Kategoriarkiv: iniskogen

Iniskogen/vandra

Tioårsplaner och önskeålder.

Publicerat av

Har du passerat 50? 60? Äldre? Hur känner du dig? Gammal? Som din ålder? Yngre än du är?
Det sista sägs vara till och med bra för de äldre. Att känna sig yngre än siffrorna visar kan få oss att må bättre och bli till och med bli friskare. Kanske det, för hög ålder uppskattas inte i Sverige. Regeringar tror i alla fall på de pigga gamlingarna för de höjer pensionsåldern och tycker att vi ska arbeta ändå in till graven.
Inte politiker själva förstås. De har sina förmåner vid avgång.

Några män (Tyskland, Kanada) har försökt ändra sina födelsedatum till yngre i folkbokföringen.Tji fick de. De var män över 60 som ville bli yngre och leva om sina liv. Minns att en klagade över att inga gamla gubbar fick napp på dejtingsidorna, så han måste få bli yngre. Vilken fantasi. Tyvärr, de fick inte ända sitt födelsedatum till yngre årgång. Men i Sverige har vi en skara manliga invandrare vilka alla var magiskt 17 max när de kom. Myndigheterna gick på det. Till och med lagar ändrades. Nog kan ålder vara lite flytande beroende på omständigheter.

Visst får gamla gubbar napp på dejtingsidor men då behövs fet plånbok och gold gard. De vanliga halvfattiga får nog inga napp oavsett ålder.

Det går att byta kön som man vill men inte åldern i folkbokföringen. Är inte det orättvist?

Så, känner du dig gammal på mindre bra sätt? Svar tja från min sida. Det är nog slut med en del jag skulle vilja göra. Det är bara att erkänna åren går och de senaste fem vet jag knappt vart de tog vägen. Kan inte bara skylla på Covid. Slöhet? Sedan råkade jag läsa om en 102 år gammal dam som än gjorde tioårsplaner.
Dr. Gladys McGarey, från Scottsdale, Arizona, har skrivit en bok om sitt liv och hon delar ut sina tips för bra liv. “The Well-Lived Life: A 102-Year-Old Doctor’s Six Secrets to Health and Happiness at Every Age.”
Jag känner en man som bor i Scottsdale, vi träffades på PCT och brevväxlar. Han är också en med planer trots åldern. Kanske platsen har någon sorts magi?

Här är Gladys råd:
Discover your life’s purpose.
Know there is a lesson in everything.
Let go of anything that doesn’t serve you.
Keep moving.
Find what works for you.

Inga märkliga råd men hur ofta fastnar vi i saker som inte gör någon nytta längre eller inte har den minsta mening i vad vi gör. Inte lär vi av våra misstag. Eller bara fastnar på soffan.

Tioårsplan? Det vore att ta i. Kanske göra plan för resten av året? Det vore nog för mig. Hur är det med er andra, gör ni planer för längre tid? Och – hur gick det sedan?

https://www.dailymail.co.uk/femail/article-12069565/102-year-old-doctor-shares-secrets-longevity-looks-future-10-year-plan.html

https://allthatsinteresting.com/emile-ratelband

Bild: Ek i Nyköping.

Att rädda livet med kunskap om sin omgivning.

Publicerat av

Fyra barn överlevde ensamma i colombiansk ödemark, djungel, i 40 dagar efter en flygolycka där de vuxna dog. Barnens mor dog. Barnen har nu hittats och transporterats till sjukhus efter en stor sökningsinsats. Den äldsta var Lesly, 13 år gammal, nästa Soleiny, 9, Tien Noriel var 4 och babyn hann fylla 1 år under tiden. Hur de lyckades överleva bland djur och andra faror kommer att berättas länge.

En nutida legend är född.

Det äldsta barnet passade sina småsyskon när modern arbetade. Hon var också kunnig i sin omgivning, vad äta, vad inte, vilka djur var farliga. Barnen hörde till urbefolkningen Witoto i Amazonas och där få barn lära sig tidigt att behärska sin omgivning, känna igen växter, fiska och jaga. Klara vardagslivet helt enkelt.

Jag kom ihåg när gymnasieskolorna stängdes i Sverige tack vare covid. Tidningar hade nödrop om att barnen skulle då inte få lunch. Föräldrar var oroliga. Deras barn fick inte mat. Det slutade med att elever fick hämta matlådor i skolan. Var tonåringarna så hjälplösa? Eller föräldrarna så snåla?

Hur länge hade barnen klarat sig i djungel efter olyckan om de tidigare hade fått allt serverat?

