Fem år sedan attackerades satirmagasinet Charlie Hebdo av beväpnade terrorister i sin kontor i Paris. Terroristerna mördade tolv personer.
Under dagen har en ceremoni hållits i Paris där bland andra borgmästaren Anne Hidalgo och Frankrikes tidigare president François Hollande medverkade. Attacken genomfördes av al-Qaida-kopplade bröderna Kouachi efter att tidningen gjort satir på islam. Det blev startskottet för en rad terrorattacker i Europa. Två dagar efter skedde en attack i en mataffär i Paris och dödade 17 personer. Ca 250 personer har mist livet i Frankrike genom olika terrorattacker efter Charlie Hebdo.
Tidningen har dock inte gett upp utan publicerar satir än idag. De kryper inte utan står starka på sina ben. Något för svensk press att ta efter?
Mer om händelsen om du klickar på datum januari 2015 listan på hemsidan.
Vad är värt att minnas? En sak poppar upp som etta: det svarta hålet. Jag besöker varje dag sidan Astronomy Picture of the Day Archive med bilder från Rymden. Några av mitt livs upplevelser har med stjärnhimlen att göra. Ljusfenomen ”flygande tefat” i början 50 talet som ingen lyckades förklara eller ens fotografera, den första satelliten Sputnik, makalös stjärnhimmel i USAs vildmark att sova under… Nej, jag läste aldrig astronomi, jag är för dålig i matte för det.
11 april 2019 publicerades den första bilden av ett svart hål, tagen med Event Horizon Telescope, genom åtta teleskop på olika platser. Bilden är det första direkta beviset för existensen av svarta hål. Observationen i mitten av Messier 87-galaxen och sägs vara 6,5 miljarder gånger större än solen.
Svarta hålet, dess betydelse och funktion vet vi
än för lite av. Men nu har vi det i bild.
Däremot, användning av svarta hål sker lite då och då. Det är när pengarna bara försvinner till ingen större nytta. En del av rent slöseri med våra skattemedel finns hos Slöseriombudsmannen. Kräks inte. Det är bara ett urval. Undrar du vad som din Kommun har slösat bort? Många Kommuner höjer skatt och avgifter, så även Landsting. Det svarta hålet slukar ständigt skattemedel. Vad får vi för pengarna är en relevant fråga.
Jag tror att vår statsminister gör så bra han
kan. Han har inte förmåga till mer. Han har rådgivare som inte heller förmår
mer. I Regeringskansliet styr en röra av flera partier med olika tankar. Agendan
de har – det multikulturella samhället – överskuggar förståndet. Vi ska inte
gnälla, vi ska bara byta ut honom och låta någon annan göra ett försök att
rädda landet.
Politik ´då? Trots åratals svartmålning och olika anklagelser som rasism har strömmen vänt sig dit det inte skulle: från S till SD, inte tvärtom. Jag ser misslyckandet som resultat av typiskt beteende för S- politiker. Man upprepar det som redan har misslyckats men väntar sig ett annat resultat nästa gång. Skola, invandring är också bra exempel. Mera pengar löser inga problem.
Det är tufft arbete att styra Sverige idag. Oavsett vem som har statsministerposten. Oavsett vilken bild man har av det framtida Sverige. Det gäller att ha de magiska 51 % på sin sida. Utan att sälja ut sig, helst. Väljare borde få det de har röstat för, inte några partier som hoppar runt lik åsnor mellan hötappar. Men, vi har fått det majoriteten röstade för: multikulturellt samhälle med allt vad det innebär. Islamska reservat. Förtryckta kvinnor. Krympande yttrandefrihet. Våld på gatorna. Rädslor som att ens våga säga ”God Jul”. Majoritet har faktiskt röstat för det.
I politik och media har vi flera talkers och få doers. Prata går alltid an. Upprepa sin agenda likaså. Att göra rejäla förändringar till det bättre i den verklighet vi har är värre. Fortsättning följer. Vi får vara beredda för överraskningar med nya spelare som det muslimska partiet Nyans, än bara frågetecken. Som man bäddar…
Sprängningar och död
Folket i Sverige oroar sig för kriminalitet. Det
är nummer ett på oroslistan, som tvåa kommer vård och trea invandring. De alla
hänger ihop. Skjut- och knivskador är vanligt på Akuten, inte pensionärer. Jag
lånar från Katerina Magasin, läs gärna hela:
Vi har testat vara snälla, förstående, toleranta, diplomatiska, vi har testat pizza och kanelbullar och lågaffektivt bemötande, vi har testat soctanternas huvuden på sned och dalt med grovt kriminella, vi har kört snällheten i botten och bara fått stryk tillbaka. http://katerinamagasin.se/ma-2020-bli-slutet-pa-angslighetens-tid/
När jag skriver detta ylar polisbilarna utanför. Det
är så normalt nu mera att folk på gatan inte vänder ens huvudet, bara skyndar
sig iväg.
