Kategoriarkiv: iniskogen

Iniskogen/vandra

Liv i Universum?

Utvalda

Publicerat av

Jag såg en Ufo i tioårsålder. Det var ett ögonblick jag aldrig glömmer. Tefatet som försvann i himlens mörker.

Finns det liv i Universum annat än på vår planet är en stor fråga. Först måste vi definiera liv. Bakterier lever. Maskar likaså. Med människor är det ibland tveksamt. Hur definieras mänskligt liv? Andning? Hjärtslag? Se ut som vi? Tänka, den gamla definitionen av Descartes? Om vi tar någon mer krävande definition som att fylla livet med något som utvecklar oss och är till nytta för andra är nog flertal på nivån jämförbar med döende i väntan på morfin.

Finns det livsformer vi inte ens kan fantisera om?

Det flyger föremål i luften som experterna inte kan pricka in i rätt kategori. Nasas chef Bill Nelson säger att det gjorts minst 300 observationer av okända föremål över USA av flottans piloter under de senaste 17 åren. En del rapporter är än hemliga men en del har publicerats. I den öppna rapporten av 144 observationer som undersökts hade arbetsgruppen endast hittat en säker förklaring till en (1). Övriga 143 kvarstod som oförklarade, i många fall saknades nog med underlag.

Detta är något som vi hela tiden undersöker: Vem finns där ute? Vilka är de? Kan de komma hit? Frågor som hur blev vi de vi är och hur utvecklades vi är ständigt aktuella? Hur blev vår civilisation just det katastrofala och framgångsrika upp till idioti och finns samma möjligheter där ute i ett universum som har miljarder av andra solar i miljarder av andra galaxer?

Det är så stort att jag inte kan greppa det, säger Bill Nelson.

Han verkar vara en tänkande människa. Frågan, hur blev vår civilisation just…

Ufo som jag såg då? Kanske har jag skrivit om det förut. På en sen höstkväll var vår familj på väg hem från ett födelsedagskalas strax utanför stan. Nej, det serverades bara kaffe och saft. Jag var tio – elva år. Det var mörkt och kallt och vi småsprang hemåt. Hastigt såg vi ett ljus, ett lysande tefat på himlen. Det liksom svävade på plats för att sedan fara med fart uppåt på himlen och försvinna.

Min mor började be. Jordens undergång, den sista dagen var nära. Jag såg några personer vilka också stod som förstenade. Sedan gick vi hem och inget hände.

Ingenting i tidningen dagen efter. Det var ju inte mobilernas tid eller ens kamerornas. Nu blev jag väldigt nyfiken. Jag kollade om det kunde ha varit ett flygplan men inga flyg gick så sent. Ryska spioner? Konstig ljusfenomen av något? Det var kanske en meteorit? Men de flyger inte uppåt. Ögonen kan dock lura oss när spänningen stiger.

Som Internetanvändare har jag sedan sökt om ufot hade hamnat på någon ufosida, men inte.

Det var vackert. Det var mäktigt, Oavsett vad det var tolkade jag det då som ett förebud om att vi är inte ensamma. Vår lilla planet är inte unik, kanske bara dåligt skött så den främmande farkosten vände utan att landa. Som född under kriget och uppvuxen med resultat av det var jag inte så positiv till hur Världen sköttes av de vuxna som hade makt.

Så klart tror jag på ”ufos”, inte på filmvarianter att Aliens landar här och kommer att förgöra oss utan att andra civilisationer finns där ute eller har funnits kanske miljoner år sedan. Vi behöver inte vara i fas med tiden. Hur de kan se ut är en väldigt öppen fråga. Någon gång borde vi få kontakt med andra varelser i universum eller hitta levande organismer. Det är inte säkert till godo för oss.

Förklaringen för de oidentifierbara föremålen kan dock vara enkel som de tävlande makternas utveckling av nya spionmöjligheter och nya vapen som kan förgöra oss alla.

Tror du vi är ensamma i Universum?

