Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk författare som fick Nobels Litteraturpris 2015, en av de riktigt förtjänta pristagarna. Hon skriver lik en vanlig person som försöker berätta om sitt liv. Hon ger röst för dem som ingen politiker bryr sig om, bara utnyttjar för sin makt.. Böckerna är skrivna i stil journalistisk reportage från verklighet makthavarna ignorerar. Bitvis är hennes böcker riktigt tunga, elände, död, den vanlige människans smärta. Nästan omöjligt att stå ut med makthavarnas galenskap.
Zinkpjkar är en av fem böcker ur verkligheten. Serie Utopins röster – Historien om den röda människan
Bön för Tjernobyl är också aktuell nu när Sovjet hotar med att prova kärnvapen och Nordkorea utvecklar sina. Makthavarna spelar krigslek med varandra i ord och truppflyttningar, uppvisningar av sin militära makt. Med en maktsuktande kränkt man i en ända och en senil snurrpelle i en annan med små gläfsande europeiska hundar klämda mellan samt en riktig tung nalle lugnt avvaktande, är läget idag sämre i Europa och Världen än på länge. Det kan tippa över.
Böckerna i serien
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985)
De sista vittnena (1985)
Zinkpojkar (1989)
Bön för Tjernobyl (1997)
Tiden second hand (2013)
Om Zinkpojkar:
Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-89 har kallats »det sovjetiska Vietnam«. Myndigheterna talade om »internationalistsoldater« som byggde broar och planterade vänskapsalléer åt broderfolket i Afghanistan, medan militären i hemlighet fraktade hem förseglade zinkkistor med lemlästade kroppar. Länge visste allmänheten ingenting om krigets grymheter och det var först med Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar som tragedins verkliga omfattning avslöjades 1989. Över en miljon unga ryssar tjänstgjorde i kriget som kom att forma det ryska samhället fram till våra dagar. Här kommer de till tals – soldaterna, sjuksköterskorna och mödrarna. (baksidestext i boken)
Jag pratade med flera militärer under min PCT vandring. Just dessa som jag pratade med hade stabila förhållanden eller de hade hittat både arbete och liv igen efter Vietnam, Kuwait, Afghanistan och Irak eller andra stationeringar. Men på varje ort där jag fyllde på mat såg jag information över hjälp till ”våra veteraner”. Även om soldaterna hade haft funderingar över det rätta – skulle vi vara där eller inte – hade de gjort vad som förväntades av dem. De hade valt yrket. En hade röjt minor efter Kuwaitkriget. En annan hade hämtat hem folk från Hanoi vid det bittra slutet. Mer…
Dag 97 satt jag ensam med chauffören i bussen till Chester. Han hade gjort två vändor i Irak och var inte glad över utvecklingen efteråt. Allt kändes förgäves. Demokrati växer inte ur gevärspipan. Skulle vi ha varit där, var en bra fråga som det heter. Skulle vi ha stannat tills allt hade stabiliserat sig, var en annan.
Han var nöjd med de något isolationistiska tendenser, Amerika först, som Trump visade. Vi är inte hela världens räddare eller ekonomisk stötta. USA först, sedan andra. Vi har nog skit här hemma. Nu körde han buss i stället tanks. Han släppte av mig på icke hållplats i Chester (leden var stängt på grund av brand, jag både liftade och åkte buss runt) så jag skulle få kortare väg tillbaka till leden.
Vi tog varann i hand och tackade för samtalet. God bless You. (7 augusti -18 dag 97 på PCT)
Vid ca 2000 mile efter Barlow pass (Oregon) mötte jag två män, mariners, med sina söner ute på jakt. Efter att ha berättat vilka djur jag hade sett och vart den sista dagen övergick vi till politik. Ja, de hade röstat på Trump. De undrade vad jag trodde om Sovjet och riskerade Sverige att drabbas. Vi var överens om att Putin är en nyckfull person och att sia nästa drag är mer än vi kunde. Putin kommer att trakassera Ukraina igen så fort de närmar sig EU det minsta. Putin har svårt att stå ut med Sovjets spruckna imperium. Han vill ha Sovjets Förenta Stater och helst mer. Men även han har försvagats med tiden. Vilka drar i trådarna bakom honom är en bra fråga. Sverige kan ligga risigt till.
