Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

Några tankar om surrogathandel och adoption.

Publicerat av

Hur vi än låtsas att kön är enkelt utbytbar, att män kan vara kvinnor och kvinnor män när det så behagar, eller något mitt emellan, kvarstår det faktum att bara biologiska kvinnor har en livmoder och kan bli gravida. Så länge vi inte kommer på knepet att odla barn i någon typ av konstgjorda livmödrar. Det lär vara ganska komplicerat. Annars hade vi redan producerat perfekta barn så.

Alla par som vill får inte barn. Det kan bero på mycket. Sjukdom. Missbruk. Defekt. Ålder. Fel partner. Mer. Då uppstår frågan om sjukvårdens lösningar. Ett som diskuteras är att införa eller inte rätten till surrogatmoderskap i Sverige.
I vissa länder kan de män och de kvinnor som inte kan (eller ids) vara gravida låna (köpa) någon annan kvinnas kropp för graviditet. En mycket dyr historia både i pengar och mentalt. Kanske också kostsam för barnet när den tas från sin biologiska mamma. I fortsättningen uppstår en del frågor om ens ursprung. Det är oundvikligt. Det är så vi fungerar.

Surrogatmoderskapet eller inseminering kan bli en riktigt obehaglig historia. Finns män vars sperma har använts till hundratals barn, noll kontroll. Eller mannen haft en genetisk sjukdom. Det är inte bara att pricka in på en lista vad man vill ha utan det finns frågan om obekanta anlag. Det är ett risktagande. Ja det är en risk i sig att få barn. Surrogatmödrar gör det inte av snällhet utan fattiga kvinnor gör det för pengar. Rena surrogatfabriker finns i Indien och före kriget fanns en del surrogatmödrar i Ukraina, till exempel. Kändisar skyltar med sina surrogatbarn i pressen och inte ett ord om modern. Även kändisar som har fått barn kan välja att få en till genom en surrogatmor.

Det är inte bara frågan om att paret vill ha ett barn att älska. Det finns gott om behövande barn i Världen. Det ska vara just det barnet med sperma och ägg av bestämda anlag. Att använda surrogat är förstås bara för de rika, det kan kosta uppemot 1,5 miljoner.

Hu påverkas den kvinna som bär barnet i nio månader, föder fram det och tar hand om babyn tills de blivande föräldrarna kan hämta barnet? Inte alls?
Tänkte på surrogatmödrarna i Ukraina som blev stående med barnet när de tilltänkta föräldrarna inte kunde komma genast på grund av kriget. Vems barn är en surrogatbaby om de tilltänkta föräldrarna inte kommer?
I Sverige diskuteras tillåtelse för surrogatmoderskap om kvinnor av ren godhet ställer upp utan ersättning. Vilken fantasi.

Jag tycker illa om tanken på surrogatindustrin. Undran över ens biologiska ursprung är större än vi tror. Jag tycker inte att vi skall införa någon sorts altruistisk surrogatmoderskap i Sverige. Det handlar alltid om en maktposition, pengar och i slutändan barns rätt och till vad. Det kan bli påtryckningar och processer, före och efter.

Frågor om vårt ursprung kommer, oavsett hur vi mår. En del barn tror de är bortbytingar och ibland visar det sig vara något liknande som Harry Potter under trappan.

25% av mina patienter var adopterade, ett rejält överskott. Jag undrade varför just de kom till mottagningen för riskgraviditeter/missbruk lättare än svenskfödda kvinnor. Var de oftare missbrukare än biologiska barn? Var deras liv mer problematiskt? Var relationerna till föräldrar mer komplicerade? Förmodligen. Var de mer villiga att söka hjälp? Undersökningar visar att adopterade från utomlands, speciellt de som var äldre vid adoption, mådde sämre än andra barn. Adopterade sökte oftare psykiatrisk hjälp och självmord kunde vara lösningen.

Var livets början ett oförlöst frågetecken?

Alla hade en undran om sina biologiska föräldrar. Hur såg de ut? Hur kommer mitt barn att vara? Var mina föräldrar sjuka, fattiga, missbrukare? Varför lämnade de bort mig? Att vara adopterad väcker frågor om ens biologiska arv.
Att få träffa sin biologiska mor/far beskrivs ofta i media med rosenskimrande lycka. Snarare uppstår det ett tomrum. Vart hör man till? Vilka är mina föräldrar? Det stora varför. Man måste vara mogen och må bra för att tackla situationen.

Det är enklare men ibland bistrare att vara en biologisk förälder. Ens fel och brister kan komma fram även i barnet. Ens mindre goda egenskaperna hör till i en biologisk familj och måste tolereras. Sådan mor sådan dotter. Sådan far sådan son. Det adopterade barnets misslyckanden kan skyllas på de osynliga föräldrarna. Deras anlag, inte vår kärleksfulla fostran. Att inte jag själv var en god dotter som passade in i familjen blev min osynliga biologiska moderns fel. Jag var tvungen att vara mer lyckad och duktig än mina föräldrars egna barn för att inte svärta ner min mor.