En om dan

Utvalda

Publicerat av

270 skjutningar med 40 döda hittills i år. Det är ungefär en om dan och en död per vecka. De knivskurna som har överlevt inte medräknade. Inte heller bomber som exploderat i våra bostadshus. De våldtagna är också många, vi ligger i topp tio.

Nyss larmade polisen i Järvaområdet att de inte längre hinner med den stora mängden mord som sker. Sedan 2018 har 17 unga män skjutits ihjäl i området. Av dem har ett mord klarats upp.

17 låter väl inte så farligt? Det är bara kriminella som rensar i egna leder? Eller så?

Lovade inte politikerna vända på varje sten när en mor med barnet på armen sköts? Jag vet inte vilka stenar de vänder. Kanske bygger de mur omkring sig?

Sjukvården är bra på att ta hand om knivhuggna och skjutna, antalet döda vore högre utan dem. Jag minns att en del läkare var i Chicago för att lära sig eftersom materialet, dvs offren, var för få i Sverige ca 20 år sedan. Idag är vårdpersonal experter.

Oacceptabelt? En till ung man avrättades på gatan torsdag kväll. Nu stämmer alla igen i kören att mord är oacceptabelt. Har vi inte hört det så många gånger från politikersidan med Statsminister i spetsen att vi vet inget radikalt kommer att hända. Låter som en inspelad mantra.

Hur blev det så här tvistar man om. Vissa hävdar bristen på fritidsgårdar, andra fattigdom, några skyller på boendestandard eller skolan, ensamma mödrar, socialtjänsten som inte arbetar förebyggande, polisen som inte skapar kontakt med varmkorv i handen. Som om de kriminella vore helt viljelösa personer, prisgivna för sitt öde.

Jag tror att Polisen sliter hårt. De är inte nog värdesatta varken med arbetsvillkor eller lön.

Det är märkligt att inte min generation blev brottslingar hela bunten för vissa av oss hade inte mat för dagen, inte nog med kläder och absolut inga fritidsgårdar. Så klart fanns det brottslighet även förr i tiden men avrättningar på gatan är nutida.

Sluta skylla på ekonomin. Svenska bidragstagare hör till grädden i Världen om vi ser på ekonomin all inklusive, skola, sjukvård mm. Fattigpensionärerna har det inte lyxigt men de skjuter inga på gatorna för det. Kriminalitet som syns är revirstyrt, impulsivt, med primitiva kränkta känslor, hierarkier och vem äger drogmarknaden och dess pengar. Inte enbart förstås, det finns många sätt att göra livet surt för ”oss vanliga”, om man kan säga så.

Helgknarkar du? Då är du en person som underhåller kriminaliteten på gatorna.

Det handlar inte bara om kriminalitet utan vilket land och Samhälle vi är på väg att bli.

Kan Samhället reda ut allt? Nej, jag tror inte det, inte med de demokratiska medel vi har. Den samhällsutvecklingen som våra politiker och även media har bidragit till i Sverige utan planering och analys kan vara så komplicerad att det inte går att förklara enkelt eller att rensa upp. Det är – kanske – redan dött fall för den Regeringen som tar över nästa höst. Det är för många komponenter som inte bidrar utan raserar i Sveriges utveckling. Att vända på utvecklingen är svårt. Det som pågår tippar över, men i vilken punkt vet vi inte.

En om dan hade förr en helt annan mening.

Kalla in militären och rensa? Nej, så gör vi inte. Det kan vara riskabelt på flera sätt. Politikerna och Regeringen fortsätter att lova vända på alla stenar.

Sverige börjar likna en bil som rostar vid vägkanten. Inte underligt att Satsministern drömmer om framtid utomlands när han i höst lämnar röran.

Ordet brott i ordmolnet har flera inlägg om kriminalitet och även några om lösningar från förr i tiden.

Inga kvoteringar och inga garantier för livet.

Utvalda

Publicerat av

Nobelpriserna är utdelade. Nej, det blir ingen fest i år heller och bara en kvinna bland pristagarna,

Kungliga Vetenskapsakademin tänker inte kvotera in kvinnor bland pristagarna. De måste få priset på egen maskin så att säga.Glädjande att någon inte har drabbats av jämlikhetens tvång.

