Vad gör man efter en riktigt lång vandring? Då går man lite till.
Jag satt i hotellrummet och undrade: vad gör jag nu. Jag hade fått lift från PCT med två kvinnor på väg till Seattle. Jag skulle flyga hem därifrån. Men än hade jag några dagar kvar innan flyget gick så jag bad dem att släppa av mig någonstans där det gick en buss till Seattle. De lämnade mig i ett hotell i Mt Vernon.
Jag badade länge. Duschade åter och tog på de kläder som var renast. Jag gick ut och åt middag i en mexikansk restaurang. Sedan satt jag i rummet och undrade över de dagar jag hade kvar.
Jag bestämde mig att vandra en bit på Pacific Northwest trail som gick en sträcka vid havet. Jag handlade mat och på morgonen tog jag buss till Anacortes.
Jag tältade först i Deception pass. De närmaste tre dagarna gick jag åt det ena hållet och sedan åt det andra hållet på leden och en tur till omgivningarna. Men på sena kvällen var jag på stranden och såg solen gå ner. Sedan flyttade jag tältet till Washington park och gick runt den.
Åter i Mt Vernon som dock hade inget berg i sikte.
Nu kände jag mig ganska nöjd. Jag hade vandrat vid havet. Det var som nedtrappning av 160 dagars gående. Jag hade haft få noll dagar, alltså dag då jag inte gick alls, men flera halvdagar då jag fyllde på mat. Nu såg jag framemot Seattle, shopping av presenter till alla hemma och lite kläder åt mig själv för att se anständig ut i flyget.
Jag tyckte ljudet i stan var nästan olidligt. Bilar, flyg, folk… Jag längtade genast tillbaka till ödemarken. Men civilisationens välsignelser som Internet var inte så dumt. Jag hade varit utan Internet och mobil nästan hela tiden. Kontakt med yttervärlden skedde genom Garmin då och då. Nu frossade jag i TV nyheterna och laddade mobilen. Det rasslade in en massa meddelanden. Allting var åter som vanligt?
Din ryggsäcks tyngd korrelerar med hur nöjd du är. Tungt sänker humöret. Vandring är ingen styrkedemonstration även om det kan bli så beroende på sträckan i kilometer. Vandring skall vara lustfyllt. Så packa så lätt det går.
Valet av ryggsäck, tält, underlägg och sovsäck ger grundvikten man inte kommer undan med, men kan förbättras genom att vid nyinköp tänka på vikten. Med högre ålder har jag bytt ut saker till lättvikt. Man blir inte starkare med åren. Utrustning ser också helt annorlunda ut idag med tekniska finesser än när jag började vandra så där 40+ år sedan.
Vad används ryggsäcken till? Några veckors turer eller expedition modell slit i ödemarken? Ryggsäck, ca 60 liter, räcker för oss vanliga vandrare. Det behövs inga finesser, en säck som sitter ok och rymmer det nödvändiga är nog.
Jag har idag en lättviktsryggsäck på 60 liter. Min gamla, även den 60 liter, som gick i pension efter 23 år fungerar än men väger mer. Den är nästan hel. Den nya kommer inte att hålla i 23 år på grund av lättare material, inget att ärva efter mig. På PCT hade jag också en lätt ryggsäck, 60 liter (i bild ovan) som var ganska så trasig och skitig efter den turen och fick gå till ryggsäckarnas himmel.
Så, vad har jag med mig? Detta är min standardutrustning som kan utökas beroende på väder och vandringslängd. En omgång kläder kanske.
Bo och bära:
Ryggsäck, 60 liters lättvikt Regnskydd till ryggsäck Sovsäck, dun -5C Lakanspåse, siden Liggunderlag, en som man kan pumpa med handkraft. Tält och packpåse. Mitt är lätt litet enmanstält med höjd så jag kan sitta inne. Olika tältpinnar så de går till olika underlag. 1 grov tältpinne att gräva med för toa. En plastkasse att skilja blöt tält från annat vid behov.
Matlagning och vatten:
Spis, ultralätt gasbrännare 1 kastrull 1 kåsa Sked/gaffel Fällkniv Bränsle, en gastub 450 gr räcker 1 vecka+ för mig. Tändstickor/tändare Vattenrening. Jag har Sawyer och tabletter men på fjällen behövs de bara ibland. Vattenflaska, storlek för mitt val av sportdryck = 0,5l. Vattenflaska i storlek som matchar mina vattenreningstabletter= 1 liter. Ev vattenpåse, beror på vattentillgång på tänkt tur.
