Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

Sorg över Världens tillstånd

Publicerat av

Jag började gråta när mannen kom in. Han var smutsig och linkade med en käpp. Han försökte ge mig en sak, en liten kopp som såg ut lik miniatyrkakform. Den var rester av någon krigsmaskin. Mor kramade om den smutsige mannen. Hon satt fyr på spisen och började värma vatten. Mannen satt sig vid matbordet. Mor plockade fram bröd och kokade gröt.
Jag gömde mig. Han var en obekant skrämmande person. Han var min far.
Det var i september 1944 i Finland. Far kom hem från kriget som var slut med svidande fredsavtal. Jag är då två år. Efter sjukhusvistelse repade far sig och gick till sitt arbete han hade fått lämna vid krigets början. Vår kontakt blev inte speciellt bra som far och dotter. Men som vuxen fick jag en annan kontakt.
Först vid sin dödsbädd berättade han från kriget till mig. Han bad mig att aldrig berätta om det för någon.

Jag borde göra det. Hur allt sjukvårdsmaterial tog slut. Hur sjukvårdaren fick använda sitt vapen för att korta lidandet för sina kamrater. Soldater dog. De unga som kastades in dog. Från min stora släkt fanns knappt några män kvar. Medaljer? Billigt sätt att markera hur bra och uthållig en soldat var. Hur många fiender han hade lyckats döda. Min far hade flera medaljer som han aldrig bar. De hamnade i metallåtervinning efter hans död.

Hur blir livet för barnen i Ukraina? Bakar de också sandkakor med någon överbliven sak från kriget, som jag gjorde? Hur kan de handskas med sina sårade fäder och mödrar som har deltagit i kampen mot Ryssland? De trötta, trasiga, de skadade. De vars hälsa aldrig helas, som min fars. De vars ekonomi har kraschat. De som ingenting har att komma till.
De som aldrig kommer hem.

Krig är grymt. Krig raserar. Krig borde vara helt onödigt. Förbjudet. Men människan har inte än passerat vilddjurs stadiet utan mördar sina egna. Flera ledare saknar förstånd. Det pågår flera krig i år, den största och mest uppmärksamma i Ukraina efter överfall från Putins Ryssland. Miljarder av Världens pengar rinner i väg. Miljön är i katastrofal situation. Och människor lider på var sin sida.

Just nu har Sverige närapå tiggt om att ingå i en stor försvarsallians, Nato. Innebär Nato ökad risk för krig? Eller avskräcker vi fienden? Vet ej.
Nödvändigheten att försvara sig är ett politiskt misslyckande, inte en vinst. Många har redan hunnit korka upp bubbel trots att pappren för NATO inte är påskrivna. Varför känns det bara som ett misslyckande?

Kan vi, småfolket, känna annat än förakt och rädsla mot Världens ledare, även våra egna? Röstade vi verkligen för osäker tillvaro med krigsrisk? Hur skyldiga är vi var och en? Hur än jag har markerat min ovilja att vara med i system som förutsätter krig har det inte haft någon betydelse alls. Fred är död. Krig är vinnare. Allting kan bara bli sämre. Vi gräver vår undergång på flera sätt. Vi värdesätter varken vårt liv eller vår planet.

Krig kan föras på flera sätt och i mindre omfång fast det kallas för något annat. Vad kallar vi skjutningar på gatorna, inte bara här utan ute i Världen? Talibanernas regler för kvinnor är också ett slags krig. Kvinnor är fråntagna både självständighet, rörelsefrihet och sitt människovärde.
Vad är ett människovärde är dock en stor fråga med många svar, beroende på vem man frågar, i vilket läge och vilket styrsystem finns för landet. Följ pengarna sägs det ofta och ofta stämmer det men Världen har flera spelare än de med sedelbuntar.

Världen är inte god. Men det finns goda undantag. Än så länge. Håll fast vid de bra sakerna i ditt liv.

Hur definierar du ditt människovärde? Vad är fred för dig?

2022 var det dödligaste året för väpnade konflikter sedan folkmordet i Rwanda 1994, visar en rap-port från Institute for economics and peace.
Enligt rapporten, Global Peace Index (GPI), var antalet dödsfall som kan kopplas till globala kon-flikter cirka 238 000 ifjol.
Kriget i Tigrayregionen i Etiopien ensamt stod för över 100 000 dödsfall. Sedan Ukraina med åtminstone 82 000 personer som mist livet i Rysslands anfallskrig. Osäker siffra.
Island är Världens fredligaste land. Sverige kommer på plats 28. Afghanistan håller bottenplatsen igen.
https://www.visionofhumanity.org/wp-content/uploads/2023/06/GPI-2023-Web.pdf

Bild överst Island, Landmannalaugar ’, mitten Mauripoul, Ukraina.