Det bästa föräldrar kan göra för sina barn är att lära barnen bli självgående i frågan om det vanliga livet: tvätt, städning, matlagning, disk, hålla rent i omgivningen och att handla nödvändiga matvaror. Förhoppningsvis lär skolan andra viktiga färdigheter.
Det andra bästa du kan göra för dina barn är att lära dem handskas med pengar, fysiska pengar först, och förstå deras värde. Lär dem hur familjens budget ser ut. Få sina egna pengar att räcka till. Betala räkningar i tid. Förklara vad ränta är i praktiken. En del barn är redan hos Kronofogden fast de inte ens ha hunnit arbeta.

Få barn och vuxna besitter dock sådan överlevnadskunskap som Lesly, 13 år, som höll sina syskon i liv 40 dagar i djungel efter en flygolycka. Att vara 13 år och klara en baby i de omständigheterna var otroligt duktigt när vuxna föräldrar kan behöva råd och hjälp. Nog har jag träffat flera hjälplösa föräldrar i så kallade civilisationen, Sverige.

Världen är så mörk så vi behöver en upplyftande historia med lyckligt slut för vår mentala hälsans skull.

Vilka förebilder! Hoppas inget ont händer det tuffa gänget.
Lät nu bara ingen förstöra barnens liv.
När kommer filmen frågas det redan på Internet.

Bild: regnskog i Washington, USA.

Expert på naturen? Inte.

Publicerat av

Eftersom jag har vistats i naturen och ödemarken en ganska stor del av mitt liv tror folk att jag kan mycket om just naturen. Träd, växter, insekter, fåglar, utveckling, väder…men det är inte så.
Jag vet namn och lite fakta på de vanligaste träden och växter, känner igen fåglar och djur men en stor del av naturen har förblivit ett ostuderat mysterium. Jag har ju vandrat en del utanför Sverige också och inte läste jag extra om naturen i förväg annat än temperatur och regnmängd. Man ska veta vad som behöver packas med. Jag har tagit en snabb titt på ledbeskrivning, ifall sådan finns. Ibland har jag blivit rejält överraskad. Det är en stund av ren lycka. Kanske även trubbel. Dock sitter en del av skolkunskap och även livets än i huvudet. Jag vet fast jag inte läser om. Det finns flera människor vilka har utsett sig till experter i någonting, utan utbildning och utan ens erfarenhet. Och flock följer dem och tror.

Efter turen och resan har jag letat reda på fakta om naturen, även om de städer och byar jag har passerat.

Först se och uppleva, sedan kanske studera har alltid varit min metod.

När mina barn var små lärde jag dock namn på de växter och djur vi hade omkring oss. Senare, när vi hade sommarbarn insåg jag att de barnen kände inte igen ens en gran, fast de gick i skolan. De var absolut naturnoviser,
Det där är inte gran, sa de, för det har vi på vinden och sätter ihop i Jul!
Nog var det fattigt.

Så, lär du dina barn det elementära om naturen nära dig?

Människan kartlägger, ger namn, katalogiserar, antar, ibland bara tror. Vi har förklaringar, tabeller, regler. Vi försöker räkna ut framtiden. Och naturen visar oss ständigt hur lite vi vet och förstår. Den anpassar sig inte till våra datorprogram och vi blir frustrerade. På samma Internetsida kan vi läsa hur arter dör för att längre ner se hur många hundra nya arter har funnits. Och om vädret finns många dagliga bud för att inte ens nämna klimatet.

Min sambo, som jag träffade år efter min skilsmässa, var helt annorlunda. Som född på samma datum med Linné (annat år förstås) blev han också en trädgårdsmästare. Han kunde namnen, naturens utveckling, fåglarna, fjärilarna, mossorna, bästa sättet att odla giftfritt, sjukdomarna som drabbade växtligheten. Mer och mer. Han förklarade naturen åt mig och det var intressant, jag såg naturen på ett närmare sätt men magin krympte. I sina bilder fångade han naturens själ medan jag var bara en som avbildar.

Trots åldern är jag än ett barn som ligger under ett träd och bryr sig bara om dess skönhet, inte om arten, åren, när sker lövsprickning även om jag vet dess mänskliga namn. Trädets snällhet mot mig med sin skugga i solgasset. trädkronan som vi sällan ser på grund av vår litenhet. Höstlöven som faller. Lövträdens nakenhet på vinter. Träd som bara avviker från det ordinära. Växternas symbios.

Ibland kramar jag om ett gammalt träd, Trädets liv är kanske 600 år men omvandlat till människolivstid som mitt är vi båda gamlingar. Även den har sett Världen ur många synvinklar, tänker jag. Från oro till fred och inbillad trygghet. Idag lider jag med Ukrainas natur. Hur miljökatastrofen där kommer att påverka dem och omgivningarna kan vi bara försöka räkna ut men kommer att ändå sitta med okunskap och har noll koll på de långsiktiga skadorna.

