Etikettarkiv: skattepengar

Som en spegling i en önskebrunn – om obetalt arbete.

Publicerat av

SCB ska göra igen en studie om det obetalda hemarbetet. Det har betydelse för jämställdhet anser man. Att kvinnor fortfarande använder mer tid för barn och hem än män är en styggelse för jämställdhet och så klart för Regeringen.

Kan inte kvinnor sluta föda barn så jämlikhet är liksom klart. Inget att skylla på.

Jag deltog nästan i en sådan undersökning, den var dock inte från SCB utan någon annan och ungefär 1973. Jag var hemma med två små barn och hade dubbla heltidsstudier vid sidan om. Vid obligatoriska föreläsningar var barnen hos en väninna och jag passade hennes barn när hon i sin tur läste en kurs. Så kanske ordet hemmafru inte passade så bra?

Jag skulle delta i undersökningen men gav upp. För att mäta tidsanvändning i familjen hade man spaltat upp varje delmoment som vård av barn, natta barn, tvätta, laga mat, handla, städa, vårdkontakter som BVC, skola, lekskola, lek och pyssel, födelsedagar, kontakt med släkt, lagning av kläder, mm mm i en oändlig lista. Städa, tvätta, diska, handla…

Men man hade glömt en sak: vem drog in pengarna till familjen. Hur många timmar någon i familjen tillbringade i betald arbete utanför hemmet samt arbetsresor fanns inte. Inte heller service av bil, vilket man hade utelämnat eftersom många lämnade bilen till verkstad. Klippa gräsmattan fanns, men inte reparationer – om ja nu minns exakt. Inte vem som lagade punka på cykeln.

Så klart ingick inte studier i blanketten. Inte heller tillfällig barnvakt. Men ve om du som kvinna gjorde fler födelsedagstårtor än din man.

Den undersökningen skulle visa en ytterst lat ojämlik man man som högst fixade kaffe på helgen och lekte lite med barnen om han var ledig.

Så jag slängde blanketten. Men jag läste sedan att massor av kvinnor hade fyllt i den och resultatet var som väntad: män sket i det ”obetalda” hemarbetet och kvinnorna var närapå små slavar. Behov av revolution! Jämlikhet? Vad var det?

Jag tog hand om det mesta i hushållet och barnen. Maken tjänade pengarna. När maken kom hem och middagen var uppäten tog han över barnen, det var snart läggdags. Jag fortsatte med disk, med mera. Om han hade behövt ta hand om hushållet också hade han ju aldrig hunnit ta hand om sina barn.

På helgerna delade vi bättre men jag stod alltid för matlagning. Han var en katastrof vid spisen trots en kurs i vardagsmat.

Det föll mig aldrig i att jag utförde obetalt arbete. Vi var en familj, ett team, trodde jag. Först vid pensionering kom räkningen, jag hade ju förlorat flera arbetsår under småbarnsåren och på så sätt pensionspoäng. Lämna barn i daghem eller dagmamma var OK, inte att själv ta hand om dem. Eftersom vi skiljde oss kan jag inte nu tillgodose något av hans feta pension. Jag klagar inte på det, bara på pensionssystemet som inte ersatt då kvinnor med några extra pensionspoäng de tre första åren i barnets liv. Men bara för två barn och tre år, inte att vara hemma resten av livet.

Kvinnor föder barn. Bara i undantagsfall föder kvinnor vilka blivit män genom könsbyte barn.

Det var inte obetalt arbete att ta hand om hem och barn. Det var livet. Livet innehåller i regel hushållsarbete och kanske barn vilka någon måste ta hand om. När barnen har flyttat – om de nu kan flytta på bostadsbristens Sverige – kan ens gamla föräldrar eller anhöriga vara i behov av hjälp. 1,3 miljoner i Sverige vårdar, stödjer eller hjälper regelbundet en närstående utan att få betalt. Stöd och omsorg från Samhället räcker inte till. De flesta av anhörigvårdade är än i yrkesverksam ålder och många går ner i arbetstid för att kunna ge hjälp. Deras insatser sparar samhället ca 177 miljarder kronor varje år.

