Etikettarkiv: barn

Det var bättre förr?

Publicerat av

Skolan har sjunkit. Går den att vinscha upp överhuvudtaget? Jag börjar tvivla på det.

Jag har sett skolan i tre omgångar och i två länder samt arbetat som lärarvikarie. Under min egen skolgång var vi 45 elever i klassen, ordning och arbetsro och bra lärare som kunde undervisa trots klasstorlek. Sedan flyttade jag till flicklyceum, lika många elever per klass. Intagningsprov samt betyg släppte in oss (ja, jag började bära ut morgontidningen för att kunna gå där och sökte stipendier). Skolan var högklassig med disputerade lärare, rektorn kom från Universitet och när vi fick en gång en vikarie som inte kunde mer än läroboken och inte heller undervisa klagade vi elever ganska snabbt till rektorn (våra betyg kommer att sjunka, hjälp!) och hon fick sluta. De som inte sökte till realskolan fortsatte i den 7 åriga skolan och kunde gå två fortsättningsår eller söka sig till yrkesskola.

Vi gick i skolan mellan 8 – 16.30 och till 14 på lördagar. Men vi var lediga hela sommaren utom de som tentade upp sina betyg i skolan under augusti. Vi hade 4 lektioner i sträck för teckning, hemkunskap, slöjd, friidrott och uppsatsskrivning. Alla ämnena följe varandra, religion, historia, teckning, samhällskunskap, även språk hade läsestycken som hängde ihop med resten. Det blev en helhet. Teater och musik och 4 språk hörde till paketet. Diktuppläsning och korta föreläsningar av elever var obligatoriskt. Kunskapsförmedling var viktigast. Och läxförhör samt betyg 4 gånger i året. Idrott i form av skidåkning skulle vi fylla upp på fritiden och att läsa extra utanför skolböckerna var liksom självklart.

Lokalerna var inte tjusiga och det fanns inga mysrum. Vi kunde inte duscha efter gympan. Vi hade morgonbön, neg åt lärarna och bad ordet genom handräckning. Våra föräldrars första fråga hemma var: har du skött dig i skolan? Respekt för lärare var kanske den viktigaste ingrediensen på vår skoltid. Vi till och med beundrade våra lärare. De kunde så mycket mer än vi och vi försökte bli som dem i lärdom, i alla fall i våra favoritämnen. Mitt mål var att slå historieläraren i kunskap någon gång och jag slet för det målet och en gång blev det så att jag fick undervisa i stället henne. 

Vi älskade skolan. Skolan gav en framtid även för den som inte hade rika föräldrar.  Vårt liv var skolan, och vi hjälpte till hemma. Det fanns inte den fritid som barnen har nu, ingen Internet förstås, få familjer hade TV och att ha helt eget rum där man kunde stänga dörren var ovanligt även hos de rika. Vi satt vid köksbordet under föräldrarnas uppsyn tills läxorna var klara. Jag fuskade ofta och läste romaner med skolbokspapper om, men var också den tidens läxhjälp åt en elev som inte klarade skolan tillfredsställande. De elever vilka ville bli lärare arbetade alltid som läxhjälp, jag gjorde det dock för pengarnas skull.

Jag vill förstås inte idag ha en skola som kostar så en 12 åring måste ha ett arbete för att gå där. Men mycket av min gamla skola vore värt att återskapa som de välutbildade lärarna, arbetsro och även betygen fast 4 gånger i året är väl att ta i.

När mina barn gick i skolan kunde jag jämföra skolan i Sverige med skolan i Finland eftersom barnens kusiner gick på samma årgångar. De finska barnen fick fortfarande omdöme/betyg 4 gånger i året och kunskapsnivån testades regelbundet så extra insatser kunde sättas in. De fick nya hela skolböcker. De skrev studentskrivningen. (Deras barn skriver fortfarande studenten). Deras lärare hade magisterexamen, rektorn hade disputerat och pedagogerna för extra stöd likaså. Läraren hade en assistent, en som sedan skulle söka till lärarhögskolan och fick så extra poäng. Eleverna delades i grupper enligt sin nivå för även där var realskolan avskaffad för mångas förtret. Skolan i Sverige började redan sjunka, läroböckerna hade gått ur tiden och kraven för kunnande byttes mot socialisering och värdegrunder. Det var Lena Hjelm- Walléns, Lennart Bodströms och Bengt Göranssons skola som mina barn gick i. Dock hörde mina barns skolor till de bättre, men i jämförelse med kusinernas toppskola i en förort var den svenska bara medelmåttig om ens det.

Nu när mina barnbarn går i skolan får vi skämmas i hela världen. Den dyra svenska skolan har blivit ett av världens sämsta. Jag är orolig för barnbarnens framtid fast deras mor undervisar dem extra efter skoltiden, och jag är inte ensam. Vad är det som hände med den svenska skolan, eleverna, lärarna och de styrande politikerna, undrar vi?

