Vems fel? Huggsexan om brister i äldreomsorgen pågår.

Huggsexa pågår om äldreomsorgen: vems fel är döden  och bristerna? I slutändan är det Regeringens. Men Kommunen har ansvar  över äldreomsorgen så kan felet vara deras? Men andra Myndigheter är också inblandade, det finns råd och riktlinjer från Socialstyrelsen och från Myndighet vi nu mera kallar Tegnell. Är det någon som larmade innan bristerna blev för uppenbara? Jag, några år sedan. Ingen brydde sig om det. Fler?

Alla politiker skyller på varandra. Även Regeringens stödpartier klagar på just Regeringen. Sandlåda igen. Alla ropar: inte skyldig! Inte jag!

Timanställda har beskyllts, det är ju vanligt att skylla på dem på botten när de på toppen inte gör sitt arbete utan räknar besparingar. Som före detta timanställd vid sidan av min ordinarie anställning kände jag mig modernt kränkt. Jag hade eget handsprit och egna handskar i fickan, så även många av mina medarbetare när arbetsgivaren snålade.

Problem med äldreomsorgen härstammar redan från 90 talet då alla gamlingarna föstes helt  till Kommun, Ädelreformen, som inte var ädel ett dugg.  Sök och läs så begriper du att det finns olika sortens människor, en del är gamla och dem vill man helst slippa.

 I korthet är problemen med äldreomsorgen:
En del av personalen saknar adekvat  utbildning. De som är utbildade får dra för stor last. De försvinner till bättre betalda jobb. Andelen sjukskötare är för låg. Läkare ska vi inte ens nämna. Någon läkare som aldrig hade träffat min sambo ordinerade morfindöden. När han dog  undrar jag vem och vad som skrevs dödsattesten? Vanligt, inte ovanligt.

I äldreomsorgens lönelistor ska alla med, integreras med de gamla och dementa som ledare. Äldreomsorgen används som integrationsprojekt. Oavsett utbildning,  kunskap om äldre, svenska seder och språk kan du alltid placeras i äldreomsorgen. Är tanken att språket inte har någon betydelse för de gamla och dementa eftersom de själva tappar ord och språkförmåga? Tanken kan väl inte vara att dementa integrerar invandrare till det svenska språket och livet?

Som invandrare kan du dock kräva vård på ditt eget språk.

Språksvårigheter är  rejäl riskmoment. Den som hos oss (avlösning) kunde minst svenska hade knappt tio ord. Ingen engelska. Ingen vårdutbildning.(Hon var jättegullig, tror jag.)  Har träffat  även folk som inte kan ett ord, att säga hej räknas väl inte som språkkunnig. Hur mycket kan gå fel då?

Värderingen av arbetet med gamla är låg. Lönen är skamlig för de utbildade. Arbetsschemat ofta usel.

Bemanning är för låg. Vanligt med två vårdare på 8 personer vilka alla behöver hjälp ur sängen, till toaletten, hygien, kläder och några måste matas. Städning, tvätt, mat, och så väntar sig anhöriga utevistelser och aktivering. Det värsta jag sett var en icke svensktalande person som skötte en hel avdelning dementa, 10 personer, ensam under en söndag. I ett kommunalt boende. Jag tror dock att det är sämst i storstäder. Har hört och läst om bättre omsorg i vissa platser ute på landet.  Studieobjekt för de usla?

Hygien är eftersatt. Skyddsutrustning finns inte. Nu kanske det finns men äldreomsorgen var  inte prioriterad område. Att tvätta händerna mellan varje klient/boende är svårt eftersom personaltoalett kan vara flera trappor  borta eller det finns ingen möjlighet att hinna till personalrummet mellan varven. Tvätta händer i köket?  Handsprit? Såg aldrig någon handsprit varken i boenden eller hos de avlösare som kom hem. (Så klart försåg jag våra avlösare med handdukar, tvål, handsprit och plasthandskar. Min personliga erfarenhet slutade dock våren 2018, jag antar att det är bättre nu.)

Omsorgen om personalen haltar. Politiker ser inte värdet i äldreomsorgen innan de själva hamnar där. Det är bara olönsamt hål i budget. Nyss röstade min kommun om att slopa hemtjänsten helt och låta privata utövare ta över. Hemtjänst var inte lönsamt. Den gick på minus. Hur de privata utförarna får hemtjänsten bli lönsamt lämnas som övning för den som sköter firmabudget.

Jag är inte ensam i att vara besviken på vården i äldreboenden. Kunde skriva en bok om hur 9 av 10 korttidsboenden var undermåliga och den tionde, toppstället, lades ner för vinsten var för liten. Tänk, det hemmet lagade mat med någon av de boendena, hade tillräckligt med personal och en trädgård. Nedlagd.

Ofta fanns små skavanker som trasiga ringklockor så du måste banka på dörren för att komma in på besök, icke fungerande telefoner, tomt i skåpet så de boende kan inte ens få en macka om de blir hungriga på icke utsatt tid, andra petitesser som att inte bli duschad på tio dagar. Låter jag grinig? Helt rätt.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson har pekat på problemen inom äldreomsorgen, som bristande hygienrutiner och lågutbildad personal, och ser det som en starkt bidragande orsak till den stora smittspridningen på äldreboenden.  Men då ilsknade SKR (Sveriges kommuner och regioner):

– Man behöver ha med sig att äldreomsorgen inte är en sjukvårdsinrättning utan en del av samhället, det går inte att förhindra smittspridning med mindre än att man sätter in särskilda åtgärder, säger Emma Spak, chef för hälso- och sjukvårdssektionen på SKR. 