Hoppar han på er så kommer vi, sa männen.
Vi är inte med i NATO. Vi är inte så snälla mot USA med tanke på hur media behandlar er president, svarade jag.
Vi kommer, sa de skrattande, vi ogillar ryssarna ännu mer.
Vi ogillar ryssarna ännu mer. Skulle jag vara lugn? Deras två söner lyssnade intensivt och nickade ibland. Den äldre läste kinesiska som andra språk. Det var det populäraste valet i hans skola.
Inte spanska?
Vad ska man ha spanska till? ( 8 sept. -18 dag 129 på PCT)
Idag är situationen hotande, för Ukraina i alla fall. Ryssland samlar sina trupper, igen. Med viss regelbundenhet hotar Putin Ukraina och NATOs eventuella nya medlemmar, som Finland. Putin har aldrig stått ut med den splittrade Sovjetmakten. Inte att länder nära lutar hellre mot USA än Sovjet.
Hotar de oss på allvar eller är det en styrkedemonstration i gen? Covid har drabbat Ryssland hårt. Dags att vända blicken mot andra fiender? Putin har mycket att förlora, mer än gasledningens inkomst. Skrammel kommer i läget med stängd Europa då myndigheter är fullt upptagna med restriktioner och tvång mot sin egen befolkning. När USA har dragit sig ur Afghanistan med mindre lyckad utgång och visat oorgnanisation och svaghet. NATO ökar närvaron i Östeuropa. Putin i Belarus och gränsen till Ukraina. Mer… Putin har alltid velat visa sig som en ”riktig man”, även ridande på en björn. Det mot en svag, virrig president i USA. Det är svårt att se Biden som en stark och stabil ledare. Hoppas några av de andra i hans närhet är det. Kina sitter lugnt spanar på läget och väntar.
I spänt läge kan ett misstag faktiskt leda till storkrig. Eller överger vi bara Ukraina som sitter närmast till att anfallas?
Sveriges försvar skulle orka några veckor enligt experter. Vi är beroende av samarbete. Vissa undrar vad vi skulle försvara. Ett samhälle skadad av kriminalitet och bidragsberoende eller ett land av demokrati och fosterlandskärlek? Igår när strömmen gick i nära fyra timmar sa några här: det var inte ryssarna än… Vi skrattade.
PS. Ni andra bloggare: attackeras ni av ryskt spam? Jag får det dagligen. Men vet inte vad som står för jag kan inte ryska.Inga kvinnor som säljer sig när jag försökte översätta.
Solnedgångar kopplas ofta ihop med något som tar slut. Dagen som pågår är över, om du inte är nattarbetare förstås. Livets solnedgång, den där ålderdomen vi av tvång drabbas av. Slut på – vad det nu kan vara. Idag försöker de ”som vet bäst” skrämma oss med olika saker som kommer att ta slut som välstånd, klimat, hälsa, kultur, hela Samhället… om vi inte lyder. Följer vi inte politikernas och de mäktiga penningstinnas råd blir vårt liv hotfullt och oigenkännligt med bister död. Kan hända hela världen är på väg mot sin solnedgång och den är inte vacker.
Allt är ändligt. Allt förändras hela tiden. Ingenting består utan förändring. Ingenting håller för evigt även om tidsrymden kan vara olika. Dagsländans dag, människoliv, olika kulturers livslängd…
Men den som inte vill se förändringar kan inte heller agera. Frågan är vad som behöver förändras, vad kan bestå, tills det faller och dör av alldeles naturliga orsaker vi inte rår över.
