Etikettarkiv: Stephen Hawking

Vårt sköra liv och två boktips

Publicerat av

Läser just nu Stephen Hawkings sista bok, utgiven efter hans död. ”Korta svar på stora frågor”. Den handlar om vår framtid, svarta hål, universum och Gud, med mera. Så intressant, på en nivå som alla kan begripa. Han var en av de människor man kan beundra, högakta och vara tacksam över att han har funnits. Hans okuvliga vilja att prestera och lösa universums gåtor trots förlamande sjukdom sedan ungdomen är mer än respektingivande.

  • Mänsklighetens statistik när det gäller intelligent beteende ser hittills  inte lysande ut.

Jag instämmer i den utsagan av Stephen Hawking. Kan vi bättra på oss eller gå under? Förmodligen går vi under som mänskligt kultur ändå. Varken våra politiker eller vi själva är förmögna att göra de omfattande förändringar som behövs. Vi är inte smarta nog. Vi prioriterar fel. Få av oss skulle godta omfattande inskränkningar i våra liv.

Kanske kan inga åtgärder vara nog? En dag är vår planet liknande någon annan död planet vilken inte innehåller mänskligt liv. Skitig, plundrad, raserad.

Hawking skriver:

Jorden står under hot från så många håll att jag har svårt att vara optimistisk. Hoten är stora och för många.

Till att börja med är vi på väg att växa ur jorden. Våra naturresurser förbrukas i en alarmerande takt. Vi har skänkt jorden klimatförändringarnas katastrofala gåva. Stigande temperaturer, avsmältning av polarisarna, avskogning, överbefolkning, farsoter, krig, svält vattenbrist och artutrotning. Alla dessa problem skulle vi kunna lösa, men inget av dem har vi hittills löst (s. 153)

Vi är för många. Resurserna krymper. Miljön på upphällning. Förmågan att hålla sams är så begränsad. Vi raserar det vi bygger upp. Olika ismer, från religiösa till politiska, styr. Politikerna käftar med varandra om småsaker. De har dubiösa framtidsplaner och kort framförhållning. Makt korrumperar snabbt.

Jag är säker på att den enskilda människan kan och vill  förbättra sin och sina närmastes villkor och framtid. Vi gör mycket bra. Vi försöker hålla ihop våra liv, vara aktsamma medborgare och goda medmänniskor, leva i lagens ramar. Men den lilla skaran som lever av förstörelse och brott, terrorism och krig gör snabbt världen till en obehaglig plats.

Krig är varken billigt eller resurssnålt men den frågan nämns aldrig i miljöhänseende. Inte heller miljökonferensers nedsmutsning då höjdare flyger in i sina privatplan – på Internets tid – och gnäller på vanliga människors semesterresa eller fredagsbiff.

Politiker lever i sin naiva bubbla. Där saknas ofta intelligent beteende. Man gör om och gör fel igen med samma resultat. Idag hörs utrop att diktatur vore bättre än att medborgarna har något att säga till om – kanske – vart fjärde år.

Alla tidigare kulturer har gått under men mänskligheten har överlevt. Även vår civilisation slutar en dag. Frågan är hur. Kärnvapenkrig, virus, asteroid, komet, resursbrist som vatten och mat, miljökatastrof…det finns många möjligheter. Om mänskligheten överlever  är en bra fråga. Kan hända att de som överlever får återvända till grottstadiet?

Kanske finner vi andra världar?  Läs de fantastiska ”kanske lösningar” Hawking spekulerar med. Han är optimist ändå. Det kan hända att hans optimism och nyfikenhet höll honom i liv och aktiv tillsammans med den tekniska utvecklingen?  Han var en av de stora personerna i vår tid. Ett måste att läsa.

Hur blir det om människorna skulle försvinna från Jordens yta idag, inte då när den totala katastrofen – vad det nu blir – är faktum.  När jag läste ”The World Without Us” av Alan Weisman (har rekommenderat boken förut) kändes världens utveckling efter oss rimligt medan idag känns det för optimistisk. Kanske är vård jord för förgiftad för en grön framtid efter oss? Men, naturen finner alltid någon sorts utväg. Människan är sämre försedd med den förmågan.

Vad tror du om världens framtid? Finns en framtid eller har vi redan passerat den?

http://www.hawking.org.uk/

Vi är Charlie idag – hur blir det i morgon?

Publicerat av

Att stå för yttrandefrihet är mer än bara ropa ut jag är Charlie idag. Det är en inställning att din och min uppfattning om saker och ting är lika värda och får uttryckas, skrivas, tecknas, filmas, röstas om. Det betyder inte att vi föser oliktänkande ut i kylan och ignorerar dem, som man gör i Regeringssammanhang. Det innefattar inte att åsikter matas ut genom döden ur gevärspipan, inte heller genom ideologisk omskolning. Det betyder inte att just min åsikt är rådande, inte ens om det vore den smartaste. Majoriteten vinner, hur idiotiskt än det vore. Det är den – ibland bistra – sanningen om demokrati. Först efteråt ser vi vart majoritetsbeslut ledde till. Minoritet kan dock bli majoritet med tiden. Ismer kommer och går, vissa är långlivade trots sin grymhet. Många som röstar än på kommunisterna är ett exempel.  I diktaturer har ofta en minoritet makten. Att avlägsna eller försöka utplåna den minoriteten kan leda till oanade konsekvenser. Se bara på Libyen där kaos härskar eller Irak, Syrien samt Afghanistan där åratals insats för demokrati snart lär vara utplånad. Makten föds ur gevärspipan, så även död och kaos.

