Etikettarkiv: jämlikhet

Julmartyrer?

Utvalda

Publicerat av
IMG_0682

Det här skrev jag 2015 men julmartyrer är aktuella igen, varje Jul. Så jag återbrukar det med en ny gnäll längst ner.

Vem fixar Julen hos er? Eller hör ni till de unika familjerna där alla gör sin del så att det blir helt rättvist och ingen får glänsa? Hur gör ni då? En väl avvägd lista och tidtagning?

Julmartyrer? Känns det  bekant? Några kvinnor skriver om hur de vill inte längre vara den som bakar bullar eller fixar julmaten, klapparna och myset. Någon annan som maken eller barnen ska göra det eller så skippar man det mesta. Jämlikhet var ordet.

Enligt undersökning är många traditionella i sitt julfirande. Samma mat, hemlagade köttbullar. Men det är inte bara själva maten som är traditionell, även arbetsfördelningen är det. 40 procent av de kvinnor som tillfrågats uppger att de tar ”stort eller fullt ansvar” för julbordet, samma siffra för männen ligger på 17 procent. Det innebär att kvinnor i hög utsträckning måste jobba dubbelt under julen. Så män ligger på soffan och jäser?

Årets siffror ser ännu värre ut. 8 av 10 kvinnor i en barnfamilj är Julens projektledare. Men är det inte bra att styra?! 

Män släpar hem julgranar, bär matkassar, hämtar ungarna från daghem, går runt med barnen och köper julklappar, står i postkön och bär hem paket, står i Systembolagskön och det är inte bara öl de köper utan vin och champagne, ser till att bilen är fixad för resan till släkten. Dessutom arbetar män ofta längre dagar än småbarnsmammorna. Nu när jag handlade sent vid 19 tiden igår var det flera män som handlade matvaror enligt en lång lista, kanske skriven av en kvinna.

Vad är det för fel på oss? Håller jämlikhetssträvan att äta upp allt som livet innehåller, även Julen? Ska vi skippa julen för det är inte delat med millimeterrättvisa? Kan vi fira jul med barnen om jämlikhet brister? Hur gör alla ensamma föräldrar med svikare till f.d. partner? Gör bara hälften? En halv julklapp och halv prinskorv var?

Barnen får fixa gran och julpynt. Barnen får julstäda. Barnen får fixa julmaten. Barnen får fixa julklappar och slå in paket. Barnen är från och med nu projektledare över julen, inte jag, skrev en jultrött mamma.

Vad ska föräldrar göra? Resa bort? När blev det fel att ordna och fixa tillsammans med barnen? Ja, är de i tonåren kan de ju ta över en del.

Har inte barnen fått göra julpynt, städa sina rum, hjälpa till med bak och mat även förr? Har de inte fixat julklappar och slagit in de? Har de inte fått delta i julförberedelser som små med föräldrar? Eller har gnällspikarna fixat allt i låsta rum?

Någon jämför julförberedelserna med slöjbärare i Iran. Om kvinnor där kan ta av slöjan kan vi sluta stressa inför Julen. Vilka jämförelser! Att förenkla riktig kvinnoförtryck till hemlagade köttbullar och julpynt. Någon klagade att det inte räcker att bara baka bullar och hålla barnen hela och rena för att ses som en bra mamma.

Det har faktiskt aldrig räckt. Det krävs så mycket mer. Ja, vi har lämnat en del till daghem och skolan i tron att de fostrar barnen. Vi ser resultat av den kollektiva fostran på många sätt idag, på gott och ont. Som förälder skall man leda barnen i livet, lära dem att klara av saker, till och med Julen och ge dem någon slags moral och ram för tillvaron. Att älska, leda och lära ut och fixa en massa praktiska saker är uppgiften för föräldrar. Bara bullar räcker inte. Men det är inte alls fel att kunna baka. Bak är en bra syssla att göra med barnen.

Det räcker inte med kärlek.

Många av dagens barn är fattiga. Jag menar inte att de har brist på mat eller prylar utan fattiga på familjeminnen, saker som mamma och pappa gjorde med dem, inte dagisfröknar eller fritids, inte badresan till Thailand eller senaste mobilen. Vilka minnen ger vi till barnen? Julgnäll?

Så, pepparkaksbak nästa? Deg kan man köpa färdig.

