Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

 Påhitt att tvätta sig?

Publicerat av

1978 gjorde vi, min familj, en resa till tre nästan okända stammar i gränstrakterna Thailand – Laos – Burma (Myanmar idag).  En  folklivsforskare tog med oss. Han behövde pengar och kunde tänka sig att ta med några turister som inte bar sig turistisk åt, alltså låt kameran vara. Efter en intervju som  var lite knepig om vad vi tyckte om annorlunda folk, varför ville vi resa med, vad gjorde vi  och hur mycket vi visste om ländernas historia tog han med oss i sin lilla buss.

Jag var glad över mina historiekunskaper, det räddade resan till oss. Han tyckte också att vi hade rätt inställning och barn var alltid bra att ha med för att bryta isen.

Vi träffade en stam som var helt unik, kristna sedan flera hundra år, men nu berättar  jag bara om  en annan  folkgrupp som vi träffade, egentligen inte, för vi höll oss på avstånd.  Agnes Wold fick mig att tänka på dem.

De hade förstås inget att göra med  Agnes Wold som tycker nu att vi skall återgå i hygienfrågor till minst Medeltiden. Vem kom på att folk skall duscha! Det är onödigt att duscha, speciellt barn. Det bara bringar bakterier på kroppen. Inga djur duschar ju!

– Och i gamla bondesamhället badade man kanske två gånger om året utan att det hände någonting. Människoarten är ju inte byggd för att tvätta sig, vi har levt i en miljon år innan det fanns duschar. Säger Wold.

Låt oss göra så. Lät bajs, kiss, mensblod och svett samt gatudamm, spill, jobbsmuts och allt annat  stanna kvar på våra kroppar.

Vad känner du för den idén?

Prova på att lämna skitigt barn i dagis, dag ut och in. Efter ett tag kommer personalen att undra och gör nog en orosanmälan till Socialtjänsten. Smutsigt barn kallas vanvård numera.

Och, nog putsar de andra djuren sig. V har bara lite bekvämare sätt att göra det.

Då till norra gränsen av Thailand. Den gruppen vi  tittade på gjorde precis enligt professor Wold fast det var långt före hennes råd.

Vi närmare oss byn. Människorna vi såg liknade överfeta bollar.  De stank. Ville vi gå och hälsa på dem? Inte. Lukten var outhärdlig.

Denna stam badade en gång i året, ungefär i vår Jultid förklarade vår guide. Nu var det november. Desto mer lukten av deras smutsiga kroppar besvärade dem själva desto mer kläder satt de på sig. Kvinnorna hade färgglada kjolar, fem – sex stycken ovan varandra. Flera tröjor. Männen fler par något som liknade byxor.

Vår guide hade inte kommit helt underfund med varför dessa människor inte tvättade sig fast de led av smutsen och lukten och de hade vatten nära sig. De arbetade med jordbruk, hade lite djur, sökte mat i skogen, hade religion med andeväsen.  Han trodde att det hade något med vattenanden att göra. Deras språk var inte än riktigt klarlagt. Han försökte komma underfund med det i sitt arbete.

Så en gång i året värmde de vatten och tog ett bad samt tvättade kläder. Ute, de hade förstås inga badrum.

Guiden gick närmare, pratade och lämnade några gåvor, sådant människorna i byn hade bett om att få under hans  tidigare besök. Vi vinkade och gick. De vinkade glatt tillbaka.

Jag undrar hur de lever nu? I en stad med totalt annorlunda och kanske sämre liv?

Människan vill alltid ha det bättre. Det finns ett behov att gå framåt, utvecklas. Det handlar om att underlätta livet. Det handlar också om att ta hand om oss själva på olika sätt. Idag är vår önskan att vara rena och lukta gott eller rent i alla fall. Att vara ren och hålla rent omkring sig hör till vår civilisation. Nu mera har vi också en massa produkter för hjälp. En del är helt onödiga, men vi köper vad vi anser som behövligt eller lite lyx. Tvål, schampo, hudkrämer, deodorant … med mera.

Jag är nu så pass gammal att jag har upplevt tiden då nya hus byggdes och även de fattiga kunde hyra en lägenhet med badrum och badkar samt varmvatten, då 9 månader i året. Jag var 12 år när vi flyttade in i den fina tvårums lägenheten med badrum. Livet blev lättare. Före det hade vi gått till allmän bastu en gång i veckan och de andra dagarna tvätt i kallvatten i ett tvättfat hemma. På sommaren fick vi gå till sjön för att bada. Min far cyklade alltid till sjön från jobbet för att tvätta sig, före lyxen med badrum.

