Etikettarkiv: Iran

De riktiga feministerna.

Publicerat av

Idag, på Internationella kvinnodagens sista minuter vill jag komma ihåg och sprida vidare information om riktiga hjältar. Inte popstjärnor, politiker, mediefolk utan förkämpar för kvinnors rättigheter som jämlika varelser, inte förtryckta av medeltida samhällssystem. En av dem är Yasaman Aryani, 24, har suttit fängslad i snart ett år i Iran – och hon har nio kvar. 

Jag vet inte vad svenska kvinnor har protesterat mot idag – i världens mest jämställda land. Inte mot islams kvinnoförtryck? I den multikulturella världen klär vi ju oss olika. Men, nog blir jag fundersam när jag ser lågstadietjejer med slöja och ibland även flickor i vagn. Jag ser få om inga protester mot slöja i Sverige. Försöken att förbjuda slöja på skolbarn har snarare ökat slöjorna på huvuden, även på de svenska som protest. Ingen har väl glömt bilden av vår feministiska Regering i Iran? Bilden av underkastelse? Spridd världen över.

En av de som har slöja och tycker sig vara en bättre människa med täckt huvud än andra kvinnor sa nyss till en kvinna utan slöja att hon bör flytta från Sverige om det inte passar. Det här är hennes land. Vart skall vi slöjmotståndare flytta till? Är det verkligen vi som skall anpassa oss eller packa ihop? Det pratas om folkutbyte. Förändrad Sverigebild i alla fall. 30% i min kommun är nu födda utomlands, oftast Mellanöstern eller Afrika och det är inte många gamla finnar kvar. Att den svenska jämlikheten och frihet för kvinnor kan naggas på kanten eller ersättas av gamla värderingar som vi har tidigare kastat i soptunnan är dock uppenbart, för alla andra än politiker.

Några iranska muslimska kvinnor kämpar. De vill också ha håret fritt, cykla, klä sig utan svarta kåpor, ha samma möjligheter än män, närma sig de  än så länge fria kvinnorna i väst eller i alla fall gå tillbaka den ”gamla goda tiden” före den iranska ”revolutionen” då man klädde sig som man ville. ”Renhet” sitter inte i kläder tycker de. Det ligger i ens uppförande mot andra.

Tillsammans med sin mamma, Monireh Arabshahi, och deras väninna Mojgan Keshavarz, genomförde Yasaman Aryani en protest mot det iranska slöjtvånget i Tehran.

De tog av sig slöjan.

De tre kvinnorättsaktivisterna dömdes till sammanlagt 55 år i iranskt fängelse . Någon advokat erhölls inte och jag undrar hur skulle advokaten behandlas efteråt? De var misshandlade i fängelse.

Yasaman och Monireh dömdes till 16 års fängelse vardera, och Mojgan till 23 års fängelse för att ha ”uppmuntrat och möjliggjort moralkorruption och prostitution”. Att visa håret leder enligt mullorna i Iran till prostitution. De iranska männen kan inte behärska sig om de ser kvinnohår att skymta fram, en sexuell attribut som skall döljas eller hur ska jag tolka det? Förtryck av kvinnor kan ha många uttryck.

Fängelsestraffen ledde till internationella protester, och fördömdes av bland andra FN och USA. Och nu hoppas jag att även  ni sätter er på protestlistan som ni finner hos Amnesty.

Efter att ha överklagat sina brott har Yasaman och Monirehs straff nu sänkts till nio år och sju månader vardera.

Dessa kvinnor är värda en tanke och signatur på den Internationella Kvinnodagen.

Från Amnesty:

In Iran, it’s a crime for women to appear in public with their hair uncovered.  It was International Women’s Day 2019 when Yasaman and her mother took off their headscarves and walked through a women-only train carriage in Tehran, handing out flowers. Yasaman spoke of her hopes for a future when all women would have the freedom to choose what to wear, “me without the hijab and you with the hijab”.  After a video of this went viral, Yasaman was arrested and charged with “inciting and facilitating corruption and prostitution” through promoting “unveiling”.

After the authorities held Yasaman in solitary confinement and threatened to arrest her family if she didn’t “repent”, they sentenced her to 16 years in prison. She is required to serve 10 years of this sentence.  

Yasaman’s cruel punishment is part of a wider crackdown on women campaigning against discriminatory forced veiling laws in Iran. The Iranian authorities must not be allowed to rob Yasaman of the best years of her life – simply because she believes women should have the right to choose what they wear.   

Help us fight for Yasaman’s release. Sign the petition, call on the Iranian authorities to:

  • Unconditionally release Yasaman Aryani from prison
  • Unconditionally release from prison all other women’s rights defenders detained for peacefully protesting against forced veiling

https://www.amnesty.org/en/get-involved/take-action/w4r-2019-iran-yasamin-aryani/

http://aktivism.amnesty.se/uploads/cms_page_media/587/amnesty-infoblad-Yasaman-Aryani.pdf

Very brave? Very brave!

Publicerat av
img_5522

Jag mötte en man på leden, vi stannade och bytte några ord. Han var kanske 45 – 50 år, strålade ut energi och pengar. Hans utrustning såg ut att vara i topp och kameran som hängde om halsen samt klockan – som han tittade på – talade om en framgångsrik man. Han var från Boston. Han undrade lite om leden, hur långt det var till närmaste stugan. Det började skymmas och han ville hinna fram. Jag hade passerat stugan två timmar sedan så han kunde säkert nå dit på en timme. Han undrade också över vadet som han snart skulle passera.

