Etikettarkiv: Grönland

Om Grönland och kolonialismen samt de köpglada amerikanerna.

Publicerat av
Hus i Kangerlussuaq

En liten isstorm har blåsts upp när Trump antydde att USA ville köpa Grönland. Det är en och annan som gärna vill köpa ön. På 1860-talet undersöktes saken av dåvarande president Andrew Johnson som konstaterade att regionen hade stora tillgångar på fisk och mineraler. 1946 erbjöd USA:s dåvarande president Harry S. Truman 100 miljoner $ för att köpa loss Grönland. Det gick inte. Men att bygga på ön och försörja dem under kriget gick bra. Mest upprörda nu har varit de vanliga upprörda som inte kan stå ut att Trump åter blir president.

Allt har sitt pris, även Grönland.

Under andra världskriget var Grönland beroende av USA eftersom Danmark inte kunde ta sig dit. USA byggde en flygplats. Från 1941 till 1992 var Kangerlussuaq bas för transporterna och  den amerikanska militärbasen Bluie West Eight. Under kriget försåg USA Grönland med förnödenheter och var en länk till de allierade i Europa. Flygplatsen i Kangerlussuaq har tills nu varit den enda tillräckligt stora för internationella flyg. Jag flög dit 2016 för min vandring och platsen var packad med resenärer. Sedan gick mindre flyg och helikoptrar till andra ställen i landet.

All trafik från utomlands landar från slutet 2024 på Nuuks ombyggda flygplats.

Idag har Kangerlussuaq  runt 500 invånare. Jag undrar hur flygets flytt påverkar. Utöver flyget har turismen hållit platsen i liv, turerna till inlandsisen och startpunkten för den märkta leden Arctic Circle Trail, en ganska lättsam 160 km  vandring. Det finns också en golfbana, lär vara Världens nordligaste.

Sockertoppen i Kangerlussuaq

Idag är fiske och vissa mineraler  basen i ekonomin på Grönland med turismen  samt stödet från Danmark. Transporterna är svåra eftersom de ombesörjs bara av flyg/helikopter. Viss båttrafik finns och några lokalbussar. Grönland är väl så beroende av import för sin överlevnad.

Jag vet inte hur Danmark utvecklar Grönland. Reagerade dock på en sak. I Kangerlussuaq fanns en stor öppen soptipp. Danmark pratar om klimatet och åtgärder för det men sopor i Grönland ingick inte dit.

Danmark har varit en kolonialmakt med även nedsättande åtgärder. De har ansett inuiterna ociviliserade. 1951 togs 22 barn från Grönland för att civiliseras i Danmark. Barnaroven är långt ifrån det enda brott som Danmark begått mot inuiterna på Grönland. Under slutet av 1960-talet fick 4 500 grönländska kvinnor och flickor preventivspiraler installerade, utan samtycke. Syftet var att begränsa antalet grönländska barn och så  de kostnader som tillkommer. Vissa befolkningspolitiska övergrepp ska ha pågått in på 1990-talet. Jag hade en vän som hade bott på Grönland och det var inte hyllningar till Danmark han berättade.

Fler övergrepp som tvångsförflyttningar av folk, sök Pituffik rymdbas, Thule Air Space är kanske mer bekant namn.

I mars 2022 bad statsminister Mette Frederiksen å danska statens vägnar om förlåtelse av det grönländska folket och särskilt de tjugotvå barnen. En fullständig rapport förväntas i maj 2025.

Vad var det annat än kolonialism i dess sämsta form? Inte konstigt att Grönland önskar bli självständig men vägen dit är lång. Ekonomin, gissar jag, är en bra fråga. Kanske Trumps vilja att köpa Grönland sätter bollen i rullning och det slutar med  tät vänskap mellan Grönland och USA.

Grönlänningar är befriade från värnplikt. ”Under det danska riket och skyddat av det danska försvaret är män från Grönland och Färöarna inte skyldiga att tjänstgöra som värnpliktiga.” Men USA finns redan där samt NATO genom Danmarks medlemskap.

Grönland har strax under 56 000 innevånare.  

Rent geografiskt borde Grönland tillhöra Kanada eller kanske  grannen Island om de nu skall byta ”ägare”. Eller en pakt med de alla arktiska områdena och öarna? När Arktis sägs smälta blir tillgängligheten annorlunda, öppen trafik för Ryssland och även Kina vilket redan är en säkerhetsfråga och kamp om Arktis rikedomar. Det har föga att göra  med Grönlands välmående  utan bara stormakternas möjligheter.