En orsak till ökad kriminalitet är importerad klankriminalitet och det blir man inte av med annat än utvisning av hela gänget. Vi har också överskott av invandrarmän i så kallad brottsaktiv ålder. Av alla män i ålder 15 – 44 i min kommun hade 53,5% invandrarbakgrund. Nej, de är inte finnar. Var det någon som andades om folkutbyte? Statistik visar att svenskar är ganska så laglydiga medan invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistik. Oavsett vad BRÅ ljuger.
Räta upp det den som kan.
Årets person
Nej, det är inte flickan som skäller ut oss vuxna. Det är USAs president Trump. Han livnär massmedian. Han är alltid utskälld någonstans. Få skriver om vad han gör i ovala rummet. Han får inte kredit för samtalen med Nordkoreas tok till ledare. Inte döden av IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi . Inte att han arbetar gratis. Inte för vapenvilan i Afghanistan. Inte att arbetslöshet sjunker även bland de svarta. Vi kommer ha honom på första sidan även efter 2020 om inget under bland Demokrater sker. Att vara en buffel räcker inte för att förlora valet.
Årets följetong
Brexit och lite till Brexit. Engelsmännen står ungefär på samma punkt när Theresa May lämnade 24 maj. Men nu ska det ske. Skottarna är de som – kanske – lämnar England. Irland kan haka på. Kungahuset skakas av skandaler. Stormakten, Imperiet, kommer att vara krympt till just England inom tio år. Bara gissar.
Årets positiva
Det positivaste som skedde 2019 var helt personligt. Föst var det en trevlig 50 årsfest på en gammal gård . Vi gjorde också en utflykt till en liten stad med gamla hus, stenlagd torg – nostalgi från det gamla Sverige. Jag vandrade, de andra cyklade eller tog det bara lugnt. God mat och dricka.
Jag känner mig gammal när barn passerar 50, men det är livets gång.
Jag vandrare med mitt barnbarn. Jag har nu vandrat med dem alla. Pojken 10 år, var den sista. Hans mål var att vandra längre än de andra, flickorna, och det lyckades han med. Turen gick i Hemavan, genom Syterskalet, väl så lämplig nybörjartur. Inget internet, massor med renar, annorlunda natur än hemma, tältliv… något varje barn borde få uppleva.
Sedan gjorde jag en egen vandring som kändes som
en flopp. Ödemarken i Laponia har blivit samiska semesterbyar. Bara Sarek är än
utan sommarstugor. Det kändes att turen var adjö till det svenska fjället även
om det förstås finns platser jag inte satt mina fötter på. Det är klart att
förra årets PCT vandring var än alltför nära för att något annat skulle kunna
slå det.
Nästa år?
Vet inte. I min ålder planerar man inte alltför långsiktigt. Vandra är dock alltid på listan. Min släkt sägs vara utvandrare från Mongoliet, från stäppen, från nomadlivet. Även om det är åtskilliga hundra år sedan sitter vandring i hjärnan. 80% är biologi hos människan, resten så kallade miljöfaktorer. Det man ärver styr en mer än det vi fostras till. Något för Politiker att tänka över?
Gott Nytt År 2020! Må det bli bättre än året 2019.
Av Event Horizon Telescope – https://www.eso.org/public/images/eso1907a/; JPG saved from full size TIFF and converted with maximum quality level 12 in Photoshop 2019., CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=77916527
Året är nästan slut. Att se
bakåt var inte roligt. Ett bortslösat år.
År 2019 har innehållit för lite av allting. För få böcker har blivit lästa. För
få stunder med musik. För få utställningar, museibesök och annan kultur. För
korta promenader i skogen. För kort vandring på fjällen. Alltför få samtal med
innehåll. För lite intresse för världen omkring.
Miljön nära mig är alltför
bekant, från människor i huset man säger det obligatoriska hej till, från
affärer och reklamtavlor, nedhuggna träd till de överfyllda sopkorgarna. Upprepningar.
Allt det som har hänt så många gånger.
Är det åldern som uppträder
på detta sätt? Allt känns redan upplevt. Intresset att starta något nytt stängs
genast av per förnuft. Realismen tar över. Allt är som det är. Allt går nu mera
förbi mig. Förväntningar krymper till intet.
Från de styrande finns bara
elände att förvänta sig. Det var inte den här världen jag började arbeta för
vid tolv år fyllda. Jag trodde då ärligt att en ansträngning lönar sig. Inte
bara personligt utan genom arbete och hederligt leverne och lämpligt engagemang
blev världen också bättre. En sten i världens bygge.