Kläder att gå i som tas av och på beroende på vädret: Lätt waterproof jacka med huva Byxor waterproof Sportlinne
Trosor Kortärmad funktionströja Långärmad funktionströja Skor, grov sula hög eller låg skaft Strumpor, blandmaterial ylle och syntet
Kläder i reserv: Träningsbyxor Funktionströja Underställ om det är kallare årstid/fjäll något att sova i Dunjacka, alltid
Trosor x 3 Mössa Handskar Två par strumpor Myggnät för mössa (mygg älskar mig)
För fjälltur behövs kanske extra skor att vada i, gamla sandaler eller gympaskor beroende på vilken led/plats.
Tarfala
Hygien:
Tandborste Tandkräm Tandtråd. (fungerar också som sytråd) Våtservetter Liten handduk Miniflaska tvål. Mygg/fästingmedel Solkräm Första hjälpen pack Sårsalva/cortisonkräm Värktabletter Halstabletter Nagelsax
Solglasögon
Teknik:
Solcellsladdare Teknik som mobil, kamera, radio och alla sladdar i en vattentät påse. Pannlampa Penna, block Guide/karta
Ev. lånad Garmin
Diverse hjälpmedel:
Gåstavar. En liten sittdyna Synål Extra rem
Några säkerhetsnålar
Ev. paraply, .
Några dm stark tejp som gaffa eller björntejp Packpåsar i olika färg att sortera allt i. Soppåsar.
Lämna aldrig något skräp ute. Inte ens toapapper, går att bränna eller ta i soppåsen. Elda aldrig utan att ha tillräckligt med vatten att släcka med. Jag tänder aldrig lägereld, fast har jag gått en kurs i eldning. Har sett och passerat nog med skogsbränder, stora och små som människan har orsakat.
Mat med beräkning att en vecka är 8 dagar. Men det kan ju finnas affär på vägen då räknar jag affären som plusdag. På längre tur räkna med mer mat per dag.
Ryggsäcken packas alltid likadant när man har hittat det ultimata sättet.. Då kan jag hitta sakerna i mörkret och behöver inte riva upp allt.
Så klart tar ja med mig pengar, bankkort, legitimation och mobil..
Väl hemma tas utrustningen om hand. Rengörs. Tvättas. Torkas. Sovsäck hängs upp, förvaras inte packad i packpåsen. Likaså tältet hängande eller lös i en stor låda. Fattas något? Ersätt det nu inte när du är på väg nästa gång. Om något är trasigt laga det. Rengör skorna, tvätta innersulan. Jag har sulor som formar sig efter foten. Värt pengarna. Skor är ju den viktigaste utrustningen på en tur. Jag köpte skor i Lake Tahoe under PCT vandringen, dag 86, 1100 mile. De var helt enkelt gjorda för mina fötter. De höll ca 3000 km och sulan var än ok men ovandel trasigt och de var inte trevliga inuti. Väl hemma köpte jag genast två par likadana till.
Har jag glömt något?
Vad tycker du är viktigt att ha med sig på en vandring, kort eller lång?
Idag när Putin meddelar i nazistisk stil den olagliga annekteringen av Ukrainas östprovinser bör vi alla på något sätt försvara Ukraina och vår frihet. Donetsk, Luhansk, Kherson och Zaporizhzhia räknar Ryssland som annekterade, lik Krim.
He (Putin) goes on to say that the basis for this ”unification” lies in ”integrity, in freedom and our compassion for people. (Sky News)
Hur ser din uppfattning om integritet, frihet och medkänsla? En kula i skallen med händerna bakbundna? Eller din fru och ditt lilla barn döda i en militär attack mot ditt bostadshus?
Valeria och Kira
Tänk efter, vad är frihet för dig?
Finland stängde gränsen för majoritet av ryska turister och från de på flykt från rysk militärtjänst i natt. Ryssar bör nog protestera hemma. Kriget har pågått 219 dagar och protesterna har varit milda. Jag förstår det eftersom de som är mot Putin kan fängslas men eftertankens kranka blekhet har nu nått en del, de som kan fly. Folk vill sticka iväg när deras eget liv hotas.
Vi är alla oss själva närmast. Drabbar det onda inte oss blundar vi. Många ryssar har blundat i 219 dagar och trott på det överheten meddelar. Ett slags masspsykos som nu krackelerar när hotet närmar sig ens eget liv. I och med inkallelse till krig insåg en del ryssar att Putin är en slaktare och terrorist och att mista livet för en diffus krigsorsak var inte tänkbart. Man tar fötterna när ord är oanvändbart.