Fortsättning följer om Grönland och det kan bli överraskande eller inget alls. Säkerhet kan bli en avgörande fråga.

Det finns kvar flera andra områden i Världen som vill bli självständiga, som Palestina, små öar f.d. engelska kolonier, men problemet är det samma. Hur tänker de försörja sig? Med fortsatta bidrag från andra länder? Min uppfattning av en självständig Stat är att de kan ta hand om sin befolkning på något sätt själva, om så med viss hjälp. Världens områden och tillgångar  är inte jämnt fördelade men att vara en Stat som enbart  lever av andra länders medel är inte självständigt utan beroende. Andra länders välvilja är inget att lita på i längden.

Inlandsisen

PS. 2016  vandrade jag på Grönland. Att vandra på inlandsisen var resans höjdpunkt.

PS 2. Jag tror att det är fördel för Grönland att Trump rör i grytan. Kanske Danmark inser att de var inte så perfekt kolonialmakt och börjar gynna grönlänningar mer. Eller…

Uppdatering 28/1:

Danmarks premiärminister Mette Fredriksen ger sig ut på en Europaturné där hon ska möta flera av kontinentens ledare. Det  finns ett tydligt syfte med resan, nämligen att säkra uppbackning i fråga om Grönland efter Trumps utspel om att ta över ön.

Hon åkte inte till Grönland för att träffa folket där.. De var inte intressanta nog att söka stöd hos. Säger det inte en del om Danmarks hållning gentemot grönlänningar?

https://www.altinget.se/artikel/juridikprofessor-danmark-kan-inte-hindra-gronland-fraan-att-bli-en-del-av-usa

Grönland – ett annorlunda land.

Publicerat av

Just nu delas Nobelpriser ut. Svante Pääbo kartlade arvsmassan från neandertalare, något som ansågs omöjligt. Biologen Pääbo har nu tilldelats 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.

Tekniken som idag kan att lösa gåtor från tusentals och nu miljoner år sedan är otrolig. Det är också en fråga av envishet, att inte ge upp trots att åren går. Pååbos pris kändes extra välförtjänt, inte att förminska de andra pristagarna, utöver kanske litteraturpriset som gärna hade gått till någon med andra åsikter. Nobelkommittén är ju känd av att lägga stor vikt på åsikter.

Få av oss har den uthålligheten och få av oss blir värda de stora priserna som Nobelpris i fysiologi eller medicin.

Idag när årets Nobelpriser delas ut läste jag om annan otrolig forskning. Det handlar om Grönlands forntid och hur den delen av Världen såg ut länge sedan. Forskare har hittat rester av ekosystem i form a DNA på Grönland, ålder så där 2 miljoner år. Naturen var då grönt och hade djur vilka inte längre finns. Nobelpris om några år?

The DNA record confirms the presence of hare and mitochondrial DNA from animals including mastodons, reindeer, rodents and geese, all ancestral to their present-day and late Pleistocene relatives. The presence of marine species including horseshoe crab and green algae support a warmer climate than today.

Hur blev Grönland en arktisk öken? Vi kan inte riktigt skylla på människans klimatpåverkan för förändringar skedde så länge sedan, före oss.

Det är – kanske – bara naturens gång. Någonting vi inte kan påverka på avgörande sätt.

Jag tror att denna forskning är banbrytande om Jordens utveckling. Dock är inte jag införstådd med alla termer, men kanske du som läser är?

Bilderna är från min Grönlandsvandring 2016, Arctic Circle Trail och Icecap. Någonstans där långt under mina fötter är rester av en grönskande Värld som fanns cirka 2 miljoner år sedan. Det känns absolut magiskt.

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Om mat på vandring

Publicerat av

Lite sent att skriva om mat på vandring eftersom den svenska fjällsäsongen närmar sig sitt slut, men ett så kallat ”forskningsprojekt” fick mig att reagera. Jag fick tips från Berit i USA om Umeå Universitets projekt ”Gastronomi i väglöst land”. Om det längre ner.

Men har du hopp om en långvandring på sydligare breddgrader eller någonstans nästa år om gränserna är öppna kan det vara värt att titta på vad en gammal långvandrare äter under sina turer.

