Etikettarkiv: äldreboende

Gå ut, när du än kan.

Publicerat av

Är du äldre, med eller utan ålderskrämpor, än boende hemma med något så när självständigt liv. Då tycker jag att du ska gå ut. Njut av sommaren. Ar glad över hösten som kommer. Stå ut med ruskvädret.

För, hamnar du i ett boende på grund av rörelsehinder, demens eller sjukdom som kräver hjälp får du vara glad om du ser ett träd genom fönster. Du har en stor chans att bli inlåst och inte kunna gå ut.

Det är inte så att någon vrider om nyckeln till ditt rum men möjligheterna att gå ut blir så små att i praktiken är du inlåst. Och dörrarna ut från särskilda boenden är faktiskt låsta med kod. Det är bristen på tid. Att ingen hinner hjälpa dig ut blir det nya normala. Dessutom är det bara 54% av boendena I landet som har egen trädgård. Kanske hamnar du I ett boende med en grön plätt mellan höghusen. Det kallas trädgård.

I ett av de äldreboenden jag knäckte extra – det är länge sedan på 2000 talet, men situationen tycks inte ha förändrat sig – fanns en 75 år gammal dam, dement men än rörlig. Hon hade sin enda anhörig i någon annan stad. Denne ringde dagligen och ställde samma fråga: Hur många minuter hade hans anhöriga fått vara ute och promenerat. Det var tydligen det bästa den gamla damen visste fast hon inte kunde säga det.

Vi försökte gå ut med damen och ta med någon i rullstol också men tiden räckte sällan till.

En regnig helg jobbade jag två lång pass 8 – 21. När mannen ringde sa jag vänligt att det var dåligt väder så vi gick inte ut . Då sa han att ni har väl paraplyer. Nej, det hade vi inte, varken lust eller paraplyer.

Huset var ett femvåningshus. Ta ut några personer med en hiss som tog en rullstol och en vårdare till bakgården som inte hade plan yta mer än någon meter, eller till gatan för att sedan komma till en promenadstig med grus (köra gamla rullstolar på ett grusväg är tungt). var lågt prioriterat. Att lämna en medarbetare ensam med resten av de boende för att gå ut med en person var inte okej, tyckte vi.

Tiden räckte inte till. För 8 boenden per avdelning vilka alla behövde hjälp med hygien, kläder, blöjor, mat, medicin, ja allt samt städning av rummen, all tvätt, mottagandet av varor som kom, värma mat, skala potatis, bre mackor, koka kaffe, duka, servera, mata… dokumentation, då och då sitta som dödsvakt. Vi var 2 personer, men vissa timmar ensamarbete, vi som aldrig fick ledig lunch och gick hem med usel samvete. Så i verkligheten var personalen 1,75 personer och på natten 0,25 per 8 gamla.. Så utevistelser var ett undantag någon vacker sommarsöndag.

Inte av illvilja och lathet utan av tidsbrist och för få personal.

Jag tog ut en piggare gubbe någon gång för att se på bilar på den stora parkeringen nära huset. Han hade varit bilförsäljare. Vad han var glad! Han kom ihåg namn på bilar, de äldre.

Sedan slutade jag extraknäcka. Halvår före min planerade pension vid 67 år blev min sambo sjuk och som följ dement. Jag slutade arbeta och tog hand om honom. Jag fick bekanta mig med Kommunens utbud av avlastningsboenden. Ja, det är en plats som råkar vara ledig, inte samma varje gång. Ibland bra, ofta bottennapp. Det kan vara ett rum som inte ens var möblerad med annat än en säng. Gå ut? Glöm det.

Ett ställe där Kommunen avvisade tillfälligt avlastningsboende för min sambo var i fjärde våningen I ett vanligt bostadshus där företaget hade köpt hela våningsplanet. En hiss. Ute var det en gata.

Nära centrum i min kommun finns serviceboende/demensboende med 2 x 9 våningar men flera som bor där är än piggare, och går ut själva. Det finns en liten gård . Den lilla plätten mellan två höghus med bord och stolar är väl använd. Men om alla skulle gå ut vore det ett stående massmöte.

Längre, längre bort finns ett mastodontbygge. Jag vet att hissarna, balkongerna och utgången är låsta. Tur det, byggnaden ligger inklämt mellan två trafikerade gator. Ja, det finns lite gräsmatta bakom. Jag hoppas det inte har räknats som bra utemiljö.

