Klimat, skäll och applåder.

Utvalda

Jag köpte en bukett rosor på torget. Först hemma såg jag att de var odlade i Afrika. Gick på hemsidan som öste vackra ord om miljövänligt och arbetstillfällen. Det kändes ändå fel. Borde mat vara viktigare att odla än blommor till oss? Men, vad kan Afrika producera för att få in västvaluta och utveckling? Hur stor del av mina 100 kronor fick odlaren efter flygresan och all hantering var avdragen? Blommorna var dock märkta med FFP.

Nu mera sätts ord som antyder klimatsmart eller ekologiskt på lite av allting. Ordet blir som avlatsbrev. Ingenting är helt utan avtryck.

Jordan Peterson har blivit utskälld för att han fattar ingenting om klimat och analyser. Han har sagt i en TV intervju sin åsikt att klimatet är för komplext för att modellera, och att modeller över klimatet på lång sikt är omöjliga att göra.

Äntligen! Någon som tycker samma som lilla jag!

Peterson verkar tro att vi gör modeller för klimatet ungefär som vi gör väderprognoser. Han låter intelligent, men har helt fel. Han har ingen jävla aning, säger klimatforskaren Sarah Perkins-Kirkpatrick.

Han har ingen jävla aning. Lyssna på det. Så ”diskuterar” alltid klimatanhängare och andra som aldrig kan ta andra åsikter. De som valt att inte covid vaccinera sig är konspirationsteoretiker och högerextrema, ungefär nazister. De som inte har klimatångest är liknande rena samhällsfaror. Rättshaverister minst.

Regn inom 24 timmar moln.

Hur ofta har väderprognoserna slagit fel? När de inte kan förutse vädret på de närmaste 24 timmarna hur kan man då spå klimat om 30 år? Men Perkins-Kirkpatrick anser att desto längre prognoser desto mer rätt.

Jag blir alltid fundersam när någon försvarar sin åsikt med fula ord och aggressiv ton.

Peterson fick skäll. Samtidigt har Världen hyllat ett skolbarn och hon har ansetts som expert, inte bara i klimatfrågor. Hennes utskällning i FN applåderades. Hon har deltagit i alla möjliga klimatmöten som ett slags maskot och de vuxna har lyssnat på henne andäktigt. Nej, hon har inte heller någon utbildning. Minskade de rika sin förbrukning, bostäder, bilar, flygplan, levnadsstandard efter hennes klagan? Inte, det är bara ord.

Idag erbjuder Linköpings Universitet terapi för elever med klimatångest. Ingår reduktion av egen konsumtion i det? Hoppas att de unga har vaknat om sin egen förbrukning av Jordens resurser. Inte bara skolk från skolan och hålla uppe plakaten.

https://blogg.iniskogen.se/2021/08/14/nagra-forslag-till-klimataktiva-barn/

Tack Peterson – även om du inte är klimatforskare. Jag – som inte heller är expert för fem öre – håller med Peterson. Vi styr inte solen. Tveksamt om vi kan styra klimatet. Vi har för korta mätserier, brukar väl vara under 200 år. Klimatet har alltid varierat. Naturen styr, kanske Universum är utöver vår kontroll. Vi kanske är också för många på vår lilla planet?

Vi alla kan påverka missbruk av resurser, nedskräpning och vårt eget beteende. Vi kan – om de som styr vill – avskaffa krig för det är den värsta miljöboven. Vi kunde producera mer av vår egen mat i stället långa transporter. Var och en kan tänka till i köp av saker, kläder, även mat. Rök inte. Knarka inte. Motionera, lämna bilen oftare. Byt sällanvaror med varandra. Ta hand om era barn och lär dem saker som är nödvändiga för självständigt liv. Som att sköta ett hem, laga saker, ta hand om smal ekonomi. Och så vidare…

Nu mera får vi fattiga också ransonera el i Sverige. El en nutida lyxvara?:

PS.Runt 25 procent av den svenska blomimporten kommer från länder utanför EU och där är Kenya den stora exportören. 

Klimatsabotörer eller klimatfrälsta?