I år klagas det igen. Kvinnan är projektledare till Julen och förlorar till och med pensionspengar och blir sjukskriven.

Jag blir bekymrad när jag ser att det är kvinnorna som tar merparten av ansvaret. Inte minst i familjer med barn, där åtta av tio kvinnor tar huvudansvaret. Är det inte de kvinnorna är det inte sällan en mamma eller svärmor till dem som tar ansvaret för att få julen att gå ihop, säger Therese Svanström, ordförande TCO december 2021

Suck!

Lite kvotering skadar väl inte?

Publicerat av

I år var jag extra glad åt Nobelpriset i Medicin.  Men först om kvinnor som borde hjälpas till priset. Och kanske till mycket mer i livet och speciellt i Sverige, ett av världens mest jämlika länder.

Jag hoppas på en kvinna, säger reportern i TV när han väntar på resultatet av Nobelpriset i Fysik.

En vuxen man i TV 1, en som skulle  kommentera Nobelpriset. Han som hellre såg en kvinna få priset än en man med de mest betydelsefulla forskningsresultat. Hade han fattat vad priset handlar om eller skulle han bara visa sin feministiska rätta sida? Jämlikhet är variabelt i den feministiska världen.

Ganska få kvinnor har fått Nobelpriset i kemi, fysik och medicin, borträknad litteratur, så nu tänker Nobelkommittén ge kvinnor större chanser. De som nominerar kan göra tre nomineringar i stället bara en och på så sätt uppmanas kvinnor att dominera kvinnor. För, även kvinnor har oftast nominerat män. Fy på dem. Vilket uselt systerskap.

Kan nomineringar bero på forskningsresultaten och inte på könet?

Jämlikhet uppnått med nya metoder. Det ligger verkligen i tiden att kvotera in de underprivilegierade grupperna som alltid är kvinnor.

I verkligheten tar det åratals av arbete innan någon kommer ens i närheten av Nobelpriset. De som har vunnit har ägnat sitt liv åt forskning och närapå bott i labbet. Ihärdighet belönas med resultat. Inte kön. Hittills.

Jag var speciellt glad för  priset i medicin.

C – hepatit upptäckt belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Det kändes extra roligt på grund av ett patientärende på sjukhuset som tog mig några år. En av mina patienter hade smittats av sjukvården per blodtransfusion som barn. Det var då när anemiska barn gavs blod. Hon hade ingen aning om C-hepatit. Det upptäcktes under graviditeten. Barnet smittades. Nu följe en lång kamp med sjukvården för att få ersättning. Alla dessa papper vi fyllde i, läkarna fyllde i och sedan väntan. Det tog några år. Jag hade redan slutat arbeta när jag läste att patienten och hennes barn hade erhållit ersättning. Hon kunde sedan få behandling när det i sin tur hade utvecklats.

Det är alltid roligt när man begriper vad priset är till för.

Belöna det som är värt att belönas. Det är ändå en kamp mellan flera stora uppfinningar och utveckling av något som  är betydelsefullt för det mänskliga livet. Devalvera inte priset. Nobelpriset är en av de få saker i Sverige som än uppskattas i världen.

En kvinna, Andrea Ghes, USA, är bland de tre som får Nobelpriset i fysik i år, helt utan några som helst stödåtgärder. Det handlar om upptäckten av ett svart hål i Vintergatan. Som vanligt ligger USA i täten bland pristagarna.

Nobelpriset i fysiologi eller medicin för år 2020 delas lika mellan Harvey J. Alter, Michael Houghton och Charles M. Rice för deras upptäckt av hepatit C-virus.

PS. Idag delades kemipriset och det gick till två kvinnor. Kvinnor kan om de vill och anstränger sig. Jag hoppas att det inte var en prioritering bland pristagarkandidater.

Bild: Electron micrographs of hepatitis C virus purified from cell culture. Scale bar is 50 nanometers. Courtesy of the Center for the Study of Hepatitis C, The Rockefeller University.

Från Wikipedia

Nål eller hammare – något om den jämlika skolan.

Publicerat av

När jag gick i femte klass infördes en nyhet  i skolan. Även flickor skulle ha träslöjd och pojkar syslöjd. Jag var glad att slippa syslöjden. Jag var usel i det men fick ett snällhetsbetyg eftersom syslöjdsläraren inte ville ge dåligt betyg till en elev som hade övrigt toppbetyg och vann tävlingar i skolan. Ja, vi hade kunskapstävlingar på den tiden, inte bara i idrott.