Balkonger då? På en balkong sätter man inga dementa ensam med en kaffekopp. Rullstolsbundna ryms inte alltid på de små balkongerna i äldre hus.

Ute på landsbygden kan det vara bättre, lägre hus och grönt mellan.

Visst finns det bra boenden i stan också fast vi råkade bara på en. Ett (1) demensboende av sex som min sambo vistades i en – två veckor som avlastning max en gång i halvåret var envåningshus och hade en liten trädgård med staket runt som man kunde själv gå ut till. Ja, det är nedlagd, för dyrt.

Får du plats i ett äldreboende/demensboende är det när du inte längre klarar dig med hemtjänst. Det är ofta de sista åren av livet. Som dement och flyttad till en obekant plats går du nog ingenstans.

Men, vissa gamlingar lyckas smita ut. På ett boende fanns en glad rymling. En gammal man som var ofta på rymmen. Han kunde gå flera kilometer iväg. Ingen reagerade ute fast han gick I tofflor och bararmad I vinterkylan. Hur kom han ut? Även om han var dement hade han bra fysik och hade vissa minnen kvar och det var siffror. Han hade jobbat något med räkenskaper att göra. Han satt sig nära dörren och såg hur personal tog sig ut. Sedan slog han samma kod. Eftersom ingen kunde tro så smarta drag kom han ut lite då och då.

Men eftersom han alltid gick vilse kom han åter till boendet med en polis. Någon gång hittades han av personal på väg hem.

Sedan såg en person hur han slog koden. Ett skydd anordnades som täckning, koden ändrades, stolarna nära flyttades och så hans uterundor var slut.

Så, se till att gå ut när du än kan.

Nu finns resultatet av en omfattande kartläggning av utemiljöer vid landets samtliga 2036 särskilda boenden. Den har genomförts via en systematisk granskning av ritningar och kartor, och visar att många äldre personer saknar tillgång till utemiljöer, bland annat till uteplatser, balkonger och uterum. Likaså saknar personalen vid dessa boenden en utemiljö för återhämtning under raster. Hälften av boendena saknar trädgård.

Vad som räkna som trädgård I storlek och plantering vet jag inte. Gräsplan mellan husen? Hoppas inte.

96 procent av alla särskilda boenden har trots allt tillgång till någon form av trädgård, men i nära hälften av dessa fall delas trädgården med andra aktörer såsom skola, daghem, studentbostäder eller allmännyttan,

Den stora frågan är dock: hinner personalen hjälpa ut de gamla som behöver hjälp och vara ute med dem?

Bättre borde vi kunna. Men det beror helt på hur vi värderar de gamla. Det känns som om politiker ser sig som evigt unga, aldrig i behov av äldreomsorg. De själva blir inte dementa heller. Och i praktiken är det svårt att trolla fram en trädgård efteråt i en tätort med höga hus på varann. Inte heller nog med personal för hjälp till utevistelser.

Ny kartläggning: Så ser utemiljön ut

https://tt.omni.se/aldre-svenskar-tvingas-stanna-inomhus/a/LMVVvq

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/85354

PS. Idag 9/8 i massmedia:
Socialstyrelsens statistik från 2024 visar att 23 procent av personer över 75 år tar antidepressiva. Bland personer över 85 år är det ännu vanligare – var tredje använder dessa läkemedel. Enligt Johan Fastbom, professor i geriatrisk farmakologi, och medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen, beror det på att depression är vanligare bland äldre, men även ensamhet och sjukdom kan spela in.

Jag skulle vilja veta hur stor del av dessa bor i ett särskilt boende för äldre.

Bild; Dick ute på en av våra utflykter.

Misstroende som dagslända?

Publicerat av

Jag skrev i förra inlägget om det obetalda arbetet. Ett obetalt sådant har blivit extra aktuellt under året med covid: äldreomsorg utfört av andra än den kommunala/skattefinansierade omsorgen. Köerna till boenden är borta. Idag finns det tomma platser. De äldre klarar sig själva eller anhöriga tar hand om de äldres hjälpbehov. Politiker har tyckt att de gamla ska bo hemma så länge som möjligt. Nu blev det så, med hjälp av virus. I oktober 2020 bodde 78 000 personer på ett äldreboende, jämfört med 82 000 året före.