Mat är inget problem under en vandring. Oftast är man hungrig nog för att maten ska smaka bra, oavsett vad det är. Det är befriande att leva enkelt och slippa fundera vad man ska äta till middag utan bara ta en påse från packningen. Hemma kan jag anstränga mig. Jag lagar mat från grunden nästan varje dag. Ibland slår jag till med tre rätters. Ibland blir det sallad och bröd.

Men på en vandring finns bara regeln: bli mätt men bär lätt.

Vandring ger en möjlighet att nästan skippa matlagning, disk också och bekymmer över intag av rätt mat. Mitt val av mat är så lättvikt som möjligt. Enkelt att tillaga. Finesser får man ägna sig åt hemma. Eventuellt kan det vara något extra den första kvällen eller om man passerar en affär med färskvaror.

Maten ska alltså ha kort koktid eller den ultimata middagen: bara hälla kokande vatten i påsen, stänga och vänta några minuter. Jag använder gaskök och vill att gasen skall räcka länge.

Vilken mat beror på orken att bära och längden på vandringen. Jag har med mig för 2 -3 veckors vandring:

Mat för antal dagar plus en extra snål dag per vecka.

Kaffe, te, enstaka chokladpåsar, sportdryck i vattenlöslig form.

Tortillaröd, knäckebröd, nötsmör, tubost.

Frukt/blåbärssoppa, flingor.

Frystorkad mat, nudlar, soppa, tonfisk, potatismos..

Kex, choklad, nötter, torkad frukt/russin, energibars, torkad kött/korv, liten flaska olivolja, vitamintabletter, sportdryck/vätskeersättning.

Hamnar jag vid en affär med färskvaror blir det påfyllnad med tomater, ost, juice, frukt och något för den närmaste kvällen.

Under mina 160 dagar på PCT plus en vecka längs havet på Pacific Northwest trail var maten på leden enkelt, enformigt och tillräckligt för att känna mig oftast mätt. Dock tappade jag vikt vilket även de stora tuffa grabbarna med större ryggsäckar gjorde. Det gick inte att bära tillräckligt med mat. Energibehovet var enormt när man gick månader i sträck. I Sierra var också bearboxen en gräns. Man kunde inte få med sig mer än vad som gick att trycka in i boxen, plus hygienartiklar och sedan sopor i samma box.

På PCT var frukosten en påse oatmeal, te, tortillabröd med nötsmör. Hade jag passerat en affär blev det ost, skinka/salami, juice samt färdigkokta ägg den första morgonen. Det var mestadels varmt så man kunde inte bära känslig mat. Som lunch nudlar, kaffe och kex. Middag potatismos som fanns i olika smaker och tuna som också fanns i påsar med olika kryddningar eller frystorkad mat mestadels typ pasta. Som snacks torkad kött, energibars, nötter, torkad frukt och energidryck. Och så vatten, det gick åt vatten varav en del blandades med vätskeersättning.

En kopp te på kvällen med lite kex, russin och nötter men inte på björnområden. Då åt man middag en timme före tältplats och sedan ingenting. Nej, jag hade aldrig besvär av björnar vid tältet medan några andra hade förlorat mat. Jag hade bearboxen från Kennedy Meadows till slutet. Även efter Sierra fanns hungriga björnar.

Vandrar du i USA, håll regler! Att skippa de kan bli dyrt.

De första dagarna efter matinköp hade jag också några små fruktpajer, äpplen, apelsiner och en flaska juice, men de åts upp snabbt. Det fanns ju en gräns: vikten.

Jag var nöjd. Jag tyckte om att leva enkelt. Oftast.

Några gånger fick jag frystorkad mat, nudlar mm av dem som skulle avsluta sin tur och hade mat över. Jag fick en del mat från dagvandrare, energibars, frukt, choklad, chips, morötter, bröd, rent vatten… jag var så tacksam för allt förbipasserande gav mig.

Jag hade inte ens kunnat föreställa mig sådan godhet! Men räkna inte att andra förser dig med mat utan se till att ha vad du behöver. Jag hade ju ryktet att vara den äldsta kvinnan på leden och fick nog extra uppmärksamhet och förmåner därför.

