Black dog och sabotage?

Jag har sett de första fyra discarna av Crown. Snyggt gjort. Den som gör mest intryck är Winston Churchill. Så nog även i det riktiga livet under sin regeringstid. John Lithgow spelar Winston och de andra bleknar lite när han inträder rummet. Han har fått flera nomineringar och vinster för olika roller.

Tidvis drabbades Winston Churchill av depression. Inte så märkligt i den värld där han skulle lösa landets och kanske världens problem.

Jag misstänker att flera av oss har funderat över livets mening det senaste året. Att vara isolerad kräver uppfinningsrikedom. Det är förödande att undvika folk. Vi är – även en isolat – ett sällskapligt djur som normalt vill ha våra närmaste närmare än två meter.

Svåra omständigheter och elände behöver dock inte leda till depression. Det kan likavväl komma efteråt. Som om luften hade gått ur ock man kan inte längre andas.

Det känns som om stor del av världen hade drabbats av black dog. Eländet kan de olika ut men ett är säkert. År 2020 kan lätt slås av 2021.

WHO är i Kina och skall – igen – försöka studera covid – 19 och dess början. De sitter först i karantän. Teorierna är många. Kina nekar allt man kan neka. Kina ”hittar” nya förklaringar för början av covid pandemin. Det började inte i Kina utan i andra länder genom djur som mink och fanns till och med – kanske – på ytan av på matförpackningar som importerades. Industrisabotage?

Given the finding of SARS-CoV-2 on the surface of imported food packages, contact with contaminated uncooked food could be an important source of SARS-CoV-2 transmission.

Vågar man köpa förpackad mat nu? Men läs hela innan du börjar kasta mat. https://science.sciencemag.org/content/371/6525/120

I USA pågår politik med namnet ”riv allt vad du kan från sista fyra åren”. Eller ”Unity” (läs: Us against them).

När man synar de som styr nu luktar det Obamaadministratörer och drömmen om att backa tiden. Vilken politik Biden (de bakom honom) kommer att föra är oklart. Många kommer att bli förbannade, fler än de var när Trump tog helikoptern från Vita Huset den sista gången. Vitt är det bara utanpå.

Allt handlar inte om Trump även om svensk massmedia tror så.. Det handlar om de miljoner människor som röstade fel. Det handlar om hämnd mot dem. Det är åtal, skymf som demokraternas vänster tror bringar mer makt, rädsla, lydnad och visar hur fel folket hade. Det handlar absolut inte om de svarta aktivisterna som demonstrerar med att krossa fönster och tända bilar. De vill inte ha Trump. De vill inte ha Biden heller. De vill hämnas för något, oklart vad.

Vem skall bli syndabock när man kan inte skylla på Trump om allting? Inte ens de 5000 som trängde sig in i Kapitolium var enbart Trumpanhängare. Hur många av dem var där för att det var kul, de ville bråka och hade ingenting med valet eller Trump att göra med? Hade någon ens MAGA hatt på sig?

Politik är det möjligas konst spelad med folkets pengar.

Allt kan sluta i ett stup. Vem som faller får tiden att visa.

Även svensk politik rör på sig. L, MP och även KD hänger vid stupet i sista partisympatiundersökningen. Två av partiledarna har visat något kort. Sabuni är inte helt nöjd med samarbetet i migrationsfrågor och hotar att lämna Jöken men har missat att förankra hotet hos partiet. Hon har missat att få bryr sig om Liberalerna, partiet som hängde med sossarna. Det spelar ingen roll hur hon gör. L är ute ur leken i vilket fall som helst. Jag förstår inte vad L vill nu mera.

MP har hängt vid stupet så ofta att de räds inte. De har sin makt och för ut det. Men kanske, kanske blir vi äntligen av med det mest verklighetsfrämmande vi har i Regering och Riksdag.

KD kan alltid hänga kvar med hjälp av stödröster. Vi ömmar liksom för dem. De kan också rycka upp sig. Måste Ebba Busch ha just ett visst hus köpt från en gammal gubbe, är en bra fråga. Folk är lite känsliga just nu när alla ömmar i ord för de gamla.

Kristensson vill omplacera eller sparka folk ifall vårdarbetare inte vaccinerar sig. Lite dumt, fel i tiden när Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd vid Socialstyrelsen sa samtidigt att det finns ingen tvångsvaccination i Sverige (21/1). Hon sa också att det är bra att vaccinationen kommit i gång, men poängterar att även den vaccinerade kan sprida smitta. Så, att bli sjuk och smitta trots vaccin kan avskräcka folk från, inte några foliehattar.

Att inskränka folkets frihet trodde jag var vänsterpolitik. Att hota folk är inte bra. Att politiker hytter med finger har vi fått nog av – hoppas jag.