Att alltid tvätta händerna när vi kom hem från skolan och när vi skulle äta lärde vi redan som små barn. Under covid hade jag svårt att begripa uppmaningar om att tvätta händerna. Det  gjorde väl alla ändå?

Nej, vi vill inte tillbaka till tiden utan varmvatten, dusch och bad. Dusch är inte bara att bli ren utan en psykologisk handling som får oss att må bra. Stunden i badrocken med rent hår och ren kropp ger oss välbehag. Ingen av oss känner sig full av bakterier efter dusch.  Länge sedan när jag än arbetade och hade haft en svår dag på jobbet tog jag genast en dusch hemma. Det var som om allt bara rann från en, jobbet var borta. Har hört det knepet från många andra inom sjukvården, vatten renar liksom all död och elände från sinnet.

Men tycker någon att det duschas för mycket får den se framemot tiden när  hemtjänstens hjälp blir nödvändigt. Då blir det dusch så ofta  som någon tjänsteperson beslutar.  Kanske en gång varannan vecka.

Kan personal på sjukhuset också låta bli att tvätta händerna?

Vatten och tvål hade en avgörande betydelse i Västerlandets utveckling. En av de första som pekade på ett samband mellan handtvätt, hygien samt risk för död var den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis, år 1847, som arbetade på ett sjukhus i Wien i Österrike. Han  såg vikten av handtvätt även om virus och bakterier var än okända. I början hånades han. Smuts var något den fattige underklassen hade, inte läkare.  Men han fick rätt och dödstalen sjönk i sjukhuset i och med handtvätt mellan patienterna.

Nej, låt oss inte gå tillbaka i tiden. Men allt, även dusch och bad  kan ju ske per måtta.  Måttan här hemma är ungefär fem duschar per vecka.  Och ett bad efter en vandring. Nej, jag hoppar inte i kalla sjöar.

https://www.locum.se/om-oss/historierummet/hygien—en-ren-framgangshistoria

Agnes Wold är överläkare och professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet.

PS. Artikeln om dusch och Wold hittade jag hos https://marcusoscarsson.se/

EU har också lagt bud om hur vi ska förbereda oss.

Publicerat av

Vad bör vi ha hemma för att klara de första 72 timmarna när det  blir krig?

Vi i Sverige har fått ett bra, informativt häfte som hjälp till olika scenarion, krig och katastrofer. Nu ger EU sig i leken. Och det är, mina förståndiga vänner, råd vi kan slippa. Inte alla saker i sig utan tidsperspektivet tre dagar. Dock saknas det nödvändiga varor också. Laga mat kan man inte. Ska vi vara utan kaffe och babyvälling under EU s krig? Elle har vi ström men inte vatten?

Men, vad gnäller jag. Kall mat i burk går bra också.

EU föreslår:

En vattentät påse för förvaring av viktiga dokument såsom ID-handlingar.

Ficklampa, tändstickor, tändare, vatten, en schweizisk armékniv, medicin, mat, kontanter, laddare, kortlek, radio.

– Det här är allt du behöver för att överleva de första 72 timmarna, säger EU-kommissionens Hadja Lahbib i en video.

Schweizisk armékniv, nog går det med billigare variant.  Ingen telefon? Måste man spela kort? Råden är som om alla levde utan någonting med tomma skåp. Folk är bättre än dessa ”råd”. Det här ar bara löjligt. Ett slags ”jag måste också få säga något” .Snälla, lämna råden till experter. Överleva var nog fel ord, också.

Vad händer efter de  tre dagarna? Kriget över?   De fantastiska EU förhandlare har med hjälp av britterna fått till stånd fred? Deras skicklighet har vi ju sett under Ukrainakriget. Vapen, mera vapen, fy för ryssarna, synd om ukrainare, gnäll, vapen, en till miljard, fy för Trump… Ungefär så.

Nu rekommenderar jag läsning av  den svenska varianten:

Men, vad händer sedan? Efter den där första veckan vi har förberett oss till? Jag misstänker att affären är tom snart. Kanske dör el lite då och då. Vatten kommer och går. Är det vinter blir det kallt. Krig slutar inte på en vecka, endast i fallet atombomb. Ukraina är på tredje året och ser vi på Israel – Palestina har det pågått i olika omgångar sedan 1948. Mer exempel finns i Världen.