En bra fråga när klimatentusiasterna skitar ner med sina privatjet för ett möte där de frotterar sig med varandra. Nej, de har inte hört talas om Internetmöten. Medan vi vanliga skall helst inte åka någonstans, inte äta det ena och det andra eller ha ett liv som kan orsaka koldioxid. Jag mätte just min egen produktion av detta ”gift”. I den ena mätningen behövde jag 2,7 jordglob. Jag hade en bostad och det var inte klimatvänligt. Jag antar att jag borde bli en baglady. I den andra var jag en mönstermedborgare med 40% av medelsvenssons synder. Så, jag litar förstås på den sista.
Jag tror att vi har ett klimat, jag förnekar inte det. Men jag tror inte vi kan bestämma – oavsett vad vi gör – gradantalet angående värme och kyla. Inte förändra de variationer vilka regelbundet pågår. Kanske genom solaktivitet, inte bara med våra liv? Om all mänskligt liv upphör kan förändringar ske, det tror jag på, men då är vi ju döda och kan inte mäta det.
Städer är varmare än landsbygd. Det skiljer sig en halv grad mellan temperaturen utanför min bostad i ett centrum och det jag mäter ute en halvkilometer från hus och folk. Så klart är det inte en vetenskaplig mätning, bara med en vanlig termometer. Borde vi bo en halvkilometer från varandra? En bra fråga.
Däremot kan vi göra mycket för vår miljö. Jag föreslår det absolut bästa miljöaktivitet som finns. Vi avslutar omedelbart alla beväpnade konflikter som pågår. Nej, Sverige är inte med på listan även om vi kan tro på det ibland. Kan inte alla dessa krig, bombningar, sprängningar, vapentillverkning påverka och slita på miljön, kanske även på klimatet? Finns de på diskussionslistan på Klimatmötet? Inte? (Bild:Tigray)
Hur var det med flygplansarmén i Glasgow då? Privatplanen som fraktade alla dessa kända anhängare som sedan trängdes ihop med ett glas i handen för att visa hur viktiga och goda de var. Bland annat samlades deltagarna i Glasgows Kelvingrove Museum som är verkligen fin plats för en kulturell sammankomst. Även jag har varit där på whiskyprovning under FNs missbrukskonferens 1992 och diskuterat de andra, de som inte kan dricka måttligt som vi som vet.
Nej, missbrukskonferensen var inte till nytta för Världen bara för oss som deltog. Det viktigaste missades: Drogbaronerna, tillverkarna, leverantörerna och försäljarna av droger. Knark är en industri med miljardomsättning. Precis som nu missar man något. Som sagt krig och även de rikas egna utsläpp, som Bidens bilkaravan med 80 bilar, de som jettade till Glasgow för att synas och snabbt bort till något roligare, de som har flera hus, flera bilar, lyxbåtar, egna flygplan, mer av allting och garanterat inte tänker äta maskar och cykla till jobbet. Det ska populasen göra.
Är du också anhängare av klimatkulten eller försöker du bara använda sunt förnuft?
Är klimatkonferensen flopp eller plopp kan de lärda tvista om tills nästa gång.
Dag 106 på PCT fick jag lift med en högre militär som hade skickats till Saigon i sista stunden för att städa upp läget när USA lämnade platsen. 30 april 1975 föll Saigon. Vi pratade om Vietnam. Vi båda hade vår upplevelse om landet, han som ”städare” jag som ”byggare”.
Jag tänkte på honom idag när jag följer händelserna i Kabul.
Just nu har många av oss Saigonvibbar. Eller Libyenkänslor. Kanske Syrientankar. Eller andra stunder då vapnen har sagt sitt utan lyckligt slut.
Vi kan inte skjuta folk till demokrati. Det blir bara värre med många lik som resultat.
Andra världskriget hade ”lyckligt ”slut med USA s hjälp. Lyckan bestod i att bygga något från ruiner, de mänskliga och materiella. Världskriget hade kanske feghet som början? Men då som så ofta har Världen ropat efter USA.
Den tiden lär vara definitivt slut.