Vår Statsminister har fått lönehöjning. Han fick 4000 mer i månaden. Det lovades också höjningar för fattiga pensionärer. Jag fick totalt exakt 60 kronor mer. Det täcker dock inte de höjningar som kommer automatiskt varje år: hyra, mat, el – andra utgifter har ju knappt fattigpensionärer. Hoppas Löfven hittar något bra att använda sina 4000 till. Ny rakapparat?

Snö finns det gott om i norr. Black cat?

PS. Hunden, August, i bilden är en glad hund.

Katten heter Buse men är en lugn katt.

Badakathcare och trunalimunumaprzure, om att förlora ord.

Jag brukade ge 30 kronor i en liten börs till min sambo när han gick ut med avlösaren. Då kunde han få köpa en glass och äta det på en bänk i parken. I början  försökte jag få vårdbiträdet att köpa en glass åt sig själv också men ingen vågade. De får inte ta mot något, högst ett glas vatten hos kunden. Så, han fick 30 kronor i ställer 50.

Som dement hade han föga uppfattning om pengar. Så klart fick han inte sköta vår ekonomi utan jag sörjde för räkningarna och bestämde inköpen. Han klarade inte av bankkort, kom inte ihåg koden. När jag försåg honom med mera pengar inför Julen så han kunde handla med avlösaren en julklapp till mig köpte han  snällt sagt konstiga saker. Avlösaren skakade på huvudet men det var ju klienten som bestämde. Ett år fick jag en bra behövlig sak men då hade avlösaren bara pekat ut en lämplig och han hade  snällt köpt den med frågan: är det så ska ha? Precis den meningen.

Vi hade alltid köpt julklapp till varandra. Jag försökte hålla traditionerna i liv.

Han hade aldrig varit en pratig person men hans ord var oftast mitt i prick. Han såg liksom utanför fyrkanten, kände stämningen och sa något väl avvägt. Nu förlorade han fler och fler ord och meningarna blev obegripliga. Han glömde vilka människorna omkring honom var.  Han undrade en dag, viskande, vem kvinnan var som vi åt middag hos. Det var min dotter. Inte så långt före, under den friska tiden, hade vi två varit behjälpliga vid hennes bröllop och lagat all mat tillsammans. Det hände att han väntade på sin f.d. fru, men kunde inte namnet eller vem av de två han menade. Han kände inte igen mig alltid utan försökte säga hövligt adjö och öppna dörren för mig. Tack. Tack.

Det är så demens fungerar och icke. Det var sorgligt och plågsamt men jag försökte hålla i minnet den goda och aktiva människan han hade varit alldeles innan. Det fanns överraskande goda dagar och mitt på dagen, som var hans bästa tid, kunde man tro en bra stund att allt var som vanligt. Sedan försvann han och gick att känna igen utanpå men inte inuti.

Många av oss får ett trögare minne med tiden. Det  tar tid innan man kommer ihåg vad det ovanliga trädet hette, fågeln, personen länge sedan eller vilket år det var när man reste till någon semesterort. Det är inte demens.

Tänk på huvudet, hjärnan, som ett enormt rum med lådor där du förvarar allt det lärda, det nödvändiga och det onödiga, det vi vill minnas och det vi vill slippa. Det är en oändlig mängd kunskap och skräp vid ålderns höst. När vi behöver något från lådan längst bak tar det lite tid, men det finns där. Tills dörren till förrådet slår nästan igen med bara en glugg där vi försöker tränga in handen och hämta något vi behöver.

Nu har USA fått en president. Biden vann i alla fall majoritet. Han skiljer inte ut vem är vem bland hans anhöriga. Blanda bort sin fru är ganska uselt. Han minns felaktiga saker om sin son och ser honom i andra fast han är död. Han hade svårt att skilja en kvinna från en man, men det är väl inget konstigt idag, så han presenterar sitt barnbarn, en av kvinnokön, som sin döde son. Spökar det? Han har lovat bota cancer, slopa alla gränser och förstås som så många andra rädda klimatet.

Jag vet inte vad felet är, men något är märkligt med Biden.

Så, vem kommer att ha makten i USA? Vicepresidenten Harris? I vems händer är hon, för inte i min snällaste fantasi kommer hon ha egna beslut? Vilka är de som kommer att styra fyra, troligen kaotiska år? Trump är förbannad och beskyller valfusk, vilket antagligen är sant för även de döda har röstat på vissa ställen och poströsterna har manipulerats. Vem det gynnade eller inte är en typisk bra fråga. Båda?

Eller ser jag bara spöken och är skadad av sju års vård av min demente sambo? Biden är kanske bara ett av dem som inte tål stress alls. Då har han valt fel post. Som politiker kan man dra benen efter sig i åratals och producera bara vackra tal och tankar, inget mer. Han har varit politiker i nära 50 år men spåren är inte stora. Som president bör man åstadkomma något – om man vill styra förstås. Man kan ju klippa band och le bara.