Det kanske är så att vi känner oss tryggare när vi har extra mat i skåpet? Det kan vara att förberedelse är snarare psykologiskt än  praktiskt och livsuppehållande. Det kan vara ett försök från Statens sida att hindra folk tömma mataffären när larmet går? Tryggheten kan också ligga i att ha pratat med grannen om vad vi gör när larmet går.

Som en kvinna sa till mig: Jag med rollator och svaga ben hinner aldrig till skyddsrummet.

Ring på min dörr, sa jag, så sätter i oss under den nedersta trappan på plan 1.

Ja, sa hon, så gör vi. Hoppas du är hemma då.

Förbereder ni er? Preppar någon som läser det här?

Vad tycker ni är viktigt? Hur länge tror ni det tar innan Staten kommer med ransonering av mat, bensin mm, vid krig? Mer än de magiska tre dagarna eller en vecka?

PS. Detta publicerades 31//3 h är inte aprilskämt även om det handlar om EU påhitt.

Förberedd?

https://www.expressen.se/nyheter/varlden/uppmaningen-till-alla-eu-invanare-forbered-for-krig

Bild överst: torkad mat är bra att ha i reserv. I hönan finns kaffekapslar.

Vem betalar Försvaret?

Publicerat av

Hur skall  Försvarets upprustning och kommande krig betalas? Det finns flera förslag. Jag struntar nu i EU s lånekarusell och tar bara några av  de svenska förslagen.

Skatt. Inför 50% krigsskatt på Bankernas räntenetto (Aftonbladet). Jag vet ingenting om bankers vinster så kanske är det ett bra förslag, eller inte.

Droger. Staten kan  börja sälja de illegala drogerna  i stället gängen och den inkomsten kan finansiera militärens upprustning (SvD).

Dra in något annat. Mindre bistånd mer försvar är ett förslag. Ja, rensa bort bistånd som har pågått i åratals och inte gett någon utveckling bara pengar till vissa fickor.

Lån. Regeringens lösning är att låna pengar till upprustning. Beslutet blev lån på 300 miljarder kronor extra under de kommande tio åren. Lånet  gynnar ju även kommande generationer, de som betalar, att de skuldsättas är inte så farligt.

Och hur vet man om det gynnar dem som får betala? Om upprustning inte håller oss från krig blir det väl en återbetalning? Inte. Några garantier vill nog mina barnbarn få när ni åter skuldsätter dem innan de ens har börjat arbeta.

Men låt oss tänka att knarkarna betalar försvaret.

Det finns då en del frågor att lösa. Skall vi börja göra affärer med knarkbaroner, börja tillverka själv, leta reda på ”lagliga” försäljare eller kanske EU fixar det besvärliga för oss  med gemensamma inköp, så vi slipper skämmas.

Hur räknas då priserna för en dos? Hur mycket får man köpa per gång?

Moms 25% som på alkohol? Narkotikaskatt? Det kan väl inte vara lägre skatt på narkotika än alkohol. För alkohol finns det stegvis höjning. Desto högre alkoholhalt desto högre skatt.

Hur räknar man drogskatten? Som för en normal vinflaska? Starköl? Whisky? Renat?

Ex. alkoholskatt på vin och andra jästa drycker räknas på alkoholprocent per liter:

VolymprocentSkattesats per liter
Över 2,25 högst 4,510,38 kronor
Över 4,5 högst 715,34 kronor
Över 7 högst 8,521,12 kronor
Över 8,5 högst 1529,58 kronor
Över 15 högst 18 *61,90 kronor
* denna skattesats gäller enbart vin

Hur säljs varorna? I Systembolaget antar jag eller speciella utskänkningsställen. Såg några sådana ställen i Oregon 2018 där man kunde hämta dagens haschranson. Vid gathörnet stod sedan de fria försäljarna för ransonen var för låg och för dem som inte ville visa sig offentligt. Eller ville köpa andra varor.

Sällan har jag sett så trasiga, slitna, tragiska människor.

Sedan släppte Oregon all narkotika lagligt, du åtalas inte för innehav, och resultatet efter några år var en ren katastrof. Ökningen av narkomaner var stor och gatuboende ökade samt langarna förstås. Anhöriga var förtvivlade, alla kände någon som hade dött av narkotika. Då försökte Oregon stävja det och göra vissa droger olagliga igen. Flera områden vill inte längre höra till Oregon utan försöker rösta sig ur delstaten. En läxa att titta på. Finns flera ställen i USA där experiment pågår.