Från TT: – Vi tror att det är viktigt att kvinnorna som tilldelas priset får det för att de är bäst och för att de har gjort de största genombrotten, inte bara för att de är kvinnor.

TT: Finns det inte kvinnor som har gjort stora genombrott inom forskning?

– Det är klart att det finns, vi belönade tre av dem i fjol. Men när kvinnor än så länge utgör tio procent av de toppforskare som nomineras kan man inte räkna med att det varannan gång blir en kvinna. Det är den verklighet vi förhåller oss till.

Så säger Göran K Hansson, Kungliga Vetenskapsakademiens (KVA) ständige sekreterare.

Att KVA ens behöver försvara sig är tecken på total idioti. Ingen blir bättre och presterar mer med kvotering.

Så även ett tag till delas fysik, kemi och medicinpriset oftast till en man i övre medelålder som har satsat sitt liv på forskning ,som är troligen vit och forskar i ett amerikansk toppuniversitet eller motsvarande i Europa. De forskare som är begåvade nog och satsar och de forskningsinstitut som ger dem möjlighet att satsa får priset. Enkel matematik.

Kanske kan Nobelpriset i framtiden delas ut till någon som räknar ut hur vi kan bli av med hotande asteroider?

Hur många gånger har filmer förutspått vår framtid? I filmen ”Armageddon” räddar Bruce Willis världen med sitt väldigt udda borrarteam. En asteroid stor som Texas hotar att kollidera med jorden om en månad. Gänget åker upp till asteroiden och spränger den med en atombomb. Det är en film med mycket energi. Bruce Willis fans gillar hans hårdkokta stil och att han är en man med moral. Så även jag gillar Bruce Willis.

Nu visar forskning att spränga asteroiden var inte så dum idé.

New research by Johns Hopkins University, in Baltimore, found that a megatonne nuke, exploding near the surface of the asteroid, would destroy it without leaving thousands of large fragments still heading for the Earth. 

’If we employ a robust nuclear disruption technique by at least one month before impact, we can prevent 99 per cent or more of the impacting mass from hitting the Earth,’ study lead author Patrick King told Gizmodo. (Mer på Daily Mail och Gizmodo)

Andra planer är att knuffa hotande asteroider ur läge så den tar en mer avlägsen bana.

Sedan är metoden befattat med problem som att hitta asteroiden i tid. Det gick ju inte så bra med stenbumlingen som oväntat föll 15 februari 2013 nära staden Tjeljabinsk i Ryssland. Dess explosion motsvarade så där 30 Hiroshimabomber. Meteoriten hade diameter på ca17 meter och vägde ca nio miljoner kilo innan den nådde jordatmosfären och då började brytas ned. Glasrutorna i staden sprack och människor skadades av glassplitter. Men, om meteoriten hade fallit på en stad, inte på obebott område? Den pyste ju även förbi Malmö om jag inte minns fel.

Söndag 17 oktober passerade en asteroid i storleken buss oss ganska nära, 250 000 km från Jorden. Månen ligger på 380 000 km från oss. Märkte du något?

Dinosaurierna är en bra påminnelse om hur det kan gå. Risken är dock större att vi utplånar varandra på annat sätt. Kanske i ett krig som bara exploderar? Eller miljöskador? Virus är ju aktuellt? Annat? Att vi krockar med något som kommer från Universum känns dock som mest naturligt. Kollisioner i Universum utplånar något och bildar ny materia, kanske ny Jord om miljoner år.

Det låter nästan vackert.

En liten höstvandring med skrämselkrydda.

Utvalda

Publicerat av

Liten höstvandring på Sörmlandsleden. Löv täckte stigarna, ibland var det svårt att veta vart var leden. Dock är Sörmlandsleden ganska bra märkt med röda ringar i träden och pilar som visar riktningen.

Jag startade från Lissma längs Huddingeleden tills jag kom till Sameslingan och nådde Sörmlandsledens etapp 5:3 och sedan vidare till 5:2. Etappen 5:3 var en enkel sådan inga svårigheter. Men 5:2 hade partier med fallna träd huller om buller så jag fick gå runt röran, hoppa över, undra vad hade hänt. Som om en våldsam storm hade gått över platsen.