Utvalda

FN:s klimatpanel IPCC har publicerat sin senaste rapport. De spår ökade miljökatastrofer på grund av klimatförändringar.

USA s särskilde klimatsändebud Kerry är oroad och säger nu att alla ekonomier måste binda sig till aggressiva klimatåtgärder.

Och så klart måste vi vanliga medborgare sluta med allt som livet innebär.

För idag är du klimatsabotör redan när du köper en tröja.

Jag väntar med spänning vad Kerry kommer att avstå från. Han har lite att välja på. En bil kanske? Ett hus? Eller börja flyga med vanligt flyg och ställa sina Jet? Nej, nej flyga ska man inte.

Man lever väl som man förväntar sig att andra skall göra? Inte? Vissa tror sig vara det stora undantaget som inte behöver uppoffra sig ens en smula. Tyvärr finns det ganska gott om sådana i den ekonomiska överklassen som ömmar hårt för Klimatet och väntar att andra ska göra jobbet. Obama, ett paradexempel med sin sommarvilla vid havet fast han mässar för andra om höjd vattennivå dränkta stränder som resultat av klimatet. Köper du en villa för 144 miljoner om du tror att den översvämmas om några år?

I november samlas alla klimatexperter, politiker och anhängare igen med sina privatflyg och diskuterar. Trots att även små barn och gamla kan använda Internet kan inte de rika klimataktivisterna klara det och ha videokonferenser. De måste träffas öga mot öga. Frottera sig med de andra goda.

FN s stora klimatmöte sker i Glasgow i november. Där har även jag varit en gång och deltagit som föreläsare i en FN konferens. Då flög vi än vanligt flyg och många som jag i ekonomiklass. Jag betalade min biljett själv trots att jag var inbjuden.

När alla dessa ”experter” ändrar sina liv och lever som vi vanliga fattiga, slutar flyga runt i sina privatflyg samt den största miljömarodören kallad krig är avskaffad kan jag överväga någon förändring. Jag har dock knappt överkonsumtion av någonting, men alltid finns det synder som nu mera påstås hetta upp klimatet. Som gammal har jag har dock hunnit med även den tiden då klimatet skulle bli en istid, halva Sverige skulle vara obeboelig men något tiotal år efter ändrade experterna sig. Hm. Så personligen tror att klimat, det är variabelt oavsett vad vi gör.

Miljön omkring oss, jordens resurser är det vi rår på och bör anstränga oss för. Och det innebär att leva smalt, även för Kerry och andra ”experter”. Kanske som en svensk fattigpensionär, även om vi faktiskt hör till grädden av pensionärerna i Världen, dock inte i EU.

PS. Kerry flög i sin jet snabbt in till Obamas ”lilla” party i sommarvillan på lördag innan han uttryckte sin oro för oss andra att vi inte gör nog för klimatet. Även andra klimatoroliga sågs jetta in som Clooneys med flera. Ja, det var bara de närmaste som var bjudna. Vi har olika uppfattningar tydligen vad innebär våra närmaste. Mina närmaste är inte flera hundra.

Bilden: Öken i Kalifornien

Mina barndoms somrar hade sina sidor.

Efter kriget fick många barn med fattiga föräldrar åka till landet under sommarlovet. Till någon mer välbärgad familj och kanske någon som behövde hjälp. Jag tillbringade nästan fem somrar i en professorsfamilj som lekkamrat till deras adoptivbarn i samma ålder. Hon var ett hittebarn, ställd på trappan till ett hus. Hon får heta Ella. Den första sommaren var vi 7 år.

Hon var redan då ett barn med uppenbara problem. Låt oss säga att hennes beteende avvek från  andra barn. Jag skulle hålla henne hemma så hon inte försvann och lära henne att leka. Hon ville inte leka.  Hon ville gå till byn och sno saker. Jag ville inte heller leka. Jag önskade att få läsa och rita. I huset fanns ett stort bibliotek. Även om böckerna var mestadels vuxenböcker och med alla möjliga språk var det helt enkelt underbart att sitta där bland böcker vilka för mig representerade all världens visdom.