Vi ska hjälpa våra anhöriga, det låter solklart. Men att omsorgen av våra anhöriga blir ett obetalt dygnet runt arbete känns inte rimligt.

Som sagt, jag var än i arbetsålder när jag skippade arbete och tog hand om min sambo i nära sju år .Sakteligen blev det ett ”arbete” som pågick 24 timmar om dygnet, med först två sedan fyra timmars avlösning per vecka. Men jag tänkte inte på det som ett arbete innan det sista året då min ork och även tålamod var på upphällning.

Det var inte arbete, det var livet. Livet var grymt. Det fanns inget liv kvar.

Dock är Samhället organiserad så att vi betalar höga skatter för att sedan Samhället tar hand om oss med daghem, skola, olika boenden, vård, service mm som vi för viss del skulle kunna köpa på en fri marknad eller även göra själv om skatten inte hade redan tagit så stor del att valmöjligheten var inte länge tillgänglig annat än för de rika.

Dock är vården som Samhället erbjuder inte gratis annat än för vissa. När min sambo till sist flyttade in i ett boende räckte inte hans pension till hyra, mat och avgiften. Han hade arbetat fram till 76 år, en del som egenföretagare och en del ideellt. Så dumt. Jag skulle söka bidrag för honom, men han dog ganska omgående. Han slapp bli bidragsberoende vilket han hade blankt vägrat om han kunde förstå saken.

Kvalitén var sannerligen begränsad i boendet. Att betala för det var som att bli rånad.

Att mäta vem gör vad hemma kan vara bra för de få män som tror att giftermål gav dem ett gratis hembiträde. Eller kvinnor som tror sig vara prinsessor och bli uppassade. Men hur många sådana finns kvar bland svenskar? Delar inte familjerna livet idag? Nog ser jag många män ute på gatan med matkassar och barnvagn och en liten på trehjuling efter. Nu räknar jag förstås inte med de som har en helt annan uppfattning om kvinnans ställning i hemmet och i samhället. Men jag tvivlar på att dessa fyller i jämlikhetsblanketter.

Vad är ett obetalt arbete? Det är inte hushåll och barn. Det är något vi redan har betalt skatt för och Regering; Kommun, Landsting har lovat ta hand om det men gör det inte. Kanske görs uppgiften halvdant. Kanske finns den på vissa ställen men inte för alla. Kan hända att återbetalningen är så dålig att du själv måste betala extra eller söka bidrag. Du är lurad. Dina skattebetalda förmåner var bara som en spegling i en önskebrunn. Du slängde in en slant men inga behov fylldes.

Vad är obetalt arbete? Det är säkerheten på gatorna som vi själv måste ansvara för genom att inte gå ensamma när mörkret faller, inte ta ut pengar i automaten om någon hänger bredvid, inte ge våra barn en fin jacka och mobil i fickan för skolvägen, utan att vi helst själva hämtar dem från skolan. Att hjälpa barnen inte bara med läxor utan hela skolgången eftersom skolan har fallerat. Det är obetalt arbete.

Att vara ängslig när man öppnar dörren för obekanta fast det är hemtjänsten som skulle komma. Att inte förstå vad hemtjänstpersonalen säger utan man försöker gissa så bra man kan. Det är också obetalt arbete.

När du kör i en grop med din bil när vägen är uselt skött. Du såg det inte i tid när du var på väg att hämta posten som inte längre delas i postlådan ute på landet. Det är också obetalt arbete.

När du köar för sjukvård och tandvård men inte får tid innan skadan är skett är också obetalt arbete. Du var lovad vård i toppklass men bara politiker och rika kan unna sig det. Det är också obetalt arbete.

När du tror att dina skattepengar går till landets välfärd men de de försvinna till andra länder och galna projekt som vi gott kan vara utan. Då har du verkligen arbetat obetalt för andras drömmar.