Tältade nära väg 257 i skogen och vid sjön Tärnan. Inga speciella tältplatser.

Vid etapp 5:2 finns Transjön som man når genom en märkt stig. Den platsen var speciell. Nära vindskyddet fanns vattensjuk mark med fallna träd och massor av trädsvampar.

Vattnet i sjön går att dricka. Det var svagt gulbrunt i färgen men smakade okej. Bäst dock med vattenrening.

Det var en magisk plats. På vägen hem avvek jag dit en gång till. Det klarnade upp lite så jag tog bilder och bara gick runt tills det blev nästan mörkt. Nej, jag stannade inte eftersom ett gäng samlades till ett party på platsen

Området Transjön var en plats jag gärna kunde återvända till – någon gång.

Djur? Hästar i hagar förstås. Det är en del vägvandring förbi gårdar. Kråkor, en häger, en ekorre och en gris som nöffade runt tältet och försvann när jag försökte kravla upp. Det är stilla i naturen om man borträknar polishelikoptrar som hovrade nära. I timmar. Det kändes lite kusligt att se helikoptern med sina blinkande ljus alldeles ovan mitt tält ett par gånger. Aliens? Vid den nästa igenvuxna sjön Tärnan?

Nej, det var bara personer som hade hört smällar i närliggande Vansta och larmat Polisen. Så polisen sökte av området med flera patruller och helikopter. Men de hittade ingenting då som förklarade smällar eller något brottsligt. Klockan 21 någonting avbröt de på grund av mörkret antar jag. På morgonen i sjutiden vaknade jag av fem skarpa smällar efter varandra. Jag är inte en ängslig typ och känner mig alltid trygg i skogen men nu kändes det inte helt prima. Älgjakt? Nej, det var slut redan. Men jag såg inget och inga.

Jag åt frukost, packade ihop och gick tillbaka till leden från min tältplats.Jag försöker alltid tälta en bra bit från leder. Natten är djurens tid. Även de använder leder.

Årets sista natt ute? Någon på nätet har startat en ”rörelse” om att sova en natt ute varje månad och så se naturens skiftningar. Det kanske vore något?

Sörmlandsleden är mestadels lättvandrad, några lite svårare upp- och nedgångar finns som på etapp 33 vid Bråviken. En del väg och skogsvägar. Många naturskyddsområden. Problemet är bitvis hästar, hästskit, cyklister, mopeder, även fyrhjulingar och som resultat sönderkörd led. Att vandra i geggan blir inte ett nöje utan viss irritation. Fallen skog kan vara som hinderbana men det är naturen som själv har orsakat det, inget att gnälla över. Barkborrar. Fästingar.

Det är dags att se över utrustningen, laga revor, fixa förbättringar och fundera ut om något måste förändras och köpas. Både sovsäcken och tältet ska hänga i klädkammaren, aldrig stuvade i en klump. Tomma och nästan tomma gasflaskor punkteras och sedan kastas i återvinning. De räknas då egentligen som läskburk men inte vill affärens burkautomat ha de.

Årets vandringshöjdpunkt? Allting är än blekt i jämförelse med PCT och faktiskt det mesta jag har vandrat genom under åren. Naturen är, kan jag säga, enklare men inte mindre värt att besöka. Kanske Lugnets Naturreservat (min förra vandring)? Jag gillar ju riktig gammal skog och natten vid sjön med klar stjärnhimmel ovan och dess spegling i sjön var en fin upplevelse. Kanske de träd som hade fallit och har sitt rotsystem för vår beskådan? Att se svensk arbetarhistoria i gruvområdet Skottvång var åter en påminnelse om vilka lyfte upp Sverige från fattigdom till en industrination och välgång. Hårt arbete, teknisk utveckling och forskning blev svenska paradgrenar, kända i Världen över.

På vilket sätt glänser vi nu? Det låter som en sorglig fråga.