Var coviddöden orsak till att åldringarna inte längre ville hamna i den allmänna vården? Där dör man, ensam, morfindrogad, utan läkare och anhöriga bredvid. Kanske just förbudet att få träffa sina anhöriga under den sista tiden i livet har minskat lusten att bli instängt i ett boende. Man hankar sig hellre fram. Fångar har haft det bättre än de gamla under covid. Där grep JO snabbt in om deras begränsade rättigheter.

Eller har vår uppfattning om vikten av de äldre generationerna i våra liv förändrats när döden har kommit närmare oss? Det året vi insåg vår dödlighet i dagliga TV shower. Har de gamla fått ökad värde för vårt eget välmående?

Det har visat sig – även i massmedia – att den offentliga vården inte alltid var den bästa för våra gamla. Vi hade inte äldreomsorg i världsklass även om S ropar så regelbundet, speciellt i valtider. Omsorgen var som en kuliss i Musse Piggs, Kalle Ankas och Långbens resa, den som skylde soptippen. Som att personalen kunde sakna det svenska språket och adekvat utbildning. Skyddsutrustning fanns inte. Mer… Politikerna sket i både på de gamla och deras vårdare. I annat fall hade ju utbildning, bra lön, skyddsutrustning, nog med personal och livskvalité för de gamla varit i prioritet. Att arbeta inom äldreomsorgen hade då varit högt uppskattad arbete, avlönad därefter. Inte något vem som helst kan arbeta med.

Nu finns tomma platser. Man sparkar redan folk. Inte kom politikerna på att använda tiden för personalens utbildning och även svenskstudier. Vore inte den dåliga efterfrågan på äldreomsorgens tjänster ett utmärkt tillfälle för upprustning och utbildning?

Kostnadsläget tillåter inte att äldreomsorgen har hög klass. De gamla är olönsamma. Det finns så många hål att täppa till i en Kommunbudget.

Men jag undrar, är det bara covid och död som har fått anhöriga att ta över omsorgen av sina gamla? Kanske polletten ramlade in? Larmet om bristande kvalité i vården blev så tydlig. Det var faktiskt sant att hygien var eftersatt. Det var så att personalen kunde sakna adekvat utbildning. Det var sant att maten var mindre anpassad för de gamla. Det var även så att sjuksköterskor var bristvara, utevistelser obefintliga, livets guldkant inget man ens kunde stava till. Det var sant att morfin sattes in snabbt, så det blev rena dödshjälpen. Flera gamla ha fått dö ensamma under covid tid oavsett dödsorsak eftersom personalen hann inte och dörrarna var låsta.

Regeringen avskiljde oss från våra gamla i stället att handha skyddsutrustning. Anhöriga smittade vilt, inte personalen trodde de som tror sig veta.

Var det faktiskt lagligt? Skulle det ha hållit i en rättegång, att isolera folk ifall att de senare kunde bli sjuka och smitta? Jag tvivlar starkt på det.

Även efterfrågan av hemtjänst har minskat. Hade du hemtjänst var det aldrig samma vårdare som kom utan otaliga olika personer. Och du kunde inte få allt som du önskade och var van med. I ett smutsigt hem oduschad värmde du dina matlådor i mikron. Nidbild? Inte alltid. Städning vart tredje vecka får vilket hem som helst anfallas av damm och spillda saker.

Inte personalens fel. De kan ha ett schema som räknade minuter.

Vem anställs och hur arbete planeras kan inte personalen rå för, det är någon uppifrån som ger order som i sin tur har någon ovan som bara räknar pengar. Det är att finna sig i eller sluta. Visselblåsare är inte populära.

Jag tror – hoppas – att det har hänt något i tankegången, inte bara rädslan för smitta. Vi har insett att Kommun – det offentliga – inte alltid är den bästa vårdgivaren för våra gamla. Många människor har kommit på att det inte var värt att mista en gammal anhörig bakom låsta dörrar utan annan möjlighet till kontakt än vinka mot fönster. De som hamnar i ett äldreboende är sällan Internetfreak och vana att kommunicera genom det. Internet ersätter aldrig personliga möten. Människan är en social varelse.

Dock är lösningen att själv ta hand om sina anhöriga bara för dem med stabil, god ekonomi eller de som redan är pensionärer själva.

