Vem är den där?
Någonstans i en liten by, länge sedan och långt borta från så kallade civilisationen frågade en mycket gammal man mig – med hjälp av en bild – hur vi hade tagit oss dit, till andra sidan av Jorden.
Med flyg, sa jag.
Han hade ritat sin bild av jorden som en pannkaka och nu pekade han på kanterna..
Hur kom ni över kanterna, frågade han, tror jag. Någon av de yngre kunde lite engelska och försökte förklara.
Fint nytt flygplan, sa jag, fast det var lögn. Det var ett risigt ryskt plan.
De andra omkring var något skamsna över hans uppfattning men jag nickade lite till dem och sa att det var okej. Någon sa då att man skall respektera de gamla och deras åsikter. Sent att lära dem på nytt.
Vad lärde man i skolan då? Det var nog mer propaganda än kunskap om andra länder. Varje morgon sjöng man lovsång till den store ledaren.
Varför tänkte jag på den gamle mannen och den händelsen när jag läste om en person som födde barn men ville bli kallad pappa i journalen. Kanske för att det är svårt för oss att lära det nya som inte stämmer med våra gamla lärdomar och uppfattningar.
Idag är de gamla inte respekterade. De som respekteras är de med åsikter och agendor som skulle ha orsakat förundran och lite skratt bara 15 – 20 år sedan. Idag kan du bli läxat upp av DO när du kallar en person som föder barn för kvinna och uppfattar en man som en man.
På sjukhuset på en förlossning är det väldigt svårt att dölja könsdelarna. Ingen föder barn genom en penis. Inte heller en vaginaersättning som är gjord av en kirurg. Det finns kejsarsnitt och vaginal förlossning. För att bli gravid måste personen också ha en livmoder. Det är där barnet växer till.
Själva befruktningen kan ske på konstgjort väg men det behövs ett ägg från en biologisk kvinna och en spermie från en biologisk man för det. Än så länge ska jag väl tillägga.
Den födande personen kallades alltså som mamma i journalen trots att personen begärde att bli kallad pappa. Vad personalen sa när de pratade med den födande personen framgår inte.
Var det en stor sak? Visst kan man använda ordet pappa av en kvinna om personen så vill i förlossningsrummet men så länge våra register och den biologiska verkligheten enligt sjukvården bygger på att kvinnor föder barn, inte män, blir det en mor och inte en far på papper.
Nu fastslår Diskrimineringsombudsmannen (DO) att sjukhuset har gjort sig skyldig till diskriminering, Man kan inte skylla på att journaler är liksom förutbestämda med vissa ord. Journalsystemet kommer nu att ändras för att ge flera möjligheter än bara mamma för den som födde.
Och jag antar att ens gamla uppfattning om biologin och födande personer är inte giltig heller.
Som i England och i USA behöver Regeringen i Sverige nu definiera vad är en biologisk kvinna och en biologisk man.
Sedan får alla kalla sig privat vad de vill. Det är helt okej.
Dock är det för sent eftersom du kan snart byta kön på papper hur du vill genom ett videomöte med någon kurator som förnedras genom Socialstyrelsens anvisningar. (Om det mer någon gång) Jag älskade mitt jobb och är väldigt glad över att ha arbetat på en tid då olika agendor och märkligheter inte hade tagit över. Som terapeut för gravida hade jag inte fixat att börja med ”könslekar” i stället fakta. Jag hade blivande mödrar och blivande fäder som patienter och den gravida var en kvinna och ville gärna bli kallad blivande mor. Jag träffade också ofta mor/farföräldrarna och speciellt mödrarna ville påpeka att de nu blev mormödrar.
Det var då det, 25 år sedan. Men jag kunde ha sagt pappa i stället mamma om det behövdes för att underlätta på en förlossning, men inte förfalskat journalen.
Jag tror också att orden och innehållet i mor och far är så ursprungliga, att de är liksom inbäddade i vårt medvetande. Barnet vet. Det blir orätt mot barnet att ta ifrån personerna mor och far enligt biologin. Att vi lever i andra konstellationer kan bli bra tillskott i ens liv men det ändrar inte biologin.
Det finns barn vilka föds med defekta könsdelar men sedan följer man upp vart det lutar och hjälper barnet till det ena eller andra könet. Men de är få, max 10 per år. Jag kan säga att det inte var positivt för föräldrarna utan snarare en chock. Föräldrarna sa inte: vad bra barnet kan nu välja själv. De oroade sig och kände skuld.
Jag tycker absolut att alla kan benämna sig hur de vill. Men i verkligheten och också i praktiken är man det som biologin har bestämt. en enkel sortering av oss. Det har gett oss struktur, fördelar, nackdelar och förmåner. .Jag tror inte att vi vill bli könlösa. Jag tror inte heller att barn skall pådyvlas diverse uppfattningar vi vuxna kan ha tidigt i livet. Det är svårt att vara ung, inte alls enkelt att acceptera allt vad vuxna omkring dem anser vara rättvist.
Den nya lagen om könsbyte per personnummer inträder I juli. Precis som ett byte av ett nummer skulle ändra något i verkligheten. Det är bara spel av en högljudd agenda och kommer att lura de sköra personerna som kämpar med sin identitet och kanske även med olika psykiska besvär. Sedan kan bytet användas av dem som vill byta liv, få register att försvinna. Men det händer väl inte, eller… alla är så positiva.
Klä dig som du vill, kalla dig med vilket namn du vill men att kräva allas medhåll och lagförändringar just för dig är faktiskt diskriminering av oss andra.
PS. Jag är övertygad om att det finns personer som har på papper fel kön. Men det behövs en utredning och att vara en vuxen person, inte videomöten. Könsbyte på riktigt är inget som sker snabbt och bekvämt. Inte ens utan smärta.
PS. Varför en katt i bild? I England identifierade sig skolbarn som djur, gärna en katt, och det gick så långt att de fick i skolan maten på golvet, jamade i stället ord, klassrummet hade sandlåda och lärarna accepterade det tills någon högre upp vaknade till och sa ifrån.