Vore skolan en vanlig arbetsplats vore många skolor stängd länge sedan, lärarna entledigade, eleverna utestängda och konkursförvaltaren hade tagit över med lås på dörren. I stället ropar flertal politiska partier om mera pengar till skolan fast skolan redan är dyrare än andra länders välfungerande varianter. Dålig förvaltning skall åter belönas med mera medel?

Från dagismogen till skolomogen.

Publicerat av

Kungen tycker till och genast gapar någon. Kungen har blivit morfar för andra gången och han diskuterade barnuppfostran i lettisk tv under statsbesöket. Framför allt betonade han vikten av närvarande föräldrar.

– De flesta vuxna människor, föräldrar, arbetar. Nu för tiden, med det nya samhället så arbetar båda föräldrarna och finns inte alltid där för att ta hand om sina barn. Det tror jag är en av farorna inför framtiden.

Omedelbart ropar feministernas talesman att det var gammalmodigt. I samma tidning skriver debattörer (alla kvinnor) att daghem har blivit ett experiment.

 I en tid med ökad psykisk ohälsa hos barn och med sjunkande skolresultat bör grunden diskuteras. Var börjar det? Jo, i förskolan. Där går nästan hälften av alla 1-åringar, 9 av 10 två-åringar och 95 procent av alla 3-5 åringar.

Barnen i förskolan är idag både yngre och vistas allt längre dagar. Samtidigt ökar barngruppsstorleken, många kommuner har grupper på upp till 24 barn på tre pedagoger som inte sällan arbetar deltid. Nästan en femtedel av avdelningarna består av över 20 barn.

Utöver detta har vi ”knäckebrödsdagis” där de små barnen var satta till vatten och bröd. Inte ens fångar har det så illa. I fängelser är det bra mat. Det tycks inte vara så i äldreboenden, skolor och nu i daghem. Vinsten för ägaren betalades med usel mat till barnen. Hälsans dagis?

De magiska tre första åren är idag barnpsykologpåhitt och gammalmodigt samt avskaffat. Den ideala gruppen 7 max 11 personer (tror jag det var) finns inte heller. I mitt barns daghem fanns 5 barn i småbarnsgruppen och 10 i den större. 5 personal utöver föreståndaren och kokerskan. Där var det hemlagat ändå till äppelmoset och fredagsbullarna. Det var förr i tiden, väldigt länge sedan.

Har inte Kungen helt rätt i sak? Betraktas inte ettåringar felaktigt som avnavlade och kapabla att klara upp till 9 timmar från sina föräldrar, fast de inte ens kan uttrycka med ord hur de känner och inte har en färdig minnesfunktion heller utan tror sig vara övergivna? Vem lägger grunden till barnens liv? Vem tar hand om barnens vakna timmar? Är det inte ofta andra än föräldrarna, som Kungen säger? Har inte många föräldrar för stressiga liv, de som arbetar 8 timmar och har en arbetsresa ovanpå och barnen skall lämnas och hämtas. Det blir inte så mycket tid för barnen kvar. Under helgen sker så mycket annat, handla mat, tvätta, städa, förbereda arbetsveckan, det vuxna egna livet som också bör finnas, att utrymmet krymper för det som heter barnuppfostran och omsorgen, närhet och ledning inför livet, är självklart. Dygnet har bara 24 timmar.

Men vi måste ju arbeta, lika många arbetstimmar för män och kvinnor är idealet. I dagarna har det igen gnällts på kvinnor som tar hand om barn eller anhöriga och går för den skull ner i arbetstid. Det går inte för sig! Kommande pension, resor, platt- TV, mobiler, kläder, prylar, räntor på lånen … allt måste finansieras. Att få mer tid med barnen innebär sänkt standard eller hög lön som går att sänka. För ensamma föräldrar med normallön är det inte ens en fråga. Att arbete är en viktigt fråga hör vi  stup i kvarten. Men hur ser vi på barnen, är de lika viktiga för politiker?

Barnen är oerhört aktuella just nu när politiker försöker hitta på olika recept för att bättra på skolans katastrofala läge och rubriker om ungar som mår dåligt är daglig läsning bredvid skamfläckarna från PISA. Måste man inte börja utreda från grunden? Hur tar vi hand om de små barnen, vilka snart går i skolan och orsakar sedan så mycket skrik från alla tyckare? Har barnen kanske förändrat sig, blivit helt enkelt dummare och ovilligare för skolarbete, alltså går vi baklänges? Lärarna då, finns det brister – annat än 10 000 för lite i lön – i deras arbete? De barn som än lär sig något – oavsett fel metoder och rörig miljö – skiljer sig deras förmåga, hemförhållanden och föräldrar från dem som inte ens klarar nian?

Det kan ändå inte vara slumpen som råder?

 

 

Små resor och resan för livet.

Publicerat av

Sommaren är snart här, i alla fall vad gäller planering och in prickande av olika aktiviteter. Två barn väntar på sin tur för att få göra något extra med mig. Jag skall vandra på fjällen med den ena och den andra vill åka till staden där man åker båt i stället buss, Venedig alltså.