Jag tror att det delas ut snällhetsbetyg även idag.

Pojkar och flickor hade separerats från klass 3 och vi hade även olika skolgårdar genom att skolan hade en ingång på var sin sida med gård. Dock spelade vi bollspel på pojkarnas halva och de åt i matsalen som var placerad på flicksidan. Undervisningen var densamma. Vi hade också blandade skidtävlingar. Jag var stolt tolva bakom alla pojkar. Mina bästa vänner var pojkar även om mor försökte fösa ihop mig med grannflickan.

Vi flickor var förväntansfulla till träslöjden medan pojkarna klagade. Då sa fröken till dem: Bäst ni lär er. Det är inte alls säkert att ni blir gifta eller era fruar vill passa upp er. Ska ni ha era mammor som hjälp, vuxna män?

Det bet. Ingen protesterade med att man kunde låta någon annan  göra det mot betalning. Så, alla fick lära sig att använda symaskin,  stoppa strumpor, sy i knappar, laga en reva, byta dragkedja, korta av byxor  och andra reparationer  som på den tiden gjordes i stället att slänga saker. Vi lärde oss nyttigheter. Min far kunde allt detta men han hade ju varit militär under kriget. Som militär blev man mångsysslare. I vårt hem var vi väldigt jämställda med hemmasysslor. Så var det inte hos alla. Jag mötte senare i flickskolan de rika barnens mammor, vilka var hemmafruar trots hög utbildning och de hade hjälp i hemmet av pigor och barnflickor.

Eller, är det jämlikhet det handlar om hur arbetet i en familj delas? Är det inte arbetsfördelning?  Är barnen mindre värda än arbete i ett kontor?

Tillbaka till slöjden. Vi flickor lärde oss att slå i spikar, skruva, borra, såga, måla, byta propp och lampor, bekanta oss med alla verktyg och som resultat av vår möda  blev det  dockmöbler. Jag höjde till och med slöjdbetyget. Jag var van att hugga ved så en viss fördel  fanns. Mina möbler fick min syster.  Jag lekte inte med dockor, jag läste böcker.

Det året ansökte jag till flickskolan och efter en veckas prov fick jag glädjebeskedet godkänt. Vi skulle brodera på slöjdtimmar. Vilken plåga! Slöjdbetyget sjönk och läraren undrade vad hade hänt. Nu delades inga snällhetsbetyg ut. I den skolan formades framtidens lärare, läkare, jurister, specialister av olika art genom studenten och sedan universitet. Även några lyxhemmafruar. Det fanns inget utrymme att hoppas på bra betyg, bara hårt arbete med många läxor.

Vi var de privilegierade flickorna som njöt den tidens bästa utbildning och bildning med lärare vilka alla hade disputerat utöver gymnastikläraren som var f.d. elitidrottare.

Den disciplin som fanns  i min tids skola är minne blott. Likaså undervisningen, som då bestod mest av genomgång, frågor, läxor och kontroll att vi hade fattat, har förändrats. Vissa tycker att skolan  sakteligen har krackelerat. När den yngsta av mina barn gick på mellanstadiet hade slöjdtimmarna förvandlats till något av kaos. Eleverna var för många på en lärare. Även om vi på min tid var 45 elever per lärare var nu 12 för mycket. Jag började gå till skolan på slöjdtimmarna när jag inte hade obligatorisk närvaro i Universitet. Jag hade ju undervisat just i den skolan och hade ibland någon dags vikariat. Nu var vi två som hjälpte till med brutna nålar, trasslade tråd och höll lugnet. Andra mammor tog efter och det året fanns alltid någon på slöjdtimmarna som hjälp till läraren.

De skilda klasserna var förstås minne blott, likaså att flickor inte skulle ha träslöjd och pojkarna inte skulle sy. Skolan blev jämlikt, lika, på gott och ont. Också tanken att pojkar och flickor hade biologiska skillnader gavs upp. Det var förtryckande.

Än går många av världens flickor i skolor som behandlar dem annorlunda än pojkar och förvägrar dem kunskaper vilka är användbara i livet. Inte lär pojkarna heller något ”kvinnligt” som kunde göra dem mer självständiga i små praktiska områden som att laga kläder.