Så barnsligt kan man tänka som ung. Sedan inser man att det inte är en själv som styr. Jag började mitt liv med värld i krig och Guds tro, hur de två nu kan kombineras av de vuxna. Jag kommer att sluta mina dagar med globalism där allmänt kaos råder, den västerländska civilisationen sopas undan av kulturer som inte ens kan föda sin befolkning eller behandla sina kvinnor väl, medförande eviga trätor från sina länder. Då Stater slutar att vara självständiga Stater, bara en öppen dörr åt skaror som drar runt och raserar. Vi är nästan där med försmak av det som komma skall. Det känns också som om klimathysterin vore ett slags camouflage över nedmontering av välfärdsstaten och inmarschen av islam. I slutändan inträder en totalitär värld där vi är ingenting, bara lydiga undersåtar.
En bloggare skrev att han gick i inre exil. Jag misstänker att vi blir fler och fler. Vi hjälplösa. De tankar vi hade och det arbete vi gjorde har nu föga betydelse. Kanske ökar tvivlet gentemot Världen med högre ålder då man kan räkna ut saker på bättre sätt beroende på ökad erfarenhet, det man fått genom att leva, ha arbete och barn. Man ser resultat av sitt levnadssätt. Man börjar se en linje i utvecklingen. Om man gjorde så, blev det så. Så småningom gör man inte samma tabbar mer, kanske bara några nya. Om man inte är en politiker förstås och tror att samma insats upprepad envist ger ett nytt resultat någon gång.
Nej, det är ingen
vinterdepression om någon trodde så. Jag gillar mörka kvällar. Det är bara en
verklighet som bosatt sig här. Kanske även hos dig?
Tänd ett ljus och ha en god tanke. Det kan vara det enda du har att erbjuda världen idag.
Jag var tanklös och packade in snögloben i handbagaget med bubbelplast omkring. Jag ville undvika att den julklappen gick sönder. Hanteringen av våra väskor på flygplatser är inte mild, snarare hårdhänt. Det föll mig inte i att globen innehöll farlig ingrediens: vätska..
Så, jag fastnade i säkerhetskontrollen. Jag var dum nog att säga: det är bara en snöglob. Den allvarliga kvinnan bakom bandet kallade då snabbt på förstärkning. Säg aldrig något till ditt försvar i säkerhetskontroll. Då blir du extra misstänkt.
Det kan bli en bomb, sa någon. Nu var jag klassad som en terrorist. Personalen höll i snögloben i tur och ordning, vände på den. Snön började falla i globen. De vevade lite på musikknappen. En kort pling plong. De diskuterade. Sedan beslutades att jag fick lämna kontrollen med snögloben och antingen ge bort det, lämna det till förvaring eller checka in väskan.
Det kändes
som en scen i en film med någon komiker. Det var dock obehagligt, inget att
skratta åt. Kön bakom mig började bli grinig.
Jag vände
tillbaka och checkade in väskan. Gör aldrig det på plats. Det kostar kanske mer
än hela resan. När jag gick tillbaka betraktades jag som terrorist med alla prover och undersökningar man kan göra
vid säkerhetskontroll. Kön stod medan alla
ägnade sin tid åt mig och min handväska.
Det kändes absolut olustigt. Att bli betraktad som terrorist var inte trevligt. Dock kändes tanken att jag, en gammal blek mormor, kan få för sig att spränga ett plan som exempel på väldigt obehaglig utveckling i världen. Vi kan inte ens ha en julklapp med oss utan att bli misstänkta på att ha onda avsikter som att ta livet av 186 flygresenärer och 6 personal på väg till en liten svensk stad.
Jag undrar dock hur de tänkte. Hur kunde jag använda bara en snöglob för bombtillverkning? Misstänkte de att några andra hade resterande ingredienserna i sina väskor utan att bli ertappade i kontrollen? Kanske var vi ett helt gäng onda mormödrar? Hur skulle jag – vi – hinna tillverka en bomb på de 55 minuter flygresan tog?
Jag är förstås glad över att flygplatsen har kontroll. Har passerat platser med så slapp kontroll att man blev något fundersam. Men hur har världen blivit när en snöglob med julmotiv finns på terroristernas lista över bombmaterial?
Nu finns globen hos mottagaren. Jag vevar min egen i gång. Den spelar en julvisa och snön faller så vackert.
En liten stund av julmagi. God fortsättning till Er Alla!
Några andra bomber som inte var bomber eller onda avsikter:
Tingsrättens
sammanvägda bevisbedömning resulterar i att det är styrkt att David Idrisson
har skaffat, förvarat, transporterat och sammanställt 560 kg kalciumhypoklorit,
100 kg kaliumhydroxid och 50 liter svavelsyra 96 % med uppsåt att utföra en
sprängning i Sverige i IS:s namn.”
Nej, det gick inte, han kunde ha andra ändamål med medlen och friades av Hovrätten.
19-åringen från Södertälje
hade 1,5 kilo sprängmedel paketerat i en nötburk i bagaget då han hoppade på
tåget i Malmö.