Jag kände mig som gisslan men med god mat. Trots ransonering var skafferiet välförsett, bullarna alltid varma och saftglasen fyllda. Söndagsfrukostarna klockan 10.00 med fläsk och ägg, stekta potatisar, sill, korv, varma bröd, smör och ost, marmelad, plättar, sylt, varm choklad, riktigt kaffe och som kronan på verket paj eller bakelser fyllda med bär och vispad grädde var ett himmelrike omöjlig att ens försöka förstå. Så mycket mat och man behövde inte dela allt i rättvisa delar, bara ta och äta för det fanns alltid mer. Ovan allt gjorde pigan ibland riktig glass med glassmaskinen i källaren. Jag gick upp i vikt tack vare överflöd av mat.

Ja, de hade en piga och även annan hjälp. Pigan var omkring 60, snäll men fast, rolig men även med stark gudstro. Hon nattade oss med en psalm och aftonbön. Hon var mer som en mamma till Ella än professorskan. Det var pigan som hade hittat det nyfödda barnet på en trappa virad i en trasa och med namnlapp: Ella.

Professorerna höll små föreläsningar under frukosten om något de tyckte barnen borde veta mer om som planeterna från Merkurius till Pluto, om de sju haven, länder i Afrika som behövde de vitas hjälp för att ta sig ur fattigdomen, Columbus resa till Amerika, pyramiderna i Egypten, om Edisons uppfinning glödlampan eller hur isbjörnar levde och jagade på den än ohotade isen på Arktis. De infogade små berättelser om sina många resor. Hur de red på en kamel i öken, gick på Inkaleden, seglade längs Nilen, sov i en igloo, klättrade berg på Alperna eller dök efter koraller i havet.

Jag lyssnade, det var fantastiskt. Det var som om hela världen kom till frukostbordet. Ella skruvade på sig och ville ut. Det sista, femte året, kunde jag inte längre hålla henne hemma och bad lov att åka därifrån efter halva sommaren. Jag var lättad. Mina föräldrar var inte glada. Året efter började jag arbeta.

Det var dock somrar med allt barn kunde önska sig. Parets äldsta dotter var redan vuxen. Hon var daghemsföreståndare och ledig en stor del av sommaren. Hon tog hand om oss.  Vi var rena och håret i flätor med stora rosetter. Vi gjorde båtturer till fiskestugan. Det ordnades en lekstuga och gunga. Jordgubbsland. Utflykter i det gröna. Simskola. Bollspel. Blomsterängar. Katt, som ibland lät oss att leka med.  Saft och kakor eller tårta varje eftermiddag i bersån eller på verandan då professorerna umgicks med oss och vi spelade något spel. De var aldrig lediga utan hade sommarelever vars cyklar vi lånade i smyg.

Det slutade inte bra för Ella, inte med någonting. När jag läste till socionom tänkte jag mycket på henne men hon passade inte in i några teorier. Det kanske var arvet som formade henne mer än miljön?

Dock är det närapå otillåtet att tänka oss med ett biologiskt arv från föräldrar och släktled som skulle påverka vår förmåga och varande. I ett socialistisk samhälle är det bara miljön som bär skuld för våra usla val i livet.

Står vi i skuld till framtiden och lugnet på landet.

Svaret borde vara så enkelt, så utan tvivel. Så klart har vi en skuld till framtiden. I framtiden lever våra barn, barnbarn och fler generationer om inte världen går under genom att någon främmande föremål av större mått träffar oss. En atomvinter över jordklotet som följ.

Jag tror inte att en pandemi utplånar oss helt. Vetenskapen utvecklar lösningar. Men låt oss anta att denna pandemi, eller någon annan, blir ständig besökare hos oss. Att behöva vaccinera sig regelbundet för att kanske få leva ett år till tar död på oss. Att alltid undvika vara nära varandra, umgås, göra saker ihop förintar oss sakteligen som mänskliga varelser.

Vem vill leva i en så osäker framtid? De som lever för dagen? De med livsfilosofi ”allt nu och genast”. Ett slags missbrukarbeteende med omedelbar behovstillfredsställelse. Mörda, stjäla, råna, roffa åt sig, utplåna varje uns av humanism finns i dag och skulle breda ut sig i rasande fart. När människor redan rånar varandra och plundrar skattemedel eller vad de nu kommer åt skulle stående dödläge väcka det värsta fram.