Många av de gamla som dog var i det övre åldersspannet och flera av dem hade andra diagnoser och behov av medicinsk hjälp. Men det blev så att de som dog avslöjade bristerna. Den utsatta hygienen. Vart skulle vårdbiträdena tvätta händerna? I köket? I personaltoaletten som kunde vara tre trappor ner? Hos någon boende? De döda larmade om missförhållandena. Nog har många av oss anhöriga både larmat och anmält förut men ingen brydde sig om det. Vi behövde ett för de gamla dödligt virus för att avslöja bristerna så massmedian vaknade och då var politiker tvungna att börja beklaga sig.

Det stöd och service som Staten och Kommunen lovade oss genom de styrande politikerna och skatteuttag håller inte måttet. De gamla gett dem ett misstroendevotum. Det kanske blir så att vi mer och mer kommer att tacka nej till Samhällets tjänster för de lovar mer än de håller. För lite personal i äldreboenden och daghem, indragningar av olika slag får till sist folk att protestera med fötter. De som kan. De lågavlönade får bara nöja sig.

Politikerna borde skämmas men de gör det inte. De lovar igen världens bästa äldreomsorg. De ger pengar för att forska om vården. Forska, när bristerna skriker ut? Och väldigt många går på det igen. Nu händer det! Förbättringar!

Misstroendet är som en dagslända?

Bild: Hade ingen bild av dagslända, det får bli en groda. Kanske lika passande.

PS. 30 procent av de 193 kommuner som har svarat på frågor från TT uppger att de i stor eller ganska stor utsträckning har tomma platser just nu. Ytterligare 44 procent svarar ja men att det handlar om ett fåtal. I Malmö stad står runt var tionde lägenhet tom i de kommunala äldreboendena.

Regeringen satsar ytterligare 120 miljoner på forskning inom äldreomsorgen. Pengarna ska fördelas över fyra år för att öka kunskapen om hur omsorgen för de äldre är organiserad. Vet de verkligen inte det?

PS2. Det finns förstås äldreboenden som är utmärkta och vilka även har klarat sig väl från covid.

Vems fel? Huggsexan om brister i äldreomsorgen pågår.

Publicerat av

Huggsexa pågår om äldreomsorgen: vems fel är döden  och bristerna? I slutändan är det Regeringens. Men Kommunen har ansvar  över äldreomsorgen så kan felet vara deras? Men andra Myndigheter är också inblandade, det finns råd och riktlinjer från Socialstyrelsen och från Myndighet vi nu mera kallar Tegnell. Är det någon som larmade innan bristerna blev för uppenbara? Jag, några år sedan. Ingen brydde sig om det. Fler?

Alla politiker skyller på varandra. Även Regeringens stödpartier klagar på just Regeringen. Sandlåda igen. Alla ropar: inte skyldig! Inte jag!

Timanställda har beskyllts, det är ju vanligt att skylla på dem på botten när de på toppen inte gör sitt arbete utan räknar besparingar. Som före detta timanställd vid sidan av min ordinarie anställning kände jag mig modernt kränkt. Jag hade eget handsprit och egna handskar i fickan, så även många av mina medarbetare när arbetsgivaren snålade.

Problem med äldreomsorgen härstammar redan från 90 talet då alla gamlingarna föstes helt  till Kommun, Ädelreformen, som inte var ädel ett dugg.  Sök och läs så begriper du att det finns olika sortens människor, en del är gamla och dem vill man helst slippa.

 I korthet är problemen med äldreomsorgen:
En del av personalen saknar adekvat  utbildning. De som är utbildade får dra för stor last. De försvinner till bättre betalda jobb. Andelen sjukskötare är för låg. Läkare ska vi inte ens nämna. Någon läkare som aldrig hade träffat min sambo ordinerade morfindöden. När han dog  undrar jag vem och vad som skrevs dödsattesten? Vanligt, inte ovanligt.

I äldreomsorgens lönelistor ska alla med, integreras med de gamla och dementa som ledare. Äldreomsorgen används som integrationsprojekt. Oavsett utbildning,  kunskap om äldre, svenska seder och språk kan du alltid placeras i äldreomsorgen. Är tanken att språket inte har någon betydelse för de gamla och dementa eftersom de själva tappar ord och språkförmåga? Tanken kan väl inte vara att dementa integrerar invandrare till det svenska språket och livet?

Som invandrare kan du dock kräva vård på ditt eget språk.

