Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

Vegetarianen – om makt och frihet?

Publicerat av

Jag läste nyss boken ”Vegetarianen” av Nobelpristagaren Han Kang.  Jag påmindes om två patienter, båda anorektiker. Den ena hade  en mor och  mormor vilka också var anorektiker. Jag grubblade en del om orsak och verkan medan jag försökte hjälpa dem att hålla sig i liv och kanske vilja leva.

Jag läste också några bloggar/recensioner om  ”Vegetarianen” som skrev att de hade läst boken som var fantastisk och lättläst. Det är inte alls lättläst. Först i slutet öppnar sig boken helt och då vill man läsa den igen. Den är som flera lagers box som man öppnar en lager i taget och sedan knyts allt ihop och boken blir hel.

Den är ingen glad vacker historia utan av livets tyngd och lidande. Den handlar om relationer till de människor som inte följer  livets accepterade ramar. Speciellt de för kvinnor. Om avvikelse, kärlek, begär och makt. Oförmågan  till andras krav och förväntningar.  Liv och död. Och även mat mer symbol än just det på tallriken.

Det tidigare koreanska livet  finns på bakgrunden, det vi vet för lite om. Fattigdom, välmående, kvinnors ställning, Fattigdomen besegras så även de fattigare kan unna sig kött. Men bokens huvudperson, Yeong – Hye, avviker och slutar att bete sig som en god hustru och dessutom slutar hon att äta kött.  Hennes närmaste vill inte acceptera den avvikelsen.

Allt lider mot en katastrof. Yeong – Hye svälter, anorexi och psykisk sjukdom går hand i hand. Hennes protest mot det traditionella livet slutar inom sjukhus och hon blir maktlös, men hon fortsätter med sin protest.

Hon kommer aldrig själv till tals. Det hela beskrivs av tre personer: make, svåger och syster. Systern är den enda som försöker hjälpa till. Svågern utnyttjar henne.  Eller är det så? Maken är hjälplös och förnedrad. Livet rasar samman för alla.

Bokens fråga för mig blir liv och död. Det handlar om vår rätt att leva som vi vill.  Även att välja döden. En fråga som är aktuell i flera länder. Skall sjukvården gå med på att ta livet av patienter om de så önskar?  
Hur länge skall vi hålla liv i folk som inte vill leva eller göra det som behövs, i detta fall äta och anpassa sig till det ”normala”? Vilket tvång kan vi använda? Hur ser människovärdet ut? Vem har rätten att bestämma över våra liv?

Läs boken och grubbla över liv och död samt den fria viljan. Hur ser vår egen moral ut i mötet med dem som avviker från det vi kallar normalt?

Analys om boken och lidandet finns på:

”Eating and Suffering in Han Kang’s The Vegetarian”

Won-Chung Kim, Sungkyunkwan University

Jag återkommer om dödshjälp någon dag..

Moralens väktare.

Publicerat av

Tobias Thyberg, tilltänkt säkerhetsrådgivare, sparkades innan han började jobba på grund av någon gammal sexig bild. Han är homosexuell och gift. Han  har drabbats av censurjäveln och den där obehagliga känslan att vi inte, egentligen, ser bögar som likvärdiga med oss ”normala”. Ursäkterna låter som eko från förr då vi sjukstämplade de homosexuella.

Thyberg har tjänstgjort som diplomat på svenska utlandsmyndigheter i New Delhi, Moskva, Washington DC, Sveriges EU-representation i Bryssel samt på EU-delegationen i Tbilisi. Han tjänstgjorde som Sveriges ambassadör i Afghanistan till och med augusti 2019, och därefter var han 2019–2023 Sveriges ambassadör i Ukraina. (Från Wikipedia)

Afghanistan! Där dög han. Att de inte hängde honom.

Men i Sverige var några gamla nakenbilder – eller vad de nu är – ett hinder för jobb hos Regeringen. Att vara oerhört kvalificerad räckte inte.

Nog känns det som att ta i. Idag när nakenhet är ingenting att hetsa upp sig med. Utpressning? För vad? Känns som konstruerad hot mot Sverige.

Nu väntar jag mig att varje riksdagsman, varje regeringsanställd, varje politiker för den delen lägger fram alla sina nakenbilder, sexbilder och även de i för små bikinis. Alla bögar, lesbiska och de som har flera bokstävers uttryck för sex skall granskas speciellt enligt den nya återuppväckta gamla moralen som Kristensson just har infört.  Kanske borde alla före detta partner också granskas? De kan ju vara hämndlystna och skicka in bilder på ett olämpligt sätt och fel tid.

Att någon skickar anonymt har en agenda – kanske bara bitterhet – bakom sig och anonyma klagomål bör knappt räknas i frågan om nakenhet. Kristensson säger att det inte handlar om läggning. Så, om den utnämnde hade varit en kvinna, gift, men bilderna som skickades nakenbilder eller såna med bikinisnöre i rumpan hade nog ingen reagerat annat än att titta på fler gånger till. Nog är det en skillnad. Rätta mig om jag har fel.