Men ingenting är så stark som en idé vars tid är inne. Låt det bli tolerans. Inte dumhet, inte sortering av människor i goda och onda. Låt det bli fria ord, inte påtvingad tystnad.

Stephen Hawking, en av vår tids genier, säger att två faktum har fört människan dit hon nu befinner sig i utveckling: aggression och intelligens. Intelligensen har kommit till en punkt där man kan skapa vapen som kan tillintetgöra allt liv på jorden. Intelligens måste vara inte bara individuell utan också kollektiv. Annars är mänskligheten dömd att gå under. Kriget i Syrien kan föra mänskligheten tillbaka till barbariet, till ruta noll.

Överallt är vapnen mäktigare än pennan. Det finns för många vapen och för lite pennor i världen. Dock håller pennornas makt kanske för evigt medan vapnen bringar sällan något långvarigt positivt. Nationer föds och dör. Världshärskarna likaså. Uppror begravs. Nya uppstår. Men skrifterna kan stå tusen år. Än idag kan vi läsa vad Amen – em – ope skrev i Egypten. (1300–1075 f. Kr.) ”Hämnas inte den du hatar”, skrev han. ”Du vet inte Guds plan.” Vi kan strunta i Guds plan om vi vill, men helst inte hata. Charlie Hebdo idag:

Att stå för yttrandefrihet och höras ut kräver att man är känd eller släpps in på de fina medierna. Jag försvarade Salman Rushdie när alla än satt ängsliga i sina kammare och vägrade att medverka ens fem minuter i radio. Därför fick jag 20. Jag hotades med döden men vem skulle bry sig om en okänd person med bara en bok publicerad? Reaktionen från andra var rädsla, arbetskamraterna tittade ängsligt bort fast de visste bara om radioprogrammet, inte om hoten. Det är ensamt när inga andra kliver på barrikaden.

Som icke kändis blir det inte ens en ring i vattnet.  Det är de kända och kanske de mest högljudda som bildar ringar. Det har vi sett i vissa skrattretande fall som pärlgubbarna på Åhléns katalog eller Lilla Hjärtat. Många kändisar petar i petitesser. De stora frågorna som just fred och frihet är sällan på tapeten. Världen har inte blivit en bättre plats. Tvärtemot sämre vill jag påstå. Den goda tiden med hopp är förbi.

Idag  är jag Charlie. Men även jag kunde ha gjort mer. Det är ingen ursäkt att vara en okänd, obetydlig person. Man kan alltid göra mer.

Idag ropar många ut ett slagord de igår inte ens visste att det existerade. Hoppas det ropet hörs även i morgon, övermorgon, om ett år… Alla som syns instämmer i kören idag även Matt Groening genom lilla smarta Maggie. Det finns hopp? Tveksamt. Superhjältarnas tid är förbi. Om en stund står Maggie ensam och tröstar sig med sin napp.

Vi är inte Charlie Hebdo. Så idag börjar krypandet. Det är sällan synd om offren.

Mot slutet?

Publicerat av

Stephen Hawking, en av vår tids genier yttrar sig om världens tillstånd. Det sätter Svenskan på kultursidan. Det kanske var rätt? Han anser att vår kultur håller på att rasera sig själv.

Det är lätt att hålla med Hawking. Det finns alltför många krigshärdar och orosområden i världen, inte bara det för dagen värsta: Syrien. I många länder behandlas medborgarna illa. Nyligen kom en rapport om Nordkorea där folk svälter, avrättas eller hamnar i fångläger om de inte älskar sin ledare på rätt sätt. Rapport om pressfrihet i världen var mörk läsning. Och visst har vi vapen så vi kan utplåna oss fler gånger om. Krig och vapenhandel är de lukrativaste affärerna, före droghandel. Ja, inte för den som får en kula i skallen eller sitt hem raserat förstås. FN är en hjälplös organisation utan makt, förmåga och mandat att lösa konflikter. EU? De har fullt upp att reglera våra liv.

Hawking tar speciellt upp Syrien som bevis att vi är på väg att utrota oss. Om världssamfundet inte ens kan lösa konflikten i Syrien trots att hundratusentals människor dödas obarmhärtigt finns risken för större konflikter. Det faktum att världssamfundet står handfallna är ett tecken på att människan inte längre kan styra sin framtid, menar Hawking.

Today in Syria we see modern technology in the form of bombs, chemicals and other weapons being used to further so-called intelligent political ends.

But it does not feel intelligent to watch as more than 100,000 people are killed or while children are targeted. It feels downright stupid, and worse, to prevent humanitarian supplies from reaching clinics where, as Save the Children will document in a forthcoming report, children are having limbs amputated for lack of basic facilities and newborn babies are dying in incubators for lack of power.

What’s happening in Syria is an abomination, one that the world is watching coldly from a distance. Where is our emotional intelligence, our sense of collective justice? (Stephen Hawking) Läs hela på:

http://www.washingtonpost.com/opinions/stephen-hawking-syrias-war-must-end/2014/02/14/a71dea72-94f0-11e3-83b9-1f024193bb84_story.html

Tänker du ibland på hur livet, civilisationen som vi känner nu, tar slut?  Vi själva utrotar oss genom idiotisk beteende? Epidemi? Miljökatastrof? Världskrig? Atombomber av hets eller misstag? Ekonomisk kollaps?  Något som hotar oss från rymden låter minst troligt.

Homs, Syrien