Kommer Demokraterna att köra slut på landet så deras saga är all efter fyra år och nästa val, när Republikanerna har lappat ihop sig efter ack så explosiva Trump år? Trumps anhängare har ökat rejält efter förra, 2016 valet och man sätter sig nog inte på dem. Att USA har tappat pondus i Världen är dock klart. Vem ser en man med makt i en gammal person som tragglar med orden och har föga kontroll på personerna omkring sig? Applåderna tar snart slut när vardagen kommer.

Är landet hårt delat i vänster – högerskalan, de bidragslängtande och de med self-made American dream?

Är detta slutet på en världsmakt som vi alltid ropar efter i nödens stund?

Den fria världens största nation är i kaos, bokstavligen och mentalt. Men låt oss inte tro att det råder oro överallt. Jag tror att de flesta, den vanlige amerikanske medborgaren, försöker sköta sitt arbete, sin familj och ha mat på bordet. Inte vara på gatorna, slå söner affärer och skrika. De är en liten korkad, kriminell minoritet.

Jag tycker synd om USA, ett land och människor jag förälskade mig i 2018. Mina vänner i USA, ni är i mina tankar, varje dag.

PS. Det finns mycket att säga om Trump, svenska medians spaltfyllare, men det här inlägget handlar inte om honom.  Återkommer nog senare.

Bild överst, Solnedgång vid Deception pass, Washington, USA. De märkliga orden i rubriken är från några av Bidens tal under valet.

Att välja president – ett samtal ute i det fria 2018.

Jag hade nu lämnat PCT delen i Oregon och passerat bron  Bridge Of The Gods över Columbia River till Washington. De stora skogarna kom nu, det kändes nästan som att vara hemma, bara med lite högre berg och vulkaner. Något före mile 2165 slog jag tält. Det började skymma och  tältplatserna var få så jag balanserade på  en kam med utsikt.
Strax efter kom en yngre man som tänkte gå från bron till till Seattle. Han skulle hälsa på sin bror som bodde i Seattle med familjen. Han gick för han hade tid. Han skulle följa PCT och sedan svänga mot  en väg vid Mt. Rainier.

Eftersom han inte var en PCT vandrare frågade jag om hans politiska preferenser. Han och modern hade röstat på Clinton, far och  bror på Trump. Nej, det var inga gräl om det även om far sa till honom att han nog skulle rösta på Republikaner när han hade familj. De unga var för vänster men med familj insåg man bättre.

Han undrade vad jag trodde. Kunde Trump vinna även nästa val? Vad är det som behövs för att vinna?

Han hade varit för Sanders och bara sedan motvilligt av partiskäl på Clinton. Han hade en del mindre goda tankar om henne. Han arbetade vid sidan om studier som ledare för demokratiska ungdomar.

Jag ställde den vanliga frågan: vem ska betala alla se ”gratissaker” politiker till vänster lovar. Inte heller han hade ett bra svar på det. Skattar man mer och mer de rika har man snart inga rika att skatta.

Men, vad ger en vinst åter för Demokrater? Nästa val? Jag tänkte:

Jag tror att ni måste hitta en nyare stjärna till politiker. En som börjar kampanja nu och så folk blir bekant med honom. Inga gamla avlagda utan en ny som ger hopp om framtid. En som lyssnar på arbetare, medelklassen. Någon briljant talare. Någon som kan ta folk., vara vanlig inte från de dynastier som ändå finns i USA.

Han höll med. Hövlig som han var? Nu, år 2020 hade jag helt fel. Att vara en långsittare i politiken och kompisarna väger mer än förmåga. Vad har Biden åstadkommit under sina 47 år? Någon? Ibland tränger sig dock en person utanför den inre politikerkretsen fram och blir vald. Trump. Jag kan förstå att yrkespolitiker hatar honom.

Vi pratade långt in på natten om hur det var att vara 22 år i USA, vilka drömmar och förhoppningar man hade. Han ville gärna åka till Europa. Han hade läst om Gamla Stan i Stockholm.

Tänk, husen kan vara flera hundra år gamla, sa han. Här är allt nytt.

Jag påminde honom då om städer lämnade efter guldrushen och indianerna men som blivande konstruktör var han mer intresserad av det som stod kvar än det som begravdes i sand.

Nu när demokraterna har en gammal man med uppenbara minnesproblem som sin kandidat och Republikanerna än den låt oss säga färgstarka  Trump undrar jag hur folk, de arbetare och medelklass som arbetar ihop välståndet, i verkligheten tänker. Känner de sig värdesatt av sina ledare? Känner de sig vara en ledande nation i världen, den som ger hopp om fred, frihet och självständighet samt gärna en grillkväll med hamburgare? Det sista var något en person jag ”intervjuade” la som tillägg till det utmärkande för USA.

Igår vad det valet vi redan pratade om på tältplatsen med utsikt mot Table Mountains (i bild), den 13 september 2018.

När jag skriver detta är valet 2020 inte klar än.