Plastic is fantastic – not, om straffansvar för sopor.

Regeringens klimatåtgärder fortsätter. Följande engångsplastprodukter kommer att förbjudas i Sverige från den 1 januari 2022: bomullspinnar (tops), sugrör, bestick och ätpinnar, omrörare för drycker, ballongpinnar och tallrikar. Även matlådor för snabbmat som innehåller expanderad polystyren kommer att förbjudas.

Men topsen är ju gjorda av bambu nu mera. Och bambu har vi väl gott om här hemma?

Så engångsmuggar får finnas kvar. Borde vi inte gå med en mugg i väskan? Hygien är väl inte så viktigt. Törs jag erkänna att i min skafferi finns sugrör och en sats engångstallrikar, muggar och bestick? De köptes några år sedan då vattnet försvann ständigt på grund av byggarbete och fel. Oanvända än.

Jag tvivlar på att vi gå tillbaka till tiden då allt såldes och packades i papper bakom disk. Tiden då vi köpte mjölk i egen kanna är bara ett barndomsminne och olaglig försäljning direkt från bonden på sommaren, troligen även det förr i tiden. När jag nyligen köpte fransk ost av opastöriserad mjölk informerades jag om risken. Jag tog risken, sa jag. Först då såldes en bit. Den osten var som en dröm.

Jag vill gärna minska engångsförpackningar men det tycks vara svårt. Det är bara frukt, potatis och lök samt viss bröd som inte är färdigpackad utan plockas till en papperspåse.. Dessa ”miljövänliga” papperspåsar är sedan oanvändbara till sopor. De läcker. Påsarna går att använda till kompost men hur många i en stad har kompost för matåtervinning? Här slängs det högst potatisskal och sådant. En pensionär äter upp.

Som vandrare gör man bekantskap med de större lämningarna. Bilar, högar av bildäck, populärt att kasta. Oljetunnor. Trasiga saker. Sakta ingår de i naturen så där om flera hundra år. Vem är den stollen som kastar skräp i naturen, ofta även långt från en bilväg? Ibland när jag vandrar i Sverige ser jag övergivna gårdar med trasiga bilar, maskiner, hus… Ingen kommer att återvinna något där.

Vi borde i alla fall lära oss det enkla: att inte kasta skräp på gatan utan i papperskorgen, det kan då brännas och ge värme. Det är en åtgärd alla kan göra. Kanske ökar intresset att hålla Sverige rent när en ny lagstiftning 1 januari 2022 gör din fimp på gatan straffbart. Har inte sett att mitt Centrum eller parken bredvid har blivit renare efter nedskräpning med burkar, dryckesförpackningar, engångsgrillar, plastflaskor, pizzakartonger och snabbmatsförpackningar och dylikt blev straffbart med böter, 800 kronor från och med 10 juli 2011. Dock städas vårt lilla centrum snabbt, dessutom patrullerar vakter runt hela tiden under affärernas öppethållande.

Den nya lagen innebär att straffansvar för ringa nedskräpningsförseelse införs genom ändringar i miljöbalken. Det blir straffbart att skräpa ner med även mindre skräp som en cigarettfimp eller ett tuggummi. På gator och torg utgör cigarettfimpar enligt mätningar ca 67 procent av skräpet och vid våra stränder ca 32 procent. Straffet för ringa nedskräpningsförseelse kommer också vara 800 kr i penningböter.

Hinner polisen bötfälla? De kan ju stå nära en hamburgerbar och kamma hem böter.

Vissa har oerhört svårt att använda en papperskorg. Kan det vara någon sorts oro, trauma om att hamna där bland sopor också själv?

Skräpet i naturen då? Det stannar där någon kastade det.

Bilder: överst oljetunna vid en sjö, nästa en bilstol efter ca 30 år, båda Sörmlands led etapp 6. Bilen är militärt, troligen från andra världskriget, i skogen i Norrland.

2 svar på ”Plastic is fantastic – not, om straffansvar för sopor.

  1. Hej.

    Förr skräpade man ner av lathet och dumhet. Lite närmare i tiden mest av lathet.

    Sen kom kommunerna på att man kunde avgiftsbelägga bruk av återvinningscentraler, för företag. Då ökade dumpningen igen. Detsamma när kommuner infört förbud mot eldning av trädgårdsavfall: raskt började folk dumpa det en bit ut i skogen istället. Rätt lätt matematik också: köra med släpvagn á 1L/milen de fem milen till återvinningen och hem igen, eller 5km ut i skogen till ett övergivet grustag? Vad kostar mest? Vilket politiker och tjänstemän vana att spendera andras pengar inte tycks begripa.

    Sen förbjuder man folk att sköta sophantering själv dessutom. Det har tagit mig tre år att få lov – ja, få lov! – att slippa betala för kommunal brunt kärl för matavfall. Tre år av e-post, brev och foton på mina komposter för att det kommunala bolaget ska ge sig. Nu pågår som bäst processen att slippa sophämtning helt. Sortera gör jag ändå. Bygga boxar som passar släpet är inget problem. På en höft räcker det med att köra på återvinningen var artonde månad.

    Men då blir kommun utan avgiften, för det handlar ju om klimaaatet.

    Samma som med jakt, eftersök vid trafikskadat vilt, träd över vägen, med mera: viljan att rycka in är noll. (S)tat & kommun vill bestämma allt och skapar du något själv ska de ha 7/10 av det, så varför i H*lvete skulle någon hala på sig varselkläder och ta med sin Husqvarna och få väck en torraka som lagt sig över Europavägen där stadsborna sitter som guldfiskar eller rumpnissar i sina bilar?

    Svensken har stark tro till myndigheter, det är sant, men det krävs sjufalt mer för att återskapa sagda förtroende när det svikits en gång för mycket. Som en pensionerad yrkeslärare jag träffade idag sa: ”Det gick inte längre, när kommun hela tiden förstörde allt med sin klåfingrighet!”. Alltså jämställdhetsplaner, mångfaldsdiskurs, klimattänk, regnbågscertifiering osv. Vad har det med svetsning att göra, ville han veta.

    Så är det. Håll i hatten, för vi ser inte botten än!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Varför skulle myndigheterna lita på att folk kan göra saker själv när frågan nummer ett är pengar. Dessutom är det många som inte klarar av det så de som kan får betala för andras oförmåga.
      Här delade man ut plastkort till varje hushåll för återvinningsanläggning. Men de glömde företagen. Det tog lite tid innan man begrep varför vissa dumpade sopor framför porten när mörkret föll. Nu är korten borta.

Kommentarer är stängda.