Så Afghanistan. Alla är överraskade på talibanernas snabba framfart. De har legat i startgropar färdiga när USA packar ihop. De har varit medvetna om armens svaghet, korruption och att allt faller när väst lämnar landet. Vissa områden har alltid varit deras. De är välbeväpnade och tar för sig när den afghanska armen kapitulerar. Snopet. Folket kör igång snabb anpassning, bäst så. Gömma böcker. Köpa burka. Böja sig. Fly. Eller glädjas? Det är inte första gången som maktbyten i Afghanistan kräver anpassning för överlevnad.
Vems stöd ligger bakom talibanernas lyckosamma snabba övertagande av landet? Vi får titta österut, länder som säkert har ett finger i spelet.
Alla, även vinnarna, är förlorade. Det förstörda trasiga landet kommer snart att behöva hjälp – igen. Eller inte? Talibaner hatar väst. Talibaner vill ha rent land utan västs inflytande. Kanske hatar de också våra pengar? Vilka andra spelare kommer då att dyka upp? Hur vill talibanerna betala igen för USA är en öppen fråga. Det kommer inga tackbrev från talibanerna för någon av oss i väst.
Vi och Väst har hoppats på att afghaner längtar efter västerländsk livsstil och de alla hatar talibaner. Men även talibaner är omtyckta, kanske till och med älskade. De är inte en utifrån kommande styrka. För, en taliban är någons son, bror, far, kusin, farbror, klanmedlem… Även en taliban har en mor, fru, syster, barn, som stöder övergången till ny välde, mer eller mindre frivilligt. Även talibaner är landets söner, de med annan åsikt än det väst har så försökt importera in och stötta i tiotals år. Islam går före västerländsk dekadens.
Talibaner har tydligen stöd inifrån landet, från folket, från sina närmaste, av sin vapenmakt. Men de kan inte avrätta alla som är mot dem. De företräder ju fredens religion. Hur mycket fred och hur mycket hämnd kan det innebära? Kan Afghanistan bli en ny vagga igen för internationell terrorism nu när IS har fallit? Pakistan tar mot flyende men ska erkänna det nya styret. Ryssland och Turkiet kommer att erkänna talibanregeringen. Kina likaså och ge således USA smäll. Har Kina och talibaner någon sorts avtal om uigurer? De har ju haft möten med varandra.
Människorna med annan syn på liv och religion får böja sig. Eller fly. Vi i Sverige har varit bra på att ge plats åt afghanska pojkar i soldatålder. Kanske borde vi ha skyddat flickorna i stället?
Historien skrivs av vinnare. I Afghanistan har vinnarna bytts väldigt många gånger. Om detta blir slutet eller ytterligare mellanspel får tiden att visa.
Är demokrati bara ett historiskt undantag? Är det en utveckling som leder till ett bättre sätt att styra? Demokrati är ett komplicerat tillstånd. Att sälja det till klanstyrda muslimska samhällen har varit resultatlöst. Även i Sverige har flera elever sagt sig föredra en stark ledare hellre än demokrati i någon skolundersökning. Och klanen styr även här trots vackra ord om integration.
Vad är demokrati? Det är oerhört svårt att definiera idag. I Sverige är det folkets papperslapp vart fjärde år. Det är yttrandefrihet om du säger rätta saker. Religionsfrihet, fast den kristna religionen är så fri att den har dött, närapå. Kanske kan du göra ett medborgarförslag som aldrig blir verklighet. Papperslappen kan bli något annat efter valet, men den vanlige jobbaren går till sitt arbete, betalar skatt oavsett vilka galenskaper det går till, tar en öl på fredag och försöker bara överleva. Anpassa sig, för få av oss har ekonomi nog att fly. Valen är få för den vanlige arbetaren, överallt.
I vår svenska ankdamm finns också vapen på fel sida av makten. Fel sida? Beror på vem du frågar. Vi lyckas inte fostra klaner att älska demokrati och det svenska sättet att leva, annat än älska våra bidrag. Biljett ut är det enda som fungerar mot främmande klaner som hotar våra liv. Om ens det hjälper längre.