För Sverige hyllar igen Alan Turing hatmodell. När kommer censuren till massmedia? Jag trodde att vi hade lämnat tiden då vi jagade bögar. För, jag tvivlar starkt att en hetero hade sparkats på grund av sina gamla sexbilder på en dejtingsajt.

Staten ropar efter inkludering hela tiden. Ingen får diskrimineras på grund av sexuell läggning. Men tydligen är det så väl bara för vissa.

Se dig omkring i Internetvärlden, Kristensson. Du kan nog inte ana vad är helt normalt där. Och, du bör kanske också fundera över vad du gör efter nästa val.

PS. Och nu bygger man upp en hel spionhistoria. Fortsättning följer säkert..

Sorgebarnet äldreomsorgen.

Publicerat av

Äldreomsorgen, sorgebarnet, är ständigt på tapeten. Det finns brister på omsorgen, usel mat, för lite personal och en del av personalen kan inte ens prata med  de gamla. De kan inte svenska. Skandaler, som att någon anställd har våldtagit de gamla, har uppdagas den senaste tiden. Men ingen riktigt bryr sig.

Det är helt enkelt skrämmande att bli vårdbehövande. Men, det finns många änglar inom äldreomsorgen och de sliter hårt.

Äldreomsorgen är ingen vinstmaskin utan det blöder pengar. Minst 130 kommuner gjorde minusresultat 2024. Det kan handla om  tiotals miljoner, visar Kommunalarbetarens kartläggning. Alltså, skattepengar antingen räcker inte till eller Kommunen prioriterar annat. Det finns många hål att fylla i den kommunala budgeten.

När pengarna tryter ändrar Kommunen schemat så det blir orimligt att ha annat liv än arbete. Vikarier tas in mer sällan. Men en del ”billiga anställda” har visat sig vara direkt olämpliga.

Läs mer på de olycksaliga fallen på: https://juliacaesar.blog/

Regeringens utredning om språkkrav inom äldreomsorgen föreslår inga krav på en viss nivå av språkkunskaper i svenska för att kunna anställas eller jobba kvar inom äldrevården.

Äldreomsorgen har redan i dag stora problem med bemanningen, och att utesluta en stor del av den potentiella personalen skulle göra krisen än mer akut.

– Man kommer att kunna anställa personer som inte har nivån, säger utredaren Peter Danielsson.

Språkkravet föreslås i stället innebära att arbetsgivare får ett ansvar att höja språkkunskaperna hos sina anställda. Det föreslås också ett särskilt ekonomiskt stöd till arbetsgivare för att höja kompetensen. Har vi inte hört det förr?

Det är inte märkligt alls att den utbildade personalen flyr och hittar andra jobb. Helst något som har stabil arbetstid.

Hur skulle det kännas för dig att arbeta med personal som inte har någon utbildning, inte kan jobbet och inte ens kan prata med dig? Då får de utbildade, de som bryr sig om de gamla, dra större lass. Att jobba för två håller inte långt.

Nu undrar jag:

I vilka andra yrken anställs personal som helt saknar kvalifikationer som är elementära för jobbet?

Nog är äldreomsorgen som ett fallet område. Den ger verkligen en bild om hur vi värderar gamla människor. Moralen är inte god.

https://arbetet.se/2025/04/28/miljonforluster-inom-aldreomsorgen-minst-130-kommuner-bloder-pengar

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/pQlEyW/kommunal-personalen-flyr-fran-svensk-aldreomsorg

 Påhitt att tvätta sig?

Publicerat av

1978 gjorde vi, min familj, en resa till tre nästan okända stammar i gränstrakterna Thailand – Laos – Burma (Myanmar idag).  En  folklivsforskare tog med oss. Han behövde pengar och kunde tänka sig att ta med några turister som inte bar sig turistisk åt, alltså låt kameran vara. Efter en intervju som  var lite knepig om vad vi tyckte om annorlunda folk, varför ville vi resa med, vad gjorde vi  och hur mycket vi visste om ländernas historia tog han med oss i sin lilla buss.

Jag var glad över mina historiekunskaper, det räddade resan till oss. Han tyckte också att vi hade rätt inställning och barn var alltid bra att ha med för att bryta isen.

Vi träffade en stam som var helt unik, kristna sedan flera hundra år, men nu berättar  jag bara om  en annan  folkgrupp som vi träffade, egentligen inte, för vi höll oss på avstånd.  Agnes Wold fick mig att tänka på dem.

De hade förstås inget att göra med  Agnes Wold som tycker nu att vi skall återgå i hygienfrågor till minst Medeltiden. Vem kom på att folk skall duscha! Det är onödigt att duscha, speciellt barn. Det bara bringar bakterier på kroppen. Inga djur duschar ju!

– Och i gamla bondesamhället badade man kanske två gånger om året utan att det hände någonting. Människoarten är ju inte byggd för att tvätta sig, vi har levt i en miljon år innan det fanns duschar. Säger Wold.

Låt oss göra så. Lät bajs, kiss, mensblod och svett samt gatudamm, spill, jobbsmuts och allt annat  stanna kvar på våra kroppar.

