betjänter. Dock har även de högutbildade invandrare svårt att få arbete. Kan du inte språket, får du inget arbete. Vem tror på dina meriter när de inte är inordnade i svenskt system som man kan kontrollera?
Många som kommer är också anhängare av ålderdomlig religion, islam, som styr livet i minsta detalj, kvinnans ställning, kläder och tider att be. Det inskränker arbetslivet på ett sätt som inte passar i vår nutida värld.
Utan bättre plan håller landet inte ihop med ökad kulturfrämmande befolkning. Utan radikala åtgärder blir det vi och dem, som det redan är i många kommuner. Det är krisartat på vissa områden redan nu. Kriser är kanske vår framtid? Varför skulle vi ha allt när många andra saknar det mesta?
Är en självständig nation, en bestämd avgränsad Stat något otidsenligt, egoistiskt? Bör vi upplösa alla gränser i stället att sålla folk som Milos Zeman och många andra vill? Eller har vi en nationstillhörighet, egen Stat och medborgarskap som ger rätt att gå före andra länders behov? Kommer vi att bygga murar eller sakta gå under som det land vi är idag och bli något annat?
Vad är rätt och rättvist i världen är dock en annan, större fråga. Vi lever i intressanta tider. Intressant är dock inte alltid så lyckat.