Mitt hem är min borg. Inte?

Publicerat av

Att bo i en hyreslägenhet har sina sidor. Man kan bli vräkt av många anledningar inte bara på grund av störningar och utebliven hyra. Läste om några fall varav ett handlade om bland annat varmvatten. Hyresvärden jobbade som ren spion för att få bort hyresgästen fast hyran kom i tid. Beviset till sist var för låg varmvattenförbrukning. Inget varmvatten användes. Slutsats: ingen bodde där och hyresgästen vräktes.
Det finns många fall av hyrestvister som man undrar över, inte upplyftande läsning alls för en hyresgäst.

Snart är det dags för mig att göra en längre vandringstur. Skall jag be min son åka förbi ibland och låta varmvattnet att rinna? Men om hyresvärden knackar på och ingen öppnar? Jag bor ju bevisligen inte där just då utan i tält. Förtjänar jag då ha kvar min lägenhet när hösten är förbi? Men hyran kommer ju in alltid i tid. Hyran betalas med automatisk överföring sedan 2018 då jag hyrde ut lägenheten, så det felas inte. Och tyst är det, absolut.

Nu är det sommar och du får kanske besök av anhöriga eller vänner. Det händer att du själv måste åka bort några dagar, arbetsresa, men din gäst är kvar. Nej, nej, det räknas som olaglig andrahandsuthyrning.

Från Hem och Hyra:

Om du inte bor där själv och inte har kontroll över den riskerar du att det betraktas som olovlig uthyrning i andra hand. Du ska inte låta andra bo i lägenheten när du är borta utan tillstånd från värden.
Inte ens en familjemedlem en vecka under sommaren?
– Nej. Det här är något som många behöver tänka på i semestertider. I juridisk mening ses det som en andrahandsuthyrning om någon bor själv hemma hos dig.

Inte så enkelt att få tillstånd för gäster. Det är lång planering, inte ett hastigt sommarbeslut. Inte, javisst ni kan bo hos mig fem dagar i stället hotell men jag är borta då i Houtahiti på arbete. Jag hyrde ut min lägenhet under 5 månader när jag var på PCT i USA. Det tog fyra (4) månader för Hyresvärden (Allmännytta) att skriva på tillståndet. De krävde att ha kopior på mina flygbiljetter, en ansvarig under tiden och jag skulle visa upp mig personligen när jag kom hem. Min tilltänkta hyresgäst blev nervös i väntan (en IT expert från Asien) och jag med.

Som hyresgäst har man skyldigheter för lägenheten är någon annans, din hyresvärds. Inte konstigt alls att de flesta vill äga sitt boende men många kan inte köpa och är lyckliga över att ens få hyra.

Då och då händer det att en gammal person vräks för denne har missat hyran, ofta på grund av begynnande demens. Har du gamla anhöriga se till att hyran dras av automatiskt. Har du en gång hamnat på gatan är det närapå omöjligt att kunna åter hyra något.

PS. Från Hem och Hyra: Det mycket vanligt att hyresvärdar använder olika typer av loggar för kartlägga hyresgäster inför tvister om hyreskontrakt. Det kan handla om användning av vatten och el men även om passager genom dörrar med nyckelbrickor eller bokningar i tvättstugor.
Låter kymigt. Men jag antar att fusk och olaglig uthyrning är vida vanligt. Bodde det inte flera tiotals i en etta i Stockholm? Ja, de var i alla fall skrivna där.

Bild: Huset är från Rom.

Några tankar om surrogathandel och adoption.

Publicerat av

Hur vi än låtsas att kön är enkelt utbytbar, att män kan vara kvinnor och kvinnor män när det så behagar, eller något mitt emellan, kvarstår det faktum att bara biologiska kvinnor har en livmoder och kan bli gravida. Så länge vi inte kommer på knepet att odla barn i någon typ av konstgjorda livmödrar. Det lär vara ganska komplicerat. Annars hade vi redan producerat perfekta barn så.

Alla par som vill får inte barn. Det kan bero på mycket. Sjukdom. Missbruk. Defekt. Ålder. Fel partner. Mer. Då uppstår frågan om sjukvårdens lösningar. Ett som diskuteras är att införa eller inte rätten till surrogatmoderskap i Sverige.
I vissa länder kan de män och de kvinnor som inte kan (eller ids) vara gravida låna (köpa) någon annan kvinnas kropp för graviditet. En mycket dyr historia både i pengar och mentalt. Kanske också kostsam för barnet när den tas från sin biologiska mamma. I fortsättningen uppstår en del frågor om ens ursprung. Det är oundvikligt. Det är så vi fungerar.