Om nu flickorna får gå i skolan. I vissa länder blir man förvisad eller hindrad att gå i skolan under menstruation. Att bli bortgift som skolbarn innebär att flickan får sluta skolan och bli tidigt mamma i stället och kanske en piga till mannens andra fruar om hon är den sista i raden.  Även Sverige har nu mera barnbrudar.

Men även pojkarna kan vägras bred utbildning då  undervisning bedrivs av religiösa samfund vilka bestämmer innehållet. Att begränsa allas möjlighet till kunskap finns i flera länder, även på Internets tid.

Den jämlika skolan är inte jämlik och kan aldrig bli det. Vi människor är inte lika, inte intelligensmässigt eller i förmåga. Inte ens i Sverige. Kanske bör vi avskaffa ordet och tänka på lika värdighet i ställer. Tillåta oss vara individer. Oavsett om man drar in alla skolpriser eller behöver hjälp även med det lilla. Oavsett nål eller hammare.

Att smittas med bakterier, virus och lite om genuskamp och invandring.

Publicerat av

zikaviruszikavirus

Det larmas om olika smittor, resistenta bakterier och återkomsten av sjukdomar vi nästan hade blivit av med. Nya varianter som zikavirus gör livet osäkert. Ebola epidemin i Västafrika tog död på över 11 000 personer 2014. Alla minns svininfluensan och dess efterverkningar. Några värre varianter:

http://www.mnn.com/health/fitness-well-being/photos/9-worst-viruses-earth/going-viral

Är våra liv hotade av något smittsamt vi inte har botemedel till? Kan apokalyps genom virus drabba oss?

Några år sedan låg min sambo två månader på sjukhus efter att han hade kollapsat hemma. Det fanns ingen plats någonstans. Han var för gammal sa några läkare som tillfrågades om plats, så gubben hamnade på avdelningen för dementa. Han var inte dement då, men minnet försvann snabbt på grund av sjukdom. Han blev sjukhusets mest stuckna och undersökta patient, enligt doktorn. Ingen kom dock underfund med vad som var fel. Han skrevs ut som ett vrak med förlorad minnesfunktion.

Det kan gå snabbt när livet förändras.

Men det var inte detta jag skulle skriva om utan om hur man enklast smittar ner en patient.

I början hade han eget rum med egen toalett. Alla var väldigt mån om honom, om den nästan döende gubben. Sedan började flyttkarusellen. Han flyttades runt på avdelningen. Varför? Inte vet jag. Fick aldrig någon förklaring. Han blev mer och mer förvirrad och sov på en stol i korridoren när jag kom för han hittade inte till rummet. Gubben hann med fem rum, varav en bara några timmar för rumskamraten var en kvinna som sprang runt nästan naken och la sig på hans säng med bara en blöja på sig. Det var förnedrande både för honom och den främmande kvinnan.

Personalen ville inte flytta någon. Det var en jämlikhetsfråga.

Vi har blandade rum nu mera, det är ingen skillnad på män och kvinnor som är sjuka, informerades jag. Men jag tyckte annat på skarpen och de fick åter flytta honom. Jag var inte för en genuskamp med sjuka personer.

Någon politiker föreslog åter dubbelrum på äldreboenden så man kunde få sällskap (läs: det blir billigare). Själv tror jag inte att de själva vill dela rum med främmande människor.

colicolibakterier

Vidare till smittorisker. Flertal av personalen spritade inte händerna när de kom in i rummet och inte när de gick ut. Eftersom flera av patienterna var förvirrade besökte de varandras rum, sängar och toaletter.

Avdelningen var skitig. Bajs på toaletter, piss på golvet, utöver den vanliga smutsen som spilld kaffe.  Dammtussar gömde sig under sängen. Städerskan stod och pratade ständigt i mobilen. Jag sa till henne en gång eftersom ingen annan gjorde det. Hennes höga samtal störde de sjuka. Då flyttade hon bara en bit.

Under den sommaren lyckades avdelningen smitta över 40 patienter med MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus). Informationen om smittan kom dock hem först efter två månader.

