Den här ICA handlaren föddes 1913. Sitt första arbete fick han i en livsmedelsbutik som springpojke. Men han ville få en egen affär, gärna i hemtrakterna, så han avancerade och sparade. En dag gick flyttlasset mot en mindre by, litet hus och en lanthandel. Han hade nyss fått en son och hoppades en ljus framtid för honom i affärsvärlden.
Så blev det inte men det är oväsentligt just nu.
Detta är 1943.
Nu kan ni själva läsa på den idag hatade ICA handlarnas tillkomst. Om grossistfirman Hakonbolaget 1917 – 1938 som senare blir ICA. (Länk nedan.) Handlaren ser fördelarna och blir en ICA handlare efter några år, men kunderna ser ingen förändring, kanske bara varor med ett annat namn och lite större urval.
Affären hade allt en by med omgivning av bönder, anställda i samhällsservice, elmontörer, vägarbetare, gamlingar i sina stugor, byggare, järnvägare, förarna av busslinje, fiskare, diversearbetare, husmödrar och besökare till fjällstugor kunde behöva.
Handlaren höll affären i ordning. Han förhandlade med lokala producenter och var noga med att gynna också dem. Det var inte enkelt. Det pågick nedstängning av mindre rörelser. Folk flyttade mot staden, tog arbete i en fabrik och lämnade den olönsamma gården. Mjölken fraktades längre och längre bort. Bara potatisen kom till sist från orten.
All produktion rörde sig mot större enheter. Det småskaliga var omodernt. Snart även på hans bransch.
Handlaren arbetade tolv timmar i dygnet, någon timme på söndagar med pappersarbete efter kyrkan och kaffet. Privatlivet var ganska obefintligt utöver församlingen och Kommunledningens möten. Han körde ut varor på kvällen om någon var sjuk och inte kunde ta sig till affären. Handlaren var en ansedd person som bidrog med medel till rasade byvägar, kyrkans blomsterfond och församlingens fattigfond och så klart kyrkans söndagskaffe och firandet av svenska märkesdagar.
Blev han rik som ICA handlare? Beror på vad man menar med rik. Ja, hans affär gjorde en vinst i pengar räknat. Han var väldigt förståndig med pengar och det kastades inget i onödan. Men han arbetade mestadels ensam, ett deltidsbiträde kom till efter första hjärtinfarkten så lönekostnaden hade varit försumbar. Hustrun hade sina uppgifter i affären när barnen började skolan.
Som många mindre ICA affärer var denna ett familjeföretag.
Det började kärva till när ett större affärscentrum slog upp dörrarna i grannkommunen med självbetjäning i mataffären. Ja, det fanns köttdisk kvar men flera varor var redan i en förpackning. På -60 talet exploderade förpackningar och plastfolie för matvaror, och hyllsystem för affärer vilket gav möjlighet för kunderna att själv ta färdigpackade varor och betala i kassan. En del varor var billigare och utbudet större än i vår Handlares affär. Folk ville ha mer att välja på. I stället en affär där handlaren stod bakom disken och plockade fram de begärda varorna fick folk nu handla alldeles själv och kanske spara tid.
Det kom också mer utländska varor på hyllorna.
Affären var Handlarens livsverk. Det andra livet med familj hade fått mindre tid. Men det var helt normalt på den tiden, i familjefäders liv var vikten av försörjning större än att umgås med familjen. Det roliga fick komma när tiden tillåt det. Fäder hade en annan uppgift då än att vara jämlikt föräldraledig för bebisar. Oftast var mannen familjens huvudförsörjare.
En i byn tog över affären efter Handlarens död men det bar sig inte länge. Folk föredrog de nya moderna affärerna. Det var orimligt att investera och bygga om en gammal lanthandel. Det stängdes i slutet av -70 talet så som många små affärer. Snart revs också huset. Nu tar alla bilen eller bussen till större tätort för matinköp. Bondgårdarna är nedlagda. Små verkstäder stängda. Många hus är drivna. Vissa yngre uppehåller drömmen om att arbeta genom Internet. Någon säljer turistprylar. Landsbygdens boplatser på Norrlands inland är nedlagda på många små orter. Har du inte en stor skidbacke är det ganska kört för orten.
Det är nog så att denne Handlare och hans likar är en relik i historien.
Dock finns det affärsmän idag som satsar för en egen affär inom ICA eller Coop och använder sin tid, pengar och intresse för att driva en mataffär så att du kan ha något på tallriken samt snacks framför TV n.
Så, är dessa ICA och Coop handlare skyldiga till höga matpriser? Är inte allting dyrare nu än före covid? Är det inte en trend i hela Europa så kanske vi skulle skylla på EU politikerna i stället din lokala handlare? Jag var nyss i England och inte var maten billigare där heller. Är vi inte alltför beroende av utlandet också eftersom vår självförsörjningsgrad är låg, ungefär morötter och havre.
Kanske är det momsen som är för hög? Eller våra krav att det nödvändiga för livet inte skall kosta utan det måste bli över för annat? Kanhända att en del av oss handlar fel, utan planering och onödiga saker? Kanske kan inte alla ens laga mat själv?
Nu protesterar en del människor mot matpriser med köpstopp och ICA handlaren ses som den girige Grinchen och de som satsade sina pengar i mataffärer lik rövare.
Att gilla skickliga affärsmän är helt ute.
Visst kan det ligga något i att utdelningarna till ägarna är för höga. Mycket vill ha mer. Inte bryr de sig om din tomma börs. Men skall inte ett företag löna sig? Investerar du själv i aktier och fonder utan att få någon vinst tillbaka?
Kanske avstod du från lönehöjningar i år för att förbilliga prissättningen där du är anställd? Varför inte?
Oavsett vems ”fel”:
Ingen av oss vill att Staten driver mataffärer och bestämmer priset. Vissa länder har provat det, med brödköer som resultat.
Bild överst: affär i Nordiska Museet.