Och det bästa. Många skulle uppoffra sig för varandra men de är aldrig dessa som styr världen. De goda ser på sidan om.

De barnlösa som regerar har sällan morgondagen i sikte. Det finns många politiker idag som bara behöver planera fram till sin egen död eller ännu kortare, till nästa val. Hur ser det ut ens om tio år är sällan i tankegångarna.

Att klimatet skulle ta död på mänskligheten är jag tveksam till. Klimatet har alltid varierat. Jag är dock för lite utbildad i Universums fysik, solens perioder och jordens läge mot solen för att yttra mig om saken. Vi har redan självutnämnda experter som kan allt från klimat till Corona och ekonomi. Klimatet kan göra vårt liv besvärligt och fattigt. Miljön är jag mer orolig för. Vår utbredning på bekostnad av naturen. De mängder av skräp vi lämnar efter oss. Kemikalier, oförstörbara saker… Sverige är ganska bra på att ta hand om skräpet. Ändå ser jag lämningar efter människor varje dag.

Det är väldigt länge sedan jag var med andra oroliga och krävde att Kommunen ordnade återvinningsstation för glas och papper. Inte är det någon framgångssaga om jag ser på Världen.

Att olika krig, inbördes eller över gränser bryter ut är däremot säkert. Krig pågår, ett ständigt resursslöseri på människor och material. Hur ett krig definieras är oklart. Det finns förslag att  väpnade konflikter med  1 000 döda under ett år dör ska anses som krig.  Men krig förstör så mycket annat, hela ens livsmiljö och möjligheter. Även mindre händelser kan upplevas som krigsliknande. Att behöva vara rädd för överfall när man går från jobbet på kvällen eller hem från skolan är ett slags krigstillstånd mot den enskilde. Att få sitt hem sprängt eller bilen bränt i någon uppgörelse borde räknas som terrorism i alla fall. Allt är markering: övermakten styr dig. Våldsmonopolet har flyttats delvis bort från polisen. Klaner gör upp med varandra.

Likväl har mänskligheten alltid överlevt krig – hittills – bara gränser och kulturer har förändrats. Nya härskare uppstår och  faller. Folket böjer sig. Ingenting håller för evigt.

Dock finns möjlighet att undvika kaos men många politiker – som de i Sverige – arbetar aktivt för att göra landet så dysfunktionellt att samhällssystemet kollapsar. Det multikulturella experimentet är ett haveri. Skälet till att vi har olika länder i världen är många men ett är att olika kulturer då får leva i sitt eget revir och utveckla landet enligt egen smak. Ofta finns även någon typ av tro majoriteten instämmer i. De som inte kan anpassa sig klagar eller flyttar. Ja, ekonomin kan göra så att större skaror rör på sig mot någon annans pengar. De broar som skulle byggas mellan helt olika kulturer har aldrig fungerat i större skala. Integration fungerar inte åt något håll. Vi turistar gärna, men få önskar stanna kvar i en helt främmande kulturkrets.

Vi får inse att vår tid är utmätt, så även vår  kulturs. När och hur vet vi inte än. EU politiker med de svenska i spetsen har bidragit till – beslutat – om vår civilisations död.

Här ute på landet, i en avkrok vid havet känns allt långt borta. De grannar man stöter på  pratar om senaste fisket, fast oftast blir det bara hej. Det är fridfullt. De som stör lugnet är fågelskrik och glassbilen. Oavsett vart du gömmer dig i Sverige hörs glassbilens välkända pling och vi skyndar oss för att förse oss med glass. Bär och glass är sommarens mellanmål.

Undviker man Internet kan man tro att fred och lugn råder i landet och i Världen, utan några som helst problem. En del lever året runt så skyddade av omgivningen och skygglappar att de inte märker något av oron även om det står på dörren.

Snart hem igen. Där råder annan ordning än i ett havsvik.

https://sv.gatestoneinstitute.org/10343/europa-barnlosa-ledare