Så, tillbaka till förslaget om legal narkotikaförsäljning här i Sverige. Någon åldersgräns kanske. Som på alkohol? De yngre får köpa från gatans affär. Endast få av mina patienter hade börjat missbruka efter 20, de flesta i spannet 12 – 17.

Vilka preparat skall säljas? Allt? Bara de ofarliga? Vilka då?

Det finns ju inga ofarliga droger, inte ens per recept.  Och börjar man med något kommer de andra sorterna kanske efter. Hur blir det med alla nya blandningar? Säljs som ”veckans nyhet”? Eller börjar vi bara med lätta droger? Säg inte att hasch är lätt drog. Jag tyckte att den var värst. Inga andra  missbrukare var så utslagna och bort om terapi.

Nu brukar flertal av narkotikaberoende vara tämligen egendomslösa så några stora skattepengar finns inte att vänta. Missbruksvärlden är alldeles för komplicerad för att det skulle bli sådan  inkomstkälla som räddar Försvaret. Åldern blir vanligen inte hög hos missbrukare,  flertal blir inte pensionärer. Kanske där finns vinsten? Mindre behov av äldreomsorg. Men sjukvårdskostnader brukar bli höga, samt de andra sociala kostnaderna.

Ja, det finns ju helgknarkare. Idag väl fungerande personer som köper lite kokain till helgen. Det trista är att det håller inte så länge. vanligtvis. Alla blir inte vanebrukare men börjar du och kan fortsätta är risken på dörren. Alla blir inte alkoholister heller trots att de dricker på veckosluten. Det är hjärnan som är boven. Arv är inte kul heller. Mer… Vissa borde inte använda någon typ av stimulantia.

Sedan undrar jag över moralen, inte hos knarkarna utan de som föreslår narkotikaförsäljning som räddning för vår militära förmåga. Att Staten pekar ut och utnyttjar människors skadliga vanor och elände för sin vinning  finner jag som avskyvärt.

Men min åsikt beror på att jag har använt en stor del av mitt arbetsliv inom missbruksvården. Hittade inga som hade planerat att bli narkomaner eller för den delen alkoholister, men en dag tippade livet över.

Staten som langare? Nej. De som jobbar  med drogförsäljning bakom hörnet försvinner inte med Statens legala affärer. Om Staten inte rabatterar blir knarket också mycket dyrare än på gatans affär. Jag tror att hela tanken slutar med rejäl förlust ur flera synpunkter.

Lär dig från misslyckanden i USA. Gör inte om det som inte har fungerat annanstans.

https://nyadagbladet.se/inrikes/professor-rimligt-att-framtida-generationer-betalar-for-upprustningen

Mar 12, 2025 Newsweek Magazine: America’s Marijuana Legalization Experiment Is Going Up in Smoke

Bilder: skog i Oregon

PS. Vi kommer att sälja narkotika så småningom, var så säker.

Staten som langare lik gängen?

Från lanthandel till stormarknad och Grinchen i mataffären.

Publicerat av

Den här ICA handlaren föddes 1913. Sitt första arbete fick han i en livsmedelsbutik som springpojke. Men han ville få en egen affär, gärna i hemtrakterna, så han avancerade och  sparade. En dag gick flyttlasset mot en mindre by, litet hus och en lanthandel. Han hade nyss fått en son och hoppades en ljus framtid för honom i affärsvärlden.

Så blev det inte men det är oväsentligt just nu.

Detta är 1943.

Nu kan ni själva läsa på den idag hatade ICA handlarnas tillkomst. Om grossistfirman Hakonbolaget 1917 – 1938 som senare blir ICA. (Länk nedan.) Handlaren ser fördelarna och blir en ICA handlare efter några år, men kunderna ser ingen förändring, kanske bara varor med ett annat namn och lite större urval.

Affären hade allt en by med omgivning av bönder, anställda i samhällsservice, elmontörer, vägarbetare, gamlingar i sina stugor, byggare, järnvägare, förarna av busslinje, fiskare, diversearbetare, husmödrar och besökare till fjällstugor kunde behöva.

Handlaren höll affären i ordning. Han förhandlade med lokala producenter och var noga med att gynna också dem. Det var inte enkelt.  Det pågick  nedstängning av mindre rörelser. Folk flyttade mot staden, tog arbete i en fabrik och lämnade den olönsamma gården. Mjölken fraktades längre och längre bort. Bara potatisen kom till sist från orten.

All produktion rörde sig mot större enheter. Det småskaliga var omodernt. Snart även på  hans bransch.