Jag kan säga att det var tufft. Men även jag blev äldre och fick ökad förståelse för livet och dess svårigheter. Att förlåta både sina egna och sina föräldrars brister hör till processen att bli en vuxen självständig person.
Inte konstigt att jag blev socionom men jag forskade i missbruksbehandling för familjer, inte adoptioner. Men som sagt, de adopterade kvinnorna var en stor del av mina patienter. Det är kanske enklare med barnen födda av en surrogatmamma? Jag tvivlar.

Livet är komplicerat. Men undvik att göra det mer komplicerat än nödvändigt. Vi har alldeles tillräckligt med bekymmer redan. Ha respekt för livet.

Att hålla avstånd.

Publicerat av

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.

Trendigt? Skitsamhälle?

Publicerat av

I veckan sköts det igen med dödlig utgång. En 15 år gammal pojke och en vuxen man dog och två skadades vid en ingång till T – bana. Terroristerna sköt med automatvapen. En tidigare lärare tyckte att ”Men det är det här jävla samhället som de lever i och förebilderna de har, det är skitförebilder. ” (Klippt från Omni.)

Skitsamhälle? Det kan man gott tycka. Jävla Samhället vi alla är del av och även skyldiga till utvecklingen. Varför har Sverige blivit ett gangstervälde med barn som aktiva mördare? Det kan vi diskutera till oändlighet och kasta skit på varandra. Vi har varit naiva genom våra politiker, Myndigheter och de som skriker mest. Godhjärtade. Allas lika värde och andra slagord.

Inget Samhälle klarar snabba förändringar i varken i ekonomi, befolkning eller sammanhållning. Det uppstår sprickor som inte kan byggas bort med olika boendeformer som några nu tror. Eller annat som att vända på stenar som var sossarnas favorituttryck.

Vissa bostadsområden är mer multikulturella och fattigare än andra. Det är så städer växer. Man bygger höghus på utkanterna. De som kommer sist in hamnar på förorterna. En del avancerar på bostadstrappan och köper något. Men lever man av låg lön eller olika bidrag kan man inte köpa något. Ungdomar kan då inte köpa sig ut från förorten. Pensionärer och ensamstående föräldrar sitter också där de sitter. Inte kan jag flytta oavsett hur situationen ser ut.

Endast tvångsmedel eller ytterligare bidrag kan flytta folk från förorten. Och vart skulle hela gänget flytta? Det är inte enstaka barnfamiljer, det är förortssamhällen med tiotusentals personer med hög andel invandrare.

Boendet är dynamisk. Blir det för obehagligt flyttar de som har pengar. Vi andra får stå ut.
Nu tror man att flytta barnfamiljer från utsatta områdena skulle bryta segregationen och våldstrenden. Hur skulle det gå till? Skall folk från lite lugnare områdena vräkas och flytta till de utsatta? Jag till exempel för här har det varit bara några skjutningar, inbrott och ingen dog, bara skadades. Eller går alla bostäderna i bostadsköerna till folk som redan har bostad fast på fel område? I så fall tar det tid, lång tid. Jag tror inte att flytta bagaget ändrar innehållet annat än i undantagsfall. Vill invandrare flytta från sina släktingar är också en bra fråga. De har ju redan flyttat och sökt sig just till Sverige och ofta till områden med folk från samma hemländer..

Politiker som har varit för snabb förändring av befolkningsstrukturen och vilka har föraktat allt svenskt kan väl börja packa och byta bostad med folk i riskzonen. Inga namn men vi kan börja med Mona och Fredrik.
Det är ganska många områden varifrån folk då borde flytta. En total folkvandring.
Skall alla hyresbostadsområdena bli lika utsatta? Är det ingen som får bo i ett lugnt hus utan risk för sprängda dörrar? Och – hur bedömer man flyttbehovet?

Min generation var i stort fattig. Vi kände både respekt och samhörighet i samhället. Ovan allt kunde vi be till Gud och lämna lite av vår oro till Honom. Oavsett hur djupt vi trodde. Att arbeta var nödvändigt, annars var det hunger som hotade.
Vi är väldigt långt borta från tiden då lärare själva kunde vara barnens idoler. Min tid, åratals sedan. Vissa föräldrar lyckades också kvala in i idolklassen. En och annan popstjärna men det var inte gangsterrap.
Även politiker var uppskattade, om inte motparten. De som gick ur skolan med bra betyg var landets hopp för utveckling. Även de kunde vara förebilder. De med sämre betyg gick i yrkesskola. Inte så illa, min bror med två års yrkeslinje har alltid tjänat mer än jag med mina 9,5 år i Universitet.
Idag går den mänskliga humanitära utvecklingen bakåt. Det är en otrolig nedgång. När folk ser bakåt och tycker att 50 och början 60 talet var liksom idylliskt, folkhemmet, stämmer det nog. Allt kunde bara bli bättre.