Det finns mer obetalt arbete men även välbetalt. Nu har våra Riksdagspolitiker varit hemma med lön i ett år och de kom inte ens för att rösta om den stora pengahögen 150 miljarder till EU. I den omröstningen borde alla ha varit med så vi senare kunde skilja dem åt, de som gav bort våra pengar och de som håll lite hårdare i skattkistan, de pengar vi har betalt in just för det vi sedan får ändå göra obetalt.

Räkna inte vem som lagar maten och byter blöjor, räkna ut diskrepansen mellan politikerlöften, skatten och verkligheten. Där hittar man det obetalda arbetet.

Från Regeringens Pressmeddelande 24/3-2021

SCB har sedan 1990 genomfört en så kallad tidsanvändningsundersökning (TA) vart tionde år. TA mäter hur befolkningen fördelar sin tid på olika aktiviteter, som fritids- och hemarbetsaktiviteter, och visar bland annat skillnader i kvinnors och mäns tidsanvändning. Resultaten från undersökningarna om tidsanvändning används bland annat till att följa upp det jämställdhetspolitiska delmålet om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Om skattepengar och vaccintvång

Publicerat av

Vi passerade gränsen mellan Kina och Vietnam genom flyg från Nanning till Hanoi. Tullen var oerhört noga med våra vaccinintyg, de gula korten. De såg en vaccinering som enligt dem hade utgått. Nu var vi på väg mot Vietnam. När vi hade passerat gränsen på väg till Kinan några veckor innan hade de gula korten accepterats. Men nu hade datumet på koleravaccinet utgått enligt dem.

De vill vaccinera om oss. I annat fall blir vi kvar. Vart då? Vi vägrar blankt att vaccinera oss igen. Vaccindatumet har inte utgått än oavsett va de tror.

Det gällde att vara noga med de rekommenderade vaccinen som behövdes för att passera olika gränser.

Vi står, väntar och släpps inte genom. De föser oss till ett hörn. Vi försöker förklara deras misstag – vaccineringen är ok det vet vi – men ingen vill lyssna. Några bevakar smittosamma oss.

Jag ilsknar till efter ett tag. Jag gissar att de läser datum på annat sätt och därför anses vårt vaccinering för gammalt. Vi har datum år, månad, dag i våra kort. Tänk efter om man vänder på siffrorna vilken skillnad det kan bli i vissa fall.

Vi kommer att missa flyget. Nu gäller det att vara milt sagt ohövlig och kränkande. Jag skäller ut dem. Hur skriver ni datum? Ni kineser är outbildade. Ni kan inte ens skriva och läsa datum som de skrivs i civiliserade länder. När ni inte ens kan läsa datum hur kan ni då påstå att ni är stormakt?

De förstod vad jag sa. Det bet. De föste oss genom tullen snabbt som vinden. Detta var 1978 före datorernas tid. Det gula kortet var en riktig värdehandling.

Skall vi sortera folk enligt vaccinintyg för Covid är en bra fråga? Någon omröstning bland svenskar (SVR/Novus) visar att folk vill ha tvångsvaccinering mot Covid i vissa yrken som de inom vård. 91 % tycker vårdpersonal ska vara tvingade att vaccinera sig. 35% tycker att busschaufförer ska tvångsvaccineras. 60%+ tycker att vaccinet ska vara obligatorisk för alla.

Kanske borde vi tvångsvaccinera de ovaccinerade som kommer över gränsen mot TBC? Det vaccinet är i alla fall beprövat. Inte? Mässling? Hepatit? Inte det heller?

Vilka andra saker ska vara obligatoriska angående hälsa så vi inte råkar drabba sjukvården? Bantning, det har ju visat sig flera gånger att övervikt är en hälsorisk. Vara drogfri för det är risk för mycket, så ska vi låsa alla knarkare in då? Alkoholister? Rökare? Dålig matordning? De lata som inte går 7500 – 10000 steg om dan? Ska vi kanske rensa affärerna av olämplig föda. Ransonering ?

Vilka andra tvångsåtgärder ska vi ha i hälsofrågor? Eller, låter jag dum nu? Vaccin är väl ändå skillnad?