Oavsett alla datorprogram vet vi väldigt lite om vår omgivning. Vad är det som kan få allt att tippa över och då även våra liv? Dumhet troligen. Inbillningen att vi är herre över naturen, att vi kan till och med ändra klimatet visar våra brister som människa och hur anpassad forskning är. Gud har vi i stort avskaffat och datormodellerna har ersatt ödmjukhet över okunskap och vår litenhet.

Naturen hittar alltid en utväg men vi gör knappast det.

Överst bokskog på Mörkö.

Vilse i skogen och vilse i livet.

Publicerat av

Förra året missade jag en vägmarkering och hamnade fel på Sörmlandsleden. Så i år var jag extra noggrann på samma sträcka. När jag närmade mig platsen där jag troligen hade förlorat leden stirrade jag på varenda röda märke och såg korsningen jag hade missat. Hurra! Gick vidare, kom till en korsning på tre stigar och inga markeringar. Gick cirka 100 meter på var och en men noll röda märken. Försökte lista ut rätt genom den lilla kartboken över Sörmlandsleden men icke. Tog stigen mot söder, jag skulle ju åt det hållet. Försökte sedan med mobilen. Det finns ju en app för kartor. Mobilen var död. Försökte igen om ett tag och mobilen rådde mig hur jag snabbast åkte till Gotland. Gotland?

Kan man gå vilse i Sörmlandsskogen? Tydligen.
Igen tre möjligheter i en korsning.
Tog den vägen som såg mest använd ut. Såg några hus skymta längre bort. Hus innebär en väg till en större väg. Hundarna skällde och en kvinna kom fram till staketet. Hon erbjöd genast skjuts till vägen och nästa sträcka.

Du är inte den första som har gått fel här. Jag brukar köra dem till nästa etapps början, skrattade hon. Det finns ett område i skogen där mobilen inte fungerar säger folk som har irrat bort sig. Det sker varje sommar.
Nu kände jag mig mindre dum.

Senare tog jag en omväg som blev en riktig senväg men tid hade jag ju gott om.

När man går på ett område i flera år syns förändringarna. Jag har gått på Sörmlandsleden sedan 1990 någonting. I början dagsturer med min sambo men de senaste covidåren har jag gått hela leden och en del av etapperna flera gånger. Sträckan Koppartorp – Nävekvarn var kvar även om jag har varit på vissa platser där tidigare. Nu kom jag till leden längs havsstranden. Ja, nära i alla fall, den går i skogen och nära stranden. Bland fallna träd, upp och ner på stenar och väl så många döda havsfåglar. Tältplats vid havet. Tystnad. Nästan. Vågorna slog slött mot stranden och fåglarna hade sina skrik och även sång.

Det är en sorglig utveckling i de sörmländska skogarna. Område efter område drabbas av granbarkborre. Svalstaskogens naturreservat som jag passerade var än opåverkad några år sedan. Nu hade träden fallit. Ett exempel av naturreservat som inte längre har mycket kvar att skydda. Flera andra ställen med fallna döda träd fanns på sträckan.

Säg bara inte klimatet även om det är klimatet också. Den forskning som nu görs på Grönland har visat sig både rejält varmare klimat, djur och rent tropisk natur än idag tusentals år sedan. Klimatet varierar med olika perioder visar historien. Den grönländska forskningen kastar omkull alla beräkningar gjorda med datorprogram.

De grönländska mätningarna är från verkligheten, inte från datorprogram.

Men miljön omkring oss borde vi ta bättre hand om. Vi saknar smart planering. Vi saknar erkännanden av realiteter: översvämningar, stormar, temperatur som sker oavsett vad vi drar in och satsningar på det vi kan förändra. Hur mycket har kriget i Ukraina drabbat miljön och gett framtida skador kan ingen än säga. Inte kommer Ryssland att rensa något. All tid i Världen som används för att slå ihjäl varandra och förstöra det som byggts kunde räcka tusen gånger om att ta hand om miljön och oss själva bättre. Knappt någon är oskyldig. Vi använder för mycket av allting till saker vi kan avstå ifrån och ha en bra livskvalité ändå.

Om människan hade varit ett smartare djur vore mycket annorlunda. Många är vilse i livet. Gäller speciellt makthavare.

Nu säger jag adjö till Sörmlandsleden. Och fästingarna. Trots att jag följer alla råd och försöker ha koll har jag några fästingbett igen varav ett ser illa ut.


Jag vill också utnämna etapp 37:1 och 37:2, gruvrundan, som den mest sevärda tack vare den gamla gruvnäringen och lämningar efter det arbete våra förfäder gjorde för att utveckla Sverige och göra folkets liv bättre. Sträckan är som att gå i förfäders spår. Det finns andra små naturpärlor och gruvområden men dessa sträckor gjorde starkast intryck,


Om grönländsk forskning och mer om Sörmlandsled.

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Grönland – ett annorlunda land.

En ask tändstickor och vandring längs gruvor och kolarkojor.