Så, vart är de usla förebilderna? Borde dessa låsas in? Nej, de är för många och de lyser som lockande fyr även i fängelser. Den senaste beräkningen ger ca 9000 personer i gäng och 21 000 direkta anhängare i närheten plus de som gynnas eller gynnar med att skita i vad som händer är nog lika många. En del styr sitt gangsterimperium från utomlands.
Har du köpt något extra billigt i bakre rummet i en affär? Kanske stöldgods på Internet eller direkt på gatan? Eller lite knark till helgen? Du är med i terroristgänget. Klaga då inte.

En tidigare gängmedlem säger att:

Det har blivit trendigt att mörda. Man har respekt på gatan om man är mördare och det är många som vill komma och göra affärer med dig, säger han. (SVT inrikes.)

Det känns att allt har gått överstyr och endast radikala åtgärder bör användas. Vilka då, är en bra fråga.

Det tycks vara fler som uttalar sig om bostadsbyte som frälsning. De bör roa sig med lite huvudräkning att börja med.

PS. Lista över utsatta områden, de är många och att lösa någonting genom bostadsbyten är en ytterligare illusion. Enstaka familjer kan förstås få förtur men att tömma förorten av barnfamiljer där klaner härskar – det var överkurs. Något område kan ha tillkommit och någon ramlat ut på listan.

https://www.tv4.se/artikel/6SioeqrocNqeAjjIuBffWM/haer-aer-alla-utsatta-omraden-i-sverige

Bild: Spindelnät är oväntat hållbart men när det blåser sönder…

Nova Kakhovka – lägg i minnet över brott mot mänskligheten.

Publicerat av

Nova Kakhovka ett nytt namn att lägga till i listan för brott mot mänskligheten. Denna gång handlar det om vatten. Ryssarna sprängde Dniproreservoaren och vattnet som skulle bevattna åkrarna forsar över byar, städer, människor, djur, natur…livet.

Dagen var dessutom D – Day. 6 juni.

Jag såg en video över någon som räddade en liten katt som desperat försökte komma undan vattnet i den flodvågen som ryssarna kallblodigt har drabbat människor och djur med. Jag tänkte, det finns goda människor. Det finns humanism. Det finns människor som bryr sig om värnlösa djur också. (Obs. Inte katten i bilden, det är från en annan bombning)

Husdjur är också en tröst på en svår tid.

https://twitter.com/visegrad24/status/1666345003352817664?s=20

Har du varit utan vatten i kran någon gång? Kanske har du bara en pump i sommarstugan? Det känns dock skamligt att berätta en historia över en kort tids vattenbrist men poängen är beteendet, inte själva vattnet.

En gång i slutet -60 talet blev vårt bostadsområde utan vatten. Någon grävde fel eller sprängde fel. Som en liten prepper hade jag vatten i kylen så det blev ingen panik för oss. Vattnet i affären tog slut. Det fanns knappt vatten på flaska på den tiden. Idag finns det långa hyllor med vatten i olika smaker fast vi har helt godtagbar vatten i kran, för det mesta..
Den andra dagen kom en vattenbil. Vi fick en hink, ca 10 liter var. Då uppstod det hot, smädelser…Områdets kvinnor, hemmafruarna, uppförde sig som en liten terrorgrupp gentemot vattenbilens förare. Var och en hade större behov än någon annan. Jag gav min fulla hink till en som jag visste hade flera barn, men hon fortsatte att skälla. Dag två kom ingen bil, fast lovad. Den tredje dagen lyckades de koppla in vattnet igen.

Hur tror du vi skulle klara oss i ukrainares ställe?

Sovjetunionen är upplöst, landet finns inte mer men Ryssland behåller FN platsen och blockerar all kritik i Säkerhetsrådet. De är som en bock vaktande ett kålland. De borde förstås sparkas ut. I princip har de ingen plats, bara i praktik tack vare FN s slöhet. För vissa gäller andra regler.

Nej, inte kan vi vänta några beslut, åtgärder eller uteslutning av Ryssland från FN s sida. Det enda vi kan göra är att fortsätta betala delegaternas väl så högt betalda lyxliv. Stödja alla resolutioner, hur märkliga de än är och mot vår lagstiftning. FN är helt hjälplös utan makt har vi sett i flera omgångar. Minns ni Rwanda? Minns ni hur de lyckades i Libyen? Ruiner med FN s välsignelse. Mer…, ja det finns hur många felsteg som helst från FN s sida. Det känns ofta som en svällande mastodont som nog spricker. Poof! Bara luft.

Hur reagerade FN nu, igår när vattnet fick städer att drunkna? Direkt med avsky? Nej, de firade ryssarna. Vilken tajming.

Hur blir de omedelbara följderna? En ekologisk och humanitär katastrof. Bostäder och infrastruktur samt arbeten är bokstavligen i vattnets våld. Inget dricksvatten. Människor måste flytta – någonstans. Jordbruksmark i spillo. Utan vatten inga grödor.  Som resultat blir det automatisk svält i de länder som inte klarar sin egen försörjning, som haft Ukraina som sin kornbod. Därefter börjar dessa länders män söka sig till andra länder där de tror att det västerländska paradiset väntar.

När vaknar de länderna som än gullar med Ryssland? Vad tror de om sin framtid med Ryssland? Är de bara naiva?