Att någon Myndighet skall tvinga in i min kropp ett vaccin jag inte vill ha – oavsett vilket – anser jag är ett övergrepp. Att jag ska diskrimineras på grund av att jag är icke vaccinerad i vissa fall som covid lär vara brott enligt diskrimineringslagen, tills lagen ändras. Det kommer säkert att bli ett undantag som smygs in.

Jag tror att rädslan för covid och tilltro till ett ganska oprövat vaccin belyser faktiskt tidsandan. Många människor låter Staten och myndigheter, även de ”viktiga” människorna bestämma vad är bra för dem. Det är som en trend, någon annan ska fixa våra liv. Den följsamma massan. Vi lever våra liv och besluten sker genom röstsedel vart fjärde år. Sen är det klart. Många följer olika trender som vilken typ av människa man anser sig vara sexuellt. Eller den så aktuella: hudfärgen. Undra på att det ser ut som det gör i vårt land. Folk knivhuggs på gatan men det räknas inte ens som terror. Alldeles nyss skuldsatte sig våra politiker våra barn och barnbarn för eviga tider genom miljarder till EU, men få protesterade. Några partier la snällt ner sin röst så de släppte genom miljardrullning.

Även om vissa än tror sig kunna gå ur EU är det kört. Vi har inte råd med det.

Skattepengar är inte oändliga även om sedelpressen går varm i flera länder. Ja, vi har mathjälp för behövande, pensionärer som inte får ihop det, bostadslösa och andra som inte finns egentligen, så även om skylten nedan är från Anza, Kalifornien, är det liknande här hemma. Kyrkan nära mig säger att det är fler och fler som ber hjälp i form av en matkasse. Det kommer att bli mer av detta, var så säker.

Enligt SCB har antalet personer som som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag ökat med 6,0 procent år 2020. Totalt var 790 242 personer räknat per helår, vilket motsvarar 13,4 procent av befolkningen i arbetsför ålder 20-64 år.

Det är dock för lite. Räkna till det pensionärer som inte har arbetat ihop någon eller tillräckligt pension, andra ersättningar som bidrag till bostad, för att inte glömma olika projekt till ingen nytta som också bekostas av bidrag från de som arbetar.

Det sägs att vaccinet är gratis. Det låter som om någon välgörare, kanske självaste vaccintillverkaren eller Statsministern sänkte oss det. Även vaccin är betald av dig. Det finns inget från Staten och Kommunen samt Landstinget som är gratis.

Hur kommer livet och ekonomin se ut efter covid? Ingen som vet. Det kan nog bli surt efter. Syndabockar efterlyses. Skatter ska lösa allt?

PS. Jag är inte mot vaccin i princip men ibland i praktik.

PS bilden:. Är det soluppgång eller solnedgång för Sverige får du själv bestämma.

Den realistiska bilförlossningskursen.

Publicerat av

När jag såg i TV mamman som födde sitt barn i bilen, skar det i hjärtat på mig. Jag har ju haft en stor del av min arbetstid på MVC/BB som kurator. Jag vet hur känslosamt och skört det är att bli en mamma. En tid då man behöver bli omhuldad och känna trygghet.

Emma Andersson från Graninge födde ett barn i familjens bil. Eftersom Sollefteå BB är nedlagt skulle hon till BB i Örnsköldsvik, en körsträcka ca 122 km på vinterväg. Barnafadern körde, men de hann inte fram. Med knappt två mil kvar förlöstes dottern i bilen.

I samband med att man stängt BB i Sollefteå har blivande föräldrar erbjudits en kurs  om hur man föder i en bil. Nu har paret Emma och Jim fått uppleva det på riktigt. De hade dock inte gått föda i bilen kursen, de fick praktisera det direkt i verkligheten. Vi är kända även utomlands på grund av bilförlossningskursen. Ytterligare en sak vi kan bli utskrattade för.

Emma Andersson beskriver själv hur det kändes i ett inlägg på Facebook:

”En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde.”

Är det inte något bibliskt över detta? Det fanns inte plats… Är detta mödravård år 2017 i Sverige? Var inte vi ett välståndsland? 2015 var vi femte bästa landet att vara mor i? Räknade de kilometer till förlossningen och hur det var att nedkomma i en bil?