Vad känner du för den idén?

Prova på att lämna skitigt barn i dagis, dag ut och in. Efter ett tag kommer personalen att undra och gör nog en orosanmälan till Socialtjänsten. Smutsigt barn kallas vanvård numera.

Och, nog putsar de andra djuren sig. Vi har bara lite bekvämare sätt att göra det.

Då till norra gränsen av Thailand. Den gruppen vi  tittade på gjorde precis enligt professor Wold fast det var långt före hennes råd.

Vi närmare oss byn. Människorna vi såg liknade överfeta bollar.  De stank. Ville vi gå och hälsa på dem? Inte. Lukten var outhärdlig.

Denna stam badade en gång i året, ungefär i vår Jultid förklarade vår guide. Nu var det november. Desto mer lukten av deras smutsiga kroppar besvärade dem själva desto mer kläder satt de på sig. Kvinnorna hade färgglada kjolar, fem – sex stycken ovan varandra. Flera tröjor. Männen fler par något som liknade byxor.

Vår guide hade inte kommit helt underfund med varför dessa människor inte tvättade sig fast de led av smutsen och lukten och de hade vatten nära sig. De arbetade med jordbruk, hade lite djur, sökte mat i skogen, hade religion med andeväsen.  Han trodde att det hade något med vattenanden att göra. Deras språk var inte än riktigt klarlagt. Han försökte komma underfund med det i sitt arbete.

Så en gång i året värmde de vatten och tog ett bad samt tvättade kläder. Ute, de hade förstås inga badrum.

Guiden gick närmare, pratade och lämnade några gåvor, sådant människorna i byn hade bett om att få under hans  tidigare besök. Vi vinkade och gick. De vinkade glatt tillbaka.

Jag undrar hur de lever nu? I en stad med totalt annorlunda och kanske sämre liv?

Människan vill alltid ha det bättre. Det finns ett behov att gå framåt, utvecklas. Det handlar om att underlätta livet. Det handlar också om att ta hand om oss själva på olika sätt. Idag är vår önskan att vara rena och lukta gott eller rent i alla fall. Att vara ren och hålla rent omkring sig hör till vår civilisation. Nu mera har vi också en massa produkter för hjälp. En del är helt onödiga, men vi köper vad vi anser som behövligt eller lite lyx. Tvål, schampo, hudkrämer, deodorant … med mera.

Jag är nu så pass gammal att jag har upplevt tiden då nya hus byggdes och även de fattiga kunde hyra en lägenhet med badrum och badkar samt varmvatten, då 9 månader i året. Jag var 12 år när vi flyttade in i den fina tvårums lägenheten med badrum. Livet blev lättare. Före det hade vi gått till allmän bastu en gång i veckan och de andra dagarna tvätt i kallvatten i ett tvättfat hemma. På sommaren fick vi gå till sjön för att bada. Min far cyklade alltid till sjön från jobbet för att tvätta sig, före lyxen med badrum.

Att alltid tvätta händerna när vi kom hem från skolan och när vi skulle äta lärde vi redan som små barn. Under covid hade jag svårt att begripa uppmaningar om att tvätta händerna. Det  gjorde väl alla ändå?

Nej, vi vill inte tillbaka till tiden utan varmvatten, dusch och bad. Dusch är inte bara att bli ren utan en psykologisk handling som får oss att må bra. Stunden i badrocken med rent hår och ren kropp ger oss välbehag. Ingen av oss känner sig full av bakterier efter dusch.  Länge sedan när jag än arbetade och hade haft en svår dag på jobbet tog jag genast en dusch hemma. Det var som om allt bara rann från en, jobbet var borta. Har hört det knepet från många andra inom sjukvården, vatten renar liksom all död och elände från sinnet.

Men tycker någon att det duschas för mycket får den se framemot tiden när  hemtjänstens hjälp blir nödvändigt. Då blir det dusch så ofta  som någon tjänsteperson beslutar.  Kanske en gång varannan vecka.

Kan personal på sjukhuset också låta bli att tvätta händerna?

Vatten och tvål hade en avgörande betydelse i Västerlandets utveckling. En av de första som pekade på ett samband mellan handtvätt, hygien samt risk för död var den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis, år 1847, som arbetade på ett sjukhus i Wien i Österrike. Han  såg vikten av handtvätt även om virus och bakterier var än okända. I början hånades han. Smuts var något den fattige underklassen hade, inte läkare.  Men han fick rätt och dödstalen sjönk i sjukhuset i och med handtvätt mellan patienterna.

Nej, låt oss inte gå tillbaka i tiden. Men allt, även dusch och bad  kan ju ske per måtta.  Måttan här hemma är ungefär fem duschar per vecka.  Och ett bad efter en vandring. Nej, jag hoppar inte i kalla sjöar.

https://www.locum.se/om-oss/historierummet/hygien—en-ren-framgangshistoria

Agnes Wold är överläkare och professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet.

PS. Artikeln om dusch och Wold hittade jag hos https://marcusoscarsson.se/