Etikettarkiv: Sverige

Storstädning, Malmö och den tomma anslagstavlan

Publicerat av
264

Jag städar. Varje januari får jag städdille och går genom hela lägenheten. Jag städar alla skåp, varje bokhylla, klädkammare och köksskåp. Det som är trasigt eller tros inte komma till användning något mer kastas. Det som är användbart för någon annan går till loppmarknad. Det brukar inte bli så många saker.

Jag är inte den som samlar något. Det finns inte plats för några prylutsvävningar i lägenheten.

Att städa kroppen ägnar många sig åt nu i början av året. Julen lämnade kvar några kilon, kanske också illamående efter för mycket av det goda. En del alkohol kanske? Några fastar. Här sker inget fastande. Julens rester skall ätas upp från frysen. Kakorna är redan slut. Det finns bara pepparkakor kvar.

Vi borde kanske städa vårt beteende också? Bort med det som inte fungerar. Bort med lösningar vi har provat flera gånger utan resultat. Få av oss är någon Edison på väg att uppfinna något utan vi kör med samma förtrogna fotspår som sinkat oss förut och det kommer inte att fungera nu heller. 

Gör inte om det som inte fungerar, prova något annat.

Bort med förhållanden som inte ger något, bara ilska och ledsnad. Det brukar vara svårt. Att säga: jag vill inte att vi träffas mer, du får mig inte att må bra, är nästan omöjligt att få ut. Många lever i förhållanden med misshandel, fysisk eller psykisk, och inte förmår sig att lämna det. Som en arbetskamrat, vars eländiga äktenskap var en följetong på kafferasten, sa en gång: ”så länge det finns någon fördel kvar stannar man”. I hennes fall var det makens pengar.

I min ålder har man förlorat en del vänner och bekanta genom pension, död eller att ha flyttat flera gånger. Men någon har jag helt enkelt skippat. En gång hade en väninna lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Vi måste träffas! Jag vill veta mer om det som stod i tidningen om dig… Jag hade synts i flera tidningar och då vaknade väninnan. Jag hade ryckt in när hon hade livskriser men hon hade aldrig tid, när jag skulle ha behövt henne eller för att träffas utan större anledning. Nu hade hon tid för mitt kändisskap.

Trots flerårig bekantskap gjorde jag slut genom telefonsvararen. Jag tryckte bort hennes meddelande.

Det var sorgset på ett sätt men när hennes röst utplånades av svararen kände jag mig nöjd.

En del reser till någon vacker plats för att finna nytt liv och rensa själen. De med pengar kan tillbringa en tid hos Dalai Lama i Dharamsala. Vi andra får ta en runda i skogen. Vissa söker sig till andliga föreningar eller ren humbug som skall hjälpa en att finna ro. Men sedan är det vardag igen och det är sällan man är pånyttfödd, fortsätter det nya och blir lycklig. Det man ville förändra är ju kvar hemma.

Det är på hemmaplan allt sker. Det behövs inga undermedel, bara ett ”nu gör jag det”.

Det är riktigt svårt.

Förlåt dig själv att du inte är perfekt, att du inte räcker till, att du faktiskt inte alltid vill vara så god och snäll. Städa upp dina onödiga måsten.

Även Sverige skulle behöva en storstädning. Nu menar jag inte några Miljöpartistiska idéer med sophantering utan rensning av no-go-zoner, stopp på gängkriminalitet, bränder, ut med politiker utan förmåga, skolan… Man kan bli skrämd över tillståndet i Sverige, hur städer tas över av kriminella i stället Statsmaktens representanter. Det är som om någon hade glömt fylla anslagstavlan med regler för anständigt beteende. Armband kanske? Vissa har fantasier över hur mänskligt uppförande kan ändras utan en tydlig stoppmarkering som innebär vistelse bakom lås som sista åtgärd.

Är detta en naturlig utveckling? Är det så här det nya Sverige ska se ut? Är det illa eller är det bara de dåliga nyheterna som finner plats i media? Malmö är dagligen på nyheter.