Jag önskar Emma Andersson och familjen all lycka till. Har du klarat av en förlossning i en bil under vintern kan du klara av vad som helst. Du är en kämpe!

Jag tänkte också på en av mina väninnor som inte fick plats på närmaste förlossning. På den tiden var det en udda händelse.

1972 på sommaren fick jag mitt sista barn. Även min väninna var gravid och hon fick sin första baby någon vecka senare.

Jag åkte in till förlossningen skickad från Mödravårdscentralen på grund av risk för komplikation. Jag fick planerad plats och barnet föddes två dagar senare. Allt väl. Min väninna hade inte samma tur.

När hon försökte åka in var det fullt överallt. Hennes make körde henne till det närmaste sjukhuset men de hänvisades till nästa. Det var fullt på nästa BB, de hänvisades vidare trots protester.  Att åka genom Stockholm klockan 16.30 en vardag var trögt men till sist kom de till Karolinska och hon födde på golvet vid ingångens klädförvaring.

Hon var chockad. Barnet vägde nära fyra kilo. Hon gick sönder. Barnet mådde bra men de båda fick ligga för observation några extra dagar. Hemma mådde hon fortsatt uselt. Så även hennes man som inte lyckades köra in henne i tid. Han kände skuld. Vad skulle han ha kunnat göra? Han fick även parkeringsböter eftersom bilen inte var parkerad på rätt ställe vid sjukhuset.

Min vän fann sig inte riktigt till rätta med barnet. Vi var ett gäng mammor, dåtidens hemmafruar även om flera av oss arbetade deltid,  läste i gymnasiet eller som jag i universitet samtidigt. Vi hjälpte och stöttade henne så gott vi kunde. Hon skulle nog ha behövt prata med någon professionell men det fanns ingen att tillgå. Läkaren på BB sa hurtfriskt: Det gick ju bra det här. Fint barn.

Det var oerhört ovanligt att man fick åka runt och leta efter plats på förlossning på den tiden. Hon var unik. Hon hade maximal otur. Att jaga förlossningsplats är bara normalläge idag, inget ovanligt.

Nu är vi där, men kallt planerat. Mammor får föda i bilen, kanske skickas man till Finland eller får ringa runt för att hitta någon förlossning som vill ta mot en. En del har 20 mil att åka, på Lyckseles BB kan det finnas mammor som har åkt 30 mil. Gör det ni, Landstingspolitiker, med värkarna i gång, gärna på vintervägar.

Det föds många barn per år, fler än några år sedan, men förlossningsplatser dras in. BB? Ja, det är mer eller mindre avskaffat, nyförlösta mammor skickas hem vill de eller inte.

Det är inte lönt att driva BB, kvinnor som föder kostar för mycket och det är ont om resurser och personal. Nyss stängde BB Sofia, privat initiativ, eftersom Landstinget betalade för dåligt. Trots protester stängde Sollefteå.  Titta på kartan så ser du hur landet ser ut i den delen. Men, något måste man spara in så direktörerna kan ha kvar sina höga löner. Och nya utgifter rinner hela tiden in.

Samhällets moral mäts i hur vi tar hand om barn och gamla, livets början och livets slut. Den moralen är på bottenläge idag. I den moralen ingår förstås hur vi tar hand om dem som behöver hjälp, handikappade och sjuka, men livets start och livets slutskede är de stora markörerna över samhällets moral. Hur ser vi på människan? Hur ser de som styr – politikerna – på de minsta och de som redan gett sitt bidrag till samhället?

Som något värdefullt eller en utgift i årets budget man kan dra in?

———————-

Socialdemokraternas och Miljöpartiets beslutade om att lägga ned förlossningsvården i Sollefteå. Politikerna motiverar beslutet med att landstinget måste spara pengar. 20 landstingschefer kostar skattebetalarna, genom löner och sociala avgifter, mer än dubbelt så mycket som sparas in på Sollefteå BB. Men så klart vill ingen av dem gå ner i lön

Madonnabild: Lucas Cranach, den äldre 1472 – 1553.