Språksvårigheter är  rejäl riskmoment. Den som hos oss (avlösning) kunde minst svenska hade knappt tio ord. Ingen engelska. Ingen vårdutbildning.(Hon var jättegullig, tror jag.)  Har träffat  även folk som inte kan ett ord, att säga hej räknas väl inte som språkkunnig. Hur mycket kan gå fel då?

Värderingen av arbetet med gamla är låg. Lönen är skamlig för de utbildade. Arbetsschemat ofta usel.

Bemanning är för låg. Vanligt med två vårdare på 8 personer vilka alla behöver hjälp ur sängen, till toaletten, hygien, kläder och några måste matas. Städning, tvätt, mat, och så väntar sig anhöriga utevistelser och aktivering. Det värsta jag sett var en icke svensktalande person som skötte en hel avdelning dementa, 10 personer, ensam under en söndag. I ett kommunalt boende. Jag tror dock att det är sämst i storstäder. Har hört och läst om bättre omsorg i vissa platser ute på landet.  Studieobjekt för de usla?

Hygien är eftersatt. Skyddsutrustning finns inte. Nu kanske det finns men äldreomsorgen var  inte prioriterad område. Att tvätta händerna mellan varje klient/boende är svårt eftersom personaltoalett kan vara flera trappor  borta eller det finns ingen möjlighet att hinna till personalrummet mellan varven. Tvätta händer i köket?  Handsprit? Såg aldrig någon handsprit varken i boenden eller hos de avlösare som kom hem. (Så klart försåg jag våra avlösare med handdukar, tvål, handsprit och plasthandskar. Min personliga erfarenhet slutade dock våren 2018, jag antar att det är bättre nu.)

Omsorgen om personalen haltar. Politiker ser inte värdet i äldreomsorgen innan de själva hamnar där. Det är bara olönsamt hål i budget. Nyss röstade min kommun om att slopa hemtjänsten helt och låta privata utövare ta över. Hemtjänst var inte lönsamt. Den gick på minus. Hur de privata utförarna får hemtjänsten bli lönsamt lämnas som övning för den som sköter firmabudget.

Jag är inte ensam i att vara besviken på vården i äldreboenden. Kunde skriva en bok om hur 9 av 10 korttidsboenden var undermåliga och den tionde, toppstället, lades ner för vinsten var för liten. Tänk, det hemmet lagade mat med någon av de boendena, hade tillräckligt med personal och en trädgård. Nedlagd.

Ofta fanns små skavanker som trasiga ringklockor så du måste banka på dörren för att komma in på besök, icke fungerande telefoner, tomt i skåpet så de boende kan inte ens få en macka om de blir hungriga på icke utsatt tid, andra petitesser som att inte bli duschad på tio dagar. Låter jag grinig? Helt rätt.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson har pekat på problemen inom äldreomsorgen, som bristande hygienrutiner och lågutbildad personal, och ser det som en starkt bidragande orsak till den stora smittspridningen på äldreboenden.  Men då ilsknade SKR (Sveriges kommuner och regioner):

– Man behöver ha med sig att äldreomsorgen inte är en sjukvårdsinrättning utan en del av samhället, det går inte att förhindra smittspridning med mindre än att man sätter in särskilda åtgärder, säger Emma Spak, chef för hälso- och sjukvårdssektionen på SKR. 

Det var ett konstaterande som borde gå till historien. Allt skattebetalt och även den privata vården är väl del av samhället eller menar hon att vissa, som sjukvården och dess arbetskraft inte är det? 

Nu är det nog så att de som bor i något boende har behov av sjukvårdande – och omsorgsinsatser. Ingen får plats bara för att de känner sig helt ensamma och har lite rörelsehinder. Först provar Kommunen hemtjänst om så flera gånger om dygnet. När det har havererat helt får man en plats. Många gamla dör kort efter, de orkar inte flytta till nya omständigheter. Är du 100 år och sitter i rullstol anses du klara dig med hemtjänst som städning och tvätt.

De som bor i något boende har oftast  medicinska vårdbehov. Praktiskt taget alla har en medicinlista och om inte delar man ofta ut Al…n som för säkerhets skull har man ont eller inte. Dock har även min kommun sparat in flera sjukskötersketjänster.  Har även träffat  sjuksköterskor med så dålig svenska att denne inte förstår enkla frågor.