Inte en rolig ögonöppnare.
Men, det är inte än tillräckligt många som protesterar. Det applåderas än för Putin. Just idag är det ren feststämning.
Att ha ryssar i sitt land är inte problemfritt. Putin kan ju komma på att de diskrimineras och försöka avhjälpa det. (Konspirationsteori? Kolla läget i Ukraina.) Jag tvivlar dock att Ryssland har resurser för flera fronter nu, annat än med kärnvapen. Det hotet kröp lite närmare i och med den annekteringen, eller ska vi kalla det simpelt rån?
Just idag är det läge att skicka pengar eller hjälp i form av eftertraktade nödvändiga varor till ukrainare som slåss för vår allas frihet. Cornucopia har en lista över hjälp som levereras till plats och inte stannar hos organisationer vilka inte törs resa till krig.
Idag skickade jag en slant till blågula bilen. Även en så kallad fattigpensionär kan avstå några hundringar.
Som född under ett krig mot Ryssland och uppvuxen med en krigsskadad far och all den brist som efterfölje andra världskriget har jag viss erfarenhet av att leva i och efter katastrofer orsakad av människans dumhet och maktlystnad. Det finns en skillnad i oss som var drabbade av krig och de som har växt upp utan krigets hot. Lik misshandel i barndomen, fysiskt eller psykiskt, lämnar krig en skada som är svår att reparera.
.Det är kanske PTSD som aldrig riktigt lämnar en utan finns som en ovälkommen reaktion i ens liv. Jag har ett grundmurat misstro över det ryska systemet, kommunismen och dess bidrag till Världen.
Ryssland har gjort sig oacceptabel i Europa. Eller finns det än förståelse hos vänstern?
Vad kan FN göra? Ingenting för Ryssland lägger veto på vartenda åtgärd och fördömande. Att EU gormar gör inte heller något. Ukraina blottlägger bristerna hos FN och EU, organisationer som skulle skydda fred och frihet men sitter bakbundna med otaliga åtaganden vilka också haltar och kosta mer än nyttan.
Bör vi inte klippa av alla kontakter med Ryssland? Vad ska vi med Ryssland till? När jag såg i pressen den ryska ambassadörens ” annektering gick så bra” uttalande undrade jag varför han tillåts vara kvar i landet. Diplomatin måste ha en gräns.
Är du med för Ukraina? En lista över organisationer aktiva för och i Ukraina finns hos https://cornucopia.se/:
Hemma igen från Sörmlandsleden. Den förra rundan avslutades i åska och regn men skam den som ger sig. Torkade upp hemma. Fyllde på mat och var på väg igen. Det fanns en liten bit jag inte hade gått förr, vintern kom fast det var vår. Nu är det också gjort. Hemma igen efter en tur med toppenväder. Har duschat länge, ätit en lyxigare middag än vandringens nudlar och frystorkat. Dricker vin som experterna säger att man måste dricka i alla fall en gång i livet.
Vad är det för mer vi ska göra en gång i livet?
Det intressanta på Sörmlandsleden är etapperna som visar Sveriges historia. En sådan är t.ex. Etapperna 37.1 och 37.2 från Koppartorp till Kungstorp. Från en gruva till en annan, från inmutning till kolarkoja. Stenhögar som visar det hopp våra förfäder hade om bättre liv – bara man ansträngde sig.
Det var hårt arbete som lyfte Sverige till världskänd framgångsland och stabilt skatteinflöde. Idag har vi rört oss bort från egen ansträngning mot allmosor och bidragsinkomst. Att få hellre än att ge. Det är inte längre nödvändigt för varje person att arbeta, pengarna kommer ändå. Vissa sliter i lågbetalda yrken och bidrar till de icke arbetande.. Det är till och med ibland bättre att inte arbeta, bidrag är mer än låg lön.
Jag tror att politiker har missat hur Sverige utvecklades, vad gjorde oss framgångsrika. Det var inte bidragssystem. Det var inte försök att vara humanitär aningslös stormakt för hela Världen. Det var arbete. Det var envishet. .Det var hopp om bättre liv för ens barn. Det var även Gudstro. Det var allas insats för det gemensamma bästa. Då räckte det även till för de behövande i landet.
De som sökte bättre tillvaro kunde även utvandra. Mellan 1851 och 1910 emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika. Det var ingenting för latmaskar och arbetsskygga.
Historiens vingslag är nära bland stenhögarna. Att förstå historien ger oss förklaringar till nutiden.
