En kulturstorm i Norrköping och en magisk musikupplevelse.

Utvalda

Min mest minnesvärda musikupplevelse skedde på -80 talet och just i Norrköping där politikerna idag försöker krympa sådant kostsamt som klassiska konserter för bortskämd elit.

Jag fick då en klient som hade hastigt blivit blind, en näthinneavlossning som blev icke reparerbar. Jag ordnade det som behövdes, hemtjänst, färdtjänst, ledsagare för det nödvändiga som sjukhusbesök och jag satt honom i den långa kön för ledarhund.
Han hade en stående plats i konserthuset. Dagarna efter var det en konsert med någon pianist, finskt underbarn, som skulle spela Rachmaninovs pianokonsert 2 och 3. Han skulle inte kunna ta sig dit. Han var ledsen. Livet hade drabbat honom hårt. Jag bestämde mig att ta med honom.
Socialbyrån knorrade. Man ska inte bli så bekant med klienter. Jag sket i det.

Den andra halvan av konserten blundade jag. Jag ville dela hans upplevelse. Det var absolut magiskt. Musiken omringade en, man blev ett med det. Jag var oerhört tacksam.
Sedan kom allt i gång för honom. Ledsagaren kunde lämna honom på dörren till Konserthuset och personal hjälpte honom in och ut.

Än idag är Rachmaninov en av mina favoriter. Dagens ”kaffemusik” var lämpligen pianokonsert 2 och 3 spelad av Tamás Vásáry och London Symfoniorkester, gammal spelning 1976. Det är så vackert. Gör nästan ont i kroppen att lyssna på musik som är så vackert att det rör själen, om nu själ finns. Sergej Rachmaninov (1873–1943) var en magisk kompositör. Hans musik har också använts i filmer som Doktor Zivago, Briget Jones Dagbok och Spiderman 3. Jag undrar smått, skulle Rachmaninov passa även för kommunalrådet Jarl som har starka åsikter om Norrköpings symfoniorkester och dess musik och så klart pengar och lönsamhet. Mera populärmusik, ropar hon.

Så, till kultur för bortskämda i Norrköping. Det har blåst upp en liten storm i kulturlivet.
Norrköpings kommun omorganiserar kulturområdet, alltså pengarna. Kritiker menar att kulturens infrastruktur raseras. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl svarar med att kalla kulturarbetarna ”en bortskämd kulturelit”,
Hur kändes det för orkestermedlemmarna undrar jag.
Symfoniorkestern i Norrköping borde spela mer populär musik för att locka fler besökare och bli mer lönsam. Kommunalrådet Jarl (M) sa:
Abba är en viktig del av vår kultur och det attraherar människor.
I SVT:s 30 minuter (7 sept.) utvecklar Sophia Jarl sitt resonemang och säger att ledningen bakom orkestern i Norrköping är del av en” bortskämd kulturelit” eftersom de inte vill vara med och bidra när staden nu måste spara. När de spelade Abba var det fullsatt, så…

Hm. Symfoniorkester är just främst till för att hålla uppe den klassiska musiken. Men så klart kan de spela populärmusik också eller barnkonsert med barnvisor och poppispop från Melodifestival. De gör ju alla orkestrar ibland, även Norrköping.
Det finns inga problem för populärmusik att bli hörd idag även om symfoniorkester inte spelar den grenen ständigt. Men, vad är populärmusik?
Säkert har Norrköpings orkester spelat musik från filmerna Die Hard 2 eller Wall Street också. (Vet du vilka var tonsättarna?) Detta är bara några exempel, de döda kompositörernas musik används flitigt i många sammanhang. Film, reklam, vigsel…och så klart konserter för bortskämd kulturelit.
Men syftet och även utbildningen för orkestermedlemmarna är nog att klara av att spela klassisk, ofta väl så krävande musik i en orkester eller som solist. Några få blir världskända.

Den klassisk musikens påverkan finns överallt. Populärmusiken stjäl ofta från den. Varje ton har använts miljoner gånger. Det är en kombination av dessa som gör att vi gillar eller inte gillar musiken. Ingenting är nytt och allting är åter nyskapat. Du kan möta klassisk musik.där du minst anar det.

Att sortera upp människor beroende på musiksmak och märka vissa som bortskämda är olämpligt när det kom från en politiker i tjänst. Men det väcker också frågan: vilken kultur ska vi bevara och stödja med skattepengar? Popmusik? Bara det som bringar pengar till kommunkassan? Skall politikerna lägga sig i kulturfrågor och besluta vad är ok och vad inte och så dra in pengarna?

