Författararkiv: elina

Obetalt arbete del 2.

Publicerat av

Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.

Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar och kokade kaffe men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.

När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.

Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna

Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.

Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.

Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet.  Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.

!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar.  Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.

Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.

Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.

En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.

Först Staten:

Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.

Sedan din partner:

Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.

Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.

Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.

Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som   undersköterskor men inte som lastbilschaufförer.

I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.

PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.

Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.

Obetalt arbete? Del 1.

Publicerat av

Statistikmyndigheten SCB har åter undersökt obetald hem- och omsorgsarbete i åldrarna 18–84 år. Undersökningen är koncentrerat till det obetalda hem- och omsorgsarbete snarare än att täcka in dygnets alla aktiviteter och timmar. Tidsstudien vände sig till personer i åldrarna 18–84 år, 18 000 personer, alltså inte bara par med barn.

Undersökningen visar att kvinnor använder mer tid till barn och hushållsarbete än män. I sin tur använder män mer tid för underhåll, bil, lönearbete och ekonomi. Kvinnor tar hand om sällskapsdjur fler minuter än män. Kvinnor shoppar mer andra saker än dagligvaror. Men både män och kvinnor använder lika mycket tid för att handla just dagligvaror.

Som resultat ser media att jämlikhet går i myrsteg. Stackars kvinnor. Hur pressen presenterar utredningar av tidsanvändning visar att de ”kvinnliga” sysslorna är sämre värderade. Annas vore det inte synd om kvinnor. Speciellt vård av barn är något som kvinnor klankas för. Kvinnor borde styra stora företag i stället. Jag tycker det är ganska naturligt att kvinnor använder något mer tid för spädbarn de fött än männen gör. Kvinnor kanske ammar också. Jag vågar påstå att kvinnor är ofta närmare sina små barn än män. Det är ingen diskvalificering av fäder, bara att livet är konstruerat så i de flesta fall. En graviditet går inte utan spår. Sedan växer barnen snabbt.

Varför skulle lönearbete och serva bilen vara mer jämlikt än att ta hand om barnen?

Det lyser alltid förakt mot detta ”obetalda” arbete. Det är inget arbete att ta hand om sitt och sina barns behov, laga mat, städa och tvätta. Det är det som är livet. Bland annat. Men vi har gjort det till ett hinder och pengafråga. Tänk på din pension fråga.

Vad är obetalt arbete? Klappa katten? Nog har många utfört obetalt jobb i yrkeslivet. Att stanna kvar på arbetet när något akut händer, det har jag gjort flera gånger. Att åka in på Juldagen när förlossningen hade fått in en icke tidigare känd påtänd mor och lika påtänt barn. Inte fick jag betalt för det. Ersätta någon vid sjukdom. Hur många kvinnor har ryckt in i äldreboenden och gjort det personalen inte hinner som att duscha eller mata sin gamla mor? Kassörskan på min närmaste affär bakar bullar för demensboendet där hennes mor är. Annas får de boende bara torra kex. Hur många tusen personer tar hand om sina män, fruar eller andra anhöriga vilka borde ha fått plats i ett boende? Mer… Det är obetalt arbete eftersom det är planerat att göras av en kommunal anställd med lön. Det offentliga obetalda arbetet ses ofta som liten bisyssla för kvinnor men det är bara vanskött service som folk redan har betalt genom skatt.

Jag menar förstås inte att vi skall sluta all ”gratisarbete” och ta hand om varandra i lagom mängd. Men lät inte arbetsplatser lita på att du gör allt som inte hinns, som vanligt.

Du som läser har säkert flera exempel av gratisarbete. Men ditt liv är inte gratisarbete och inte heller det som håller dig i liv som matlagning och ta hand om dig själv. Inte omsorg och vård av dina barn. Det är livet. Hur allt organiseras tidsmässigt i en familj kan vara en besvärlig fråga idag när pengar styr mycket av vår tillvaro. Men vad var och en värdesätter mest i livet kan inte kallas obetalt arbete även om det vore att stå vid spisen med barnen hängande runt och partnern i arbete.

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda oavsett hur vi styr livet. Kanske studien borde ha hetat något mer passande?

Bild överst: Dick (dog 2018) en jämställd man bakar biskvier. Nederst från Linda: Buse, väldigt klappad katt, älskar lådor.

Läs utredningen på:
https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf

Tältsäsongen är slut? Dags att ta hand om utrustningen.

Publicerat av

Jag gjorde en vandring på Kinnekulleleden i oktober Men nu känns det som om tältsäsongen är slut för i år. Det kan hända att jag tältar någon natt men väderutsikterna ser inte lockande ut alls. Regn och mera regn samt snö lovas.

Om du inte tänker vintertälta med samma utrustning är det dags att ta hand om dina vandringsprylar.

Gör rent eller tvätta allt från tält till sovsäck och kläder, kokgrejer och ryggsäck mm.

Laga det som är trasigt nu. Ta hand om skorna.

Lägg tältet löst i en låda eller häng det. Ha aldrig vandringsprylar   nedpackade i sina påsar. De ska hålla länge.

Häng sovsäck. Underlägg löst inte hårt nedpackad.