Några trail angels hade en gratis servering vid leden med dricka, frukt, varmkorv och smörgåsar. Trail angels försåg oss med vatten och ibland fanns även frystorkade matpåsar vid leden eller frukt.

När det fanns en affär köpte jag allt möjligt till kvällens middag. I stan åt jag massor och några gånger sov jag i en hotell och åt flerrätters middag samt en stor frukost.

Så såg det ut för de flesta vandrare. Vi åt. Vi spenderade dubbelt så mycket pengar på mat än vi hade beräknat. Vi pratade om frukostbuffén i nästa hotell. Vi tipsade och hjälpte varandra. Ingen behövde gå utan mat.

Jag har gett mat för de som har felberäknat sin fart på den svenska fjällen och inte haft reserv. Nu finns det mat att köpa i flera fjällstugor under sommaren, förr var det endast på få ställen. Att bära all mat för hela turen från början var vanligt. Den tyngd jag hade att bära 1990 är nu bara hälften tack vare lättare produkter och frystorkad mat.

Räkna alltid att det går åt mer mat än du tror. Låt inte maten bli vandringen utan naturen.

En sak som retar upp mig är nedskräpning på fjällen speciellt runt Kebnekaise. Förra året var det riktigt jävligt. Folk lämnade kallt sina trasiga tält och all skräp i naturen. I år är det bättre. Det är tack vare information! Behövs det information om att inte lämna efter sig skräp?

Är folk helt puckade!

Jag måste beundra vandrarna i USA på PCT. Inte en plastpåse. Inte ens en fimp råkade jag se på leden och de Nationalparker jag gick genom. Skulle man se skräp plockades det genast upp. Inga toapapper som på svenska fjällen. Ingen skit att trampa på.

Trots att flera tusen personer gick hela eller en del av leden lämnade de inga sopor. Även alla de små städer jag besökte var rena. Dessa högar av fimpar som man ser i Sverige – till ex. utanför min närmaste Vårdcentral – fanns inte. Vi käftar mycket om klimatet men skitar ner närmiljön. Det är märkligt hur folk kan bära sina saker till fjällen eller till parken men inte soporna tillbaka.

Håll rent efter dig!

Om Grönlandsvandring med mat lite mer i stil ”into the wild”.

Mat utan spis – om min matsedel på Grönlandsvandring .

Om fjällmat ”forskningen”:

Nu ska fjällvandrarnas känslor om mat forskas.

Genom att både studera fjällbilder på sociala medier, och själv gå Kungsleden, kommer Joachim Sundqvist Umeå Universitet ta reda på vad fjällvandrare egentligen äter och hur de upplever sina måltider.

Men jösses. Är det väl använda pengar? Bringar detta nytta för Samhället? Låter som att få sin hobby betald av skattepengar. Värdelöst vetande? Flera medier har skrivit om ”fjällmatforskning”. Kände mig nästan som ”professor” om min forskning om fungerande behandlingsmetod i missbruksvården.

Nej, jag har knappt några matbilder. Det finns så mycket annat att fotografera under en vandring. Översta bilden från Sörmlandsleden.

Är barnen bara en produkt av sin tid?

Publicerat av

Jag passerade ett stort daghem på morgonen. Gården var full av barn. Ett av barnen grät. Hon var omkring två år, hon stod vid porten och klamrade sig fast i den och grät så upprivet. ”Mamma, mamma”, ropade hon och grät så hon hickade och föll ihop på marken. Ett av personalen kom och försökte avleda henne. Det lyckades inte så bra. Hon fortsatte att yla och hennes förtvivlade röst förföljde mig länge, för länge.

Hur mådde denna två åring bland tolv- tretton andra små och alla de äldre barnen man delade gården med samt fritisbarnen och sexåringarna. Det blir många man tampas med. Hur många fanns i personalen? Vet ej. Gården såg belamrad ut med alla barn som hade föga att göra nu när det varken är vinter eller vår. Bara ishalka.

Vad skulle vi tänka och göra om en vuxen grät sa förtvivlat när hon anlände till arbetet? Om hon grät så varje dag? Skulle man säga: det går över, du anpassar dig? Se så roligt du har här. Mycket att göra. Troligen fick hon bli sjukskriven och få en remiss till psykiatrin. Att gå tillbaka till jobbet och gråta förtvivlat varje morgon skulle inte vara tänkbart för en vuxen.