Hur allvarligt det var insåg vi när en sjuksköterska i skyddskläder kom hem till oss och tog prover. Hon såg ut som från rymden.  Vi fick inte gå till vårdcentralen. Dock hade vi varit på Vårdcentralen innan vid flertal tillfällen. Nu var vi portade tills provsvaren kom, likaså på tilltänkt avlastningsboende. Gubben hade också bott på ett rehab-hem i två veckor, men där var personalen superproffsig. Risken för smitta borde vara lägre.

Sjukhuset missade att skicka provsvaren till oss och vårdcentralen. Ingen var liksom ansvarig för dem som inte längre låg inne. Vi hade tur, han var inte smittad.

Det blev dock ingen vårdskandal av +40 personer, bara en pytteliten notis i en lokaltidning. Avdelningen var ju för gamla och dementa. Det var kanske inte så noga med dem?

MRSA är en ökande plåga i landet.

Att flytta runt folk på avdelningen är inget bra sätt att undvika smittor. Att slopa utbildningen till hygienstäderska och anställa outbildad personal ”för städa kan ju alla” är döden för sjukhushygien. Att personalen har för mycket att göra ökar också risken för smittor och misstag. Att blanda alla över 65 år på samma avdelning oavsett orsak fungerar också illa.

Kan olika smittämnen bli hot för oss? Idag är vi rörliga och reser snabbt mellan olika länder. Smittspridning är helt annat nu än vid 1918 års influensa som tog 50 miljoner liv, mer än första världskriget då det dog 16 miljoner. Idag färdas smittan snabbt.  Vi har inte botemedel för allt. Flyg med ett virus! Öppna gränser, resor och invandring har sina nackdelar.

Mera risker. Att smuggla in gulliga hundar kan föra in rabies. Det finns inget botemedel för rabies. Råkar man få en influensa på det kan man bli en zombieliknande galning innan döden befriar en. Vissa är beredda på Zombieapokalypsen, ett populärt sätt för världen att gå under. Vi andra vill inte ha in smuggeldjur.

Det är sommar och många kommer hem från sin semester med sexuellt överförbar sjukdom. Lusten drabbade en, men inte kondomen. I sämsta fall blir man steril. Gonorré och syfilis fortsätter att öka, och klamydia ligger på en fortsatt hög nivå i Sverige.

Att vi får in smittor per invandring är något som knappt vågar diskuteras. Vi i Sverige är kontrollerade sedan födseln, vaccinerade och registrerade på sjukvården. De nya kommer från länder med föga hälsovård.

Mycobacterium-tuberculosistuberkulos

Tuberkulos har gjort återtåg i Sverige. Barn har smittats med TBC i daghem genom en TBC- sjuk ibland personalen. 2015 ökade antalet konstaterade fall av tuberkulos med 22 procent från föregående år, 90 % var födda utomlands. Bland svenskfödda har vi världens lägsta siffror, 5 nyinsjuknade per 100 000. Bland de utrikesfödda i Sverige är siffrorna cirka 30 per 100 000. Låter inte mycket? Fråga den sjuke!

Viral Hepatit tar lika många liv i världen som AIDs och TBC idag. I Sverige vaccineras nu mera cirka 40 procent av spädbarnen mot hepatit B, men man önskar allmän vaccinering även här. Invandring från länder där kronisk B hepatit är vanlig, har inneburit att allt fler smittats av hepatit B i späd ålder.

Hur mycket vaccinering tål ett litet barn, undrar jag. Finns det en gräns även i kampen mot sjukdomar?

Alla asylsökande skall erbjudas en hälsoundersökning av Landstinget. Även personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd ska vid en längre vistelse i landet få ett sådant erbjudande när de uppsöker sjukvården. Eventuella smittskyddsåtgärder skall uppmärksammas. Hälsoundersökningen är frivillig. Hur kan denna frivillighet hindra smittspridning? Förra årets 162 877 asylsökanden och okänt antal illegala invandrare samt så kallade EU migranter är helt enkelt för många för att sjukvården skulle hinna med hälsoundersökningar och upptäcka smittosamma sjukdomar.

När har Landstinget erbjudit dig en hälsoundersökning? För min egen del var det 1966 när jag började arbeta på ett sjukhus.  Lungröntgen var än obligatorisk på 80 talet för nyanställda.

Bakterier, parasiter, virus, genustrams och slutet på livet? Ja, det finns oändligt många sätt att ta livet av oss.