Den berömda gruppen Abba har vad jag kan se ingen större utbildning i musik, de är bara mycket begåvade, smarta och hittade rätt gren i musikdjungeln. Kanske kan vi då slopa även musikskolan och högre musikutbildning? Vad ska vi ha det till? De som är begåvade nog kan ändå bli världskända. Och vi kan spara pengar till någon behjärtansvärd politisk idé.

Har du haft oförglömliga musikaliska upplevelser?

PS 1 Nedläggningen av kulturförvaltningen i Norrköping väcker starka känslor både lokalt och nationellt.

Bakgrunden är att kommunen omorganiserar sig, och efter nyår drar man in den nuvarande tjänsten som kultur- och fritidschef samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter läggs under ett nytt ”superkontor”, kallat Tillväxt- och utvecklingskontoret.

Samtidigt förbereder kommunen en utförsäljning av det i dag kommunägda konserthuset, Louis De Geer-hallen, hemvist för Norrköpings symfoniorkester. Den byggdes 1994.

PS 2. Jean Sibelius Finlandia spelas i Die Hard 2 och Giuseppe Verdi Rigoletto i Wall Street.

Bild av Nicceeo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25849624

Mat och gamla i äldreboenden är en svår kombination.

Utvalda

Vill du ha hans mat, frågade vårdbiträdet när jag satt som ”dödsvakt” för min sambo i ett demensboende (2018). Du får betala för maten ändå. Jag hade levt på kaffe den dagen så jag tackade.
Maten var en nu torr fläskkotlett, tre hela potatisar, kanske en halv deciliter gröna ärtor och en liten klick brunt sås. Inte någonting som väckte matlust ens hos hungriga mig.

Hur kunde den maten bli bättre? Inte kotletter. De blir snart torra och är svåra att skära. Bättre med fläskfilé i tunna skivor med sås. Prisskillnad är försumbar. Potatisen som står ett tag har liksom nytt skinn, svårt att forcera. Potatismos med smör i är bättre. Hur kan de gamla kanske med skakiga händer fånga ärtorna när de rullar runt på tallriken? Ärtpuré bör det vara men gärna med några hela ärtor så man ser vad de är.
Drickat helst i plastglas med lock och sugrör för de mest skakiga, inte hala glas.
Nej, jag är inte matexpert men förståndet säger ju att mat bör vara lätt att äta och få fatt på tallriken.

När jag jobbade extra i ett boende började jag och en matintresserad arbetskamrat laga mat på helgerna på vår avdelning. Fisk ena dagen, kött den andra. Nybakad kaka till kaffet. Maten åts då upp till sista smulan. Vi fick hålla på i två helger, sedan var det slut. Matkostnaden var för hög. Helgens mat blev igen en knappt igenkännlig massa i lådor som skulle värmas i ugn en timme.Det är nog där det sitter. Pengar.

Det sägs att maten är god i fängelserna och de intagna får sina önskemål om speciell mat tillgodosedda. P4 Malmöhus har tittat på hur många av internerna på landets häkten och fängelser som får specialkost. Det visar sig att över hälften av de intagna äter anpassad mat. Var fjärde anger religiösa skäl och ungefär lika många uppges ha medicinska skäl.

Kanske bör fängelsematen komma till äldreboendena och den färdiglagade uppvärmda till fängelser? Som man bäddar…

Men matexperterna bör också inse att om du är gammal, dement och kanske har andra sjukdomar är matlusten väldigt liten i många fall. Nog skulle flera gamla behöva personligt anpassad mat. Lite men gott. Som dietisten sa när jag äntligen fick besök av henne för min sambos skull: mat 8 gånger om dagen men i storlek litet mellanmål.
Dietisten sa även: För den svårt sjuke är maten också frågan om viljan och orken att fortsätta leva eller inte. Vad tror du om din sambo?
Märkligt, men just det tog bort min mat oro och situationen blev till och med bättre för honom. Tills han flyttade till demensboende. Fast då satt döden vid dörren redan i vänteläge och morfin sattes in omgående. Ni har väl hört om morfindöden?

Mat är inte enkelt men bättre om det är anpassad till den som ska äta, serveras fräsch och oftare och kanske påminner om den mat som var på tallriken under bättre tider. Men det är frågan om pengar och hur vi ser på de gamla i behov av hjälp. Kostnad eller respekt.

För tredje gången har Livsmedelsverket kartlagt matsvinnet inom äldreomsorgen. 60 av landets 290 kommuner har rapporterat in data från 2022 års matsvinnsmätningar. I genomsnitt slängs cirka 108 gram per ätande vid lunchen – det vill säga uppemot en tredjedel av måltiden. Detta är, förutom ett stort resursslöseri, en riskfaktor för undernäring.
Att den äldre fått vara delaktig i beslut kring måltiden och att måltidsmiljön är trivsam är faktorer som påverkar måltidsupplevelsen positivt.
– Måltider som utgår från individens önskemål och behov, där det finns en flexibilitet kring vad den äldre vill äta och när, har visat sig kunna bidra till både nöjdare matgäster, att mer mat äts upp och därmed minskat matsvinn, säger Emelie Eriksson. Livsmedelsverkets Kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg.