Men barn skall vänja sig. Är det genom den eländiga gråten barn anpassar sig i livet?

Har alla barn det bäst i daghem? Finns det barn som inte passar där och mår illa i stora grupper? Som inte ger upp med sin ledsnad? Barn som helt enkelt inte är dagismogna? Finns det än barn som skulle ha det överlägset bäst hemma, i alla fall de tre första åren? De tre magiska åren, som vi sa förr i tiden om barnets liv mellan 0 och 3 år, de år då grunden till barnets ”jag” anlades. Söker man på magiska år nu så blir resultatet Harry Potter och andra mystiska förvandlingar.

Vi likriktar barnen. Hur mår de som har svårt att vara som alla andra? Förlorar vi inte någonting med den standardiserade fostran: det unika barnet? Även föräldrar som nyss fått sitt andra barn skickar den första till daghem. Att förlora sin grupp är värre än att förlora familjegemenskap och vardag med sitt nya syskon.

Att få barn är livets gång, men det är svårt att orka med alla vardagens krav. De krav och bild av livet som föräldrar ställer på sig själv. De krav som Samhället ställer på oss: att vara skattebetalare. Att producera. Att konsumera. De få som inte skickar sina barn till daghem ses som avvikare från den rätta normen. Det pratas om att tvinga dessa föräldrar genom lagstiftning.

Barnen skall fostras enligt fastställda regler. Det är bäst så? Daghem är inte av ondo, jag menar inte det. Jag tror än att små barn mår bäst hemma och att långa dagar för barnen i daghem är inte av godo. Det är också en kvinnovärld och många daghem saknar utbildad personal. Vissa daghem till och med experimenterar med barnen, bort med leksaker och ord som feministmaffian anser vara olämpligt. Det finns påverkan som inte är för barnens skull utan för de vuxnas självförverkligande.

Barn skall få vara barn, inte vuxenkopior. Men vi påverkar, oavsett avsikt. Nog är jag på många sätt lik min mor som stod för uppfostran av mig. Idag skulle hennes fostran ses som hopplöst omodern.

Är barnen bara en produkt av sin tid?

Jag tänkte på hur standardiserat barns liv kan vara när jag besökte Grönland. Flyget hade tappat bort mitt bagage så jag hade extra tid att gå runt i byn Kangerlussuaq, en liten by med 550 innevånare. Barnens lekplatser såg ut som i Sverige. Som de ser ut i många länder. Jag tänkte om inte en rutschkana formad som en isbjörn eller val hade varit lämpligare. Kanske en låtsassnögrotta? Barnens lek likriktas. Oavsett vart du går med barnen är det likadana gungor, klätterställningar och låtsashus, leksaker och även kläder.

Barnen i Sverige stöps i samma mall. Alla skall trängas på en isig gård och kanske gråta mot staketet med längtan till liv i mindre skala, det som kallas hem. Kanske stöps barn i andra länder också i samma, i deras mall? Hur svårt är det att bryta barndomens påverkan senare i livet?

Barn som bärare av våra brister och drömmar?

Vart finns mor och farföräldrarna? Många av dem arbetar så de kan inte passa barnbarnen. Är det ens lämpligt att den äldre generationen tar hand om sina barnbarn som dagmammor? Jag tror inte att det är önskvärt, inte i de flesta fall. Varje förälder får lösa sina val mellan arbete och barntillsyn. Mor- och farföräldrar som tillfälliga barnpassare är annat. Vi äldre bör finnas till hands för våra barnbarn av olika skäl. För att barn kan få kontakt med äldre, för att vi gamla faktiskt har mycket att förmedla. För att avlasta föräldrarna en stund. För att göra något med barnbarnen som föräldrar inte kan eller hinner. För att vi älskar dem.

Det påstås till och med att de som umgås med sina barnbarn lever längre.

Men det viktigaste är kanske mötet mellan två världar. För, livet är annorlunda för barnen nu än när jag var barn. TV, Internet, prylar och dagens enorma utbud fanns inte. Vi äldre förmedlar en utveckling, en länk mellan det gamla och nya. Allt är inte bättre nu även om mycket faktiskt är det.

I det grymma mediebruset om dagens elände glömmer vi ofta att de flesta av oss i Sverige lever än i den bästa av världar. Även barnet som gråter mot staketet.

Bilderna från Grönland