Det var ett konstaterande som borde gå till historien. Allt skattebetalt och även den privata vården är väl del av samhället eller menar hon att vissa, som sjukvården och dess arbetskraft inte är det? 

Nu är det nog så att de som bor i något boende har behov av sjukvårdande – och omsorgsinsatser. Ingen får plats bara för att de känner sig helt ensamma och har lite rörelsehinder. Först provar Kommunen hemtjänst om så flera gånger om dygnet. När det har havererat helt får man en plats. Många gamla dör kort efter, de orkar inte flytta till nya omständigheter. Är du 100 år och sitter i rullstol anses du klara dig med hemtjänst som städning och tvätt.

De som bor i något boende har oftast  medicinska vårdbehov. Praktiskt taget alla har en medicinlista och om inte delar man ofta ut Al…n som för säkerhets skull har man ont eller inte. Dock har även min kommun sparat in flera sjukskötersketjänster.  Har även träffat  sjuksköterskor med så dålig svenska att denne inte förstår enkla frågor.

Dags att sluta käfta om vems fel smittan var utan påbörja en landsomfattande upprustning och hygienutbildning inom hemtjänst och boenden. Höjd professionen med krav för utbildning och språk samt betala därefter. Som någon sa: det finns förbättringspotential. Jag är säker på att det finns onödiga projekt hos Kommuner som man kan dra in för att lösgöra medel.

Sedan dör folk ändå. De är ju våra  allra äldsta och sköraste som bor i boenden. Därifrån flyttar man endast den sista gången.

Har ca 15 års erfarenhet som timanställd extrajobbare, nej jag har inte just den utbildningen, undersköterska, som är adekvat. 7 år som anhörigvårdade. Som socialsekreterare förväntades jag ta hand om det som inte fungerade och de gamla som inte anpassade sig i mallen. Och nej, man bakar inte biskvier i äldreboenden, bilden är tagen hemma.

3 svar på ”Vems fel? Huggsexan om brister i äldreomsorgen pågår.

  1. Tack för en trevlig rapport från sverige!
    Allt positivt, som detta , måste fram. För tusan: folk har ju röstat fram det.
    Ett folk av ynkryggar, i sanning!

  2. Hej.

    Från politiskt håll ser man snabbt vad huvudproblemet med äldreomsorg är:

    Den är full med dyra gamla människor som kostar pengar.

    Jag minns kritiken mot ålderdomshemmen (vad var det för fel på det namnet förresten?) som inhumana dödens väntrum. Jag vågar ändå påstå att personal, lokaler, och mat och frihet för de boende var bättre, renare och större 1975 än idag. Och billigare per anställd och boende.

    Därför att den drevs på sådant vis att god service sågs som vinst. Det är detsamma med alla offentlig verksamhet – i och med valutaavregleringen och EG-inträdet var Sverige tvunget att ändra hur vi mätte och värderade offentlig sektor. Tidigare hade vi, enkelt uttryckt, tillräknat värdet på offentlig sektor som en intäkt för statskassan väl kostnaden var avräknad. Det fick vi inte enligt OECD, EG, IMF och Världsbanken. Istället skulle vi följa deras regler som i korthet säger att all offentlig verksamhet ska ställas upp i kolumnen för utgifter, alltså som ren kostnad.

    Däremot får privat verksamhet, även sådan köpt för skattemedel, räknas på plussidan. Att Ingvar Carlssons och Bildts regeringar gick med på detta är grunden för nästan alla ekonomiska bekymmer för statskassan sedan dess. Sjukvården? En ren utgift. SJ? Vattenfall? Et c. Alltså: bolagisera, då slipper man dessutom offentlighetsprincipen eftersom det blir bolag av statliga verksamheter. Även detta var ett krav från internationellt kapital. Att svensk vänster släppte detta som en punkt att kritisera regeringar för har jag aldrig begripit, kanske det blev för nationalistiskt?

    Skulle vi återgå till samma ordning och samma sätt att värdera offentlig verksamhet på (servicen/tjänsten i sig är värdet, inte intäkterna) skulle vi utsättas för sanktioner och man skulle resa handelshinder för ”svensk” export.

    Kapitalet har trots allt liksom politiken bara en lojalitet och saknar annan moral än ”vinst nu oavsett konsekvensen sen” som det moraliskt goda.

    Det hela är som så mycket annat i detta land en fråga om vilja, och en fråga om realism kontra idealism. Vi kunde förr; varför kan vi inte nu? Tekniken är bättre, kunskapen om åldersrelaterade sjukdomar större, och så vidare. Ändå fungerar alltihopa sämre och är dyrare. Som med C19-viruset. Hade det varit 1920 och tyfus eller kolera hade man vetat exakt hur man skulle göra utifrån dåtida förutsättningar och ansvarig politiker hade helt enkelt sagt till ansvarig chefsläkare för riket: ”Fixa det! Vad behövs?”

    Det handlar om att vilja, och vem som vill vad, och det – ja, det utläses bäst inte från vad nån säger utan från vad den gör.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentarer är stängda.