Klippt från Livsmedelsverkets hemsida.

Jag tvivlar på att det händer något. Det finns inte personal och pengar för att anpassa maten bättre. Jag tror dock att undantag finns. Någon?


Dags att börja laga middag. Idag blir det gnocchi med sås av salsiccia, svamp, tomater och lök. Kanske inte riktigt mat från gamla tider. Efterrätt? Nej, det blir bara ost och frukt.

Översta bilden: Eftermiddagste på mors dag hemma hos mig..


https://www.hant.se/nyheter/har-styr-de-intagna-menyn-pa-anstalten/7802461

Vandringsminnen i bild.

Utvalda

Jag har haft ovanstående bild från PCT ofta som sidhuvud. Den bilden väcker ett fint minne från en skön dag på PCT vandringen. Dag 110 på PCT, mile 1777. En riktigt varm dag.

Lagade mat sittande i en grop på vulkansand vid Brown Mountain. Sedan var vattnet nästan slut. Mötte en kille från Kanada som skulle gå en lite kortare bit. Han hade inte heller vatten kvar. Då svängde vi båda till ett sidospår mot Fish lake, han var förstås snabbare än jag. Han väntade på mig utanför restaurangen med en flaska vatten.

Han var dock tröttare än jag och hyrde ett rum på semesteranläggningen. Jag duschade, åt och åt igen, fyllde på mat och vatten. Natten föll. Började gå till leden i månskenet. Jag tog dock vägen, inte sidospåret eftersom det var nästan mörkt.

Luften var ljummen. Tystnaden total fast jag gick på HWY 140. Månen lyste och gav så pass mycket ljus att jag kunde fortsätta från vägen till leden i skogen. Jag gick kanske en halvtimme i skogen och slog tält vid den torra bäcken.
Tur jag hade laddat med extra vatten för Cascade Canal var oväntat torr.


Ibland byter jag sidhuvud. Men den bilden kommer åter, det är en favorit.

Har också du bilder som väcker trevliga minnen?

Hårt straff? Och du som helgknarkar borde sitta i stupstock.

Utvalda

Jag tänkte på filmen ”The Glass Castle” om en dysfunktionell familj. Far är en drömmare. Han lovar men håller inte. Han är snäll men saknar verklighetsförankring. Han har ambition men ingen uthållighet. Otaliga fantastiska löften som inte blir sanna. Barnen far illa.

Varför påminde glasslottet mig om landet Sverige och om den svenska ungdomsvården? Löften, åtgärder, samma igen, åter det som redan har fallerat, pengar…men ungdomarna knarkar, spränger och skjuter ändå. Känns som om en del av Samhället levde i en illusion om allas lika godhet, värde, förmåga, bara vi är snälla löses ungdomarnas destruktiva liv. Bristerna har bara den berömda segregationen orsakat.

Är vi snälla och förstående så betalar det sig.

Det finns en del barn som väljer annat än det vi ser som självklart för barn. Det finns diverse orsaker och egna val. De gillar inte skolan. De klarar helt enkelt inte skolarbetet. Det blir ett hinder för det vi kallar normalt liv. De vill göra vad som helst för att få den där dyra jackan och mobilen och de kriminella är snabbt på plats med sin hjälp. Status och respekt är orden, fall luckan är öppen. De barn kan inte alls räkna ut verkan av sina göranden. De är oövervinnliga. Död är bara något liksom konstgjort. De känner ingen skam, det är de andra som är korkade: polisen, lagen, Socialtjänsten, kanske även föräldrarna. Dessa killar kan vara ihop med tjejer som tycker att en hög svarta pengar är inte så farligt. De tar risken att bli skjutna på gatan, genom fönster eller sprängda i en bil. Var inte killen så trevlig kompis, läser vi sedan i media. Vilken snäll och god person var tjejen, ropar tidningarna! Ett slags glorifiering av skurkvärlden.

I dagarna har en person, idag 16 år, dömts för mord och framkallande av fara för allmänheten. Han är inte den första mördaren i ett SiS hem.

Den 19 augusti 2022 mördades en man på Emporia. Han sköts bakifrån på mycket kort avstånd med flera skott. Efter att ha träffat mannen fortsatte skotten in i en butikslokal där flera människor uppehöll sig. Några av dem var nära att träffas av skotten.
Trots beskjutningen lyckades mannen resa sig och springa bort från platsen. Gärningsmannen sköt då ytterligare skott mot honom. I samband med det träffades en kvinna i ryggen.