Handlaren arbetade  tolv timmar i dygnet, någon timme på söndagar med pappersarbete efter kyrkan och kaffet. Privatlivet var ganska obefintligt utöver församlingen och Kommunledningens möten. Han körde  ut varor på kvällen om någon var sjuk och inte kunde ta sig till affären. Handlaren var en ansedd person som bidrog med medel till rasade byvägar, kyrkans blomsterfond och  församlingens fattigfond och så klart kyrkans söndagskaffe och firandet av svenska märkesdagar.

Blev han rik som ICA handlare? Beror på vad man menar med rik. Ja, hans affär gjorde en vinst i pengar räknat. Han var väldigt förståndig med pengar och det kastades inget i onödan. Men han arbetade mestadels ensam, ett deltidsbiträde kom till efter första hjärtinfarkten så lönekostnaden hade varit försumbar. Hustrun hade sina uppgifter i affären när barnen började skolan.

Som många mindre ICA affärer var denna ett familjeföretag.

Det började kärva till när ett större affärscentrum slog upp dörrarna i grannkommunen med självbetjäning i mataffären. Ja, det fanns köttdisk  kvar men flera varor var redan i en förpackning. På -60 talet exploderade förpackningar och plastfolie för matvaror, och hyllsystem för affärer vilket gav möjlighet för kunderna att själv ta färdigpackade varor och betala i kassan. En del varor var billigare  och utbudet större än i vår Handlares affär. Folk ville ha mer att välja på. I stället en affär där handlaren stod bakom disken och plockade fram de begärda varorna fick folk nu handla alldeles själv och kanske spara tid.

Det kom också mer utländska varor på hyllorna.

Affären var Handlarens livsverk. Det andra livet med familj hade  fått mindre tid. Men det var helt normalt på den tiden, i familjefäders liv var vikten av försörjning  större än att umgås med familjen. Det roliga fick komma när tiden tillåt det. Fäder hade en annan uppgift  då än att vara jämlikt föräldraledig för bebisar. Oftast var mannen familjens huvudförsörjare.

En i byn tog över affären efter Handlarens död men det bar sig inte länge. Folk föredrog de nya moderna affärerna. Det var orimligt att investera och bygga om en gammal lanthandel. Det stängdes i slutet av -70 talet så som många små affärer. Snart revs också huset. Nu tar alla bilen eller bussen till större tätort för matinköp.  Bondgårdarna är nedlagda. Små verkstäder stängda. Många hus är drivna. Vissa yngre uppehåller drömmen om att arbeta genom Internet. Någon säljer turistprylar. Landsbygdens boplatser på Norrlands inland är nedlagda på många små orter. Har du inte en stor skidbacke är det ganska kört för orten.

Det är nog så att denne Handlare och hans likar är en relik i historien.

Dock finns det affärsmän idag som satsar för en egen affär inom ICA  eller Coop och använder sin tid, pengar och intresse för att driva en mataffär så att du kan ha något på tallriken samt snacks framför TV n.

Så, är dessa ICA och Coop handlare skyldiga till höga matpriser? Är inte allting dyrare nu än före covid? Är det inte en trend i hela Europa så kanske vi skulle skylla på EU politikerna i stället din lokala handlare? Jag var nyss i England och inte var maten billigare där heller. Är vi inte alltför beroende av utlandet också eftersom vår självförsörjningsgrad är låg, ungefär morötter och havre.

 Kanske är det momsen som är för hög? Eller våra krav att det nödvändiga för livet inte skall kosta utan det måste bli över för annat? Kanhända att en del av oss handlar fel, utan planering och onödiga saker? Kanske kan inte alla ens laga mat själv?

Nu protesterar en del människor mot matpriser med köpstopp och ICA handlaren ses som den girige Grinchen och de som satsade sina pengar i mataffärer lik rövare.

Att gilla skickliga affärsmän är helt ute.

Visst kan det ligga något i att utdelningarna till ägarna är för höga. Mycket vill ha mer. Inte bryr de sig om din tomma börs.  Men skall inte ett företag löna sig? Investerar du själv i aktier och fonder utan att få någon vinst tillbaka?

Kanske avstod du från lönehöjningar i år för att förbilliga  prissättningen där du är anställd? Varför inte? 

Oavsett vems ”fel”:

Ingen av oss vill att Staten driver mataffärer och bestämmer priset. Vissa länder har provat det, med brödköer som resultat.

AB Hakon Swenson bildas

Bild överst: affär i Nordiska Museet.