Etikettarkiv: Grundlag

Abort i Grundlagen?

Utvalda

Publicerat av

Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.

Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.

Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.

Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.

Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.

Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret.
De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.

Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.

Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?

Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.

Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.

Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.

Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation?
Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det.
Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.

Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.

Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.

Jag råkade inte träffa en enda kvinna som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.

Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.

Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.

Det kan bli så, eller inte.

Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?

Abort har varit nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet`?

När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.

Våra grundläggande rättigheter

Publicerat av

I ett civiliserat samhälle är tvångsmöjligheter få gentemot  befolkningen. I stort är det vid en brottslig handling eller att man är så galen att det är fara för ens eget liv då samhället kan låsa in en. Sedan finns det lagar som skall skydda barnen av våld och vanvård. Dessa lagar används sparsamt. Frivillighet och samtycke skall gå före. Då händer det att odugliga missbrukande föräldrar får vårda sitt barn eller att brottsregistret är  mer än omfattande än en tjock roman men man döms ändå till skyddstillsyn eller  till samtal hos en socialsekreterare.

Det finns också oändligt med lagar och  regler man förväntas att följa i vardagslivet och i arbetet men det brukar inte hända så mycket om du bryter mot dem. Är du tillräckligt högt uppe får du bara en ny hög tjänst. Men säger du något idag olämpligt inte ens förbjudet i lag kan dock hela ditt liv hamna i en mörk håla.

Det har införts en del förbud och regler under Coronatiden. Många av dessa beror på obefintlig beredskap. Det händer ju inte oss är den svenska beredskapen.

När viruset Corona började härja tog Regeringen och myndigheter till vissa närapå tvångsåtgärder. Äldreboenden stängdes. De äldre över 70 uppmanades att hålla sig från samhället. Gymnasieelever skickades hem med uppmaning att koppla på Internetundervisning. Häktade och fångar fick sina besök indragna. De häktade kompenserades sedan vid dom. Påföljden blev lindrigare. De hade ju lidit av besöksförbudet. Och Kriminalvården åkte på en skrapa från JO.

Som en direkt konsekvens av Corona spridning beslutade Kriminalvården den 12 mars 2020 att med omedelbar verkan stoppa möjligheterna för intagna i landets häkten och anstalter att ta emot besök och genomföra permissioner.

JO beslutade att utreda vilka konsekvenser det blev för de intagna.

Fokus låg på frågan huruvida myndighetens agerande riskerade att leda till att de frihetsberövades situation blev alltför kringskuren, vilket i sin tur skulle kunna leda till en kränkning av deras grundläggande rättigheter.

JO blev missnöjd med Kriminalvårdens inskränkningar och att de inte går överklaga. Kriminalvården omfattas inte av lagen om besöksinskränkning vid viss tvångsvård.  Jo avslutar med en uppfordran om att en kartläggning av samhällets förmåga att hantera pandemin är angelägen, inte minst i kring situationen för de frihetsberövade. 

Och de gamla i boenden då? Omfattas de av inskränkningar enligt lag? Nej, det blev inget ärende för JO förstås. Det hade varit  roligt att pröva om hindrandet av besök stred mot grundlagen

8 §   Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Lag (2010:1408).

Hur gäller Grundlagen gentemot smittskyddslagens

1 § Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

2 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smittrisk.
Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma.”

Uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder? Beaktansvärd? Räcker skyddsutrustning då? Även i äldreomsorgen? Med anledning av Coronaviruset gick regeringen och Folkhälsomyndigheten i mars 2020 ut med rekommen­dationer om att inte besöka anhöriga vid särskilda boendeformer för äldre. Anhöriga kunde sprida smitta. Man gjorde dock föga för att personalen kunde skydda sig själva och vårdtagare. Flera boenden valde att införa besöksförbud. Ett nationellt besöksförbud infördes den 1 april 2020, och har förlängts till den 31 augusti 2020. Alltså över hela sommaren då anhöriga har semester och äntligen har tid att ta ut sin gamling , som troligen har suttit inne hela vintern.

Hade jag haft kvar min sambo i livet så hade jag nog velat pröva vad som gäller. Äldreomsorgen är väl inte tvångsvård? Det är inte Kommunen som äger våra gamla anhöriga? Situationen hade kunnat lösas enkelt med skyddsutrustning antingen lånad eller ett godkänt paket du kan köpa på dörren. En informationsfilm eller bildserie som visar hur du gör. Men inte. De kriminella är mer värda. Har du ätit både i ett äldreboende och hos kriminalvården? Det är skillnad. Och som fånge har du rätt till motion, det har inte gamlingarna. I min Kommun drog man in månadens dans. Varför skulle de gamla dansa? Det är ju ett slags parningslek, helt förbi när man är 85 och dement.

Vi alla blir gamla. Det är en naturlag. Men att bli kriminell är ens eget val. Jag ställer mig lite tveksam till JOs intresse för de ena men inte för de andra.

En jurist kan säkert förklara hur rätt det var att upprätthålla ens rättigheter på ett fängelse men inte i ett äldreboende. Men – låt bli. Jag blir bara grinig.

Ett färdigt skyddspaket att sälja för besök? Nej, ingen kom på det. Förresten, det hade varit smart att göra en informationsfilm om munskydd och visa det varje dag i nyheter före vädret. Folk ser på väderrapporten. Skyddet är inte verksamt om du handskas fel med den.