Jag vet ingenting annat om den pojken. Bara att han arbetar som mördare vid femton års ålder. Att någonting har gått helt fel, kanske från scratch. Hur såg betalningen ut? Vem styrde hans liv?
Jag tänker på straffet: 4 år i ett SiS hem/behandlingshem, förmodligen bland andra kompisar med samma bekymmer. Om det nu bekymrar sig unga mördare. Straffet alltså.
Hårt straff? Han borde få flerdubbelt.

Vad hinner man på fyra år när läget är så illa redan och man är bara ett barn?

Vad består behandlingen av? Vad är syftet? Hur ser livet ut vid utskrivning? Jag undrar eftersom jag känner barn som har vistats i behandlingshem/SiS hem i åratals men inte kommit ut ens med nians betyg eller drogfrihet och förstås inte fast bostad vid utskrivning.

Är inte normalisering målet? Vad är det? Hur länge tar det om man börjar från botten?
Det handlar om tid. Att inbilla sig att 3 – 4 år ger en total ny ung man är en fantasi. Vi kan inte förändra något om inte tiden finns. Öppenvård? För att lyckas i öppenvård bör klienten ha sökt själv, tvång fungerar sällan om det inte finns en hållhake, knappt då heller. Kriminella barn fungerar inte med deltagande i vård några timmar i veckan. Det är för mycket luft mellan besöken.

Det ska vara lås på dörren. Kriminalvårdens lås inte Socialtjänstens öppna dörr.

Om behandling inte lyckas? När släpps en våldsperson ut för att åter gå till kriminellt liv? Bra fråga. Vi kan inte förvara de missanpassade för evigt.
Kanske bör vi erkänna att våra behandlingsmetoder brister. De är inte anpassade för kriminella barn från klaner och grupperingar vars syfte är att tävla om knarkmarknaden och makten över ett bostadsområde och härska även med död. Inte heller för utländska ”arbetsgivare” som styr per mobil.

Det är skillnad på Kriminalvårdens domar och LVU. Det finns barn som vistats i behandlingshem/SiS från 15 år tills de är 21 på grund av missbruk eller icke adekvat beteende. Behandlingen kan ha börjat redan före 15. Dessa har inget tidsbestämt ”behandling” utan det kan förlängas tills tiden för LVU tar slut vid 21. En jämnårig mördare vet när han är ”färdigbehandlad”. Driver du knarkhandel och mord kan det ge max 4 år. Är du en med trassligt liv ger det hela din ungdom. Det finns inte förutbestämd slutdatum. Känns fel och misslyckat.

Det 14 år gamla barnet som hittades mördad i Nynäshamn nyligen hade en far som försökte tala vett till honom och hindra sin som att vara med ett kriminellt gäng. Men Socialtjänsten välsignade inte det utan placerade pojken till ett mer tillåtande hem. Fadern var ska jag säga för tydlig. Pojken är mördad nu. Vems skuld är en bra fråga. Fadern hade rätt – fast inte i det här landet.

Är inte personen svensk kan han förstås välja att återvända med sin familj. Har livet inte fungerat här kan det funka bättre i hemlandet som har en annan mer direkt kultur. Det är mer än sorgligt att ha utvandrat till Sverige och allt går åt helvete. Att behöva begrava sitt skjutna barn – hur skulle du känna om barnet vore ditt?

Att Socialtjänsten ska omhänderta fler kriminella barn tror jag inte på.

Hur som helst, frågan har varit akut, är akut och Regeringen bör snabba på. Nu gnäller också sossarna men Sverige är väldigt mycket deras S-produkt. Kanske borde alla politiker hålla mun tills de uppriktigt ber oss ursäkt för sina politiska synder.
Fast jag tror att situationen inte går att vända på länge. Vi behöver något radikalt utan ömma tycka synd om tankar.

Jag har också undrat över de olika religiösa ledarna, vad är deras insats för församlingens förlorade barn? I min ungdom länge sedan var en präst moralisk ledare som väl kunde hjälpa föräldrarna, finnas bi i sorg och glädje. Det var en annan Värld.

Och du, ”en vanlig” arbetare som helgknarkar. Tänker du någonsin hur du är en bärande bricka i våldsvågen?

PS. Fler unga kan behöva tvångsomhändertas på kort sikt på grund av den grova brottsligheten.
Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister säger i Ekots lördagsintervju.
– Långsiktigt så är målet att färre ska tvångsomhändertas men i den situation vi befinner oss nu så är det så att vi behöver rädda barn undan kriminella nätverk, säger hon.
Så just nu ska fler omhändertas?
– Vi behöver sätta gränser och säkerställa att de här barnen inte far illa och då kan LVU vara en sådan åtgärd, ja.