Jag svarade på hans frågor, han tackade och sedan sa han något som fick mig bli svarslös en stund.

– Du är mycket modig kvinna som går ensam. Lycka till nu.

Very brave?  Very brave! Jag blev överraskad och först när han började gå och vinkade glatt adjö fick jag svaret ur mig.

– Du är också ensam!

Han hörde nog inte mitt svar.

Varför är det modigare för en kvinna att vandra ensam i vildmarken än för en man? Beror det på styrkeförhållanden? Knappt, som tältare har jag mer att bära än övernattare i stugor som han var. Är det gamla föreställningar som lever kvar? Modiga män och svaga kvinnor som ska skyddas? Kanske är det bara att kvinnor som vandrar ensam är i klar minoritet och därför blir udda fåglar?

Jag har hört det förr. Många gånger.

Men det var väl inget om jag gör en liten jämförelse med dagens Saudiarabien och Iran. I Saudiarabien behöver kvinnan en förmyndare, far, bror, make eller annan närstående för många saker. Det kan man i viss mån se i Sverige när svartklädda kvinnor går med en tonårspojke som hunsar dem. Riktigt otäckt. Har du inte sett det gå till någon av våra förorter.

För att gifta sig, få pass och åka utomlands, studera utomlands och få lämna fängelse efter avtjänat straff behöver kvinnan tillstånd av förmyndaren. Att åka ambulans och göra kejsarsnitt likaså. Tänk dig att ligga på förlossningen, barnets hjärtljud försämras, läkaren vill göra kejsarsnitt för att rädda barnet men din stolle till förmyndare funderar och undrar om det är ok enligt någon Koranregel eller passande för övrigt.

Saudiarabien var det sista landet som tillåt kvinnor att köra bil. Undrar också vad säger make  förmyndaren om frun vill köra?  Klädsel är också reglerat men kvinnor har börjat säga ifrån. Världen är inte så slutet längre ens för saudiska kvinnor. Men, protester kan föranleda straff. Att bli piskad som uppstudsig kvinna hindrar effektivt större protester speciellt från kvinnor som är ekonomiskt beroende av sin make.

De som försöker ändra dessa omänskliga regler är very brave.041

Iran har också regler. Det senaste är förbud att cykla för kvinnor. Kanske cykeln ovan vore lämplig för iranska kvinnor? Den 10 september utfärdade Ali Khamenei en fatwa, en religiöst bindande order, som förbjuder kvinnor från att cykla offentligt och framför främlingar. Att kvinnor cyklar kan ju dra till sig uppmärksamhet från en man! Så, du kan cykla på en sluten gård då? Sedan 2012 får inte iranska kvinnor se på volleyboll som är en populär sport i landet. Det är förbjudet för kvinnor att titta på när män spelar fotboll. När är pojken en man? Kan mammor se på när de spelar och hur länge?

Och så klart skall håret täckas.  Män kan ju bli helt galna om de ser kvinnohår titta fram.

Enligt ayatolla Ali Khamenei, Irans högste ledare, har kvinnor bara två uppgifter: att vara mammor och sköta hushållsarbetet. Iranska kvinnor är inte helt nöjda med detta, speciellt de unga.

Kvinnor som cyklar i Iran är very brave.

Så, jag bör inte ta åt mig om detta så duktig ensam kvinna. Det kunde ju vara förbjudet att vandra ensam eller otillåtet helt och hållet.

Boktips i terrorns tid.

Publicerat av

Vi är alla Bryssel? Precis som vi var Paris, Charlie Hebdo, inte Vilks så mycket och absolut inte Dan Park men kanske Salman Rushdie? När börjar våra politiker dra slutsatser?  Alla säger sig vara förskräckta och beslutsamma. men vad beslutsamhet innebär hörs aldrig.

Det är bäst att fira Påsken hemma med en bra bok. Några förslag som jag tänkte på spontant, lämpliga i tidsandan:

underkastelse
Kalifatets-återkomst
9789173530729_200
salm

Få biografier har berört mig som Salman Rushdies. Strunt i namn dropping, hoppa bara över och läs vidare.

Och en gammal historia:

Fria ordets försvarare

PS. Svenska Akademien har hastigt vänt i Salman Rushdie affären. De stöder nu honom, 27 år efter. Bättre sent än aldrig eller skäms ni?

Några veckor efter inledningen på en normaliseringsprocess mellan Iran och omvärlden, skärptes tonen mot Salman Rushdie. Fyrtio statsstyrda iranska mediekanaler gick samman och höjde belöningen för den som kan ta hans liv med motsvarande cirka fem miljoner svenska kronor.

Nu, efter 27 år bedömer Svenska Akademien att tiden är mogen. I ett utspel i Dagens Nyheter tar man avstånd från dödsdomen.

– Höjningen av priset på Rushdies huvud var den utlösande faktorn. Den kom efter vad som sett ut som töväder i den här frågan. Vi vill markera och då var det här ett utmärkt tillfälle. Det är en fråga om yttrandefrihet, säger Tomas Riad tillförordnad ständig sekreterare i Akademien.

Ibland vänder vinden. Räknas yttrandefrihet i pengar?

27 år sedan stoppade man huvudet under busken borträknad Kerstin Ekman och Lars Gyllensten vilka såg yttrandefrihet lika värd då som nu.

Salman Rushdie  borde få offentlig ursäkt.