I dag mildras flera av Malmös problem med stöd från resten av Sverige. När staden plågas av en mordvåg som har dränerat hela Skåne på erfarna utredare kommer hjälp från andra polisdistrikt. Och kommunen får fem miljarder kronor i utjämningsbidrag varje år, en fjärdedel av budgeten. 

Om resten av Sverige blir som Malmö, vem ska då betala?

Det är en bra fråga. Malmö har styrts av S oavbrutet sedan 1994 och från år 1961 har M  haft majoritet bara vid två val. Är det så här den socialdemokratiska drömmen ser ut? Sker det något radikalt nu när även skolbarn faller offer för mördare på gatan?

Det är Malmö som behöver en rejäl storstädning. Kan vi andra säga upp bekantskapen med dem ett tag och ta bara hand om vårt?

Vackraste platsen i Sverige?

Publicerat av
017 (2)

Vad är den vackraste platsen för dig i Sverige? Kanske något av de 21 områden  framröstade av 1000 personer i Världsnaturfonden WWFs sommarkampanj Svenska Pärlor. De är platser med fantastisk natur som också har många hotade arter och livsmiljöer i behov av skydd.  Måste erkänna direkt att ingen av dessa var min favorit nummer 1. Jag hade besökt 5 av dem, Hoburgen, Flatruet, Karatj-Råvvåive, Kagghamraån och Sturefors samt passerat några till. Alla är fina platser men kan inte slå min etta.

Min stora favorit är en ödslig, stenig, ack så stenig, plats.

Den ligger i Sarek, Luottoláhko, en platå på ca 1244 – höjd, omgiven av höga fjäll.  Även Pårtetjåkkå, en av Sveriges högsta toppar 2005 m skymtar band topparna. Dalgångarna omkring är splittrade av vattendrag och orsakar många vad. Det kan vara kämpigt att ta sig dit beroende på vilken väg man väljer. Det går att hitta en plätt att tälta på om man är inte kräsen.

Det är ödsligheten, känslan att vara ensam, kanske trampa på marken där inga fötter har tidigare trampat (det är förstås inbillning) som ger rent exklusiv känsla. Det är tyst utöver vråk som försöker skrämma sina offer och en pratsam skärsnäppa kan helt obekymrat gå bredvid en. Kungsörn glider förbi. Ibland passerar björn och järv fast jag har inte haft den turen. När mörkret är kompakt lyser stjärnorna så nära att man nästan kan ta i dem. Om det inte blåser och regnar som ger riktigt jävligt väder att tälta på så hög höjd.

020 (2)

Jag uppskattar riktig skog med nya och döda träd, mossa och lav, fallna träd och känslan av orörd natur. Björnlandet och Pårteområdet till exempel.

Man kan förstås hitta magiska platser lite varstans. Vilken är din?

De 21 vinnarna är:

Blekinge län – Hanö, Dalarnas län – Ore skogsrike, Gotlands län – Hoburgen, Gävleborgs län – Limön, Hallands län – Galtabäck-Lynga, Jämtlands län – Flatruet, Jönköpings län – Skiröområdet, Kalmar län – Alsterån, Kronobergs län – Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem, Norrbottens län – Karatj-Råvvåive, Skåne län – Torups bokskog i Svedala kommun, Stockholms län – Kagghamraån, Södermanlands län –
Hartsö marina områden, Uppsala län – Årike Fyris, Värmlands lä n- Lurön, Västerbottens län – Rönnbäcksnäset, Västernorrlands län – Mjältön med omgivande vatten, Västmanlands lä n- Hedströmmen, Västra Götaland län-Marstrandsskärgården, Örebro län – Hackvad, Östergötlands län – Sturefors eklandskap.

http://www.wwf.se/press/aktuellt/1598454-rets-21-svenska-naturprlor-utsedda-av-wwf

Årets fråga: invandring och asyl.

Publicerat av
045

Många Jultal har handlat om de asylsökande. Statsministern uttryckte åter hoppet om att någon annan skall lösa Sveriges haltande asylmottagning. Han underströk att tempot i EU:s flyktingpolitik behöver höjas. Särskilt behöver omfördelningssystemet av kvotflyktingar fungera bättre. Hittills är det ett misslyckande enligt Löfven.