Jag minns när vi fjärdeklassare fick åka på en skolresa. Eftersom jag var åksjuk till den grad att jag spydde vid bussresa redan mellan två första hållplatser beslutade läraren att jag fick åka tåg ensam och de andra med den beställda bussen. Jag tyckte att det var lyxigt och njöt av resan på två timmar till grannstaden. Sedan fick vi gröt och smörgås till lunch i en restaurang och vi alla tyckte det var flott värre när servitörerna kom med mera mjölk och bjöd smörgåsar med korv på.  Få av oss hade rest förut annat än till släkten, nöjesresor var obekanta bland arbetarfamiljer. Själv var jag lite van eftersom jag hade varit sommarbarn i en familj dit jag åkte själv med tåg, därför vågade läraren släppa iväg mig ensam.

Idag är det annat. De billiga flygpriserna gör semester i andra länder möjlig och vanlig. Världen har krympt inte bara genom Internet utan själva förflyttande med flyget. Sverige har mycket att erbjuda för en barnfamilj, natur, sevärdheter och bad, man måste inte åka utomlands för det. Men kulturen och historian, språket, folket och även maten annanstans är värt en resa från den svenska ankdammen. Erfarenhet kan man inte mäta i pengar.

Det kanske är klokt att resa nu? För när oljan börjar tryta, ekonomin gå tyngre, faller ihop av olika bubblor och kanske oron ökar i Europa så krymper resandet automatiskt. Gör din drömresa nu, skrev en känd ekonomiblogg. Nästa år kan det vara för dyrt.

Så, Venedig och fjällen i år och sedan den stora resan för livet som bara väntar. Som anhörigvårdare är det dock kommunen som beslutar om jag kan resa eftersom gubben behöver en plats under tiden och inga andra som kan ta över finns. Ingenting är längre valfritt när sjukdom drabbar närstående, utan allt beror på dagsformen hos gubben och välviljan hos kommunen.

När slutar barndomen?

Publicerat av

Hur lång är barndomen idag?  När jag gick på stan häromdagen med barnbarnen ville de gå till Body shop. Affären var full av flickor i 8 – 13 års ålder vilka köpte diverse skönhetsmedel, schampo, duschkrämer och annat man skulle bli vacker av. Affären var visst poppis bland småflickor och de föräldrar vilka inte hade fattat vad julklappssäcken ska innehålla fick gottgöra det i efterhand. TV och tidningar har reklam där flickorna är unga och vackra men bara om de använder rätt make up och mascara med rätt borste så flickor idag är väl medvetna om märken och vad man ska köpa. Till min glädje var det dock bara icke djurtestade saker som gällde. Men på min tid … äsch, den tiden är verkligen förgången tid och helt ute. Hur påverkar detta tidiga vuxenblivande barnens psyke?

Är 8 -11 åringarna min tids 17 – 20 åringar?

Hur leker barnen? Hemma lekte 8 åringen med sin lillebror. Slott byggdes, bilar for, prinsessor räddades och piratbåten seglade iväg. De större syskonen var strängt förbjudna att avslöja detta för någon, för ingen av jämnåriga kamrater lekte längre med dockor, prinsessfigurer, dockhus eller låtsaslekar. Hon kunde få skämmas för leken, fast hon var fena på dataspel. Alla andra höll bara på med spel på Ipad. Ingen läste böcker heller, att rita var barnsligt, pysselböcker urdumt, ja allt det vi höll på med i min och deras mors barndom var just barnsligt och för småbarn under skolåldern.

Är det Internet som snor våra barns barndom? Är 8 åringarna min tids 14 åringar?

 Hur är barndomen idag? Vad gör ungarna i dagis och hemma? I många daghem försöker man fostra barnen att tänka rätt i genusfrågor och välja rätta lekar, medan hemma är det som vanligt och mera fritt. Det är sällan trötta föräldrar orkar tänka om det nu var genusrätt med en rosa tröja på tjejen, är Monster High docka ok present eller borde man ha köpt en HBT certifierad bok istället och var filmen ungarna parkerades vid på kvällen – när man försökte få lite ro med Facebook – genusriktigt och Bechdeltestad.

Är det farligt att vara ett icke genuscertifierad barn? Kan inte man vara lika värd ändå?

Ersätter PK fostran av barnen vår egen ojämlikhet?

I dagarna har regeringen föreslagit obligatorisk skola från 6 år. Nu går de flesta barn redan i förskolan helt frivilligt med automatisk flytt från daghem till skolmiljön där förskolan pågår i tre- fyra timmar. Det är ganska få barn reformen skulle omfatta, gissningsvis mestadels nyanlända invandrare och en och annan sällsynt hemmabarn. Behövs reformen egentligen?

Är det en illusion att skolan blir bättre om 100 % av barnen går i förskolan och vi döper det till klass 1?

Många kan nog känna igen sin egen tonårstid. Från att ha lekt med dockor och dyrkat mamma och pappa, blir plötsligt kompisar, utseende och idoler allt viktigare. Så har det sett ut i decennier. Skillnaden är att de här flickorna inte är tonåringar än.