Dags att sluta käfta om vems fel smittan var utan påbörja en landsomfattande upprustning och hygienutbildning inom hemtjänst och boenden. Höjd professionen med krav för utbildning och språk samt betala därefter. Som någon sa: det finns förbättringspotential. Jag är säker på att det finns onödiga projekt hos Kommuner som man kan dra in för att lösgöra medel.

Sedan dör folk ändå. De är ju våra  allra äldsta och sköraste som bor i boenden. Därifrån flyttar man endast den sista gången.

Har ca 15 års erfarenhet som timanställd extrajobbare, nej jag har inte just den utbildningen, undersköterska, som är adekvat. 7 år som anhörigvårdade. Som socialsekreterare förväntades jag ta hand om det som inte fungerade och de gamla som inte anpassade sig i mallen. Och nej, man bakar inte biskvier i äldreboenden, bilden är tagen hemma.

Lås in några politiker i ett äldreboende.

Publicerat av

Antalet döda över 70 år är 5170 personer av totalt 5802 avlidna i Sverige idag. Ca 47 % av de döda har bott i ett äldreboende och ca 25% hade hemtjänst. Medelåldern var 83 år.

Hur många av dessa personer skulle ändå dö inom en sexmånaders period vet jag inte. När man äntligen får plats i ett äldreboende är man skröplig. I Stockholm dör många inom några månader läste jag ett tag sedan. Korttidsdöd, ett nyord i äldreomsorgen.

Regeringens lösning har varit att porta anhöriga och tjata om handtvätt. Hur personal i äldreboenden och inom hemtjänsten har tagits hand om, utrustad med skydd och handsprit mm vet jag inte. Hygienrutiner? Inte såg jag någon handsprit på de boenden min sambo vistades i korttidsvård. Ja, jag hade med en flaska men den kom hem orörd. Måste säga också att hemtjänsten utnyttjade sällan möjligheten att tvätta händerna, om man inte påpekade det. Det kanske var så att de inte fick använda toaletten hos vårdtagaren? Kanske vill man inte heller använda det om smittor finns hos den man vårdar? Nej, hos oss fanns inga smittor, som tur.

I de boenden jag har arbetat extra fanns toalett och tvättmöjligheter tre trappor ner eller en toa som även de dementa boende använde i stället att gå till sina rum. Man fick vara glad om det fanns plasthandskar. Men detta är ett bra tag sedan. Det kan väl inte vara lika illa idag?

Äldreomsorgen har tidspress, underbemanning, personalomsättning med timanställda, språkproblem och bristande hygienrutiner och skyddsutrustning. Men nu har ju månaderna gått. Det har funnits tid att förbättra äldreomsorgen. I februari hade vi första Corona – fallet. Trodde någon att det blir inga fler och garanterat inte hos de sköraste? Lösningen blev att hålla anhöriga borta från boenden. Varför portas anhöriga igen till och med september? Har man inte åtgärdat bristerna? Ville man inte? Tänkte politikerna: det här blåser också över? Eller gläder man pensionsmyndigheterna som räknar hur många tusenlappar de döda sparade in i pensionsutgifter?

Var och en har en uppenbar risk att bli gammal. Att bli inlåst utan att träffa sina anhöriga eller nära vänner är misshandel. Dessutom har svenska medborgare fri rörlighet enligt Grundlagen som endast kan begränsas av några tvångslagar som fängelsedom eller psykiatrisk tvångsvård. Så, besöksförbud måste vara bara en rekommendation? Jag föreslår att politiker har det lika som våra åldringar i boenden. Några kan sitta inlåsta, äta usel mat, noll besök, ingen Internet, bara titta ut genom fönster som straff över bristande åtgärder. Då kan de känna kvalitén i äldreomsorgen och kanske inse hur det är att vara en gamling och ett vårdbiträde. Vissa säger att standarden i ett äldreboende, maten och aktiviteter samt utevistelse är sämre än i fängelse. Ja, du har rättigheter som fånge. Nu sitter de gamla deprimerade och tror sig vara glömda. Förklara till en dement om Corona och varför ingen hälsar på.

Lena Hallengren kanske kan börja och be att få en plats?  Efter en vecka avskaffas besöksförbudet. I stället sker det åtgärder. Äldreomsorgen blir viktig eftersom även politiker riskerar att hamna där.

Ett paket skyddsutrustning som anhöriga kan köpa till självkostnadspris på dörren till ett äldreboende eller i Apotek? Men då måste även personalen skydda de gamla och använda utrustning för det. Är det där svårigheten sitter?