Att krig i Mellanöstern är ett rejält misslyckande sägs väldigt sällan. Vi är däremot ständigt skyldiga.

Även kungen talade om flyktingar i sitt jultal.
– Det är 60 miljoner människor i världen som befinner sig på flykt. En del av dem har kommit för att söka skydd och en framtid för sig och sina barn här i Sverige. Vår vilja att hjälpa människor är mycket stark.

60 miljoner. Det är 6 Sverige. Eller  Italien eller nästan Storbritannien.

Men i Tjeckien var Julens bud en annan. Ungefär som i Ungern eller i Balkanländerna. Baltikum visar också föga intresse för asylsökanden. Polen vill inte ta mot några invandrare, deras egna arbetslösa har just lagt om torget i min förort. Danmark vill inskränka FN s regelverk. Norge skärper reglerna. Även Österrike har fått nog och Australien säger sig vara full. Nya toner i USA – inte bara Trump, men han nagelfars mest – vill stänga dörren till syriska flyktingar vilka kan vara terrorister. Turkiet har sina krav – makt och pengar – gentemot EU för att hålla flyktingströmmen på plats. Britterna har funderingar på att lämna EU. Även hos oss och i Tyskland är majoriteten nu för mer restriktiv asylpolitik. De konflikter som finns i Mellanöstern är inget EU vill importera hit men de är redan här.

Tjeckiens president Milos Zeman kallar i sitt jultal flyktingströmmen till Europa för en ”organiserad invasion”. Han manar också unga män från Syrien och Irak att stanna hemma och slåss mot Islamiska staten (IS) i stället för att söka asyl i Europa.

Jag är helt övertygad om att vi ser en organiserad invasion och inte en spontan flyktingvåg, säger Zeman.

Han framhåller att medkänsla är på sin plats med flyktingar som är gamla och sjuka och när det gäller barn, men inte för unga män.

Har han rätt? Borde de stanna och försvara landet? Tänk om finska män hade stuckit och lämnat kvar kvinnor och barn under världskriget. Ja, nu var de finska kvinnorna ganska tuffa och de hade säkert ilsknat till gentemot männen och tagit till vapen själva precis som de kurdiska kvinnorna. Eller amerikanare sagt att nä, vi tar det lugnt hemma, slåss själv mot Hitler. Är det rätt att se först om sig själv?

Så, är det en organiserad invasion av muslimska män och inte bara hjälpsökande människor? Finns det en baktanke? Det finns flera andra som anser muslimer vara ”förtrupper” till införande av islams kalifat i våra hemländer. Ja, vi har ju redan zoner där andra regler än våra styr och moskébyggandet blomstrar. Men kalifat? Är det inte att drömma om fornstora dagar eller att måla fan på väggen?

De flesta asylsökande vill komma till Tyskland och Sverige. Ni är landet där gatorna enligt rykten är täckta med guld, sa Afghanistans president under sitt besök här förtvivlad över att yngre män lämnade landet när det mest var kvinnor och flickor som behövde hjälp. Inget annat land än Sverige tar så välvilligt mot någon som säger sig vara under 18 år eller är från Syrien. Men även här tog platserna slut, tält sattes upp och Regeringen började tillämpa politik från fiendesidan: Sverigedemokraterna. Regeringen kopierar delar av SD s asylpolitik, men pratar inte med dem. Vem är rasist nu? Men drömmen om stormakt Sverige med 30 miljoner invandrare till hägrar än för Annie Lööfs C. MP-Romson gråter för inskränkningarna.

Fötterna på jorden finns inte kvar hos gammalt bondeparti. Jordbruk är olönsamt, varför ska man då bry sig om matproduktion och bönder? C söker efter andra anhängare.