Kläder rena och hela på en hylla där all vandringskläder förvaras. Vissa använder jag även för vardag. Ja, det mesta av mina kläder är mer sportiga än damiga.

Kokgrejer och andra prylar likaså på en plats.

Tomma gastuber gör man hål på med en spik och hammare. Egentligen borde de kunna återlämnas bland läskburkar, men icke. Antingen tillbaka till affären eller metallåtervinning.

Ta ut alla batterier av saker du inte använder.

Tänk efter, var något som inte fungerade.

Var det något du verkligen saknade.

Ta en titt också på din sjukvårdslåda/första hjälpen. Har du inte behövt använda den på flera år kan de sterila sakerna vara utgångna, likaså ev. medicin.

Det kan vara en bra tid att köpa nya prylar på rea, men bara om det verkligen behövs. Det är så lockande att köpa nya grejer för vandring. Häll i plånboken och bankkortet!

Men skor! Köpte du skor som var lik att gå på moln? Köp ett par till som reserv. Nästa år är det nya modeller och inte säkert de passar lika bra, bara priset är dyrare.

Har du överskott på bra hela saker se efter om de passar att skickas till Ukraina per Postnord. Sändningen kostar inget.

Bild överst Kinnekulle, mitten min tältförvaring och Sörmlandsleden Finnsjön etapp 17/18, nederst PCT dag 151 mile 2420

Som ur en film…

Publicerat av

Jag blev lite grinig över ett brottsfall men det är inget ovanligt idag. Dock har just detta upprört flera i den kommunen.

Det finns nya jobb vi inte hade ens hört talas om. Jag menar inte arbeten inom AI och teknik. Ett nytt är mordorganisatör. Nu fantiserar jag lite hur det yrket jobbar men jag är nog ganska nära sanningen.
Vad gör en sådan? Anställer mördare. Skaffar vapen. Fixar så offret är lätt tillgänglig på en plats. Den nu ”anställde”, helst under 18 är, skjuter, dödar alltså. Sedan behövs transport för flykt. Och lönen för de inblandade.
Om man åker fast blir man en snäll gosse som charmar Socialtjänstens utredare. Dessa föreslår några samtalsträffar som ”straff”. Den som sköts till döds på en allmän plats var 15 år.

Socialsekreterare skall vara Samhällets utpost för att skydda och ta hand om barn och behövande. De ger lagstadgade beslut som kan överklagas. De skall arbeta förebyggande i Samhället så det blir en bättre plats för alla. Det är ett tungt arbete. Att mördare springer ute och samtalar lite med någon handläggare är inte något som fungerar. Jag tvivlar på att sådan undergörande terapi finns. I så fall, varför används det inte för alla kriminella? Billigare än allt annat.
Samtal med en ung förstagångskriminell som har stulit något kan hjälpa om samtalet sker med familjen och helst med hjälp av en polis som inte förstår den skyldige i övermåttan.

Nu fick jag kräk smak av det hela

Det här är inget nytt, bara i större skala. När jag gjorde utredningar till kriminalvården tyckte jag att det var ska jag säga mjuk inställning mot invandrarkillar bland vissa socialsekreterare. Samtal mellan klient och socialsekreterare såg ut snarare som samtal mellan kompisar än allvar. Tycka synd om mentalitet var uppenbar. Några sa det öppet. Synd om dem, tanka sig att komma hit så långt ifrån och … en så trevlig kille. Den trevliga killen hade just utfört ett brott som skulle ge 4 år för en vuxen.

När jag som utredare föreslog tre månader i fängelse, det som var möjligt att döma till,, i samråd med kriminalvårdens handläggare, blev jag en så hatad person att jag föreslogs polisskydd. Jag var inte den som dömde men alla passade på att hacka en socialsekreterare. Enklare? SVT nyheter talade om att jag var utan hjärta. Jag hade förstört livet för den arma pojken med tjockt brottsregister. Nej, de sa inte mitt namn men på en ganska liten stad känner alla kriminella hela Socialtjänsten.

Så var inställningen på -80 talet. Nog så även idag. Att föreslå samtal som straff rent av kan vara att beskydda sig själv. På sina ställen pratar du med klienter genom en glasruta. Det är inget arbete för de lättskrämda.

Min tid var före den stora invandringen. Men idag möter Socialsekreterare ofta unga kriminella som har invandrarbakgrund och klanmedlemskap. Tycker de synd om dem eller synd om offren?
Jag är glad över att inte längre arbeta på den branschen. Jag skulle vara osams med andra varenda dag.

Jag är absolut ur tiden.

PS.

Idag 11/2 fastställdes domen på 18 år för en då 20 år gammal uppdragsgivare.  Han sköt alltså inte själv utan organiserade skjutningar med tre 14 – 16 åringar. 18 år i Hovrätten. Lite annat än samtalsträffar med socialsekreterare.

Han gav barnen order om att ”att skjuta tills kulorna tog slut”, att ”wakka (döda) någon grabb, vem som helst”. En av de minderåriga pojkarna som tog på sig ett av uppdragen skrev till en vän att han skulle få ”100 lax” för att döda.

PS. Bild död skog med barkborrar och vindfällor. Lämplig för situationen.