Surrogatmoderskapet eller inseminering kan bli en riktigt obehaglig historia. Finns män vars sperma har använts till hundratals barn, noll kontroll. Eller mannen haft en genetisk sjukdom. Det är inte bara att pricka in på en lista vad man vill ha utan det finns frågan om obekanta anlag. Det är ett risktagande. Ja det är en risk i sig att få barn. Surrogatmödrar gör det inte av snällhet utan fattiga kvinnor gör det för pengar. Rena surrogatfabriker finns i Indien och före kriget fanns en del surrogatmödrar i Ukraina, till exempel. Kändisar skyltar med sina surrogatbarn i pressen och inte ett ord om modern. Även kändisar som har fått barn kan välja att få en till genom en surrogatmor.

Det är inte bara frågan om att paret vill ha ett barn att älska. Det finns gott om behövande barn i Världen. Det ska vara just det barnet med sperma och ägg av bestämda anlag. Att använda surrogat är förstås bara för de rika, det kan kosta uppemot 1,5 miljoner.

Hu påverkas den kvinna som bär barnet i nio månader, föder fram det och tar hand om babyn tills de blivande föräldrarna kan hämta barnet? Inte alls?
Tänkte på surrogatmödrarna i Ukraina som blev stående med barnet när de tilltänkta föräldrarna inte kunde komma genast på grund av kriget. Vems barn är en surrogatbaby om de tilltänkta föräldrarna inte kommer?
I Sverige diskuteras tillåtelse för surrogatmoderskap om kvinnor av ren godhet ställer upp utan ersättning. Vilken fantasi.

Jag tycker illa om tanken på surrogatindustrin. Undran över ens biologiska ursprung är större än vi tror. Jag tycker inte att vi skall införa någon sorts altruistisk surrogatmoderskap i Sverige. Det handlar alltid om en maktposition, pengar och i slutändan barns rätt och till vad. Det kan bli påtryckningar och processer, före och efter.

Frågor om vårt ursprung kommer, oavsett hur vi mår. En del barn tror de är bortbytingar och ibland visar det sig vara något liknande som Harry Potter under trappan.

25% av mina patienter var adopterade, ett rejält överskott. Jag undrade varför just de kom till mottagningen för riskgraviditeter/missbruk lättare än svenskfödda kvinnor. Var de oftare missbrukare än biologiska barn? Var deras liv mer problematiskt? Var relationerna till föräldrar mer komplicerade? Förmodligen. Var de mer villiga att söka hjälp? Undersökningar visar att adopterade från utomlands, speciellt de som var äldre vid adoption, mådde sämre än andra barn. Adopterade sökte oftare psykiatrisk hjälp och självmord kunde vara lösningen.

Var livets början ett oförlöst frågetecken?

Alla hade en undran om sina biologiska föräldrar. Hur såg de ut? Hur kommer mitt barn att vara? Var mina föräldrar sjuka, fattiga, missbrukare? Varför lämnade de bort mig? Att vara adopterad väcker frågor om ens biologiska arv.
Att få träffa sin biologiska mor/far beskrivs ofta i media med rosenskimrande lycka. Snarare uppstår det ett tomrum. Vart hör man till? Vilka är mina föräldrar? Det stora varför. Man måste vara mogen och må bra för att tackla situationen.

Det är enklare men ibland bistrare att vara en biologisk förälder. Ens fel och brister kan komma fram även i barnet. Ens mindre goda egenskaperna hör till i en biologisk familj och måste tolereras. Sådan mor sådan dotter. Sådan far sådan son. Det adopterade barnets misslyckanden kan skyllas på de osynliga föräldrarna. Deras anlag, inte vår kärleksfulla fostran. Att inte jag själv var en god dotter som passade in i familjen blev min osynliga biologiska moderns fel. Jag var tvungen att vara mer lyckad och duktig än mina föräldrars egna barn för att inte svärta ner min mor.

Jag kan säga att det var tufft. Men även jag blev äldre och fick ökad förståelse för livet och dess svårigheter. Att förlåta både sina egna och sina föräldrars brister hör till processen att bli en vuxen självständig person.
Inte konstigt att jag blev socionom men jag forskade i missbruksbehandling för familjer, inte adoptioner. Men som sagt, de adopterade kvinnorna var en stor del av mina patienter. Det är kanske enklare med barnen födda av en surrogatmamma? Jag tvivlar.

Livet är komplicerat. Men undvik att göra det mer komplicerat än nödvändigt. Vi har alldeles tillräckligt med bekymmer redan. Ha respekt för livet.

Att hålla avstånd.

Publicerat av

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.