Vi svenskar har än starka band med Staten genom ett effektivt Skatteverk. Vi kan knappt undgå att finansiera de åtgärder politiker vill genomföra. Vid varje limpa och liter mjölk vi köper tar Staten sin del. Det är så vi har fått hög grad av social service till befolkningen och brett bidragssystem. Vi är genom skatten solidariska även med dem som inte är födda här, de asylsökanden. Vi sorterar inte folk i medborgare och utbölingar. Vi höjer skatten, drar in eller lånar när det tryter i Statens kassakista. Sverige går som Tesla, påstod finansministern. Det kändes inte betryggande för Teslan har ekonomiska svårigheter.

Invandring kommer inte att försvinna. Vi kan bara begränsa det. Men planering för bostäder, arbete, skola, sjukvård, infrastruktur, integration är alltjämt på ett slags drömstadie, inte på åtgärdsplan. Vi behöver några Gävle eller Linköping nu. I verkligheten har den humanitära stormaktens anhängare inga strategier om hur vi kan fortsätta behålla välfärden och inkludera alla, bara panikåtgärder. Många kommuner knäar inför utgifter de inte räknade med att ha. Det blir kris när befolkningen ökar, men inte skattebetalarna. Det blir kris när folk trängs i skolan, vården, bostäder som inte var dimensionerade för fler.

Men, vi har än bättre tillvaro än de flesta i världen. Måste vi ha allt? Vi kan klara oss med mindre välstånd, mindre av allmänna förmåner, betala mer för det som är skattefinansierade idag. Frågan är om vi vill? Vi är vana att ”någon annan” tar ett stort ansvar för våra liv. Vi betalar skatt – samhället fixar, det är vårt samhällskontrakt. Vi stoltserar med världens högsta skatter men de räcker ändå inte till. Skattemoralen sjunker snabbt när utfallet krymper och förmånerna försvinner.

Vissa tror att Sverige blir om ett tag snarlik en fattig stat i Afrika. Vi blir utflyttningsland, frågan är vart. Det går inte att trolla fram arbete. De människor som kommer hit är inte högutbildade med svenska mått mätt utan har gått få år i skolan. Även om fler lågbetalda tjänstearbeten inrättas kan vi inte leva av att serva varandra och byta pengar. Få av oss har råd att anställa några betjänter. Dock har även de högutbildade invandrare svårt att få arbete. Kan du inte språket, får du inget arbete. Vem tror på dina meriter när de inte är inordnade i svenskt system som man kan kontrollera?

Många som kommer är också anhängare av ålderdomlig religion, islam, som styr livet i minsta detalj, kvinnans ställning, kläder och tider att be. Det inskränker arbetslivet på ett sätt som inte passar i vår nutida värld.

Utan bättre plan håller landet inte ihop med ökad kulturfrämmande befolkning. Utan radikala åtgärder blir det vi och dem, som det redan är i många kommuner. Det är krisartat på vissa områden redan nu. Kriser är kanske vår framtid? Varför skulle vi ha allt när många andra saknar det mesta?

Är en självständig nation, en bestämd avgränsad Stat något otidsenligt, egoistiskt? Bör vi upplösa alla gränser i stället att sålla folk som Milos Zeman och många andra vill? Eller har vi en nationstillhörighet, egen Stat och medborgarskap som ger rätt att gå före andra länders behov? Kommer vi att bygga murar eller sakta gå under som det land vi är idag och bli något annat?

Vad är rätt och rättvist i världen är dock en annan, större fråga. Vi lever i intressanta tider. Intressant är dock inte alltid så lyckat.

När vindarna har slutat viska våra namn

Publicerat av
pontare

Jag lyssnade på Roger Pontare på ett gratisuppträdande. Han ägnade först en sång för flyktingar och pratade några ord om krisen. Folk klappade händer och ropade. Han fick rungande applåder efter sången. Folk tjoade och klappade ivrigt. Han fick en applådstorm efter varje sång. Men sedan hände något.
Hans sista sång var vinnarsången från Melodifestivalen 2000. Ni kanske minns den? När vindarna viskar mitt namn. Jag kommer ihåg det. Jag tyckte det var magiskt med indianen, samen och eskimån dansande på scenen. Nu fanns bara Pontare och han sjöng:

Jag blev fångad i ett mörker
Jag såg inget ljus fast allt runt omkring stod i brand
I lågornas sken fanns mitt hopp och min tro
Som virvlade bort och försvann
Så ge mig min styrka
Ge mig kraft att försvara mitt land
Ge mig en väg att gå
Jag ser yxan i krigarens hand

Vill ni att jag vänder om
Och slåss för den jag är
Men aldrig sviker jag mitt land
När vindarna viskar mitt namn

Nu klappade folk bara lite avmätt. Omkring mig applåderade bara jag och min gubbe.
Vad var det som hände? Sjöng han något opassande? Försvara vårt land?