Sörmlandsleden är nära 1000 kilometer lång och går på svensk lågland med skog och en del klippor, vid sjöar, hav och mossmark.. Som sagt gamla gruvområden och torp, kulturmark.. Hyggen. Så många hyggen! Det är också döda skogar tack vare granbarkborren. Skyltar som varnar för fallande träd och rekommenderar en omväg. Det är uppgrävd mark efter vildsvin. Tystnad. Det finns så tysta platser att det enda som hörs är ens egna hjärtslag. Det är tomt av folk så här på hösten, bara några tyskar som drömde om att vandra vid havet.
Så, vad är det vi ska göra en gång i livet? Det låter stort och uppfordrande. Jag ville resa till Burma och se Pagan, det var min barndomsdröm. Min far hade köpt en bok: Vår Vackra Värld och där fanns bild och beskrivning över Pagan. Att stå där på ett tempeltak och se över landskapet med tusentals pagoder är det största jag har upplevt – mina barn oräknade. Då var Burma stängt för turister, men… Jag ville göra en riktigt lång vandring långt borta i annan natur än den svenska. Det blev PCT. Jag ville se Venedig med Scuola Grande di San Rocco, dess takmålningar av av Tintoretto. Rom var också på listan. Sixtinska kapellet. Mer… Jag har än önskemål men inser att tiden jobbar mot mig.
Av mat var rysk kaviar något extra, men inte så ok idag. Ryska flyglinjer serverade kaviar och rysk champagne för alla resenärer på den gamla godare tiden. Men allt detta är bara materiellt, en stund av lyckokänsla. Det finns större saker.
Att lyckas i sitt arbete och se resultat som gör en skillnad.
Att känna sig älskad och älska tillbaka.
Ta hand om varandra även när det kostar dig.
Att hålla sitt nyfödda barn vilket jag aldrig fick göra efter förlossning för de utbildade vårdarna tog hand om barnen på den tiden. Där låg vi kvinnor tomma och utmattade och fick inget för det på direkten. Jag vet att den stunden är oersättlig och påtalade det till personalen på mitt arbete med gravida. Låt alltid modern hålla barnet först på en gång, oavsett läget.
Kanske göra en tjänst för någon vi inte ens känner? Halvvägs på min vandring märkte jag att tändstickorna var spårlöst borta. Jag vände tillbaka mot närmaste affär och passerade en bondgård som sålde marmelad och gårdsprodukter. Ut kom en kvinna och frågade om jag behövde något. Bara tändstickor, sa jag, är på väg till affären. Hon försåg mig med en kopp kaffe och gick sedan hem för att hämta tändstickor.
En liten åtgärd som gjorde min dag och sparade 8 kilometer extra gång. Det är ont om affärer på Sörmlandsleden.
Att göra något för andra är nog det viktigaste på vår lista över saker att uppleva. I stort och smått.
Jag har nu gått hela Sörmlandsleden och en stor del av av sträckorna flera gånger. Fattas dock någon anslutningsled. Förändringarna på leden är inte av godo. Hyggen växer, resterna lämnas att ruttna. Skräp. Naturen angrips även av sina egna fiender. Vildsvin, Granbarkborre. Naturen växer, frodas, skadas, faller och dör. Så även vi. Naturen finner alltid en utväg, men den kan vara obeboelig för oss. Om vi människor gör smarta val för överlevnad är jag mer tveksam till. Det fullständigt onödiga överfallskriget mot Ukraina är bara ett exempel om människans galenskap. Men tyranner dör, även denna gång. Dock är minnet kort hos människor.
Åldern tynger. Den nödvändiga ””om vi gör så blir det så” analysen, förmågan att räkna ut konsekvenser och inte längre påstå det såg jag inte komma är bättre hos oss äldre. Vi gamla kan dra slutsatser av det förgångna. Men ingen har tid att lyssna.
Regeringen borde göra en tur längs gruvor och dra slutsatser innan de bränner nästa budget till något som inte bär frukt eller nytta.
Bilder uppifrån: Stoll i Tuna från 1886, nästa två Kärrgruvan från 1786, en tempel i Pagan, kaffe på lantgård. granbarkborrens härjningar i Stavsjö.
PS Kommer att lägga ut min utrustningslista senare. Hava tålamod.
En finns dock på https://blogg.iniskogen.se/2018/12/12/minimalistiskt-liv-och-min-utrustningslista/
Lite olika listor för olika områden så en aktuell för svensk lågland och fjäll kommer..