Vad är det för fel på oss? Så fort ordet vårt land uttalas går folk i koma och kan inte ens kan applådera åt en sångare? Vi behöver ingen omskolning modell MP, det sker alldeles frivilligt. Det är som om alla var drabbade av Stockholmssyndromet. Minns ni det, om inte sök bara.

Jonestown

Jag vet inte varför jag hastigt mindes Jonestown (skylt ovan). Det var ett skrämmande exempel av hjärntvätt blandad med absolut tro på de sanningar ledaren presenterade. Det är inte så ovanligt att folk följer en ledare eller i alla fall anpassar sig till den sanning som det ledande skiktet presenterar. Historien skrivs om som i Sovjet, historier byggs upp om ledaren som i Nordkorea. Minns ni Mao och alla som gick med en liten röd bok? Jag fick ett av de första ”Maos lilla röda” engelska upplagan som present i stället blommor eller ett smycke som man brukar få när kärlek är på intåg. Jag spolade förstås honom på en gång. Det luktade kommunism på direkten. Han förstod inte orsaken utan försökte förstå vad som gick fel med hans så fantastiska gåva. Skulle han ha väntat tills den kom på svenska?

Olika ismer fostrar folk som kommunismen, nazismen, feminismen. Stränga religioner styr människors hela liv som islam. Ord som politiker upprepar lik ett mantra: ansvar, utmaning, är bara overksam trollformel utan innehåll.

Twittermaffian talar om vad rätt är och det kan bli en folkstorm om fel färg på plåster. Vi upprörs av struntsaker medan världens katastrofer pågår.

Det är alltid enklare att ropa än göra något.

Det är svårt att våga säga mot den bestämda ideologin i diktaturer, men det kan vara smalt med åsiktskorridoren även i länder där man påstår att demokrati och yttrandefrihet  råder.
Många säger att det finns åsiktskorridor även här. Det innefattar feminism, vänstervridning och förakt mot män, att älska utgifter med andras pengar och även hat mot allt det som förr kallades svenskt. Jag är inte så hemma med de moderna åsikterna, försöker undvika ismer och påbud så kanske andra vet mer och är mer förbryllade än jag.

Det är lite som dagis. Men det är ju en generation fostrad i dagis som styr eller hörs. Ungdomsförbunden, bloggmodellerna, twitteraktivisterna. En generation som når upp i politiken utan att ha arbetat med vanligt lönearbete.  Som är kollektiv utåt. Som är hoptryckt till den rätta åsikten och kan bara peta i petitesser och inte åstadkomma de förändringar eller bevarande som behövs i landet. Vad jag lite spydig nu? Och de äldre uvarna hänger med så ingen skall se hur trötta och ute de är.

Så, jag blev fundersam varför publiken blev så stillsam när Pontare sjöng om att försvara landet och aldrig svika det. Är det så att vi redan är indoktrinerade i den multikulturella världens rätt att öppna gränserna, slopa vårt land, att bara invandring frälsar oss, att vi är av inget värde. Som folket i Jonestown lyder vi de som bestämmer. Vi genomför helt lugnt ett kulturellt självmord eftersom de vilka styr oss och skriker högst säger att det är rätt.

Vi lyder eller smittar det? Kanske allt vi tror och gör är bara ett falskt rop konstruerad av slaskpressen och Twitter?  Vi bara flyter med.

Jag är gammal och tillåter mig att tänka förbi den rätta fåran. Det är ändå ingen som bryr sig om mig och min åsikt av dem som har talan. Vi med erfarenhet av livet är helt ute.